Under många år var vi många som bad och arbetade för församlingens förnyelse. Andlig förnyelse var ett nyckelord som förkunnades i vida kretsar. Den andliga förnyelsen stannade i bästa fall vid en personlig förnyelse. Det skedde i regel genom konferenser, seminarier och bibelskolor. Ganska ofta genom själavårdande inslag som i "Helhet genom Kristus". I mer karismatiska sammanhang kunde människor bli andedöpta och börja tala i tungor. Nu var det länge sedan jag var i dessa mer uttalade sammanhang men mitt intryck är att det hela har klingat av. Rätta mig om jag har fel.
Nu talade ändå de många om församlingens förnyelse. Men den blev det inte mycket av. I vart fall inte inom Svenska kyrkan om man nu inte menar att fler människor besökte gudstjänsten. På somliga platser kom så många att man verkligen menade sig se församlingens förnyelse. Men vad var det som hade förnyats? Det kunde slipas på liturgin men samtidigt blev systemfelen bara tydligare. Bokstaven var och är fortfarande överordnad Anden.
Sedan kom nästa fas om än inte överallt. Den handlar om församlingens förändring. När det postmoderna paradigmet gör sig alltmer gällande inser allt fler att det måste till förändringar. Systemfelen måste rättas till. Det är lättare sagt än gjort. Det gick inte att förnya systemfelen. De måste förändras. Kanske skedde tills dels för stunden där kyrkoherden vågade delegera något av sin tilltagande makt. Det finns exempel på det, men motsatsen är nog vanligare. Det räcker heller knappast med förändringar om det inte finns begåvade anställda, lyhörda och modiga tjänare.
Biskop Fredrik Modéus har i sin avhandling pekat på några av de systemfel som styr oss när det gäller framväxande gemenskaper, som till exempel den i Värnamo. Det finns helt enkelt inte plats för sådana inom gällande ramar. Dessa gemenskaper är knappast territoriella, demokratiska eller vidöppna. Men det är å andra sidan inte heller de evangeliska klostren, kommuniteter eller sällskap heller. Så något slag av lösning borde finnas. Det finns inte utrymme för församlingar i församlingen samtidigt som de faktiskt existerar. Som ett exempel kan nämna Gamla Hjelmseryd där det både bes Tideböner och firas mässa regelbundet sedan många år. Men de finns inte reglerade i Kyrkoordningen vilket naturligtvis är bra men också innebär att de i praktiken är skyddslösa, som Värnamo koinonia.
Efter att ha både bett och arbetat med saken i decennier vill jag nu lansera församlingens fördjupning. Det borde vara riktigt att kunna se fördjupning i och av församlingen. Människors som samlas för att fördjupa
Det kommer fortfarande att vara skyddslösa gemenskaper men kanske gör det dem bara än mer beroende av den Helige Ande, något som knappast är att beklaga. I den gemenskap vi här kallar Värnamo koinonia är några av oss beredda att under den devisen förverkliga församlingens fördjupning, en församling i församlingen. Det slåt mig nu att nästa steg kanske kunde heta församlingens förverkligande.
Nu talade ändå de många om församlingens förnyelse. Men den blev det inte mycket av. I vart fall inte inom Svenska kyrkan om man nu inte menar att fler människor besökte gudstjänsten. På somliga platser kom så många att man verkligen menade sig se församlingens förnyelse. Men vad var det som hade förnyats? Det kunde slipas på liturgin men samtidigt blev systemfelen bara tydligare. Bokstaven var och är fortfarande överordnad Anden.
Sedan kom nästa fas om än inte överallt. Den handlar om församlingens förändring. När det postmoderna paradigmet gör sig alltmer gällande inser allt fler att det måste till förändringar. Systemfelen måste rättas till. Det är lättare sagt än gjort. Det gick inte att förnya systemfelen. De måste förändras. Kanske skedde tills dels för stunden där kyrkoherden vågade delegera något av sin tilltagande makt. Det finns exempel på det, men motsatsen är nog vanligare. Det räcker heller knappast med förändringar om det inte finns begåvade anställda, lyhörda och modiga tjänare.
Biskop Fredrik Modéus har i sin avhandling pekat på några av de systemfel som styr oss när det gäller framväxande gemenskaper, som till exempel den i Värnamo. Det finns helt enkelt inte plats för sådana inom gällande ramar. Dessa gemenskaper är knappast territoriella, demokratiska eller vidöppna. Men det är å andra sidan inte heller de evangeliska klostren, kommuniteter eller sällskap heller. Så något slag av lösning borde finnas. Det finns inte utrymme för församlingar i församlingen samtidigt som de faktiskt existerar. Som ett exempel kan nämna Gamla Hjelmseryd där det både bes Tideböner och firas mässa regelbundet sedan många år. Men de finns inte reglerade i Kyrkoordningen vilket naturligtvis är bra men också innebär att de i praktiken är skyddslösa, som Värnamo koinonia.
Efter att ha både bett och arbetat med saken i decennier vill jag nu lansera församlingens fördjupning. Det borde vara riktigt att kunna se fördjupning i och av församlingen. Människors som samlas för att fördjupa
- apostlarnas undervisning
- bönerna
- gemenskapen
- eukaristin
Det kommer fortfarande att vara skyddslösa gemenskaper men kanske gör det dem bara än mer beroende av den Helige Ande, något som knappast är att beklaga. I den gemenskap vi här kallar Värnamo koinonia är några av oss beredda att under den devisen förverkliga församlingens fördjupning, en församling i församlingen. Det slåt mig nu att nästa steg kanske kunde heta församlingens förverkligande.
3 kommentarer:
Det skulle vara intressant att lyssna vidare hur du tänker. församlingens förverkligande låter pragmatiskt och det saknar vi. Sedan ett år tillbaka är jag med i "saddelback.com ". Jag är med i en smågrupp online, vi träffas via Zoom, (liknar Skype) 1 h varje vecka, har en sluten FB-grupp där vi varje vecka delar våra personliga böneämnen. Just nu pågår 40 dagars bön, ett studiematerial som vi studerar, arbetsbok, undervisning som vi samtalar och utmanas av. I min mening ett pedagogiskt pragmatiskt studiematerial. Gudstjänst online.
Det har aldrig gått att imitera eller kopiera något, men mycket är möjligt via media. Jag känner Christina från Florence,Rene från Oregon, osv mera än en grupp här, där fokus är vad andra kristna och hedningar gör för fel i förhållande till Ordet. Nu är Saddelback en Sydstatsbabtistkyrka,vilket men får respektera.
Eucaristi online är inte "enkelt" avstånd är ett problem.
Ständigt denna fråga, "vad vill Gud lära oss med detta"? Men nu får vi be för biskopsvalet i Göteborg! AT
Men vore det inte bra om kyrkorättslig status kunde ges? I Katolska kyrkan finns både ordnar och personalprelaturer (som Opus Dei) med kanonisk status.
Nej eukaristi online går inte. Eukaristisk tillbedjan möjligen.
Jonas M
En sak till: Jag tror aldrig vi får en hållbar andlig fördjupning om vi inte tillämpar, lever ut lärjungaskapet i vardagen praktiskt.
-QT - quiet time den enskilda andaktslivet, uppehålla personliga relationen med Herren genom Bibelläsning och bön. Det kan ingen annan göra åt en....
- smågruppen där vi är ärliga med varandra, bär varandras bördor, tröstar, ifrågasätter, gläds med varandra. Där kan vi föra samtalet vidare från bibelföredraget, predikan som vi annars glömt innan vi svalt kyrkkaffet. Gör samtalsfrågor till uppföljning av förkunnelsen! I den lilla gruppen kan vi dela hur vi tillämpar / misslyckas tillämpa Ordet i vardagslivet. Finns det en rädsla för gärningslära att vi inte vågar "göra" något eller vittna om bönesvar vad Gud gör? Mission är ju uppdrag, men inte enbart som global vision utan som vardagsnära tjänster där vi står, Gud till ära, varandra till tjänst i kanske det mest osynliga.
Tyvärr ar väl det enklaste mest självklara det allra svåraste!
Visst, vi har varit på många bra konferenser, men det har inte gått att samla "manna" och vaktlar på hög! Om de ska vara till någon nytta, måste det genom matsmältningen! Lära och liv är som två ben att gå på - de behöver hålla samma takt vara lika långa och båda behövs!
Det ska bli spännande att läsa vad du kommer fram till! AT
Skicka en kommentar