Då var det vardag igen och det gäller att leva också den.
Helgen som gick har inte precis varit händelselös. Jag tänker på attentatet i Nice och kuppförsöket i Turkiet. Det är bara att inse att mänskligheten lever farligt, farligare än media kan rapportera. Visst är det tillräckligt eländigt det media rapporterar. Mörkerkrafterna, det Bibeln kallar för Synden, kommer till ytan, men förändringarna som sker på djupet är svårare att greppa. Jag tänker på talet om "de svenska värderingarna" som fyllde Almedalen, på den illiberala demokratiska utvecklingen liksom på hotet från IS. Och framför allt tänker jag på vår oförmåga att analysera och komma upp med motåtgärder, om det finns några. Jag är osäker. Det är som med utvecklingen av tekniken. Den går inte att stoppa. Vi ser vart det tar vägen med kontrollen av sociala medier eller "chippandet". Jag får nog ta några bloggar till mina funderingar och då utelämnar jag ändå vad som sker i Värnamo pastorat. Jag väntar med det småskaliga tills samvetet inte kan låta bli.
Inför förra valet sökte jag upp Sverigedemokraternas hemsida för att få bättre insyn o deras syn på människan. Om jag minns rätt nämndes fyra kännetecken och de tre första var utomordentliga. När jag nu letar efter detta hittar jag inte vad jag då läste. Kanske har de ändrat text, men jag hittade "Etiska riktlinjer" och fann något liknande där, klicka här. Här följer citat om människosyn
Vi avvisar försöken att anpassa människan efter storslagna utopier. Istället menar vi att politiken bör utformas utifrån hur människan är i verkligheten. Varje samhälle bör vara byggt på en värdegemenskap, en minsta gemensam nämnare i form av grundläggande normer och värderingar. Denna enande faktor är viktig för att varje människa ska kunna känna sig trygg i sin identitet. Visst är varje människa unik, men samtidigt är vi också mer eller mindre lika varandra. Vi är alla beroende av gemenskaper, människor som på olika sätt liknar oss själva och som vi kan identifiera oss med. Sverigedemokraterna menar att det i första hand är familjen och nationen som ger oss förutsättningarna att uppnå detta. Inga konstruerade kollektiv kan helt ersätta dessa djupt rotade, ursprungliga gemenskaper.
Jag minns från de förra formuleringarna att man i starka ordalag avvisade den liberala människosyn, den som säger att människan innerst inne är god, som falsk. Det är klart att jag inte kan låta bli att tänka på Bibelns syn; Människan är både god och ond, både skapad till Guds avbild, om än vilsegången och en syndare. Men SD:s syn på människan upplever jag mer trovärdig än övrigas "storslagna utopier" som det heter i texten ovan.
MEN det jag då tänkte på var den nationalistiska tanke de förfäktade, tanken på en kultur som förenar och tanken på det svenska folkhemmet. Inte för att jag nödvändigtvis tycker den är dålig, men den förefaller orealistisk i vår tid, i ett globalt och pluralistiskt samhälle. Kanske till och med farlig eftersom nästa steg måste bli konfrontation med människor från andra kulturer.
Döm därför om min förvåning när det ena partiet efter det andra börjar tala om "svenska värderingar", det trygga Sverige och viftar med svenska flaggor för att liksom understryka nationalismen. Kristdemokraterna var värst, eller ...
Det är tydligt att nationalismen, protektionismen är på frammarsch i västländerna. I vanlig ordning tycks USA ta ledningen och övertydligt blir det om Donald Trump blir president, men tydligt nog är det också i länder som Ryssland, Turkiet, Polen, Ungern och Sverige kommer väl efter. Det finns skäl att oroa sig.
Före valet 2015 i Polen verkade partiet Lag och rättvisa som ett vanligt konservativt parti, men sedan de kom till makten har de använt sig av diktatoriska metoder. De har sparkat kritiker och ersatt dem med ja-sägare trots EU:s protester. Likadant i Ungern och nu samma skeende i Turkiet. Erdogan valdes i demokratisk ordning, men fängslar nu tusentals opponenter, domare, advokater, journalister och börjar tala om dödsstraff.
Det som händer är att man använder sig av demokratin för att gripa makten och när de väl fått den bryr de sig inte om den. De fortsätter att använda majoritetsbeslut för att stärka sin egen position.
Det kallas illiberal demokrati och håller på att utvecklas till en rörelse.
