Jag råkade se på på Uppdrag Granskning ikväll eftersom jag visste att Jakob skulle debattera. Jag är så stolt över honom! (Det hade jag i och för sig varit oavsett hur debatten gestaltat sig). Han fick vad jag förstår möta ansvarig utgivare Hansson någonting. Högsta hönset med andra ord. Men denne Hansson gjorde till en början ett något nervöst intryck. Han visste förmodligen att det var han som skulle försvara sig. Han skulle försvara något som är oförsvarligt och då är det lätt att bli lite nervös. Hans huvudargument var att det i bikten råder "allvarliga missförhållanden" och det kan inte Jakob förstå eftersom Jakob aldrig haft någon dold kamera i en biktsituation. Hansson spädde på med att vi präster betraktar homosexualitet som en sjukdom som vi försöker bota. Jag säger bara glöm det! Det ska bli intressant att se programmet när det sänds i maj månad om Uppdrag Granskning lyckas föra detta i bevis. Och även om någon av mina kollegor ens antytt något sådant är jag säker på att det inte är representativt någonstans.
Jakobs huvudargument var att Uppdrag Granskning utövat våld mot bikten vilket han har helt rätt i. Han lovade dessutom att han kunde ge en lista på minst 25 präster som kunde berätta om sin syn på äktenskap, homosexualitet och vad Uppdrag Granskning för övrigt önskar veta. Detta gör att jag i min nästa blogg kommer att blogga om homosexualitet och adressera det till Uppdrag Granskning.
Jakob menade vidare att Uppdrag Granskning gett sig på prästens tystnadsplikt En präst som mottar bikt har absolut tystnadsplikt och får aldrig någonsin yppa att han ens haft ett sådant samtal, försvara sig eller än mindre föra det vidare. Det är faktiskt konfidenten som är i centrum inte prästen. Mötet i en biktsituation äger rum mellan konfidenten och Gud. Prästen är en lyssnare och inte en terapeut. Om detta verkar Hansson inte ha en susning och det kan man kanske inte heller begära i ett sekulärt samhälle. Debattledaren använde ordstävet: "Ändamålet helgar medlen" och menade att ifrågasätta tystnadsplikten eftersom det kan förekomma "allvarliga missförhållanden" i biktens namn. Hon och Hansson försökte styra in debatten på Svenska kyrkans syn på homosexualitet, men Jakob gick inte på den gubben. Tack och lov. Det var väl ändå inte det debatten handlade om? Debatten handlar om tystnadsplikten och journalisters metoder. Det är knappast prästerna som naggar förtroendet i kanten. Det är journalisternas okunnighet och vantro som gör det.
Slutsatsen är att Jakob gjorde en lysande insats eller strålande som en kollega just sms:ade till mig. En sak verkade debattanterna överens om, nämligen att detta är en viktigt fråga som måste få debatteras. Jag konstaterar att vi lever i ett sekulärt samhälle för att inte säga avkristnat sådant. Det finns inga heliga rum och vi kan knappast förvänta oss någon respekt för det heliga längre. Det är en nyttig insikt som samtidigt gör bikten än viktigare. Låt oss kämpa för det heliga och för bikten!!! Den kan komma att få än större betydelse framöver.
Jag drar också den slutsatsen att det är dags för biskoparna att säga ifrån och att fördöma journalisternas metoder. Nu får biskoparna ännu en chans att visa att de står på Kyrkans sida. De har sumpat många sådana chanser, men det här som att Jakob lagt bollen på straffpunkten. Nu är det bara för biskoparna att slå bollen i mål!
Jakobs huvudargument var att Uppdrag Granskning utövat våld mot bikten vilket han har helt rätt i. Han lovade dessutom att han kunde ge en lista på minst 25 präster som kunde berätta om sin syn på äktenskap, homosexualitet och vad Uppdrag Granskning för övrigt önskar veta. Detta gör att jag i min nästa blogg kommer att blogga om homosexualitet och adressera det till Uppdrag Granskning.
Jakob menade vidare att Uppdrag Granskning gett sig på prästens tystnadsplikt En präst som mottar bikt har absolut tystnadsplikt och får aldrig någonsin yppa att han ens haft ett sådant samtal, försvara sig eller än mindre föra det vidare. Det är faktiskt konfidenten som är i centrum inte prästen. Mötet i en biktsituation äger rum mellan konfidenten och Gud. Prästen är en lyssnare och inte en terapeut. Om detta verkar Hansson inte ha en susning och det kan man kanske inte heller begära i ett sekulärt samhälle. Debattledaren använde ordstävet: "Ändamålet helgar medlen" och menade att ifrågasätta tystnadsplikten eftersom det kan förekomma "allvarliga missförhållanden" i biktens namn. Hon och Hansson försökte styra in debatten på Svenska kyrkans syn på homosexualitet, men Jakob gick inte på den gubben. Tack och lov. Det var väl ändå inte det debatten handlade om? Debatten handlar om tystnadsplikten och journalisters metoder. Det är knappast prästerna som naggar förtroendet i kanten. Det är journalisternas okunnighet och vantro som gör det.
Slutsatsen är att Jakob gjorde en lysande insats eller strålande som en kollega just sms:ade till mig. En sak verkade debattanterna överens om, nämligen att detta är en viktigt fråga som måste få debatteras. Jag konstaterar att vi lever i ett sekulärt samhälle för att inte säga avkristnat sådant. Det finns inga heliga rum och vi kan knappast förvänta oss någon respekt för det heliga längre. Det är en nyttig insikt som samtidigt gör bikten än viktigare. Låt oss kämpa för det heliga och för bikten!!! Den kan komma att få än större betydelse framöver.
