Apg 1:15-26

Vi delar upp nästa avsnitt i två delar. Den första ger oss en bakgrund till varför de ska välja en ny apostel och den andra delen berättar om hur det gick till när någon annan ska ta över ämbetet.

1:15–20 Skriftens ord måste uppfyllas

1 ¹⁵ En av de dagarna reste sig Petrus bland bröderna – omkring 120 personer var då samlade – och sade: ¹⁶ "Bröder! Skriftens ord måste uppfyllas, det som den helig Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas, han som blev vägvisare åt dem som grep Jesus. ¹⁷ Han räknades som en av oss och hade fått del i samma tjänst. ¹⁸ För pengarna som han fick för sitt brott köpte han en åker, och han föll framstupa så att buken brast och alla hans inälvor rann ut. ¹⁹ Det blev känt för alla som bodde i Jerusalem, och åkern kallas på deras språk Akeldamak, Blodsåkern.²⁰ I Psaltaren står det skrivet: Hans gård ska bli öde, ingen ska bo där, och: En annan ska ta över hans ämbete.

v 15 Först får vi veta att ”brödernas” antal är 120 personer. Det är ett intressant tal och sannolikt att förstå symboliskt. Jesus var sänd till ”till de förlorade fåren av Israels hus”, se Matt 15:24 och hans budskap riktade sig till ”hela Israel”, se Rom 11:12 och 26, det vill säga alla de tolv stammarna. Israel var organiserat enligt den modell som Mose svärfar Jethro gett dem i 2 Mos 18:21 där talet tio utgör den minsta enheten. Det behövs minst tio personer från varje stam, det vill säga 120 personer, för att Israel ska bli synligt. De 12 apostlarna representerar därför fullheten av Israel, se Matt 19:28. Det hör också till saken att det krävdes 120 personer i en israelitisk by för att den skulle få rätt till egna äldste. Lukas vill framhäva att församlingen uppfyller de grundläggande kraven för att erkännas som Guds församling. Antalet blir ett tecken på att upprättelse av Guds rike har börjat eller att det nu finns en Kyrka eller församling byggd på apostlarnas grund, där hörnstenen är Jesus själv. Men det fattas en apostel efter Judas Iskariot och därför behöver det göras ett fyllnadsval.

V 16-20 Petrus hävdar att Skriftens ord måste uppfyllas. Tanken är knappast den att Judas Iskariot var förutbestämd (predestinerad) till sitt svek. Han är ensam ansvarig för sitt handlande. Texten visar också att människors handlande inte kan omintetgöra Guds planer. Det finns tvärtom exempel på hur Guds fiender mot bättre förstånd medverkar till att Guds vilja förverkligas. Tänk till exempel på Farao eller läs Apg 2:23, 3:18, 4:28 eller 1 Kor 2:8.

Judas öde var förutsagt av den Helig Ande genom kung David i Ps 69:26 och 109:8. Det första citatet är hämtat ur en psalm som handlar om Messias lidande, det vill säga om Jesus, men just v 26 låter Lukas syfta på Judas Iskariot. Psalm 109 handlar om Guds motståndare och deras svek och i v 8 heter det att någon annan får ta över hans ämbete, grekiska episkope.

Sammantaget är v 15-20 inte en förklaring till vad som hände med Judas Iskariot utan en bakgrund till varför de väljer en ny apostel.

1:21–26 En annan ska ta över hans ämbete

1 ²¹ Därför måste en av de män som har varit med oss under hela den tid då Herren Jesus gick in och gick ut ibland oss, ²² från det att han döptes av Johannes till den dag han togs upp ifrån oss, en av dem måste vara ett vittne om hans uppståndelse tillsammans med oss."

²³ Man förde fram två: Josef Barsabbas, även kallad Justus, och Mattias. ²⁴ Och de bad: "Herre, du känner allas hjärtan. Visa vem av dessa två du har utvalt ²⁵ till att få den apostlatjänst som Judas övergav för att gå till den plats som var hans." ²⁶ Därefter kastade de lott mellan dem. Lotten föll på Mattias, och han räknades sedan som apostel tillsammans med de elva.

V 21-26 Nu måste de med andra ord välja en ny apostel. Församlingen måste vara fulltalig, utrustas med Helig Ande för att sedan ta sig an verket. Kriterierna tycks stå klara. Den nye aposteln måste vara en av dem som vandrat med Jesus ända fram till uppståndelsen och himmelsfärden, Mark 3:13. Det kan ha varit ganska många, men bara två kandidater ställs fram för den apostoliska tjänsten, Josef Justus Barsabbas och Mattias. De presenteras inte närmare och omnämns inte vidare. När dessa två nominerats av apostlarna eller församlingen, eller dessa två i förening så är det Guds sak att fälla det slutliga avgörandet. Det sker genom lottkastning.

Lottkastningen användes inom den judiska tron i val- och konfliktsituationer, se Jos 18:6 ff, 1 Sam 10:20 f, 14:41. Tillsättandet av en ny apostel är med andra ord en kombination av människors och Guds aktivitet. Genom lottkastningen eliminerar man så den mänskliga faktorn. Nu är församlingen återigen fulltalig och man inväntar nu att Gud ska blåsa in sin Ande bland dem.

Och därmed slutar prologen och vi går över till berättelsen om Apostlarnas eller Andens gärningar. Gärningarna ansågs uppenbara livet och göra den kristna läran trovärdig. För mer information om detta hänvisar jag till min kommentar över Jakobsbrevet.