Helgen som gick har inte precis varit händelselös. Jag tänker på attentatet i Nice och kuppförsöket i Turkiet. Det är bara att inse att mänskligheten lever farligt, farligare än media kan rapportera. Visst är det tillräckligt eländigt det media rapporterar. Mörkerkrafterna, det Bibeln kallar för Synden, kommer till ytan, men förändringarna som sker på djupet är svårare att greppa. Jag tänker på talet om "de svenska värderingarna" som fyllde Almedalen, på den illiberala demokratiska utvecklingen liksom på hotet från IS. Och framför allt tänker jag på vår oförmåga att analysera och komma upp med motåtgärder, om det finns några. Jag är osäker. Det är som med utvecklingen av tekniken. Den går inte att stoppa. Vi ser vart det tar vägen med kontrollen av sociala medier eller "chippandet". Jag får nog ta några bloggar till mina funderingar och då utelämnar jag ändå vad som sker i Värnamo pastorat. Jag väntar med det småskaliga tills samvetet inte kan låta bli.
Inför förra valet sökte jag upp Sverigedemokraternas hemsida för att få bättre insyn o deras syn på människan. Om jag minns rätt nämndes fyra kännetecken och de tre första var utomordentliga. När jag nu letar efter detta hittar jag inte vad jag då läste. Kanske har de ändrat text, men jag hittade "Etiska riktlinjer" och fann något liknande där, klicka här. Här följer citat om människosyn
Vi avvisar försöken att anpassa människan efter storslagna utopier. Istället menar vi att politiken bör utformas utifrån hur människan är i verkligheten. Varje samhälle bör vara byggt på en värdegemenskap, en minsta gemensam nämnare i form av grundläggande normer och värderingar. Denna enande faktor är viktig för att varje människa ska kunna känna sig trygg i sin identitet. Visst är varje människa unik, men samtidigt är vi också mer eller mindre lika varandra. Vi är alla beroende av gemenskaper, människor som på olika sätt liknar oss själva och som vi kan identifiera oss med. Sverigedemokraterna menar att det i första hand är familjen och nationen som ger oss förutsättningarna att uppnå detta. Inga konstruerade kollektiv kan helt ersätta dessa djupt rotade, ursprungliga gemenskaper.
Jag minns från de förra formuleringarna att man i starka ordalag avvisade den liberala människosyn, den som säger att människan innerst inne är god, som falsk. Det är klart att jag inte kan låta bli att tänka på Bibelns syn; Människan är både god och ond, både skapad till Guds avbild, om än vilsegången och en syndare. Men SD:s syn på människan upplever jag mer trovärdig än övrigas "storslagna utopier" som det heter i texten ovan.
MEN det jag då tänkte på var den nationalistiska tanke de förfäktade, tanken på en kultur som förenar och tanken på det svenska folkhemmet. Inte för att jag nödvändigtvis tycker den är dålig, men den förefaller orealistisk i vår tid, i ett globalt och pluralistiskt samhälle. Kanske till och med farlig eftersom nästa steg måste bli konfrontation med människor från andra kulturer.
Döm därför om min förvåning när det ena partiet efter det andra börjar tala om "svenska värderingar", det trygga Sverige och viftar med svenska flaggor för att liksom understryka nationalismen. Kristdemokraterna var värst, eller ...
Det är tydligt att nationalismen, protektionismen är på frammarsch i västländerna. I vanlig ordning tycks USA ta ledningen och övertydligt blir det om Donald Trump blir president, men tydligt nog är det också i länder som Ryssland, Turkiet, Polen, Ungern och Sverige kommer väl efter. Det finns skäl att oroa sig.
Före valet 2015 i Polen verkade partiet Lag och rättvisa som ett vanligt konservativt parti, men sedan de kom till makten har de använt sig av diktatoriska metoder. De har sparkat kritiker och ersatt dem med ja-sägare trots EU:s protester. Likadant i Ungern och nu samma skeende i Turkiet. Erdogan valdes i demokratisk ordning, men fängslar nu tusentals opponenter, domare, advokater, journalister och börjar tala om dödsstraff.
Det som händer är att man använder sig av demokratin för att gripa makten och när de väl fått den bryr de sig inte om den. De fortsätter att använda majoritetsbeslut för att stärka sin egen position.
Det kallas illiberal demokrati och håller på att utvecklas till en rörelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar