I morgon reser jag till Uppsala för att delta i kyrkmötet. Jag har inte kommenterat det hela, men saken är den att jag blev invald att representera Frimodig kyrka, Växjö stift i kyrkomötet under åren 2018-2021. Kanske visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka att bli invald på Dag Sandahls bekostnad. Han är nu min ersättare,
När jag beklagar mig, för det händer, för min kära hustru s'äger hon bara: "Du får skylla dig själv när du ställer upp". Jo, men ...
Det är naturligtvis hedersamt att få förtroendet från så många Växjöstiftare och härmed säger jag tack till er alla. Jag ska göra mitt bästa. Jag har en liten fördel på det sättet att jag suttit där en gång tidigare, mellan åren 2010-2013. Det gör att jag vet ungefär hur det fungerar eller kanske skulle jag säga hur det inte fungerar eftersom jag menar att själva grundförutsättningar för att driva ett kyrkligt sammanhang vidare saknas. Det finns mig veterligen ingen kyrka i historien som utgår från att den är "territoriell, demokratisk och öppen", men så ser det nu ut i Svenska kyrkan. Kyrkans Bibel och bekännelse är underordnad.
Förutom att jag varit med en omgång tidigare kan jag redan nu berätta vad jag ska arbeta för. Efter att jag läst biskop Fredrik Modéus avhandling två gånger har jag plockat upp mina eller hans (?) motioner. Hans avhandling handlar om gudstjänstgemenskapen och det är särskilt två aspekter jag vill ta fasta på. Det första är hans sätt att tala om gemenskap. Det finns dels många och dels olika gemenskaper. Det är en vetenskapligt belagd utgångspunkt och därför är det märklig, onödigt och direkt felaktigt att tala om kyrkan som en gemenskap om man inte verkligen förklarar vad man menar. Det är i biblisk-teologisk mening självklart bara en gemenskap, men i sociologisk mening består kyrkan av en mängd gemenskaper. Och fler behövs! Det är därför jag vill arbeta för nya gemenskaper eller som det heter i Skriften nya ekklesior, platser dit människor kommer för att tillsammans idka gemenskap med Herren Jesus. Om jag vill uttrycka mig lite trendigt skulle jag säga att vi behöver Fresh Expressions of Church, nya sätt att vara kyrka. Det kan väl inte biskopen vara emot?
Det andra är biskopens konstaterande när han sammanfattar sin forskning. Han konstaterar att det finns inte utrymme för nya gemenskaper i Kyrkoordningen. Om Svenska kyrkan skulle vilja se nya församlingar växa fram, vilket man argumenterade för när man drev Strukturutredningen, måste Kyrkoordningen ändras på minst fyra punkter. Och så redogör biskopen för dessa. Här har nu mitt program serverats på silverfat! Det är naturligtvis i anslutning till dessa punkter jag ska motionera. Kanske blir det fler än fyra motioner. Kanske ska jag gå sakta och varligt fram med små steg? Det är sådant jag får diskutera med vännerna i kyrkomötet. Eller kanske med biskopen själv?
2 kommentarer:
Men säg, är det inte märkligt att trots avskiljandet mellan kyrka och stat så är den politiska maken alltjämt rådande inom Svk
Men finns de då utrymme för kommuniteter som Östanbäcks kloster som biskoparna bejakade under Werkströms tid (eller var det Wemans)? Finns det det varför inte nya?
Man ska nog strunta i kyrkoordningen i detta avseende..som syster Marianne i Alsike gjorde.
Jonas M
Skicka en kommentar