torsdag, februari 09, 2017

Inte 95 teser men 18 punkter

För några månader sedan tänkte jag att jag skulle sluta med kyrkokritik eftersom förfallet numera sköter sig självt. Verkligheten börjar komma ikapp de anställda och förhoppningsvis så småningom de förtroendevalda. Idag påminns jag om det igen när ledaren i Kyrkans Tidning bär rubriken Bra läge att tänka nytt. Jo, jag tackar. I ledaren tar Mattias Lönnebo upp sju orosmoln, dåliga tecken eller fel som behöver rättas till. Jag lägger därför till dem till de elva jag redan har presenterat. Bara för att hjälpa läsare på traven.

  • Ämbetsfrågan (som fortfarande är olöst) löstes med politisk kraft
  • Vigsel av samkönade par löstes med politisk kraft
  • Alla-helgona kampanjen fokuserade på sorg och saknad i stället för det kristna hoppet
  • Kyrkokansliet får en ledande roll. Där arbetar nu 400 personer med att styra och göra om Svenska kyrkan.
  • Ärkebiskopen blir en slags påve trots att hon inte är det.
  • Biskoparna mister sin rösträtt i kyrkomötet och är inte längre prästernas arbetsgivare.
  • Antalet präster kan/ska minskas.
  • Svenska kyrkan satsar på ett gemensamt varumärke och hårdlanserar en gemensam logotyp.
  • Vi får direktval till kyrkomötet vilket underlättar för de politiska partierna.
  • Svenska kyrkan ersätter ekumenik med religionsdialog
  • Svenska kyrkan för dialog med islamister och anställer en för arbete bland ungdomarna på Fryshuset.
  • Kyrkans ledning tar partipolitisk ställning för Palestina och tiger ihjäl Israels företräden.
  • Svenska kyrkan inför stordrift med hjälp av politik, reklam och information. Engagemanget i de små församlingarna upphör. 
  • En bön där Treenigheten gjorts om intet skickades ut till alla församlingar i Svenska kyrkan
  • Kyrkans ledare gör tvivelaktiga resor med hjälp av kyrkoavgiften
  • Den nya kyrkohandboken spårade ur och blev en fars. Nu saknar den trovärdighet.
  • Mitt-kors- kampanjen blåste som en kall vind genom kyrkan
  • Antalet kyrkotillhöriga minskar, minskar och minskar och kommer att minska. Under år 2016 begärde 86 000 personer sitt utträde.
Det hindrar naturligtvis inte att det blir väckelse bland 6,2 miljoner tillhöriga. Men det är knappast troligt att de kommer att finna sig i det system Svenska kyrkan har utvecklat under de senaste decennierna. Det är helt otroligt att det finns "kristna" som försvarar situationen. Kanske inte lokalt där det går att fortsätta med huvudet i sanden ett tag till, men nationellt.

Jag samtalade med en biskop för en tid sedan i ett annat ärende, men någonstans under samtalet berördes frågan om Svenska kyrkan. Samtalet blev kort eftersom biskopen helt enkelt konstaterade om Svenska kyrkan: "It´s beyond repair." Sällan eller aldrig har jag hört det sägas så kort, rakt och riktigt. Vi vet ju alla att folkkyrkans tid är förbi. Det är inte så mycket att göra åt det sedan kan vi tycka vad vi vill. Sverige är numera ett sekulärt land. Det går naturligtvis inte att kombinera med en statskyrka!? Dess tid är över.

Jag har listat 18 punkter. Det är en bit upp till 95 men med nuvarande utveckling kanske vi kommer dit.

8 kommentarer:

Bengt sa...

En detalj bara: 79 224 är siffran på dem som skrev på Juluppropet om behandling av flyktingar från Sveriges Kristna Råd, medan de som utträdde ur Svenska kyrkan under 2016 var nästan 86 000.
Men en bra och nödvändig redovisning!

Kerstin Carlsson, Värnamo sa...

Hej!
Hur motiveras att antalet präster kan eller ska minskas? Är det alltså ett medvetet val som kyrkan gör? Det verkar ju snarare råda prästbrist, de som finns är ju väldigt upptagna och dessutom verkar ohälsotalen höga?



Anonym sa...

Det om präster kan synas motsägelsefullt; såvitt man inte ser prästämbetet som heligt och sakramentalt och inte mer eller mindre som ett vanligt yrke.

Jonas M

Kerstin Carlsson, Värnamo sa...

Det är just det jag tänker på, man kan väl inte "lägga över" sakramentala uppgifter på andra utan att något går förlorat?

Anonym sa...

En sak är ämbetet i sig ett annat är sakrament som kräver en präst för dess giltighet, en tredje när det är en ordningsfråga vem som utför uppgifterna. Bikt och gudstjänster med nattvard kräver en präst t ex medan att leda undervisning eller musikgudstjänst inte kräver det.

Jonas M

Kerstin Carlsson, Värnamo sa...

Då blir de kvarvarande prästerna mer "renodlade" i sitt prästerskap alltså? Eftersom bikt, nattvard, dop och begravningar i kyrkans ordning inte kan läggas över på någon annan? Så borde det ju bli om antalet präster minskar, de sakramentala uppgifterna finns ju kvar.

Anonym sa...

Dop och begravningar utan mässa skulle diakoner kunna förrätta.

Jonas M

Kerstin Carlsson, Värnamo sa...

Ok. Där ser man.