Rubriken har blivit en samlingsrubrik eftersom jag vill att det jag nu skriver ska vara konkret och vardagligt. Ortsnamnet kan ersättas med andra orter där församlingen är närvarande.
Tesen som jag förfäktar sedan ett tag och förmodligen under lång tid framöver är att många kristna längtar efter och behöver fördjupning. Det gäller framför allt på fyra grundläggande områden, grundläggande eftersom de konstituerar församlingen. Saknas en av dem finns inte församlingen.
Nu är inte min längtan att kritisera Svenska kyrkan inte längre särskilt stark, men för att vinna klarhet behöver jag jag göra det. Det är naturligtvis ett jätteproblem att den kristna tron ersäatts med en civilreligion, en MTD-religion som Dag Sandahl brukar kalla den. M är moralistisk, T är terapiinriktad och D står för deism. Här har vi det grundläggande skälet till att vi behöver nya gemenskaper. De första kristna höll fast vid
1. apostlarnas undervisning. Denna undervisning är i stort sett borta vågar jag påstå. Det sätt som besluten om till exempel om ämbetet och äktenskapet togs på är tydliga exempel på politikerstyrning. En följd, inte av apostlarnas undervisning utan av lagen om Svenska kyrkan. Det sätt på vilket vi praktiserar dopet, etiken eller för teologiska samtal är under all kritik. Arbetet med Kyrkohandboken splittrar Svenska kyrkan i grund och så vidare. Det här märks naturligtvis också på lokalplanet.
2. bönerna. När anordnades det bönemöten i Svenska kyrkan? Bönelivet har reducerats till det privata och bönerna beds till "gud". Så är det i alla religioner vad jag vet. Förståelsen av Guds vilja med oss idag talas det sällan eller aldrig om. Har Gud en vilja för församlingen i Värnamo? Självklart, men frågar eller söker vi efter den? Inte vad jag vet.
3. gemenskapen i högmässan är dokumenterad av biskop Fredrik som "tillfällig" och det räcker inte för längtande människor. Här är de mindre, Jesus-centrerade gemenskaperna enda lösningen. Kristet liv delar man med varandra till vardags. Paulus talar om Guds närvaro så påtagligt att "otroende" talar om de kristna som att de älskar varandra. De faller ner på sina knän och säger: "Gud är verkligen ibland er".
4. nattvarden är förflackad eftersom helt saknar måltiden. Det har gått så långt att olika kristna samfund inte delar brödet och kalken med varandra.
Det är alltså på de här punkterna, alla tillsammans eftersom de utgör fyra aspekter på en och samma församling, vi behöver få en reformation. Det har varit och är tabu att tänka, tala och arbeta för nya församlingar. De anses konkurrera med befintliga verksamheter och anklagas för stöld av fåren. Detta är inskränkt och felaktigt. Det var motsatsen som gällde på Nya testamentets tid och vi behöver upptäcka och återerövra de bibliska perspektiven.
Men för att inte dra på sig onödig kritik så låt oss tala om hur vi fördjupar oss i de fyra aspekterna. Låt oss tala om sådant som är verkligt viktigt. Hur gör vi till exempel i församlingen i Värnamo?
Tesen som jag förfäktar sedan ett tag och förmodligen under lång tid framöver är att många kristna längtar efter och behöver fördjupning. Det gäller framför allt på fyra grundläggande områden, grundläggande eftersom de konstituerar församlingen. Saknas en av dem finns inte församlingen.
Nu är inte min längtan att kritisera Svenska kyrkan inte längre särskilt stark, men för att vinna klarhet behöver jag jag göra det. Det är naturligtvis ett jätteproblem att den kristna tron ersäatts med en civilreligion, en MTD-religion som Dag Sandahl brukar kalla den. M är moralistisk, T är terapiinriktad och D står för deism. Här har vi det grundläggande skälet till att vi behöver nya gemenskaper. De första kristna höll fast vid
1. apostlarnas undervisning. Denna undervisning är i stort sett borta vågar jag påstå. Det sätt som besluten om till exempel om ämbetet och äktenskapet togs på är tydliga exempel på politikerstyrning. En följd, inte av apostlarnas undervisning utan av lagen om Svenska kyrkan. Det sätt på vilket vi praktiserar dopet, etiken eller för teologiska samtal är under all kritik. Arbetet med Kyrkohandboken splittrar Svenska kyrkan i grund och så vidare. Det här märks naturligtvis också på lokalplanet.
2. bönerna. När anordnades det bönemöten i Svenska kyrkan? Bönelivet har reducerats till det privata och bönerna beds till "gud". Så är det i alla religioner vad jag vet. Förståelsen av Guds vilja med oss idag talas det sällan eller aldrig om. Har Gud en vilja för församlingen i Värnamo? Självklart, men frågar eller söker vi efter den? Inte vad jag vet.
3. gemenskapen i högmässan är dokumenterad av biskop Fredrik som "tillfällig" och det räcker inte för längtande människor. Här är de mindre, Jesus-centrerade gemenskaperna enda lösningen. Kristet liv delar man med varandra till vardags. Paulus talar om Guds närvaro så påtagligt att "otroende" talar om de kristna som att de älskar varandra. De faller ner på sina knän och säger: "Gud är verkligen ibland er".
4. nattvarden är förflackad eftersom helt saknar måltiden. Det har gått så långt att olika kristna samfund inte delar brödet och kalken med varandra.
Det är alltså på de här punkterna, alla tillsammans eftersom de utgör fyra aspekter på en och samma församling, vi behöver få en reformation. Det har varit och är tabu att tänka, tala och arbeta för nya församlingar. De anses konkurrera med befintliga verksamheter och anklagas för stöld av fåren. Detta är inskränkt och felaktigt. Det var motsatsen som gällde på Nya testamentets tid och vi behöver upptäcka och återerövra de bibliska perspektiven.
Men för att inte dra på sig onödig kritik så låt oss tala om hur vi fördjupar oss i de fyra aspekterna. Låt oss tala om sådant som är verkligt viktigt. Hur gör vi till exempel i församlingen i Värnamo?
1 kommentar:
Amen!
Skicka en kommentar