lördag, april 19, 2014

Reza Aslan och SvD

Idag är jag lite ledsen. Det är ju Påskafton. Den enda dagen på kyrkoåret då det inte firas några gudstjänster. Det finns ju ingenting att fira när Jesus ligger död och begraven. Helt i linje med detta läser jag en recension i SvD.

Reza Aslan, en evangelikal "avfälling", religionshistoriker och sociolog har skrivit en bok som kommer ut nästa månad på svenska med titeln Upprorsmakaren - berättelsen om hur Jesus från Nasaret blev Jesus Kristus. Det är ur kristen synvinkel uppenbarligen en trist läsning. SvD har inte precis vare sig lättat upp stämningen eller den vetenskapliga kvalitén när de sätter rubriken Att tämja en revolutionär och ger recensionen ett helt uppslag. Under de senaste månaderna har jag flera gånger undrat vad SvD håller på med.

Först berättas att Reza Aslan tog emot Jesus på ett evangelikalt pojkscoutläger i norra Kalifornien. Faktum är att nästan halva utrymmet går åt till denna berättelse, det vill säga hur han tog emot Jesus, fick en felaktig biblicistisk undervisning för att sedan själv börja studera och upptäcka hur fel allt var. Vad han fått sig berättat är en sak. Vad han med sin muslimska bakgrund har uppfattat något annat. Hur som helst anar jag faran att växa upp i ett kristet sammanhang som inte är förankrat i Kyrkans allmänneliga tradition. Detta är en fråga också för alla "frikyrkliga" svenskar. Reza Aslan beskriver den evangeliska kristendomen som "den villkorslösa tron att varje ord i Bibeln är ingivet av Gud och sant, bokstavligt och ofelbart". Men stämmer verkligen det? Det tror jag inte.

Av recensionen, boken har som sagt inte kommit ut än men den som vill kan läsa recensionen här, får jag veta följande. Judarna revolterade mot romarna mer eller mindre lyckosamt fram till Jerusalems förstöring år 70 e. Kr. Jesus var en del i detta motstånd i det han ledde en messiansk rörelse som förkunnade Guds rike. Också han besegrades genom korsfästelsen. Det betyder och här kommer logiken, att såväl judar som kristna måste nyorientera sig, för att inte säga nystarta, efter år 70. Judarna gör det genom att den rabbinstyrda judendomen växer fram. De gör upp med den radikala messianska nationalismen som utlöst romarnas våld och koncentrerar sig fortsättningsvis på Torahn. Också de kristna distanserade sig från sitt revolutionära nit och så började förvandlingen av den historiske och revolutionäre Jesus till en stillsam och fridsam andlig ledare utan intresse för jordiska angelägenheter. Aslan säger, åtminstone enligt recensenten, att kristendomen i vår tappning mer eller mindre började efter år 70 och påminner om att mycket av NT är skrivet efter år 65. Och så min kritik.

Det är djupt ovetenskapligt att förlägga kristendomens begynnelse till år 70. Kr. Det viktigaste, själva grunden för Kyrkan, hände faktiskt mellan åren 0 och 70 e.Kr. Och denna tidsperiod är synnerligen väl utforskad. Det är möjligt för att inte säga troligt att Aslan laborerar med diverse definitioner i sin bok för att hävda sin tes. Han kunde till exempel hävda att han inte skriver om den apostoliska kyrkan utan att han åsyftar den romerska kyrkan. Eller han kunde skriva att det ursprungligen fanns många evangelier och brev men att de som nu finns är av senare datum och så vidare. Vi får se om jag kommer att läsa boken. Jag tvivlar på det. Jag blir bara trött.

Men jag tycker mig konstatera en trend. Inom judisk tro har man försökt återerövra den historiske Jesus. Tänk bara på Judiska Museets utställning Juden Jesus. Men framför allt har jag märkt det i modern judisk litteratur och diskussion. Här har vi nu andra som försöker göra om Jesus. Det är i och för sig ingenting nytt. Inte minst liberalteologerna, som egentligen inte har något att erbjuda, försöker krumbukta sig på olika sätt. Men i och med att den globala världen präglar varje lokal församling känns det som att kampen hårdnar i ett sekulärt samhälle. Nä, jag är inte förvånad.

PS. Jag ser nu att det inte är så mycket en recension som en artikel av författaren själv, en propaganda för boken med andra ord. Jag frågar igen: Vad sysslar Svenska Dagbladet med? DS

4 kommentarer:

Anonym sa...

f. Håkan,

Finns det ej möjlighet at fira en Påskaftonsliturgi lokalt, anordnat av prästen själv? Sannerligen borde det vara enkelt att utlysa en liturgia eller finns det förbud mot att fira Gudstjänst på Påskafton. Själv har jag firat med mina medmänniskor i Moskva's
Kristus Frälsarekatedralen 09:00 imorse och 23:00 börjar Påskliturgin och varar tills 02:30 på Söndagsmorgon! Sen blir det Liturgia 16:00. Själv medverkar jag som körsångare i katedralen.
Nu vill jag önska dig f. Håkan och dina närmaste och läsare av denna blogg en riktigt Glad Påsk.

Христос Воскресе!

Nils Johannes

Anonym sa...

Min uppfattning är att massemdia i Sverige är väldigt likriktade. Familjerna Bonnier och Hjörne kontrollerar detmesta, där DN är flaggskeppet. Även om de inte äger icke judiska tidningar som SvD och Aftonbladet kan där finnas judiska journalister på ledande positioner etc. En antikristen agenda verkar vara dominerande hos judiska skribenter.
Vi kan ta Helle Klein som exempel:
http://www.nationell.nu/2014/04/19/helle-klein-vill-tvinga-praster-att-viga-bogar/

Hälsningar lennart carlsson

Anonym sa...

Det fanns en tid när man kunde lita på att artiklar på nyhetssidor var faktagranskade och någorlunda neutralt skrivna. Då fanns undantagen i kvälls- och veckopressen förutom rena misstag i morgonpressen.
Numera har morgontidningarna, alltså även Svd, hunnit ikapp Aftonbladet och vänt i häcken i fråga om subjektivt vinklade nyheter. Inte undra på att folk litar lika mycket på bloggar som på reguljära nyhetsmedier när det så ofta är så vinklat och fel. Men det kan ju förstås vara så att sakligheten finns där på de områden jag inte behärskar, men jag slås ofta av felaktigheterna där jag är någorlunda insatt.
Pressen klagar över vikande prenumerationssiffror, för min del vill jag inte betala för en undermålig produkt. Med högra kvalitet ökar nog betalningsviljan....

Jörgen U. Bengtsson sa...

Nej Håkan här duger det inte att bli "trött". Upp och i väg till bokhandeln för införskaffande av boken. Läs den sedan kritiskt och låt läsekretsen få veta vad som bär eller brister i författarens framställning av den historiske Jesus. Att döma av tidningsskriverierna och utan att själv ännu ha läst boken verkar den vara en variant på Jonas Gardells Jesus. I USA är den i topp på bestseller listorna och i centrum för en animerad debatt. Den kommer säkerligen inte heller att gå spårlöst förbi i vår kontext. I gårdagens Sydsvenska puffades det t.ex. för boken på kultursidorna.