Jag drar också den slutsatsen att det är dags för biskoparna att säga ifrån och att fördöma journalisternas metoder. Nu får biskoparna ännu en chans att visa att de står på Kyrkans sida. De har sumpat många sådana chanser, men det här som att Jakob lagt bollen på straffpunkten. Nu är det bara för biskoparna att slå bollen i mål!
12 kommentarer:
Det tragiska är att få om någon mer än Jakob i sammanhanget visste vad bikt är,ännu mindre vad prästens absoluta tystnadsplikt innebär. Guds helighet ännu mindre. Där saknas den journalistiska niten att skaffa den kunskapen, innan man ger sig ut med den dolda kameran. AT
Ja Håkan...detta står allt att läsa om i Uppenbarelseboken och detta e bara början av den sista tiden, vi ser ju att nu har ett av stegen så gott som fullbordats till att behöva få "vilddjurts märke" med det kontantlösa samhälle vi är på väg in i
Som kristna har vi inget att vänta än motstånd, samma motstånd som Jesus mötte. Läs Joh. 15:18-20
Jag tror att biskoparna inte kommer att säga någonting.
Eric Malm
Jakob gjorde att bra jobb! Det som dock förvånade mig var att ingen av biskoparna var närvarande för att i tyngd av sin violetta skjorta ungefär göra det som nu Jakob gjorde. Fick ingen av dem komma eller ville ingen smutsa ner sig?
Jag i Halland
Jag tror att biskoparna känner att dom har tystnadsplikt i allt andligt, i fråga om vindkraftverk och annat talar de fritt.
Det är riktigt pinsamt att ingen av biskoparna har gjort någonting i detta, och så florerar det mängder av okunskap, missuppfattningar och vantolkningar av vad saken gäller.
Men eftersom "ändamålet helgar medlen" kanske biskopar innerst inne njuter av processen som ökar trycket mot en mer "samtidsanpassad" kyrka, utan fobi. Alltså hade saken gällt något mindre känsligt hade biskoparna nog trätt fram, men ingen av dem vågar stöta sig med politiker och media eftersom koppling till homofrågan finns.
Profeten Amos behövs i Svenska kyrkan idag!
Biskop Esbjörn Hagberg har ju publicerat ett rejält inlägg till försvar för tystnadsplikten med anledning av den aktuella situationen.
Anders Stenbäck
All heder åt Jacob som varit mycket bra i bloggkommentarer och i Debatt.
Uppdrag granskning har gjort till arbetsmetod att misstänkliggöra genom vad som kan vara en arbetsmetod att använda i undantagsfall. Istället har det blivit en dramaturgi. Man bestämmer sig för vilka som ska misstänkliggöras. Berör det homosexualitet är det lätt att piska upp agg. Och kyrkan ligger ju illa till från början. Värdeord som "allvarliga missförhållanden" bygger upp en än mer negativ förväntan. En dold kamera, skakiga, suddiga bilder och lite halvdåligt ljud gör resten.
Jag blir illa berörd som fd journalist när jag ser hur yrkeskodexen perverteras på det här sättet.
Tyvärr kan jag också konstatera att bland mina nuvarande kollegor, informatörer i Svenska kyrkan, verkar upprördheten större över att det finns präster som inte är helt och fullt HBT-tillvända än över att kyrkan svartmålas.
Tror det är dags att lämna Svenska kyrkan. Inte för att det finns präster med en äktenskapssyn som var kyrkans officiella för bara några år sedan, utan för att klimatet inom kyrkan blivit så intolerant för den som inte tycker "rätt".
Det kanske är att svära i kyrkan, men vad är det som är så ohyggligt med att se genuin, entydig homosexualitet som en sexuell funktionsnedsättning (man tänder ju inte på den fertila kombinationen!) och att be om eller på anmodan förrätta förbön för detta? (Naturligtvis utan att kunna garantera något resultat). Eller är det kränkande också att be för infertila som ber om förbön?
Det finns ju nuförtiden trebarnspappor som vill bli kvinnor - och har ett sådant mått av tro att de säger att de redan är det! - och i det fallet har ju samhället minsann erbjudit högst handfast behandling (även om staten efteråt ibland blivit skadeståndsskyldig). Är det så mycket konstigare att en homosexuell vill bli heterosexuell än att en trebarnspappa vill bli kvinna?
Däremot är förstås alla former av tvångsbehandling eller "tvångsförbön" av ondo. Liksom förföljelser och trakasserier av olika slag (jfr Ryssland och Uganda). Men skilj på pseudofobi och verklig homofobi!
Intressant att läsa aplåderna och i dessa instämmer jag inte även om jag inte heller delar den syn som Uppdrag granskning har vad gäller metod. Noterar att präster och andra kyrkliga har svårt att navigera i en värld som inte ser ut som de önskar, det är signifikativt och beskriver endast bristen på analys av hur världen ser ut.
/ Magnus Olsson
Det Andreas skriver var riktigt tänkvärt. Det ska jag ta med mig.
Vidare tror jag Magnus O träffar rätt när han framhåller de kristna svårigheter att navigera i en sekulariserad värd. Jag tror inte kristna har insett hur det postmoderna samhället fungerar och än mindre accepterat det. Men det kommer ...
Med fördel kan de kristna upphöra med kristendom och bli kristna istället, så kanske det ordnar sig. / Magnus Olsson
Som fenomen är det anmärkningsvärt att om en hetero blir homo så applåderar de flesta men om en homo vill bli hetero så fördöms det av de flesta. /Mats
Skicka en kommentar