Apg 2:14-21

2 ¹⁴ Då steg Petrus fram tillsammans med de elva, höjde sin röst och talade till dem: "Judiska män och Jerusalems alla invånare! Detta ska ni veta, lyssna till mina ord: ¹⁵ Det är inte som ni tror att de är berusade. Det är ju bara tredje timmen på morgonen! ¹⁶ Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel:

¹⁷ Och det ska ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar ska profetera, era unga ska se syner och era gamla ska ha drömmar. ¹⁸ Ja, över mina tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de ska profetera. ¹⁹ Och jag ska göra under uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod, eld och moln av rök. ²⁰ Solen ska vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och strålande. ²¹ Och det ska ske att var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.

V 14-15 Petrus riktar sig till judarna och alla dem som bor i Jerusalem. Kanske finns här ytterligare en antydan om att budskapet också gäller hedningarna. Klockan är nio på morgonen och det är inte alls så att tungomålstalarna är berusade. Nej, det finns andra skäl.

V 16-21 Vad ska detta betyda? Ordet detta i v 16 syftar sannolikt på tungomålstalandet och frågan i v 12. Petrus svarar med att hänvisa till Joelsprofetian och Lukas har förtydligat profetian genom att lägga till att den syftar på Herrens tjänare och tjänarinnor, det vill säga först alla judar, men sedan underförstått alla kristna. Det är ju Herrens (Jesus) tjänare han talar om.

Profeten Joel verkade i Juda land, förmodligen på 700-talet f Kr. Boken är en enda profetia om den kommande Herrens dag. 2:28–32 innehåller den profetia som Petrus hänvisar till. Profetian är ursprungligen en profetia om den yttersta tiden. Då ska det synas tecken på himlen, se även 2:2, 10 och 3:15, jämför med Jes 13:9 ff, 50:3, Hes 32:7, Hos 13:13, Amos 5:8, 18, Sef 1:15, 2:2 f och även med Nya Testamentet som Matt 24:29, Mark 13:24, Luk 21:25.

Pingstdagen handlar därför inte bara om Andens utgjutande om att ändens tid skjuter fart. Det blir en svår tid, men profeterar Joel ”var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst”. Enligt Nya Testamentet är det Jesus som är Herren, grekiska kyrios. Det är Han som åkallas och det är hans gärningar vi får del av.

När Joel först talade om ”alla” människor tänkte han sannolikt enbart på Israels folk, se Joel 2:27. Det är ”era barn” i v 28 och ”var och en” i v 32 syftar sannolikt också på Israels barn. Moses hade dessutom uttryckt en önskan att ”alla” skulle få profetera, det vill säga tala Herrens ord, 4 Mos 11:26 f. MEN Petrus (Lukas) har upptäckt något mer. I Joel 2:29 talas om ”tjänare och tjänarinnor” och när Petrus citerar Joel på Pingstdagen förtydligar han den upptäckten. I Apg 2:18 gör han tillägget ”mina tjänare och tjänarinnor” och inkluderar här även hedningarna, menar jag, också de kom att upptas i ”det sanna Israel”. Se till exempel Apg 8:17, 10:44, 11:15 och 19:1 ff.

Lukas använder Joelsprofetian för att belysa vad som händer. Det är inte så att allt måste vara bokstavligt eller att profetian är uppfylld en gång för alla. Ändens tid, den eskatologiska frälsningstiden, har emellertid börjat här, det vill säga den tid då Herren ska utgjuta sin Ande över alla människor. Vi har talat ingående om tungomålstal, men Joelsprofetian handlar inte alls om det utan om profetiskt tal. Det är knappast troligt att judarna gör någon större skillnad mellan dessa två yttringar. De är för dem båda yttringar av ett andeinspirerat tal, som Paulus också skriver i 1 Kor 12:1.