Det är tydligt att människor i allmänhet verkar vara väldigt intresserade av homosexualitet. Det ligger liksom i tiden. Journalisterna tycker sig ha upptäckt detta och gör vad de kan för att bevaka och skriva om "allvarliga missförhållanden". Som allvarliga missförhållanden räknas bland annat de åsikter som "inte är rätta", något som i sig är märkligt i ett postmodernt samhälle. Kanske är det tid för oss kristna att se närmare på vad Bibeln säger om homosexualitet. Står det något annat än att straffet för sådant är döden? Jag ger här några inledande tankar utifrån Romarbrevet 1 eftersom mina Bibelförklaringar just börjat med kapitel 1 och jag gärna lyssnar till andra. Nedanstående är ett försök att förstå Paulus och ska därför inte utan vidare tillskrivas mig. Nu studerar jag kapitel 1 och inte mig själv.
Paulus befinner sig i Korint när han vinter år 56/57 skriver till församlingen i Rom. Han har mött stora svårigheter i Korint. Där vistas ett myller av människor och där finns uppskattningsvis 26 (av-)gudatempel, dock inget kristen kyrkobyggnad. I Korint finns ungefär 1000 prostituerade, ett vitt och utbrett promiskuöst leverne och flera av dem har blivit kristna, men inte alla har lämnat sina gamla vanor att vara eller gå till prostituerade. Homosexualitet var inte ovanligt. Det var vanligt att unga män sålde sexuella tjänster till sina herrar utan att det betraktas som fel.
När han skriver till församlingen i Rom ska han bland annat förklara att hedningar också kan tas upp som Guds folk genom tron på Herren Jesus. Denna frälsning som är eskatologisk innebär att man dör bort från det självcentrerade livet, föds på nytt och lever det nya livet Kristucentrerat. Paulus skriver i den första delen av Romarbrevet att vi tas ut från Guds vrede och genom tron på Kristus lever i Guds kärlek. Guds vrede ska också förstås eskatologiskt. Domedagen kommer, men redan nu kan vi få del av såväl dom som frälsning. När han sedan ska exemplifiera vad vi kan frälsas från räknar han upp 21 laster varav homosexualitet är ett exempel. Om jag har läst på rätt finns idag åtminstone tre invändningar mot Paulus.
För det första finns det forskare som helt avvisar frågeställningen genom att säga att Paulus här inte talar specifikt om kristen etik eller sexuella laster utan om Guds vrede. Men om homosexualitet orsakar Guds vrede faller resonemanget på eget grepp.
För det andra talar några forskare om genuin eller medfödd homosexualitet, något som Paulus inte förstod att särskilja från missbruk som kultisk prostitution, pederasti eller grovt utnyttjande av svagare personer. Till missbruk kan också räknas när heterosexuella människor begår homosexuella handlingar. Den medfödda homosexualiteten betraktar förespråkarna däremot vara naturlig. Detta sätt att skilja mellan sexuell läggning och sexuell praktik är den moderna människans sätt att hantera svårigheten, men var främmande för Paulus. Naturligt var för Paulus den ordning Gud skapat och onaturligt var att gå emot skapelsens ordning. 3 Mos 18 talar om förbjudna sexuella förbindelser. Där sägs att folket inte ska göra som de gör i Kanaans land där de begår incest, utövar homosexualitet eller tidelag. Dessa lagar grundar sig på skapelseordningen och det är den tradition Paulus lever med.
För det tredje hävdar förespråkarna att Paulus inte kände till naturlig homosexualitet. Det är sant att den vanligaste formen av homosexualitet var paiderastisk, kärlek till tonårspojkar, särskilt den mellan lärare och elev. Men det finns åtskilliga exempel på naturlig homosexualitet också från antiken, till exempel hos Akilles Tatios eller Plutarchos (46-120 e Kr). Under det romerska imperiets tid var naturlig homosexualitet vanlig också bland kejsarna, dokumenterat till exempel hos kejsar Tiberius (42 f Kr – 37 e Kr), Nero (37-68 e Kr) och Hadrianus (76-138 e Kr). Det är osannolikt att Paulus inte skulle ha känt till naturlig homosexualitet.
Paulus befinner sig i Korint när han vinter år 56/57 skriver till församlingen i Rom. Han har mött stora svårigheter i Korint. Där vistas ett myller av människor och där finns uppskattningsvis 26 (av-)gudatempel, dock inget kristen kyrkobyggnad. I Korint finns ungefär 1000 prostituerade, ett vitt och utbrett promiskuöst leverne och flera av dem har blivit kristna, men inte alla har lämnat sina gamla vanor att vara eller gå till prostituerade. Homosexualitet var inte ovanligt. Det var vanligt att unga män sålde sexuella tjänster till sina herrar utan att det betraktas som fel.
