Nyår i Jesu namn

Om någon timme eller så reser Kari och jag till Norge för att fira in det nya året tillsammans med hennes syster och man. På måndagen kommer vi dessutom att få träffa Mirjam Bergh som lagt ner hela sitt yrkesverksamma liv på att bygga upp ett själavårdscenter i Nepal. När hon nu lämnar består hela styrelsen av endast nepaleser och centret är erkänt av hela kyrkan i Nepal. Det ska bli fantastiskt att bara få sitta ner med henne eftersom hon bor i närheten av Karis syster och man.

Det nya årets första evangelium är hämtat ifrån Joh 2:23-25 och evangelieboken bär rubriken i Jesu namn. Att få börja året i Jesu namn och att få fortsätta det på samma sätt är det bästa som har kunnat hända oss. 

Namnet har i den bibliska föreställningsvärlden stor betydelse.  Adam och Eva fick sätta namn på djuren. Guds eget namn är så heligt i den judiska tradition där Jesus levde att det inte kan uttalas. Vi förstår att vilket namn vi än använder om Gud är det för litet. Inget namn kan fånga eller göra rättvisa åt Guds väsen. I texten står det att  

1. Många kom till tro på hans namn

a) Jesus får efter uppståndelsen från de döda Guds namn, grekiska kyrios och därmed blir det namnet än mer gudomligt. Han bär namnet som är över alla andra namn. Det må vara synd, ondska, sjukdom eller död. Jesus är större. Det var genom tron på det namnet kyrkan kunde nå ut till alla människor. De kom till tro när de såg de han drev ut månglarna ur templet, när de såg de tecken han gjorde. Kanske vi borde säga att många imponerades av honom, men de begrep inte vem han ÄR.

b) Många människor försöker sätta namn på Gud, göra honom till sin. Några försöker rentav köpslå med Jesus, inte minst vid nyår.

c) vår tro behöver fördjupas så att hans vilja blir viktigare än vår egen vilja.

2. Jesus anförtrodde sig inte till dem

a) Här används det grekiska ordet för tro i omvänd mening. Jesus satte inte tro till dem som menade sig ha blivit hans lärjungar.

b) Om en människa ska vinna förtroende hos Jesus behöver hon lära sig vad det betyder att leva under Jesu namn, under hans herravälde. Vi kan inte lura Gud. Vi förmår ingenting mot honom som är Vägen, Sanningen och Livet.

c) Det är stort av Jesus att sätta sin förtröstan till apostlarna när han ger dem uppdraget att förkunna evangelium, men när de gick till Galileen efter uppståndelsen upprättades trons lydnad.

3. Han vet vad som finns i människan

a) Detta är huvudskälet till att han inte vågade lita på människan eller på hennes vittnesbörd om honom. Jesus behöver inte vårt vittnesbörd eller vår lovsång för att vara nöjd, men vår lydnad för att kunna lita på oss.

b) Vi vet inte alltid var vi har oss själva eller varandra, men Jesus känner oss helt och fullt. Detta kan vara skrämmande som pekfingret som pekar på oss och säger: Gud behöver dig!

c) Kan Gud lita på dig eller mig? Han har gett oss möjligheten att ikläda oss sin rättfärdighet och att be i hans namn. Nu har vi något att meditera över.