Apg 2:22-36

2 ²² Israeliter, hör dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som blev erkänd av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken. Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er, som ni själva vet. ²³ Efter Guds bestämda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av de laglösa spikade ni upp honom och dödade honom. ²⁴ Men Gud har uppväckt honom och löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt för döden att behålla honom. ²⁵ David säger om honom:

Jag har alltid Herren för ögonen. Han är vid min högra sida för att jag inte ska vackla. ²⁶ Därför gläds mitt hjärta och jublar min tunga. Även min kropp får vila i trygghet ²⁷ att du inte lämnar min själ åt dödsriket eller låter din Helige se förgängelsen.

²⁸ Du har visat mig livets vägar, du ska mätta mig med glädje inför ditt ansikte.

²⁹ Bröder, jag kan öppet säga er att vår stamfar David är både död och begraven. Hans grav finns här hos oss än i dag. 30 Men han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta en av hans ättlingar på hans tron.³¹ I förväg såg han Messias uppståndelse och sade: Han ska inte lämnas åt dödsriket, och hans kropp ska inte se förgängelsen.³² Denne Jesus har Gud uppväckt, och vi är alla vittnen till det. ³³ Han har blivit upphöjd till Guds högra sida och fått den utlovade helig Ande av Fadern, och han har utgjutit det som ni ser och hör. ³⁴ David har ju inte stigit upp till himlen, men han säger:

Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida ³⁵ tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter.

³⁶ Därför kan hela Israels folk veta säkert att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias."

V 22-24 Med endast tre versar kunde Lukas sammanfatta hela evangeliet. Vi känner igen det som kerygmat. Det finns särskilt tre iakttagelser vi ska lyfta fram.

Den första är att Jesus kallas för nasaré. Det är oklart vad det betyder. Den vanligaste förståelsen är att han kom från Nasaret, på hebreiska NTSR. Men stadens namn har en dunkel betydelsebakgrund och i kommentaren till Matteus 2:23 konstaterade vi att ordet kunde gå tillbaka till Jes 11:1 där det talas om en telning (hebreiska netsär), en överlevare som kom att bli Israels räddning. Ordet nasaré kan också komma från ett hebreiskt verb som betyder hålla eller bevara som återfinns bland annat i Jes 42:6 och 49:6. Båda dessa ställen handlar om den lidande Tjänaren. Hur som helst var det viktigt för Lukas och andra att tala om Jesus som en nasaré.

Den andra iakttagelsen är att det är Gud som handlar genom Jesus. Det är viktigt för de första kristna att Jesus är Guds Son, andra personen i gudomen. Det förklarar kraften i Jesus ord och handlingar, senare särskilt döden på korset. Det betonas på samma sätt, att Fadern verkar genom Sonen i 3:15, 4:10, 5:30, 10:40, 13:30 och 17:31. Det är Gud som agerar och ingen annan som också framgår av v 23.

Den tredje iakttagelsen är att Petrus nu riktar sig till sina åhörare. Han talar klarspråk med dem när han anklagar dem för Jesu död, även om det var laglösa hedningar som slog i spikarna. Tillsamman gjorde de Jesus till en förbannad, 2 Mos 21:22 f.

Orden i v 24a talar om relationen mellan dödens våndor eller smärtor och Kristi uppståndelse. Den relationen går att förstå som att döden här liknar en kvinna som med smärta föder ett barn. När barnet väl är fött är smärtan besegrad och borta. Så besegrade Gud döden. Döden kan endast leda en kristen in i Guds rike.

V 25-36 innehåller skriftbevisen. Det första är hämtat från Ps 16:8-11. Psalmen är skriven av en profet, David och syftar därför framåt. Lukas skriver att David profeterar om honom, det vill säga Kristus. Ordet jag i Ps 16:8 syftar på Jesus.

Från och med v 29 argumenterar Lukas ytterligare för att profetian verkligen syftar på Jesus. Först avvisas den bokstavliga tolkningen som säger att orden de handlar om David med orden att David faktiskt är död. Sedan hävdar Lukas att David var profet och att han visste att en av hans ättlingar skulle få sitta på tronen, 2 Sam 7:12, Ps 89:4 f och 132:11. Denne Messias är uppenbarligen Jesus från Nasaret. Detta är också vad vi alla, v 32, kan vittna om.

Uppståndelsen från de döda eller upphöjelsen till Guds högra sida (i sak är det samma skeende) är uppfyllelsen av Guds löfte till David. I v 34 påminner Lukas om Ps 110 det vill säga att David talat om sin Herre, Messias.

Nu har Petrus tillämpat orden på den befintliga situationen och adresserat de närvarande och hela Israels folk.[1] Sedan följer maningen till omvändelse.

---

[1] Innan vi ser närmare på denna maning vill jag ännu en gång kommentera tanken om 1000-årsriket genom att citera Edvin Larsson när han i sin kommentar skriver: Han (Jesus, min anmärkning) har introniserats i den himmelska världen, inte i ett jordiskt-nationellt messiasrike. Det är i egenskap av Guds medregent över hela tillvaron som han kallas Herre. I och med denna förståelse har den judiska Messiasföreställningen blivit omvandlad. Den har fått ett innehåll som med nödvändighet lösgör den från det nationellt judiska. Larsson, sid 55f. Det är klart och tydligt formulerat och vad jag förstår riktigt. MEN jag vill själv fortfarande hoppas att när detta skett ska också de bokstavliga löftena till Israel infrias eftersom de enligt mitt tycke är så tydliga. Inte har väl Gud vilselett sitt folk? Även om det inte finns skäl att driva detta som en lärofråga menar jag att saken kan finnas kvar som ett hopp.