I gårdagens SvD fanns en mycket spännande och upplysande "Under strecket" - artikel. Den bar rubriken Hundratals år av kamp bakom Luthers triumf och var skriven av journalisten Gunnar Wiman. Du kan läsa den i sin helhet genom att klicka här.
Det är inte med sanningen överensstämmande att Luther startade reformationen. Han kanske i en mening inte ens var den viktigaste. Förutom att historikerna talar om minst tre reformationer, den lutherska, den reformerta och den anabaptistiska kan man gott ta med den romerska mot-reformationen och i synnerhet för-reformationen. Luther var insatt i ett sammanhang.
Artikeln jag vill uppmärksamma dig på handlar om för-reformationen. Den handlar om Pierre Valdes (1140-1218), John Wycliffe (1320-1384) och Jan Hus (1369-1415), de verkliga initiativtagarna. Dessa modiga män ledde skaror av människor till sann evangelisk tro men blev aldrig erkända av den Romersk-katolska kyrkan. Tvärtom. Dessa män som gjorde motstånd mot utvecklingen förföljdes och motarbetades grundligt. Deras anhängare kättarförklarades och förföljdes genom böter, fängelser, landsförvisning och dödsstraff. De gjorde motstånd.
Dessa motståndsrörelser och andra reagerade mot att syndernas förlåtelse kunde köpas för pengar. De upptäckte och brukade Bibeln som övergripande norm. De reagerade mot kyrkans rikedomar och antog fattigdomen som ideal. Fransciskus blev godkänd men inte Valdes. Men deras upptäckter fick aldrig stor spridning eftersom de bara kunde spridas från man till man. Boktryckarkonsten hade ännu inte blivit allmän.
Det gjorde även Luther. Han gjorde motstånd, satte sig på tvären och han bannlystes. Luther var med andra ord inte bara den store reformatorn. Han var också kättaren. Luthers syn på Bibeln var inte kyrkans syn eftersom Bibeln var kärnan och stjärnan. När Luther inför en disputation spikade upp sina 95 teser tänkte han knappast att det skulle uppmärksammas som det gjordes. Men de uppfattades som hotfull kritik och de spreds med hjälp av boktryckarkonsten. Luther blev en reformator bland andra.
Jag intresserar mig så mycket för dessa motståndsrörelser för att jag tror att de behövs på nytt. Det räcker inte med att tala sockersött om reformationen, att idka något slag av övergripande ekumenik utan radikala motståndsrörelser är mer på sin plats.
Det är därför jag nu pekar på artikeln och det är därför jag försökt redovisa detta i boken
Meningen är att icke-teologer ska få en bild av dessa motståndsrörelser. Boken omfattar 166 sidor och kostar 190;- plus frakt. Du kan beställa den av mig på hakan.sunnliden@telia.com. Jag räknar med att kunna skicka den inom ett par veckor. Den har ännu inte tryckts men sättningen är i det närmaste klar. Jag återkommer med mer information när den blir helt klar.
Det är inte med sanningen överensstämmande att Luther startade reformationen. Han kanske i en mening inte ens var den viktigaste. Förutom att historikerna talar om minst tre reformationer, den lutherska, den reformerta och den anabaptistiska kan man gott ta med den romerska mot-reformationen och i synnerhet för-reformationen. Luther var insatt i ett sammanhang.
Artikeln jag vill uppmärksamma dig på handlar om för-reformationen. Den handlar om Pierre Valdes (1140-1218), John Wycliffe (1320-1384) och Jan Hus (1369-1415), de verkliga initiativtagarna. Dessa modiga män ledde skaror av människor till sann evangelisk tro men blev aldrig erkända av den Romersk-katolska kyrkan. Tvärtom. Dessa män som gjorde motstånd mot utvecklingen förföljdes och motarbetades grundligt. Deras anhängare kättarförklarades och förföljdes genom böter, fängelser, landsförvisning och dödsstraff. De gjorde motstånd.
Dessa motståndsrörelser och andra reagerade mot att syndernas förlåtelse kunde köpas för pengar. De upptäckte och brukade Bibeln som övergripande norm. De reagerade mot kyrkans rikedomar och antog fattigdomen som ideal. Fransciskus blev godkänd men inte Valdes. Men deras upptäckter fick aldrig stor spridning eftersom de bara kunde spridas från man till man. Boktryckarkonsten hade ännu inte blivit allmän.
 |
| Martin Luther (1483-1546) |
Det gjorde även Luther. Han gjorde motstånd, satte sig på tvären och han bannlystes. Luther var med andra ord inte bara den store reformatorn. Han var också kättaren. Luthers syn på Bibeln var inte kyrkans syn eftersom Bibeln var kärnan och stjärnan. När Luther inför en disputation spikade upp sina 95 teser tänkte han knappast att det skulle uppmärksammas som det gjordes. Men de uppfattades som hotfull kritik och de spreds med hjälp av boktryckarkonsten. Luther blev en reformator bland andra.
Jag intresserar mig så mycket för dessa motståndsrörelser för att jag tror att de behövs på nytt. Det räcker inte med att tala sockersött om reformationen, att idka något slag av övergripande ekumenik utan radikala motståndsrörelser är mer på sin plats.
Det är därför jag nu pekar på artikeln och det är därför jag försökt redovisa detta i boken
Motståndsrörelser inom kyrkan
Meningen är att icke-teologer ska få en bild av dessa motståndsrörelser. Boken omfattar 166 sidor och kostar 190;- plus frakt. Du kan beställa den av mig på hakan.sunnliden@telia.com. Jag räknar med att kunna skicka den inom ett par veckor. Den har ännu inte tryckts men sättningen är i det närmaste klar. Jag återkommer med mer information när den blir helt klar.
1 kommentar:
Stort tack för tipset. Den boken verkar viktig. Får se om jag skaffar den så småningom. Tack hur som helst.
Skicka en kommentar