Under det senaste året har Cellkyrkan eller gemenskapen allt oftare fått heta koinonia. Det är det grekiska ordet för gemenskap, men ordet används på olika sätt av. I Apg 2:42 beskriver Lukas själva kärnan av den kristna gemenskapen. Till kärnan hör att man håller sig till apostlarnas undervisning, brödragemenskapen (koinonia), brödsbrytelsen och bönerna. Gemenskapen är mycket praktisk till sitt väsen. Det duger inte i kristna sammanhang att prata om gemenskap. Den måste utövas genom att människor delar sin vardag med varandra och bistår varandra när det faller sig så. Det här är i Nya Testamentet en självklarhet som vi behöver upptäcka eftersom koinonian utgör den miljö vi har blivit insatta i när vi "lemmades in i Kristi kropp". Det är också i den miljön vi lär av varandra och lär oss att respektera och vara till för varandra.
Paulus använder ordet koinonia i 2 Kor 8:4 när han talar om "hjälpen" (koinonian) åt de heliga, det vill säga insamlingen till de fattiga i Jerusalem. Det var en stor och viktig insamling för honom. Det var viktigt därför att det var ett sätt att vara delaktiga i varandras liv, giva och mottagare. Själva evangeliet kom från de fattiga i Jerusalem och nu bistår de hednakristna med en gentjänst och så visar de att de tar ansvar för varandra. I 2 Kor 13:13 använder han ordet på ett annat sätt. Där läser vi "Nåd från ... och gemenskap (koinonia) från den Helige Ande åt er alla." Det översätts lite olika beroende på att översättaren måste välja om genitiven är subjektiv, objektiv eller kvalitativ, det vill säga om gemenskapen kommer från Anden, leder till Anden eller är i Anden. Bibel 2000 föredrar det första alternativet, Giertz det andra och FB väljer att vara tvetydig. Själv tror jag att en sann koinonia är allt detta. Den är född av Anden och leder till gemenskap med Anden, i Anden. Här talar vi verkligen om delaktighet. För att verkligen stryka under hur praktisk den kristna gemenskapen är till sin natur vill jag också visa på Fil 1:4 där Paulus talar om att filipperna varit "delaktiga (koinonia) i arbetet för evangeliet". Varje kristen är insatt i arbetet och därför är vi också delaktiga i missionsuppdraget på olika sätt.
I fredags var vår koinonia samlad hemma hos Thomas och AnnCharlotte. I cellkyrkomodellen kallas denna typ av samling för zonsamling, i anglikanska sammanhang för pastorate och i ytterligare andra sammanhang talar man om cluster. Vi var 30 personer samlade hemma hos dem. Jesus var påtagligt i centrum. Inte på något överandligt sätt utan på ett mänskligt sätt men ändå i den Helige Ande. Var och en av dem (nästan) lever med i en cell. Den samlas varje vecka året om och många cellmedlemma har också med varandra att göra mellan veckosamlingarna. I den koinonia Kari och jag är med i ingår fem celler och en gång i månade kommer dessa tillsammans. Det var på en sådan samling vi var i fredag.
När koinonian samlas börjar vi med enklare förtäring. Det kan vara alltifrån ett enkelt fika till en lättare måltid. Måltiden är viktig eftersom den håller samman hushållet. Därefter lovsjunger vi Herren. Någon kanske har ett ord en berättelse eller en bild. Efter att lovsången och tillhörande tillbedjan klingat av något brukar jag ge en kort undervisning. I fredags tog jag fast på skillnaden mellan att vara en lärjunge och att vara en kristen. Det har blivit så tydligt för mig att det finns kristna som saknar andligt självförtroende. De förstår inte hur välsignat det är att vara "i Kristus" och att vandra efter Anden. Här har jag också hjälp av den stora församlingen och stiftet genom konceptet Till tro. Efter undervisningen finns det tillfälle att fråga, samtala i smågrupper om tre eller fyra och att få förbön beroende hur Anden leder. Thomas avslutade kvällen efter två timmar med att vi sjöng Vår Fader och på min lott kommer att få välsigna.
