Det är onsdag och så här långt har vi förutom den enskilda andakten haft en samling med Koinonian och en samling med vår lilla församling. Vad det är välsignat att få samlas till gudstjänst! Först och främst därför att Herren själv är mitt ibland oss, men sedan också därför att här finns underbara bröder och systrar.
I måndags var vi ett 20-tal för-samlade hemma hos Rolf och Marianne. Vi småpratade förtroligt med varandra, ibland två och två, ibland tre och fyra, någon gång alla 20. Det dröjde inte alltför länge så lovsjöng vi Herren Jesus. Några bad och andra tillbad påtagligt. Det är förunderligt hur himlen kan öppna sig under en stund som denna.
Jag delade ett ord ifrån Luk 24 och berättelsen om Emmaus lärjungarna. Jag knöt an till Magnus Malm goda undervisning från Hönö-konferensen. Han talar bland annat om lärjungarnas besvikelse över vad som hänt. Men de förstod inte att besvikelsen relaterade till deras falska föreställningar. Och ändå hade Herren Gud sagt till gamla Israel att de inte skulle göra sig några bilder. Men de hade bilder av hur saker och ting skulle gå till. Och så blev de besvikna. Samma bekymmer lever vi med idag. Och risken är att besvikelsen går över till bitterhet. Vi fick ett gott samtal kring detta.
Magnus Malm menar att vi inte ska spegla oss i våra egna förhoppningar utan i vetekornets lag.
Sedan på tisdagen var en planeringsgrupp samlad ute på Lidnäs för att be över och samtala om höstens tilldragelser. Dem får jag återkomma till. I inledningsordet uppehöll sig Stig vid berättelsen om Elia och orden "jag hör bruset av regn". Detta skriver jag just när himlen öppnar sig. Blixten slår ner och regnet faller. Nu är det många som blir glada. Det är bara att tacka Herren.
Idag var så den lilla församlingen samlad. Vi möts varje vecka och har gjort under många år. För tillfället är vi sju personer. Det börjar med lite uppdatering av var vi befinner oss och sedan har "värden" en psaltarpsalm som vi samtalar om. Idag var det Ps 128 och vi stannade särskilt vid orden om att "vandra på Herrens vägar". Den som gör så är salig, heter det. Men hur vandra vi på Herrens vägar? Vad betyder det? Det blev ett gott samtal.
Sedan firade vi en måltid som kulminerar i ett sakramentalt inslag med bröd och vin. Vi följer Svenska kyrkans ordning. Jag kan den i princip utantill och så några av de andra. Men inte självklart dem som nyligen kommit till tro. Så vi tar det steg för steg och jag ger en liten liturgi-lektion praktiskt taget varje gång. I dag berättade jag efter välsignelsen om musiken och varför vi sjunger sådana gamla melodier.
Vi är oerhört lyckligt lottade som kan leva i Kristus tillsammans med andra. Jag tror det öppnar inte bara för goda samtal utan lika mycket för goda gärningar. Allt gott!
I måndags var vi ett 20-tal för-samlade hemma hos Rolf och Marianne. Vi småpratade förtroligt med varandra, ibland två och två, ibland tre och fyra, någon gång alla 20. Det dröjde inte alltför länge så lovsjöng vi Herren Jesus. Några bad och andra tillbad påtagligt. Det är förunderligt hur himlen kan öppna sig under en stund som denna.
Jag delade ett ord ifrån Luk 24 och berättelsen om Emmaus lärjungarna. Jag knöt an till Magnus Malm goda undervisning från Hönö-konferensen. Han talar bland annat om lärjungarnas besvikelse över vad som hänt. Men de förstod inte att besvikelsen relaterade till deras falska föreställningar. Och ändå hade Herren Gud sagt till gamla Israel att de inte skulle göra sig några bilder. Men de hade bilder av hur saker och ting skulle gå till. Och så blev de besvikna. Samma bekymmer lever vi med idag. Och risken är att besvikelsen går över till bitterhet. Vi fick ett gott samtal kring detta.
Magnus Malm menar att vi inte ska spegla oss i våra egna förhoppningar utan i vetekornets lag.
Sedan på tisdagen var en planeringsgrupp samlad ute på Lidnäs för att be över och samtala om höstens tilldragelser. Dem får jag återkomma till. I inledningsordet uppehöll sig Stig vid berättelsen om Elia och orden "jag hör bruset av regn". Detta skriver jag just när himlen öppnar sig. Blixten slår ner och regnet faller. Nu är det många som blir glada. Det är bara att tacka Herren.
Idag var så den lilla församlingen samlad. Vi möts varje vecka och har gjort under många år. För tillfället är vi sju personer. Det börjar med lite uppdatering av var vi befinner oss och sedan har "värden" en psaltarpsalm som vi samtalar om. Idag var det Ps 128 och vi stannade särskilt vid orden om att "vandra på Herrens vägar". Den som gör så är salig, heter det. Men hur vandra vi på Herrens vägar? Vad betyder det? Det blev ett gott samtal.
Sedan firade vi en måltid som kulminerar i ett sakramentalt inslag med bröd och vin. Vi följer Svenska kyrkans ordning. Jag kan den i princip utantill och så några av de andra. Men inte självklart dem som nyligen kommit till tro. Så vi tar det steg för steg och jag ger en liten liturgi-lektion praktiskt taget varje gång. I dag berättade jag efter välsignelsen om musiken och varför vi sjunger sådana gamla melodier.
Vi är oerhört lyckligt lottade som kan leva i Kristus tillsammans med andra. Jag tror det öppnar inte bara för goda samtal utan lika mycket för goda gärningar. Allt gott!
1 kommentar:
Något som är viktigt är att man lär sig liturgin utantill så att den som går regelbundet inte behöver någon agenda. Bra pedagogik att gå igenom liturgin steg för steg med de nya så att de också lär sig.
Jonas M
Skicka en kommentar