Väl hemma efter några dagar med kyrkomötet gick jag direkt till koinonians storsamling i fredagskväll. Vilken glädje det var - och är. Ibland tänker jag att den här gemenskapen kommer inte att mäkta med att bestå. Den lever mitt i en "svenskkyrklig miljö som omger den på alla sidor". Och ändå - år efter år. I fredags var 27 personer samlade hemma hos syster Kerstin. Mitt tåg kom 20.09 till Värnamo så samlingen var i princip slut när jag anlände men jag hann känna av glädjen över att komma tillsammans.
När jag alldeles nyss läste en kommentar till förra bloggen bekräftades vad jag redan insett. Det är sant att det inte finns plats, inget beskydd, för gemenskaper som vår koinonia i Kyrkoordningen (KO). Det är egentligen inte möjligt att bilda nya församlingar enligt KO, men enligt Bibeln är det både möjligt och lovvärt. Det har många redan insett och handlat därefter. Jonas M nämner Östanbäcks kloster, Alsike kloster och menar att man nog ska strunta i KO i det här avseendet. Och det är just vad vi gör.
Vad gäller gemenskapen i Värnamo är den ändå inte helt skyddslös eftersom jag som prästvigd är kaplan och står under biskopens beskydd. Men biskopligt beskydd, har vi lärt efter år 2000, är inte värt så mycket om det hettar till. "Jag kan ingenting göra", har jag hört mer än en biskop säga. Och det är så riktigt så. Det är de lokala kyrkopolitikerna som är arbetsgivare numera, inte biskopen som det var innan år 2000. Men då hör till saken att prästvigd som jag är är jag ändå inte anställd av de lokala kyrkopolitikerna i Värnamo. Det finns inga skäl för dem att ha några synpunkter på Värnamo koinonia, Det skulle i så fall vara om kyrkoherden känner sig förbigången. Men ärligt talat är det inte i så fall hans personliga bekymmer?
Det är inte bara fantastiskt att leva med i en gemenskap som Värnamo koinonia utan också väldigt spännande. Det är spännande att se om det kommer några på våra samlingar. Jo, och det är spännande att se hur bröderna och systrarna växer i insikt. Det är lätt för dem att jämföra gemenskapen hemma hos syster Kerstin med den gemenskap pastoratets anställda lyckas ordna med, Och även om det är två olika slag av gemenskap talar det ändå starkt. Tråkigt bara för dem som inte har möjlighet att jämföra eftersom de inte deltar i någon mer stabil kristen gemenskap än den i högmässa, den gemenskap som biskopen talar om som tillfällig.
Min dröm är att alltfler en dag ska kunna delta på båda nivåerna. Varje kristen ingår i en mindre gemenskap, oftast helt omedvetet, och varje kristen behöver hålla ut med den större svenskkyrkliga gemenskapen. Det är svårt för dem som endast håller sig till det ena. I det ena eller det andra finns ingen dynamik. Båda behövs.
Med det här perspektivet ser jag fram emot fortsättningen med Värnamo koinonia och med kyrkomötet. I det senare ska jag göra vad jag kan för att bidra även om jag inser att 99% av alla motioner röstas ner. Men jag, liksom alla ni andra, ska göra vad vi kan. Först och främst vara trygga med att vi går efter den helige Ande, sedan vara frimodiga för att slutligen låta allt ligga i Guds händer.
Idag är det Domsöndagen. Domen handlar om att Gud urskiljer och åtskiljer. Och domen har börjat på Guds hus så låt oss vara lyhörda och inte förhärda våra hjärtan.
När jag alldeles nyss läste en kommentar till förra bloggen bekräftades vad jag redan insett. Det är sant att det inte finns plats, inget beskydd, för gemenskaper som vår koinonia i Kyrkoordningen (KO). Det är egentligen inte möjligt att bilda nya församlingar enligt KO, men enligt Bibeln är det både möjligt och lovvärt. Det har många redan insett och handlat därefter. Jonas M nämner Östanbäcks kloster, Alsike kloster och menar att man nog ska strunta i KO i det här avseendet. Och det är just vad vi gör.
Vad gäller gemenskapen i Värnamo är den ändå inte helt skyddslös eftersom jag som prästvigd är kaplan och står under biskopens beskydd. Men biskopligt beskydd, har vi lärt efter år 2000, är inte värt så mycket om det hettar till. "Jag kan ingenting göra", har jag hört mer än en biskop säga. Och det är så riktigt så. Det är de lokala kyrkopolitikerna som är arbetsgivare numera, inte biskopen som det var innan år 2000. Men då hör till saken att prästvigd som jag är är jag ändå inte anställd av de lokala kyrkopolitikerna i Värnamo. Det finns inga skäl för dem att ha några synpunkter på Värnamo koinonia, Det skulle i så fall vara om kyrkoherden känner sig förbigången. Men ärligt talat är det inte i så fall hans personliga bekymmer?
Det är inte bara fantastiskt att leva med i en gemenskap som Värnamo koinonia utan också väldigt spännande. Det är spännande att se om det kommer några på våra samlingar. Jo, och det är spännande att se hur bröderna och systrarna växer i insikt. Det är lätt för dem att jämföra gemenskapen hemma hos syster Kerstin med den gemenskap pastoratets anställda lyckas ordna med, Och även om det är två olika slag av gemenskap talar det ändå starkt. Tråkigt bara för dem som inte har möjlighet att jämföra eftersom de inte deltar i någon mer stabil kristen gemenskap än den i högmässa, den gemenskap som biskopen talar om som tillfällig.
Min dröm är att alltfler en dag ska kunna delta på båda nivåerna. Varje kristen ingår i en mindre gemenskap, oftast helt omedvetet, och varje kristen behöver hålla ut med den större svenskkyrkliga gemenskapen. Det är svårt för dem som endast håller sig till det ena. I det ena eller det andra finns ingen dynamik. Båda behövs.
Med det här perspektivet ser jag fram emot fortsättningen med Värnamo koinonia och med kyrkomötet. I det senare ska jag göra vad jag kan för att bidra även om jag inser att 99% av alla motioner röstas ner. Men jag, liksom alla ni andra, ska göra vad vi kan. Först och främst vara trygga med att vi går efter den helige Ande, sedan vara frimodiga för att slutligen låta allt ligga i Guds händer.
Idag är det Domsöndagen. Domen handlar om att Gud urskiljer och åtskiljer. Och domen har börjat på Guds hus så låt oss vara lyhörda och inte förhärda våra hjärtan.
1 kommentar:
Måhända är det möjligt att tillfråga någon lämplig emeritusbiskop om denne kan stålla upp, det har ju skett i andra fall. Hoppas du haft en fin domsöndag eller Kristus Konungens dag!
Jonas M
Skicka en kommentar