När han skriver till församlingen i Rom ska han bland annat förklara att hedningar också kan tas upp som Guds folk genom tron på Herren Jesus. Denna frälsning som är eskatologisk innebär att man dör bort från det självcentrerade livet, föds på nytt och lever det nya livet Kristucentrerat. Paulus skriver i den första delen av Romarbrevet att vi tas ut från Guds vrede och genom tron på Kristus lever i Guds kärlek. Guds vrede ska också förstås eskatologiskt. Domedagen kommer, men redan nu kan vi få del av såväl dom som frälsning. När han sedan ska exemplifiera vad vi kan frälsas från räknar han upp 21 laster varav homosexualitet är ett exempel. Om jag har läst på rätt finns idag åtminstone tre invändningar mot Paulus.
För det första finns det forskare som helt avvisar frågeställningen genom att säga att Paulus här inte talar specifikt om kristen etik eller sexuella laster utan om Guds vrede. Men om homosexualitet orsakar Guds vrede faller resonemanget på eget grepp.
För det andra talar några forskare om genuin eller medfödd homosexualitet, något som Paulus inte förstod att särskilja från missbruk som kultisk prostitution, pederasti eller grovt utnyttjande av svagare personer. Till missbruk kan också räknas när heterosexuella människor begår homosexuella handlingar. Den medfödda homosexualiteten betraktar förespråkarna däremot vara naturlig. Detta sätt att skilja mellan sexuell läggning och sexuell praktik är den moderna människans sätt att hantera svårigheten, men var främmande för Paulus. Naturligt var för Paulus den ordning Gud skapat och onaturligt var att gå emot skapelsens ordning. 3 Mos 18 talar om förbjudna sexuella förbindelser. Där sägs att folket inte ska göra som de gör i Kanaans land där de begår incest, utövar homosexualitet eller tidelag. Dessa lagar grundar sig på skapelseordningen och det är den tradition Paulus lever med.
För det tredje hävdar förespråkarna att Paulus inte kände till naturlig homosexualitet. Det är sant att den vanligaste formen av homosexualitet var paiderastisk, kärlek till tonårspojkar, särskilt den mellan lärare och elev. Men det finns åtskilliga exempel på naturlig homosexualitet också från antiken, till exempel hos Akilles Tatios eller Plutarchos (46-120 e Kr). Under det romerska imperiets tid var naturlig homosexualitet vanlig också bland kejsarna, dokumenterat till exempel hos kejsar Tiberius (42 f Kr – 37 e Kr), Nero (37-68 e Kr) och Hadrianus (76-138 e Kr). Det är osannolikt att Paulus inte skulle ha känt till naturlig homosexualitet.
Paulus talar om homosexualitet i tre olika texter, 1 Kor 6:9–10,
Rom 1:26–27 och återkommer till det i 1 Tim 1:9–10.
Till detta finns en fjärde invändning vanligast hos journalister nämligen att Bibeln kan vi inte ta på allvar. Därmed tror man sig inte bara ha löst problemet utan också förklarat att alla som inte "tycker rätt" är homofober. Hur enkelt kan det bli? Eftersom Svenska kyrkan kör anpassningslinjen behöver inte den heller studera eller ta homofoberna på allvar utan kan istället satsa sina resurser på att HBTQ-certifiera församlingarna och marginalisera dem som tar sin Bibel på allvar. Jag är inte stolt över att tillhöra en sådan kyrka.
7 kommentarer:
Du borde nog ta dig en rejäl stund med Rom 1:20. / Magnus Olsson
Det har jag gjort om det än alltid går att göra så mycket mer. Jag tror att du menar att vreden uppenbaras hos "människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen" (FB, v 18). Det är detta som är Paulus huvudärende. Nämligen att så får vi inte göra. Tanken kommer igen i v 28 där Paulus förklarar att de 21 uttrycken är ett resultat av att "de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud". Återigen är detta huvudproblemet, inte homosexualiteten. Jag tror du har rätt vad gäller ärendet och kontexten. Men du ville kanske att jag skulle ha lyft fram det bättre?
Ja jag tyckte det var olyckligt otydligt och tappas Guds försyn förloras mycket, både vad gäller begreppet kyrka som den enskildes väg i Kristi efterföljelse och om det sker har vi snabbt det som såväl Jesus som St Paulus tar avstånd från, som du också påpekade, men utan tydligheten kring Guds egen tillvaro blir det lätt en moralism och Calvinism och det har jag ju kritiserat förr. / Magnus Olsson
Jag tycker det är mycket olyckligt att du säger med den position du har, att du tar bibeln på allvar men att vi som har tagit en annan hållning inte då skulle ta bibeln på fullt allvar. Jag gör det men jag håller absolut inte med dig i det du skriver om synen på homosexuella. Bibeln är en del av mitt liv och min tro, du har ingen rätt att säga att jag inte skulle ta den på allvar bara för att min hållning till människor är annan än din
Det finns många människor som inte tar Bibeln på allvar, också kristna. Men du kanske menar att man kan tolka en del saker olika och det har du rätt i. Det är vad jag försöker göra här.
"Du har ingen rätt att säga"... varför har Håkan inte rätt att säga precis vad som helst? Precis som du har rätt att säga vad du tycker?
Skall Du till Tornedalen, och i så fall när?
Mvh S-E Sköld
Skicka en kommentar