Guds Ord räcker

Guds Ord räcker är titeln på en ny bok skriven av gode vännen och doktorn Anders Gerdmar. Jag har inte läst den. den kom först häromdagen, men om någon timme ska jag försöka få tag på den.

Kent och jag reser idag till Sigtuna. På Folkhögskolan i Sigtuna samlar en annan god vän och doktor Hans Sundberg ett antal vänner under beteckningen Kingdom Camp. Vill du veta något mer om sammanhanget kan du trycka här. Vad jag förstår var det till en början fråga om ett växande familjeläger. Idag tror jag det mer liknar ett intressant nätverk. Vi får se vad jag skriver när jag kommer hem. Jag ska predika på torsdagskvällen om efterföljelse i ett missionellt perspektiv. Hhm, det är fina ord.

Men på vägen upp stannar Kent och jag i Jönköping och på OAS-mötet. Det är där AQnders Gerdmar ska lansera den nya boken, en bok som jag tror är mycket aktuell och säkerligen kan bli diskuterad. Enligt en presentation, vill du se den klicka här, fick Anders Gerdmar frågan: "Måste jag bli katolik för att vara en riktig kristen?" Så kort kan bakgrunden vara till en bok. Men frågan är verkligen befogad i en tid då Svenska kyrkans (och för all del även många frikyrkors) trovärdighet urholkas. Vi har själva vänner som lämnat Svenska kyrkan för att i stället ansluta sig till Romersk-katolska kyrkan. Och det kan finnas många skäl till det som jag inte fördjupar mig i här och nu.

Gerdmars bok kommer i rätt tid eftersom man inte måste tillhöra Romersk-katolska kyrkan för att vara en riktig kristen, något som romersk-katolska kristna också måste erkänna även om det sker motvilligt. Den Romersk-katolska kyrkans sanningsanspråk uppfattar jag som ett ekumeniskt problem. Självklart har alla kyrkor och samfund sina problem, men det gäller också att se och att erkänna dem. Inte som Svenska kyrkans överhet - bara sticka huvudet i sanden.

Eftersom jag inte läst Gerdmars bok kan jag bara fundera i förväg. Jag hoppas att den inte är alltför polemisk. Det gör ingen människa glad, utan att den i stället är saklig och uppbygglig.

Efter OAS fortsätter vi till Sigtuna. Där samlas människor i ett helt annat sammanhang. De flesta av dem kommer från så kallade fri-fria sammanhang, nyplanterade, växande nätverk. Men där lär också finnas en romersk-katolsk diakon. Honom ser jag fram emot att få träffa.

På fredag reser Kent och jag till Finland där vi ska medverka på ett ungdomsläger. Jag har tre undervisningspass om att Guds Ord räcker!! De ska handla om Bibelns trovärdighet och om hur vi kan tillgodogöra oss den. Kent ska ge sitt vittnesbörd på lördagskvällen.

Apropå att kyrkor och samfund och på att Guds Ord räcker har Peter Halldorf också i dagarna kommit ut med en ny bok Att älska sin nästas kyrka som sin egen. Den kan beställas från Artos.

Nej, nu måste jag nog packa och ge mig iväg. Vi kommer hem natten till måndag. På måndag har Värnamo koinonia interna överläggningar. Det blir mycket att rapportera framöver. Ha det så bra och kom ihåg att Guds Ord räcker.

Bibelläger i Albanien

Hemkommen från Skåne hittar en rapport från Bibellägret i Albanien som Värnamo pastorat fick vara med att starta upp för ett antal år sedan. Vi började i diktatorn Hoxha´s trädgård i Pogradec, men sedan har lägret vuxit för varje år, ett konferenscenter byggts och alltfler börjar nu döpas. I år var Klas Lindberg med team på plats. Här kommer rapporten skriven av Elona:


Kära bröder och systrar i Kristus,

Vi vill dela med dig en kort information om vårt bibel läger för detta år, arrangerat i Pogradec 14-17 juli. Temat för detta läger var "Du är inte ensam" och programmet fokuserade på det faktum att Gud alltid är med oss, i goda och dåliga tider. Han kommer alltid att finnas där för oss.

Det nybyggda konferenscentret i Pogradec. På bilden ser du lägerdeltagare 2016.

Vi var 115 deltagare, inklusive personal och ledare. 10 bröder och systrar kom från Sverige: Klas & Kerstin Lindberg, Mike, Emma, ​​Mika, Mijamin Boije, Minna Serholt, Christel Espenkrona, Linda Johansson, Conny Svensson.

De två viktigaste bibelstudier hölls av Klas Lindberg och Mike Boije för vuxna och Emma Boije för barn. Deltagarna delades in i 4 små grupper: barn, tonåringar, ungdomar och vuxna. Vi hade tre nya gäster i år, allt från Moravian Church i Stockholm, som var en verklig välsignelse till lägret och som hjälpte under hela tiden med alla grupper. Som en del av det program som vi hade morgon- och aftonbön, bibelstudier och undervisning, workshops, fria aktiviteter och lekar, gratis dyrkan, bönemöten, service. Mike och Emma tog en bön tält till lägret, som var "mötet hörn med Gud", där man kunde gå och tala med Gud, har en vila i hans närvaro eller be ensam / i grupp.

Conny kom ett kors till varje albanska ledare, som en del av sin kärlek och engagemang delade alla dessa år med oss.

Den goda nyheten är att under gudstjänst ledd av Klas, som också var vår adjö till nästa år för alla tre av våra deltagare döptes: Marjana från Bathore, Edmir från Burrel och Renald från Pogradec. Detta var en fantastisk upplevelse och vi var alla välsignade med dessa tre personer.

Ett stort och varmt tack till Conny, Klas, Kerstin, Mike, Emma, ​​Mijamin, Mika, Minna, Christel och Linda, som var med oss ​​under lägret, som en del av en stor familj i Kristus.

På uppdrag av alla våra ledare och personal, vi önskar dig en trevlig sommar och må Gud välsigna dig med den Helige Ande.


I kärlek och fred av Kristus,
Elona

9 veckan efter Trefaldighet

Eftersom vi strax reser till Skåne några dagar lägger jag ut morgondagens predikan redan nu. Jag är tillbaka på tisdag.

Luk 12:42-48

Herren dröjer. Paulus skriver om hur det kristna livet ska levas och hur en församling ska organiseras. Men Herren kan komma när som helst. Poängen: beredskap och uthållighet

Utgår från evangelium

1. Tänk er en trogen och klok förvaltare …

a)      Tänk dig en man med riktigt goda förutsättningar. Hans herre har sörjt för allt. Han har gett förvaltaren de bästa förutsättningar. Han har gett klara och tydliga instruktioner. Han har ställt hela sin egendom till förvaltarens disposition och denne har full handlingsfrihet. Om det är något han behöver för att fullgöra sitt uppdrag är det bara att kvittera ut det. Hans uppdrag är att förse tjänstefolket med allt de behöver.

b)      Vem är denne förvaltaren? (se v 41). I sitt sammanhang talar det för de skriftlärde. De hade allt de behövde, men liknelsen skrevs ner av Lukas för att läsas av de kristna. Ord som Herren, tjänaren och de trolösa berättar att liknelsen ställs till de första kristna.

c)      Liknelsen är riktad till var och en av oss. Vi har tagit emot det goda Evangeliet och uppdraget att ge det vidare till de våra.

2. Men om den tjänaren tänker: Det dröjer innan min Herre kommer,

a)      Herren dröjer, tänkte den trogne och kloke förvaltaren. Det var vad de första kristna frestades att tänka och Jesus målar upp tre scenarier.

b)      Om de första kristna tänkte så, hur mycket lättare är det då inte för oss att tänka så?

c)       NEJ, han dröjer inte. Han kommer genom Anden ur Ordet som når in i dig. Och han kommer i Mässan för att vara med oss. Herren är alltid hos dig för att bistå dig i din livssituation.

3. Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall!

a)      Hans straffas inte för att han gjort fel, ingen av oss är fullkomlig och det händer ofta att vi gör fel. Han straffas för att han vet sin Herres vilja, men han bryr sig inte. Han förbereder sig inte och han handlar inte efter Herrens vilja.

b)      Hans straffas för att han inte handlat alls. Livet står inte stilla. Människor växer och utvecklas varje dag. Denna vecka får vi höra att vi alla är förvaltare och ansvariga för hur vi lever våra liv.

c)      Vi får också höra att vi kan vara de saliga därför att vi har fått del av Evangelium. Vi har alla förutsättningar för att vara trogna och kloka förvaltare. Vi vill växa i goda gärningar, inte förminskas.

Kyrkans väsen

Under några år har jag undervisat Romarbrevet och för vännerna i Koinonian särskilt Rom 5-8. Den undervisningen landar som vi vet "i Kristus" och om vi läser vidare i kapitel 8 "i Anden". Att vara "i Kristus" och "i Anden" är ett och detsamma eftersom de inte går att skilja åt. Men nu tar vi ett steg vidare. Vi måste tala om Kyrkan och församlingen. Är vi "i Kristus", "i Anden" är vi också "i Kyrkan".

Nu har själva ordet kyrka och/eller församling blivit i princip oanvändbart. Det är inte många som längre vet vad det innehåller. Några tänker på en byggnad när de hör ordet "kyrkan", andra tänker tänker på ett territorium när man talar om "församlingen" eller en organisation, i värsta fall tänker man på en arbetsgivarorganisation. Och talar vi om Bibeln ser många ut som fågelholkar. Inte desto mindre behöver vi lära oss vad eller ska vi hellre säga vem Kyrkan är.

Tyvärr är det inte möjligt att enkelt och snabbt förklara. Det räcker inte med att använda sig av en bild, typ tempel, hjord, familj eller vilken bild vi älskar. Den vanligaste bilden, och kanske den enklaste också, är bilden av ett folk, men inte vilket folk som helst, utan "Guds folk". När Israel lämnat Egypten och kommit till Sinai där det blev ett organiserat folk sa Herren till dem:

Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min. Ni ska för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn. (2 Mos 19:5f)

Kyrkan fanns redan från början om än inte uppenbart, liksom evangelium fanns redan i Skriften om än fördolt. Gud gav inte bara en kallelse, ett uppdrag eller ett löfte till Abram. Gud gav honom rättfärdighet så att Abraham blev en stamfader för Israel. Men, lär Paulus oss, Israel består av dem som tror och dem som inte tror. Den sanningen följer med ända in i vår tid.

Den undervisning jag vill ge till vännerna i Koinonian ska förmedlas i tre delar. Det kanske blir mer än tre gånger, men i vart fall tre delar. Jag ska med f Gunnar undervisa om Kyrkans

• väsen
• beståndsdelar
• kännetecken

Kyrkans väsen

Kyrkan är ett rike i vilket vi kan bli och vara medborgare. Detta rike har en Herre och Kung, Jesus Kristus. När Paulus i Rom 11 talar om att vi ympats in i det äkta Olivträdet har det förståtts på olika sätt. Men så mycket är klart att det är Gud som ympar in oss i "det äkta olivträdets näringsrika rot", som det heter i Folkbibeln 2014. Vi blir Guds egendomsfolk, ett rike av präster och ett heligt folk, jämför 1 Petr 2:9f.

I detta rike finns med andra ord ett folk, människor av kött och blod. Människor i sin ofullkomlighet, med traditioner, lagar, bestämmelser, seder och bruk.

Det sägs om Kyrkan att hon är Kristi kropp, se Ef 1:23, ja läs till och med kapitel 2 ut så får du en god förståelse av Kyrkans väsen. Här sägs att den kristne inte bara är medborgare i Guds rike utan också i gemenskap med de heliga. Det är de heliga genom alla tider! De som gått före oss, martyrerna och helgonen, ja, rövaren på korset och jungfrun Maria också. Denna hemlighet, denna förening med Kristus och alla de heliga är inte uppenbar för alla. Denna hemlighet behöver uppenbaras. Vi behöver få erfarenheter av den.

Kyrkan är både osynlig och synlig. Den är i "det höga" och den är i "det låga". Det lilla är i det stora och det stora är i det lilla. Kyrkan är en fulländad gemenskap till sitt väsen men samtidigt här i tiden söndrad genom synden.

Jag tycker Hebr 12:18-24 beskriver Kyrkan så fint.

Slutligen vill jag citera f Gunnar:

En ek kan ej utvecklas till att bliva en björk ... Sammanlunda ock Kyrkan. Hon är på en gång varande, ty hon förbliver till sin substans vad hon är i evighet och kan ej ändras. Hon känner inte någon omskiftning i sitt vara. Hon är den hon var i begynnelsen, Guds folk, och detta kommer hon alltid att vara. Varje förändring i detta vara, innebär avfall. Kyrkan bevarar sin beskaffenhet oförkränkt, då det gäller hennes substans.

Samhällets kanariefåglar

Samhällsklimatet har hårdnat och det krävs hårdare tag för att hålla folk på plats. Det märks också inom politiken som blir allt snävare.

Ett område som är särskilt utsatt är detta med Mänskliga rättigheter som har blivit en del av folkrätten. Grundtanken är om jag har förstått saken rätt att staten ska värna om sina medborgare. Det får inte vara så att politiker använder sig av människor för att bevara eller stärka sin egen makt. Mänskliga rättigheter är emot en sådan frestelse. Den goda tanken är gammal. Den härstammar från medeltiden och anses vara universell. Men där känner jag att det skaver rejält. Visst var det väl så i det gamla östblocket, ja inom socialismen rent generellt, att individerna ska tjäna samhället? Inte var det väl staten som skulle tjäna individen?

För att inte tala om andra icke-demokratiska länder och kulturer. I Nepal till exempel, där jag varit, finns väl inga mänskliga rättigheter? Inte är väl mänskliga rättigheter inbyggda i hinduismen? Är mänskliga rättigheter inbyggda i islam? Har kvinnor mänskliga rättigheter i hederskulturer? Hur är det förresten i Turkiet? Upphävdes inte mänskliga rättigheter här om dagen?

När vi nu får ett alltmer globaliserat samhälle, inte bara genom internet utan lika mycket genom flyktingströmmar blir det naturligtvis krockar. Jag skrev tidigare om Anne Applebaum och hennes analyser. Hon har synpunkter på immigrationen. Hon anser till exempel att Angela Merkel gjorde rätt som gav klartecken åt syrierna att komma till Europa, men är kritisk till att Merkel fattade det beslutet utan att tillfråga övriga EU-länder. Detta har väckt ont blod och vi vet med facit i hand hur svårt det är för EU-länderna att så här i efterhand samla sig till en gemensam handlingsplan.

Det är uppenbart att den liberalism som skulle erövra världen och som under min uppväxt ansågs som självklar inte är hållbar. Nu efterfrågas inte mänskliga rättigheter lika mycket som auktoriteter, förutsägbarheten (läs "trygghet") och ordning och reda. Missnöjesrörelserna, typ SD, har växt under några decennier, men knappast tagits på allvar. Applebaum menar att denna typ av rörelser inte bara kommer från höger utan lika mycket från vänster. Lyssna lite noggrannare på Jonas Sjöstedt i Vänstern nästa gång! Han vill gärna se en starkare stat med expansiv ekonomisk politik. Det kallas nationalistisk socialism, en historiskt sett giftig kombination.

Mest illa tycker jag om falskspelet. Det där sanning blir lögn och lögn blir sanning. Ta talet om "svenska värderingar" som exempel. Det låter så fint, men vad betyder det? Är svenska värderingar något annat än kristna värderingar? Ja, det verkar så. Men vad är det då? Är det mänskliga rättigheter? Är dessa värderingar inte universella? Jo, definitivt. Jag läste idag en välskriven artikel av Per Landgren i Göteborgsposten. Du finner den här. Den är läsvärd och om du tycker dig ha tid så läs den.

Det är lätt att missbruka begrepp som "svenska värderingar". Det blir gärna tomma ord, betydelselösa ord och används närmast för att utesluta alla dem som inte står för "svenska värderingar". Plötsligt har sanning blivit lögn. När jag skrivit och lagt ut detta får jag ett tips av en broder, klicka här, för att se Smålandspostens ledare.

Det är nu viktigare än någonsin att lära sig att urskilja sanning från lögn, att kritiskt lyssna till nyheter och om möjligt fråga efter källan till kunskap. Jag är så tacksam för att Bibeln, Kyrkans bok är kanoniserad. Det finns en helig Skrift där jag kan hämta insikter och få hjälp att förstå min tid.

Anne Applebaum får frågan om hon är optimist eller pessimist. Hon svarar dystert: Jag vill vara optimistisk, men nu är jag inte det. Sedan kommer avslutningen på intervjun som griper djupt tag i mig:

Hon (Applebaum, HS) växte upp i en sekulär familj, men har judiskt påbrå. Och liksom många andra judar reser hon varningsflagg för intoleransen, nationalismen och populismen. De (judarna, HS) kan - med sin historia av pogromer och Förintelsen - ses som det öppna samhällets kanariefåglar. När syret håller på att ta slut reagerar de först av alla.

Vart är vi på väg?

Lördagen den 4 juni läste jag en synnerligen intressant intervju i SvD. Du hittar den genom att klicka här. Det är Sofia Nerbrand som intervjuar Anne Applebaum. Applebaum är prisad för sina böcker och artiklar och är en skarp analytiker av världsläget. Hon lyfter ofta frågan om den illiberala demokratin och antyder hur den understöds av Rysslands president Putin som gör vad han kan för att destabilisera läget inom EU. Han använder sig av media och internet för att sprida propaganda och rena lögner. Han har femtekolonnare i varje europeiskt land som han använder sig av. Det låter hemskt men borde vara en självklarhet att det går till så här för varje tänkande människa. Applebaum menar att Putin vill exportera ryska korruption och hävdar att ryska valobservatörer lyckades få en folkomröstning i Skottland ogiltigförklarad.

Det rapporteras om kränkningar av svenskt territorium och svenska media varnar försiktigt för Putin. Putin har visat sin moraliska (o-)förmåga i och med annekteringen av Krim. Han rustar upp, flyttar fram positionerna i Baltikum och skapar så mycket osäkerhet han kan. Applebaum menar att det nya sättet att föra krig kommer att göra det svår för EU. En invasion behöver inte se ut som en klassisk invasion. Ett land kan ta kontrollen över sociala medier som Erdogan gjorde i Turkiet. Putin kan "låna" Gotland för att sedan inte lämna tillbaka det.

Det är klart att människor mellan de olika underhållningsprogrammen drabbas av tankar. Vart är vi på väg? Dessa tankar, tror jag, kan komma till uttryck i minskad respekt, i ökat våld och nya missnöjesrörelser. Om de styrande ska kontrollera människor räcker det inte med mer underhållning. Något mer ärligt måste till. Inte heller räcker det med mer poliser även om det kan behövas. Är det inte så att politikerna bättre måste kontrollera undervisningen på skolor, högskolor och universitet. Och i nästa steg journalister, domstolar och sociala medier?

Många frågar sig hur det kommer sig att det har blivit så här. Beror det på globaliseringen och den ökade konkurrensen? Beror det på den nya tekniken som sociala medier? Jag frågar har Bibeln något att säga oss om detta? Är Synden en verklighet? Vad betyder det i sådana fall? Kan den åtgärdas?

Osökt kommer profeten Hosea till mig. och även om han levde och verkade 750 år f Kr och även om dagens "moderna" människor avvisar honom som irrelevant är människan och hennes beteende i stort detsamma. Och, än mer, Gud är densamme. Så säger profeten:

4 1 Hör Herrens ord,
ni Israels barn!
Ty Herren går till rätta
med dem som bor i landet, eftersom ingen sanning
och ingen kärlek och ingen kunskap om Gud
finns i landet.  
2 Man svär och ljuger, mördar och stjäl
och begår äktenskapsbrott. Man far våldsamt fram, och blodsdåd följer på blodsdåd.  
3 Därför sörjer landet, och allt som lever där tynar bort, både djuren på marken och fåglarna under himlen, till och med fiskarna i havet förgås.  

4 Ingen skall anklaga eller
gå till rätta med någon annan. 
Ditt folk liknar dem
som anklagar en präst.  
5 Du skall komma på fall om dagen, också profeten
skall komma på fall tillsammans med dig om natten. Också din mor skall jag förgöra.  
6 Mitt folk går under i brist på kunskap. Eftersom du har förkastat kunskap, skall också jag förkasta dig, så att du inte längre är min präst. Du glömde din Guds undervisning, därför skall också jag glömma dina barn.

I vissa lägen kommer människor att befinna sig i en nedåtgående spiral därför att Gud låter dem få som de vill. Är det där vi befinner oss nu? Hhm, nu hamnar jag hos kyrkan igen, särskilt Svenska kyrkan eftersom det är den jag tillhör även om det inte är där jag är anställd.

Ingen mobil

Från och med idag har jag ingen mobiltelefon. Kanske blir det en framöver om jag inte klarar mig utan. Vi får se. Du kan med andra ord inte längre ringa mig på 0703840903.

Du kan inte heller från och med idag maila mig på hakan.sunnliden@svenskakyrkan.se. Däremot på hakan.sunnliden@telia.com.

Sociala medier

För tio eller kanske 20 år sedan verkade det som att den liberala demokratin segrat en gång för alla. Nu var det den som skulle erövra världen med mänskliga rättigheter skrivet på sitt banér. Så ser det knappast ut idag. Förutom globaliseringen och digitaliseringen har immigrationen varit en bidragande orsak till instabilitet. Här vill jag reflektera kring digitaliseringen och immigrationen kanske jag får återkomma till.

När det gäller digitaliseringen och nu tänker jag mest på sociala medier så visar det sig att dagens människor får merparten av sina nyheter just genom sociala medier.I USA är det tydligen så att de som vill få sina tankar om demokraterna bekräftade söker och bejakar den typ av information och berättelser de vill höra. Och de som sympatiserar med republikanerna söker sådan bekräftelse. Det är med andra ord inte tal om någon objektiv nyhetsförmedling eller försök till objektiv bedömning. Vi söker oss till dem och det som bekräftar våra värderingar och erfarenheter och på internet finns nu allt för alla!

Jag tänker också det sätt som till exempel Google använder sina algoritmer, sina metoder för att välja ut och omdirigera. Just när jag skrivit så här långt fick jag ett mail från en broder. Han ville att jag skulle läsa The Guardian och en artikel om sociala medier. Inledningen till denna långa och väl bearbetade artikel lyder som så:

Social media has swallowed the news – threatening the funding of public-interest reporting and ushering in an era when everyone has their own facts. But the consequences go far beyond journalism.

Du hittar artikeln in sin helhet genom att klicka här. Den är skriven av Katharine Viner och artikeln är delvis skrämmande, delvis tänkvärd. En tes i artikeln är att många nyheter som publiceras eller kommer till dig via Facebook helt enkelt inte är sanna. Nu talar vi inte om "kompis prat" utan om påhopp, rykten och rena falsarier. Sådant som används i politisk propaganda, typ Putin eller Trump. Det fungerar inte längre med fakta. Särskilt inte om de fakta som presenteras inte stämmer med "vad jag tycker".

What they said early on was ‘Facts don’t work’, and that’s it. The remain campaign featured fact, fact, fact, fact, fact. It just doesn’t work. You have got to connect with people emotionally. It’s the Trump success.

 Viner citerar Neetzan Zimmerman:

Nowadays it’s not important if a story’s real, he said in 2014. The only thing that really matters is whether people click on it.

Det som kallas "gammel-media" tappar mark hela tiden medan till exempel Facebook växer och numera helt dominerar också nyhetsmarknaden. Det lönar sig inte längre med grundlig journalistik. Media måste slå an på människors känslor för att få uppmärksamhet. Detta är den negativa sidan av saken. Den tekniska utvecklingen som naturligtvis är neutral i sig har blivit ett redskap för negativa krafter. Och det går knappast att stoppa den utvecklingen om inte regeringar av skilda slag kan censurera. Det mer troliga är att också regeringar kommer att använda sig av tekniken för sin propaganda.

Digitaliseringen är en sak, en annan är journalisternas oförmåga att hantera situationen. Viner skriver om fenomenet Donald Trump:

the rise of Trump “is actually a symptom of the mass media’s growing weakness, especially in controlling the limits of what it is acceptable to say.

Vad man än tycker om digitaliseringen behöver också vi vanliga människor inse att sociala medier inte bara handlar om teknik. Det handlar om så mycket mer. Det handlar om filosofi, religion, politik, ekonomi, etik och moral. Ämnen som många vill bannlysa. Här kanske Svenska kyrkan kunde göra en insats? 

Illiberal demokrati

Då var det vardag igen och det gäller att leva också den.

Helgen som gick har inte precis varit händelselös. Jag tänker på attentatet i Nice och kuppförsöket i Turkiet. Det är bara att inse att mänskligheten lever farligt, farligare än media kan rapportera. Visst är det tillräckligt eländigt det media rapporterar. Mörkerkrafterna, det Bibeln kallar för Synden, kommer till ytan, men förändringarna som sker på djupet är svårare att greppa.  Jag tänker på talet om "de svenska värderingarna" som fyllde Almedalen, på den illiberala demokratiska utvecklingen liksom på hotet från IS. Och framför allt tänker jag på vår oförmåga att analysera och komma upp med motåtgärder, om det finns några. Jag är osäker. Det är som med utvecklingen av tekniken. Den går inte att stoppa. Vi ser vart det tar vägen med kontrollen av sociala medier eller "chippandet". Jag får nog ta några bloggar till mina funderingar och då utelämnar jag ändå vad som sker i Värnamo pastorat. Jag väntar med det småskaliga tills samvetet inte kan låta bli.

Inför förra valet sökte jag upp Sverigedemokraternas hemsida för att få bättre insyn o deras syn på människan. Om jag minns rätt nämndes fyra kännetecken och de tre första var utomordentliga. När jag nu letar efter detta hittar jag inte vad jag då läste. Kanske har de ändrat text, men jag hittade "Etiska riktlinjer" och fann något liknande där, klicka här. Här följer citat om människosyn

Vi avvisar försöken att anpassa människan efter storslagna utopier. Istället menar vi att politiken bör utformas utifrån hur människan är i verkligheten. Varje samhälle bör vara byggt på en värdegemenskap, en minsta gemensam nämnare i form av grundläggande normer och värderingar. Denna enande faktor är viktig för att varje människa ska kunna känna sig trygg i sin identitet. Visst är varje människa unik, men samtidigt är vi också mer eller mindre lika varandra. Vi är alla beroende av gemenskaper, människor som på olika sätt liknar oss själva och som vi kan identifiera oss med. Sverigedemokraterna menar att det i första hand är familjen och nationen som ger oss förutsättningarna att uppnå detta. Inga konstruerade kollektiv kan helt ersätta dessa djupt rotade, ursprungliga gemenskaper.

Jag minns från de förra formuleringarna att man i starka ordalag avvisade den liberala människosyn, den som säger att människan innerst inne är god, som falsk. Det är klart att jag inte kan låta bli att tänka på Bibelns syn; Människan är både god och ond, både skapad till Guds avbild, om än vilsegången och en syndare. Men SD:s syn på människan upplever jag mer trovärdig än övrigas "storslagna utopier" som det heter i texten ovan.

MEN det jag då tänkte på var den nationalistiska tanke de förfäktade, tanken på en kultur som förenar och tanken på det svenska folkhemmet. Inte för att jag nödvändigtvis tycker den är dålig, men den förefaller orealistisk i vår tid, i ett globalt och pluralistiskt samhälle. Kanske till och med farlig eftersom nästa steg måste bli konfrontation med människor från andra kulturer.

Döm därför om min förvåning när det ena partiet efter det andra börjar tala om "svenska värderingar", det trygga Sverige och viftar med svenska flaggor för att liksom understryka nationalismen. Kristdemokraterna var värst, eller ...

Det är tydligt att nationalismen, protektionismen är på frammarsch i västländerna. I vanlig ordning tycks USA ta ledningen och övertydligt blir det om Donald Trump blir president, men tydligt nog är det också i länder som Ryssland, Turkiet, Polen, Ungern och Sverige kommer väl efter. Det finns skäl att oroa sig.

Före valet 2015 i Polen verkade partiet Lag och rättvisa som ett vanligt konservativt parti, men sedan de kom till makten har de använt sig av diktatoriska metoder. De har sparkat kritiker och ersatt dem med ja-sägare trots EU:s protester. Likadant i Ungern och nu samma skeende i Turkiet. Erdogan valdes i demokratisk ordning, men fängslar nu tusentals opponenter, domare, advokater, journalister och börjar tala om dödsstraff.

Det som händer är att man använder sig av demokratin för att gripa makten och när de väl fått den bryr de sig inte om den. De fortsätter att använda majoritetsbeslut för att stärka sin egen position.

Det kallas illiberal demokrati och håller på att utvecklas till en rörelse.

8 veckan efter Trefaldighet

Matt 7:22-29

Vårt textavsnitt börjar redan i I årgången, Matt 7:15. Akta er för de falska profeterna! V 16-20 talar om för att vi ska känna igen dem på frukten. V 21 och 22 preciserar vari de falska profeternas misstag består. De har, säger Jesus, falska motiv och deras undervisning leder fel.

De falska pengarna kunde förr bara kännas igen genom att den som kontrollerade dem visste hur de äkta såg ut. På samma sätt är det här. Du kan inte känna igen de falska om du inte känner de äkta. Därför ska vårt ämne för denna dag rikta in sig på att lära känna det äkta.

Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man

1. Den som hör

a)      Vi har genom Guds nåd fått de äkta profeternas förkunnelse nerskriven, i Skriften. Det finns också en muntlig tradition och det finns profeter också i våra dagar. Dessa säger aldrig emot varandra.

b)      Nu är det många som tycker detta är diffust och svårt. Därför ska vi i allt vända oss till Jesus Kristus, Bibelns kärna och stjärna. Han bejakade för övrigt hela Skriften.

c)      Det står i avslutningen på Bergspredikan ”den som hör …” och de orden kan syfta på vem som helst som kommer inom hörhåll. Men det stannar inte vid hörandet. Den som hör 

2. dessa mina ord och handlar efter dem

a)      Detta är det radikala med Skriften. Det räcker inte med att endast höra, att älska Skriften eller ens att göra den bästa förmåga.

b)      Många talar om svårigheterna att följa Bibeln, men ingen kan helt klara det. Det kunde bara Jesus som personifierar Ordet. Vår kallelse är att komma in under hans ok, Matt 11:28. I gemenskapen med honom ordnar det sig. Det är de goda nyheterna, det vill säga evangelium. Att höra hans ord är att höra hur älskad man är och att ta emot hans kärlek. Det är den kärleken som sedan är drivkraften i mitt liv, som beskyddar och vägleder mig.

c)      Ingen kristen ska jämföra sig med någon annan. Det är den falska vägen. Vi ska jämföra oss med Jesus. Den som lyssnar till Jesus och lyder honom

  

3. är som en klok man

a)      Här har bilden skiftat från att bära frukt till att bygga hus, men det handlar om detsamma, nämligen att leva sitt liv i gemenskap med Gud, vara en gren i Honom eller bygga på Honom.

b)      Det fantastiska med att vara en kristen är att identifiera sig med Honom. Hela livet handlar om denna efterföljelse, ”Håll mina bud … så får du leva.”

c)      Idag äger ett dop rum. I dopet införlivas vi med Honom. I samband med dopet lyder orden: Jesus Kristus kallar dig nu att vara hans lärjunge. Kallelsen att leva med Jesus handlar det inte bara om honom som idag blir döpt utan om var och en som är döpt.

En ny tid

Vi var två präster på fars begravning. Det blev en mycket fin gudstjänst som leddes av pastor Göran Hallberg som i mångt var fars själasörjare under senare år. F Göran står till vänster och jag  till höger. Vi var med andra ord två präster. Nedan ber vi Fader vår samtidigt som vi håller våra händer på fars bår. Jag har inte varit med om det tidigare men det blev ett tydligt tecken på den gemenskap vi har genom tron på Herre Jesus.

Det finns en tid att riva ner och en tid att bygga upp, en tid att gråta och en tid att skratta ... säger Predikaren i 3:4. Det finns en tid för allt och det blir allt mer uppenbart för mig hur viktigt det är att urskilja tiderna.  Nu lämnar jag sorgen även om saknaden kommer att följa mig. Far är genom begravningen definitivt överlämnad i Guds händer. Nu är det Guds sak att leva upp till sina löften, inte min. Mor och vi andra som ska fortsätta jordevandringen får nu inrikta oss på "i dag". 

Det har blivit extra tydligt för mig eftersom jag dels har slutat min anställning och dels får börja den nya tiden med 8 söndagen efter Trefaldighet som var den dag år 1965 som Gud kallade mig första gången. Talet 8 står som ni vet för den nya dagen och den nya skapelsen.

Låt Din vilja ske på jorden såsom i himmelen!

Begravning

Vecka har så här långt förflutit i stillhet. I morgon, fredag, är det begravning. Far har själv valt psalmerna 313;-, 258:1-5 och 172;-. De säger var för sig något om honom. De är alla skrivna under hans livstid. Mittenpsalmen kommer ursprungligen från den danske prästen N.F.S. Grundvig (1783-1872). Den översattes och bearbetades något av Emil Liedgren (1879-1963), musik av Strängnäsbiskopen Gustaf Aulén (1879-1979). Jag kan med lätthet se far framför mig när vi sjunger:

Du levande hopp, / som stiger förnyat ur dopkällan opp,
o, giv mig de vingar som Anden dig gav,
att lätt jag mig svingar långt, långt bortom hav,
dit bort där Guds sol lyser evig och stark
på paradismark.

Det var hans kamp, en kamp han inte alltid uppfattade som en god kamp. Det var något som skymde, men hoppet gick inte att ta miste på. Jag försökte att peka på Jesus, den Jesus han bekände sig till. Och det tog han mer än gärna till sig. Nu är hans kamp över och i morgon tar vi farväl och sedan börjar en ny tid.

Far tyckte om att sjunga psalmer och under många år har han varje morgon sjungit en psalmvers eller två för mor.

Nu är det min innerliga bön till min himmelske Far att min jordiske far med full styrka på vägen till paradismark ska sjunga just denna vers 5.

Far i minne

I lördags publicerades dödsannonsen efter far. Och tidningen Katrineholms-Kuriren skrev nedanstående.

Artikeln blir lite svårläst, men den som vill kan också klicka här för att se artikeln i sin helhet. Begravningen blir på fredag denna vecka.

7 veckan efter Trefaldighet

Idag på Kristi Förklarings dag predikar jag för sista gången som anställd i Svenska kyrkan och Värnamo pastorat. Nja, det är naturligtvis inte sista gången jag predikar. Så länge Gud ger nåd vill jag fortsätta, men inte som anställd. Nja, anställd och anställd. Jag kan förstås bli anställd för enskilda uppdrag. Vi får se vad Gud vill och tillåter.

Denna "sista dag" vill jag tala om Gud, Fadern, Sonen och den Helige Ande och jag hoppas att det talet aldrig ska tystna.

Mark 9:1-13 

• Gud är tre personer, Fadern, Sonen och Anden.
• Var och av dem är helt och fullt Gud
• Det finns bara en Gud men i förhållande till sig själv är Han tre personer.

Så beskriver Kyrkan Guds väsen. Dagens evangelium är fyllt med anspelningar till Skriften. Vi måste därför välja en aspekt och det blir uppenbarelsen av Gud som tre personer.

1. Då kom ett moln och sänkte sig över dem

a)      Den helige Ande kommer över dem som en molnsky. Så kom Anden också till det gamla Israel. Tänk på hur de följde molnstoden genom öknen, 2 Mos 13:21f. Eller hur Anden fyllde först tabernaklet, 2 Mos 40:34 och sedan templet med Guds härlighets moln, 1 Kon 8:10. Efter uppståndelsen från de döda lyfts Jesus in i denna molnsky, Apg 1:9. Det är den helige Ande som ger oss liv och anda, både i skapelsen, frälsningen och helgelsen. Petrus, Jakob och Johannes förstod vem molnet och var starkt tagna av händelsen på berget.

b)      Det finns många människor som inte kan tro och det är inte underligt eftersom endast Anden kan ge tron på Gud. Den helige Ande ”har kallat mig genom evangelium” heter det i katekesen. Anden vill dra oss allt djupare in i Guds närvaro.

c)      Det är också den helige Ande som ”har behållit mig i en rätt tro”. Utan Anden går det inte att leva i gemenskap med den Uppståndne. Kanske började det gå upp för lärjungarna efter händelsen på berget. ”Du lyfter mig/i tron till dig, till frid och ljuvlighet”, 165:2.

2. Och en röst hördes ur molnet

a)      Den rösten är Faderns röst. Vi har en Gud som talar. Han talar på många sätt, i bibelordet, i bönen, kanske genom andra människor, men främst och normativt talar Han genom sin Son. Joh 3:16. Han har sänt sonen till jorden för att undanröja synden. Synden skiljer oss från Honom. Ingen annan än Gud själv kan undanröja synden. Jesus från Nasaret är den kvinnans säd vi läser om i 1 Mos 3:15 och som ska söndertrampa ormens huvud. Orden ”avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria” visar att frälsningen helt och hållet är Guds verk. I Jesus Kristus förenas Gud och människa. Han är i allt som vi men utan synd, Hebr 4:15. Och ändå, eller just därför, blir han till ett syndoffer. ”Det är fullbordat”. Jesus, den andra personen i gudomen, är den ende som kan bära det hela och fulla straffet för människornas synd. Det är goda nyheter som församlingen har att förvalta och ge vidare.

b)      Martin Luther talar om det särskilda predikoämbetet för utan predikan kan ingen komma till tro, Rom 10:14f. Vi kan alla i allmän mening dela ansvaret för att vittnesbördet sprid, men några har ett särskilt ansvar och ska svara inför Gud. Ingen av oss kan eller ska försöka övertala någon att bli kristen. Omvändelsen är personlig och Gud handlar med var och en som Han vill.

c)      Genom förkunnelsen från Jesus Kristus kommer den ende sanne Guden till oss, Rom 10:17, samtidigt som Jesus kan be för oss och föra vår talan inför Fadern eftersom han är sann människa. Han är vår talesman, vårt föredöme och exempel. Detta bekräftas av den röst som hördes ur molnet. Rösten säger:

  

3. Detta är min älskade Son

a)      Ungefär så löd orden när Gud skapade människan vid tidens början. Han skapade henne till sin Avbild och det är till denna Avbild han talar i vår text. Här på Förklaringsberget står människan i sin härlighet, Petrus skriver: ”jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät” när ”han mottog ära och härlighet från Gud, sin fader”, se ep I årg. Och Johannes som också var med skriver detsamma i Joh 1:14. Människan är kallad till gemenskap med Gud, Men Jes 53:6 och Rom 3:23.

b)      Människor som inte är i molnet ser ingenting och hör ingenting. De saknar helt enkelt förutsättningarna för att se och höra. Och ändå vill Gud uppenbara sig för var och en genom evangeliets ord, ofta i liknelser eller genom tecken och under. Tecken och under är ett viktigt inslag i förkunnelsen då Gud vill uppenbara sin härlighet för oss, Joh 2:11.  

c)      Vad talade Jesus med Moses och Elia om? De talade om vandringen till Jerusalem, Jesu nödvändiga död och uppståndelse, Luk 9:30f. Och lagen och profeterna sa inte emot. De visste att bara den andra personen i gudomen kan medla och att i inget annat namn finns frälsning. 

I 1 Mos 18 berättas om tre män som besöker Abraham. Dessa tre är Herren Gud som uppenbarar sig för Abraham, se särskilt 18:1 och 20. Det är ett fantastiskt kapitel väl värt att läsa när ni kommer hem. I det berättas också om måltiden de åt. Idag får vi sitta ner tillsammans med de tre männen, Abraham och med hela Guds hushåll.

• Gud är tre personer, Fadern, Sonen och Anden.
• Var och av dem är helt och fullt Gud
• Det finns bara en Gud men i förhållande till sig själv är Han tre personer.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.

Nu och alltid och för evig. Amen.

Några dagar i tystnad

Denna vecka har det inte blivit någon blogg. Det har sina förklaringar.

Den första förklaringen är att min far, Allan Sunnliden, somnade in i väntan på Uppståndelsens morgon i början av veckan. Kari och jag har varit hemma hos mor i Katrineholm ett par dagar och jag har behövt några dagar i tystnad. Det är många tankar som ska tänkas och bearbetas samtidigt som en del praktiska bestyr tar sin början.

Relationen till far hör till det privata och därför skriver jag ingenting om honom här även om mycket gott kan sägas. Hans och mors trofasthet i bönen står fram för mig på ett särskilt sätt denna vecka. Jag önskar att någon fyller hans plats i det avseendet och att jag själv också fortsättningsvis ska minnas detta och lära av honom. Far, må du vila i frid. Och må vår gemensamma tro förvandlas till åskådning.

Den andra förklaringen är att jag slutar min anställning i Värnamo pastorat och Svenska kyrkan på söndag. Det innebär att "flyttlasset" har gått från min arbetsplats hem. Det är framför allt mitt bibliotek som flyttats. Det har varit ett drygt arbete och jag tackar härmed särskilt sönerna Victor och Jacob som har ställt i ordning med hyllorna och burit ett 30-talet flyttlådor med böcker. Den som har flyttat böcker vet vad det innebär. Vidare tackar jag Lennart och Sebastian på vaktmästeriet som hjälp mig att frakta och som får anledning att städa upp efter att jag lämnat kontoret. Tack till er alla.

Tänk att jag fick in allt hemma på Smultronvägen. Bilden visar  den västra väggen
 men den östra ser ut ungefär på samma sätt.

6 veckan efter Trefaldighet

Inledning: Efter Caesarea Filippi händelsen då vår Fader som är i himmelen hade uppenbarat för Simon Petrus vem Jesus är, försökte han hindra Jesus från att gå till Jerusalem. Han var rädd för att Jesus skulle trakasseras och dödas. Då blev det tid för Jesus att avslöja ytterligare något om lärjungaskapets villkor.

1. Om någon vill följa mig …

a)      Vid den här tiden var det möjligt för de unga att välja sig en läromästare och att följa denne. Simons bror Andreas hade valt att följa Johannes döparen men denne hade hänvisat honom till Jesus.

b)      I vår tid är sker de ungas val i regel omedvetet och det är långt ifrån alltid de stannar kvar hos dem de valt att följa. Så är det också för många som av födsel och ohejdad vana vuxit upp i våra kyrkor och samfund. Det är inte säkert att de blir kvar.

c)      Jesus anger tre kriterier för efterföljelsen. Han säger för det första att om någon vill följa honom måste denne förneka sig själv. För det andra måste han bära sitt kors och för det tredje måste de följa eller lyda honom och inte som Petrus försöka hindra honom.

2. Den som mister sitt liv för min skull

a)      Det är nödvändigt att förstå vad som menas med att mista sitt liv. Det handlar om att mista sin självupptagenhet, sin egoism. Det går inte att följa Jesus på sina egna villkor och den som försöker kommer att misslyckas.

b)      Gud är nådig och barmhärtig så det går säkert att vara självisk och att följa Jesus, men bara till en viss gräns. När den gränsen är nådd måste människan ge upp sig själv och erkänna Jesu herravälde.

c)      En kristen människa är en människa som har mistat sitt liv. Då visar det sig att när egenviljan bryts och Jesus blir den nya, pånyttfödda viljan gör människan en sagolik vinst. Hon vinner syndernas förlåtelse, evigt liv och salighet. Hon förklaras rättfärdig och helig för Jesus skull. Hon har plötsligt vunnit sitt liv.

3. Han skall löna var och en efter hans gärningar

a)      Detta var säkert svårt att höra för lärjungarna. Den egna viljan och prestationen var i sig otillräcklig. Som om det inte räcker ska lärjungen dessutom bedömas därefter. Kanske upplevde de att domen hängde som ett hot över dem. Det finns en risk att missa målet.

b)      Det är förmodligen nödvändigt för människan att lära känna Jesus som Herren för att alls kunna ta emot ett ord som det ovan. Men en kristen människa vet att förlusten av den egna viljan och prestationen i själva verket var en befrielse. Hon kan till och med längta efter att mista sitt liv eftersom vinsten är så mycket större. Och det redan här i tiden.

c)      På domens dag då våra gärningar ska synas kommer det att visa sig vad som fanns i hjärtat. Det går inte längre att dölja vem vi har följt. Även om våra gärningar varit otillräckliga kommer hjärtats tro på Herren Jesus att rädda oss. Han är vår räddare och på domens dag ska vår tro förvandlas till åskådning.

Israelskonferens i Värnamo

I torsdag tog arbetskamraterna ut mig på "fest", till "Sussies café", ett litet ställe utanför Ljungby. Där bjöds det på god mat, hölls tal och tackades. Först var jag lite tveksam om detta var en bra idé. Ska man avtackas för att man sagt upp sig? Nej, men för god gemenskap med arbetskamrater! Jag är glad att det blev av. Kamraterna skickade med mig svensk psalm 257;-, en mycket fin psalm författad av J.A. Eklund. Jag har just läst alla fem verserna. Rekommenderas för läsning!

Fredagen ägnade jag åt Israels-konferensen som Israels vänner håller för fjärde året i rad här i Värnamo. I Värnamo Nyheter står det att nästan 700 personer deltar och det är naturligtvis en förmån att få undervisa för så många människor på en och samma gång.

Lägg till bildtext

Ämnet var "det eskatologiska Israel" och jag försökte ge en översikt av det nya förbundet. Det gjorde jag med hjälp av följande sex punkter:

1. Hur det gamla förbundet blev det nya
2. Det nya förbundet var fördolt i det gamla 
3. Förbundet fullbordas av, i och genom Jesus
4. Paulus förklarar Guds frälsningsplan
5. Paulus förklarar Israels fall
6. Paulus förklarar Israels framtid