söndag, november 26, 2017

Veckan efter Domsöndagen

Matt 13:47-50

Veckans evangelium är den sista av sju liknelser om himmelriket. Denna text har ofta tolkats som vore den en allegori, men det är den inte. Det är en liknelse. Den vill säga oss något. Den har en poäng. Vilken är poängen? Det finns två liknelser, den om såningsmannen och denna om noten, som talar om åtskiljandet. Åtskiljandet utgör sannolikt poängen och därför passar texten bra på Domsöndagen.

1. Med himmelriket är det som … när man samlar goda fiskar                           
a) Bakgrunden till liknelsen är Jesu förkunnelse om himmelriket. Många lyssnade och ville tro att  riket snart skulle bryta in. De fick se tecken och under men ändå var det knappast tillräckligt för att de skulle kunna tro att de befann sig i himmelriket. Varför ser vi så lite? Varför finns det fortfarande så mycket ondska? Nu hade tvärtom motkrafterna börjat verka med förtal, trakasserier …
b) Situationen är densamma idag. Jesus förklarar då detta faktum med hjälp av två liknelser. Den ena visar hur såningsmannen sår och sår och sår … överallt. Den andra pekar på det faktum att det kommer ett åtskiljande. Gud ska göra på samma sätt som fiskaren som tar hand om de goda fiskarna men kastar bort de odugliga.
c) Det kommer en dag då allting ska fulländas. Kyrkan sår oförtröttligt dag efter dag, vecka efter vecka. Också vi måste uthålligt föra den goda kampen, kampen mot motkrafterna. Det är bara möjligt att "segra" genom att låta Segraren härska i våra liv. Vi kan vara delaktiga i hans seger. Endast så kan vi höra till "de goda" fiskarna.

2. Så skall det bli vid världens slut
a) Jesus har mycket att säga oss om himmelriket. Matt 13 innehåller sju beskrivningar av himmelriket. Det är som det största av alla träd. Det är som ett stort bröd som räcker åt alla och det består av en sådan glädje så att man är beredd att sälja allt vad man äger och har för att få leva i det. Och det verkar åtskiljande.
b) Det faktum att inte alla ville tro på Jesu ord visar att förkunnelsen verkar åtskiljande. Kanske är det därför motkrafterna blir så hätska? Förföljelserna så svåra?
c) Än finns det tid att ändra sig. Det är fortfarande möjligt att söka Gud, att be om nåd och att knacka på porten. Om man vill. Den helige Ande vill föda oss till nytt liv i samma stund vi låter Jesus bli Herren.

3. Änglarna ska skilja de onda från de rättfärdiga    
a) Jesus var väl medveten om hur svårt det var för människan att ta emot budskapet, men han gjorde verkligen allt vad som stod i hans makt för att gå dem till mötes. Han berättade initierat om himmelriket, han talade om Gud som en himmelsk far, visade i handling Guds längtan efter dem han skapat, lyfte av skuldbördor …
b) Gud är likadan idag. Genom sin församling på jorden lever budskapet vidare. Visserligen tror jag det frestar hans tålamod när vi lägger till och drar ifrån, när vi vanställer och lurar människor genom att tolka och tillämpa budskapet fel, men Guds tålamod verkar närmast gränslöst.

c) Jesus hade inte kunnat göra budskapet tydligare än genom att tala om "onda" och "goda". Det är närmast självklart för en pånyttfödd kristen att hans/hennes "godhet" är ett resultat av den gemenskap vi har med Herren Jesus. Utan honom är vi som alla andra, reducerade till köttslig natur, till människor som inte kan frälsa oss själva. 

I andra kyrkotraditioner kallas denna dag för Kristi Konungens dag. Det har motionerats i kyrkomötet om att också vi skulle byta namn på dagen. Kanske skulle det göra större rättvisa åt dagen? Eller kanske inte. Klarspråk är viktigt i en tid som vår. Denna vecka blir en omvändelsens vecka och nästa vecka börjar Kyrkan återigen ett nytt År. Tänk att vi alltid får och kan lyfta blicken mot Honom som kommer!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag rekommenderar ett byte. Problemet att en hel del präster är obenägna att predika om veckans ämne (och ha olika temagudstjänster) torde i och för sig gälla oavsett rubrik. Och allvaret gör sig också påmint där man firar den stora högtiden Kristus Konungens dag. Och där räds ingen predika om det som förefaller obekvämt.

Jonas M

Andreas Holmberg sa...

Jag rekommenderar INTE ett byte. Söndagens namn är en förkunnelse i sig, och det blir absolut lättare att bluddra bort allvaret när dagen inte heter Domssöndagen (just i Svenska kyrkan BEHÖVER den heta Domssöndagen).

Däremot kan ju söndagen få heta Domssöndagen ELLER Kristus Konungens dag. (Ungefär som Sexagesima ELLER Reformationsdagen). Även Första söndagen i advent handlar ju om Kristus som konung ("En åsna honom bär, som dock en konung är", "Se din konung nalkas dig till din hjälp och salighet"). Men Domssöndagen handlar om Kristus som Domaren ("Som Frälsare han nu dig bjuder, som Domare han kallar sist").

Anonym sa...

Men Andreas då tycker jag vi kan enas om kompromissen Kristus Konungens dag eller Domsöndagen, alltså omvänd ordning enligt vad du skrev.

Jonas M