Att få vara med om en sådan kväll som i fredags är stor nåd och ger kraft till kyrkokritiken och förändringsarbetet. Jag måste lägga till att en samling som denna inte är en engångsföreteelse utan vi samlas på detta sätt sista fredagen i varje månad.
Jag brukar inte skriva så mycket om livet i församlingen av olika skäl men tyckte inte att jag kunder undanhålla er det här vittnesbördet. Det finns mycket elände att skriva om men också mycket välsignat. Koinonian hör definitivt till det senare.
Paulus använder ordet koinonia i 2 Kor 8:4 när han talar om "hjälpen" (koinonian) åt de heliga, det vill säga insamlingen till de fattiga i Jerusalem. Det var en stor och viktig insamling för honom. Det var viktigt därför att det var ett sätt att vara delaktiga i varandras liv, giva och mottagare. Själva evangeliet kom från de fattiga i Jerusalem och nu bistår de hednakristna med en gentjänst och så visar de att de tar ansvar för varandra. I 2 Kor 13:13 använder han ordet på ett annat sätt. Där läser vi "Nåd från ... och gemenskap (koinonia) från den Helige Ande åt er alla." Det översätts lite olika beroende på att översättaren måste välja om genitiven är subjektiv, objektiv eller kvalitativ, det vill säga om gemenskapen kommer från Anden, leder till Anden eller är i Anden. Bibel 2000 föredrar det första alternativet, Giertz det andra och FB väljer att vara tvetydig. Själv tror jag att en sann koinonia är allt detta. Den är född av Anden och leder till gemenskap med Anden, i Anden. Här talar vi verkligen om delaktighet. För att verkligen stryka under hur praktisk den kristna gemenskapen är till sin natur vill jag också visa på Fil 1:4 där Paulus talar om att filipperna varit "delaktiga (koinonia) i arbetet för evangeliet". Varje kristen är insatt i arbetet och därför är vi också delaktiga i missionsuppdraget på olika sätt.
I fredags var vår koinonia samlad hemma hos Thomas och AnnCharlotte. I cellkyrkomodellen kallas denna typ av samling för zonsamling, i anglikanska sammanhang för pastorate och i ytterligare andra sammanhang talar man om cluster. Vi var 30 personer samlade hemma hos dem. Jesus var påtagligt i centrum. Inte på något överandligt sätt utan på ett mänskligt sätt men ändå i den Helige Ande. Var och en av dem (nästan) lever med i en cell. Den samlas varje vecka året om och många cellmedlemma har också med varandra att göra mellan veckosamlingarna. I den koinonia Kari och jag är med i ingår fem celler och en gång i månade kommer dessa tillsammans. Det var på en sådan samling vi var i fredag.
När koinonian samlas börjar vi med enklare förtäring. Det kan vara alltifrån ett enkelt fika till en lättare måltid. Måltiden är viktig eftersom den håller samman hushållet. Därefter lovsjunger vi Herren. Någon kanske har ett ord en berättelse eller en bild. Efter att lovsången och tillhörande tillbedjan klingat av något brukar jag ge en kort undervisning. I fredags tog jag fast på skillnaden mellan att vara en lärjunge och att vara en kristen. Det har blivit så tydligt för mig att det finns kristna som saknar andligt självförtroende. De förstår inte hur välsignat det är att vara "i Kristus" och att vandra efter Anden. Här har jag också hjälp av den stora församlingen och stiftet genom konceptet Till tro. Efter undervisningen finns det tillfälle att fråga, samtala i smågrupper om tre eller fyra och att få förbön beroende hur Anden leder. Thomas avslutade kvällen efter två timmar med att vi sjöng Vår Fader och på min lott kommer att få välsigna.
Att få vara med om en sådan kväll som i fredags är stor nåd och ger kraft till kyrkokritiken och förändringsarbetet. Jag måste lägga till att en samling som denna inte är en engångsföreteelse utan vi samlas på detta sätt sista fredagen i varje månad.
Jag brukar inte skriva så mycket om livet i församlingen av olika skäl men tyckte inte att jag kunder undanhålla er det här vittnesbördet. Det finns mycket elände att skriva om men också mycket välsignat. Koinonian hör definitivt till det senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar