När vi nu har börjat vårt julfirande publicerar SvD två artiklar om den historiske Jesus. I vanliga fall hade jag låtit dem passera men eftersom de kan lyfta fram något för oss kristna avgörande vill jag nämna om dem. Kanske någon av er läsare har läst dem>? Själv tyckte jag de var så undermåliga att jag inte ens bryr mig om att länka till dem. De är inte värda besväret.
Den första artikeln bär rubriken Julevangeliet och den historiske Jesus och är skriven av Cecilia Wassén och Tobias Hägerland, universitetslektorer i Nya Testamentet vid Uppsala respektive Lund. Det skulle kunna borga för något läsvärt. Och det kan det kanske vara om man är intresserad av just den historiske Jesus. De båda berättar om hur stark det judiska folkets längtan var efter en politisk messias, att Israels kung kallade för Guds son eftersom han var tillsatt av Gud och att Nya Testamentet är ett försök att förklara varför Jesus misslyckades. Detta betyder att den hedervärda tidningen SvD väljer att publicera gammalt liberalteologiskt material på julaftonen! Och detta trots att liberalteologin aldrig någonsin har kunnat glädja någon enda människa. Liberalteologin har kan nämligen bara riva ner. Den har aldrig någonting att erbjuda. Kort sagt vi behöver den inte.
Blanda nu inte ihop vad som kalla för den historiskt-kritiska metoden och liberalteologi. Det finns ett sätt att kritisk granska de bibliska texterna och även om det sättet inte alls dominerar på samma sätt som för hundra år sedan har den sitt värde. Men liberalteologi är en tro eller rättare sagt en otro. Otron använder sig av historiska fakta och försöker genom dem säga att Jesus är en bluff. Det är vad SvD ägnar sig åt. Förutom att det finns skäl att kritisk granska att SvD publicerar gammal skåpmat vill jag passa på att påminna mina läsare om att det är människor som Cecilia Wassén och Tobias Hägerland som utbildar Svenska kyrkans blivande prästerna. Här uppstår oheliga och obehagliga allianser mellan liberalteologer, utbildningsväsendet och journalister. Sedan är det inte så lätt för vanligt folk att stå emot.
Artikeln sägs handla om den historiske Jesus men det som är verkligt intressant med Jesus är att apostlarna med sina liv vittnar om att Jesus är andra personen i gudomen. Det är detta som förklarar varför han kunde göra tecken som att gå på vatten eller väck upp döda och det är det som gör Jesus riktigt intressant. Eftersom Jesus är andra personen i gudomen kunde det hända att han övervann världen genom sin egen död. Jesus intog Romarriket och bekänns som Herren av miljarder människor. Det sägs om honom att han ska komma tillbaka för att döma levande och döda. Det är påståenden som dessa som gör att vi firar jul! Det är påståenden som dessa som är viktiga för den historiska sanningen. Har man inte med det i en artikel om den historiske Jesus som SvD publicerar på julaftonen missar man hela poängen plus att man vilseleder läsarna.
Idag, juldagen, kommer ingen SvD men eftersom jag prenumererar kan jag läsa den fullständiga versionen på nätet. Och då ser jag att SvD väljer att publicera ännu en artikel om Jesus. Den har rubriken Hur hade världen sett ut om inte Jesus funnits och är skriven av Dick Harrison. I inledningen sägs att "fallet Jesus var en lokal angelägenhet som passerade obemärkt." Harrison är historiker och därför kan man förvänta sig mycket historia från honom. Får man det? Nja, själva utgångspunkten tycks vara resultatet från den förra artikeln, det vill säga liberalteologi. Observera, inte vad historien lär utan vad liberalteologin säger. Historien lär väl ändå att Jesus är andra personen i gudomen, att hans död räknas som världens försoning, att han har uppstått ifrån de döda och att han är HERREN som ska komma tillbaka för att döma levande och döda. Det är väl ändå detta som gör att Jesus skiljer sig från de andra vishetslärarna Harrison pekar på. Harrison talar endast om Jesu lära som om den var märkvärdig. Den skiljer sig som Harrison själv också skriver inte särskilt mycket från andra religiösa ledare. Men det som skiljer Jesus från de övriga är att hans döda kropp aldrig återfanns, att människor i hundratals såg honom som uppstånden, att apostlarna tillsammans med många, många andra vittnade med livet som insats. Många kunde förneka faktum men inte dessa. Så är det än idag. Liberalteologer och historiker kan förneka men många fler kan inte göra det.
Hade det inte varit på sin plats att SvD en helg som denna försökt publicera några artiklar som svarar mot saken?
Den första artikeln bär rubriken Julevangeliet och den historiske Jesus och är skriven av Cecilia Wassén och Tobias Hägerland, universitetslektorer i Nya Testamentet vid Uppsala respektive Lund. Det skulle kunna borga för något läsvärt. Och det kan det kanske vara om man är intresserad av just den historiske Jesus. De båda berättar om hur stark det judiska folkets längtan var efter en politisk messias, att Israels kung kallade för Guds son eftersom han var tillsatt av Gud och att Nya Testamentet är ett försök att förklara varför Jesus misslyckades. Detta betyder att den hedervärda tidningen SvD väljer att publicera gammalt liberalteologiskt material på julaftonen! Och detta trots att liberalteologin aldrig någonsin har kunnat glädja någon enda människa. Liberalteologin har kan nämligen bara riva ner. Den har aldrig någonting att erbjuda. Kort sagt vi behöver den inte.
Blanda nu inte ihop vad som kalla för den historiskt-kritiska metoden och liberalteologi. Det finns ett sätt att kritisk granska de bibliska texterna och även om det sättet inte alls dominerar på samma sätt som för hundra år sedan har den sitt värde. Men liberalteologi är en tro eller rättare sagt en otro. Otron använder sig av historiska fakta och försöker genom dem säga att Jesus är en bluff. Det är vad SvD ägnar sig åt. Förutom att det finns skäl att kritisk granska att SvD publicerar gammal skåpmat vill jag passa på att påminna mina läsare om att det är människor som Cecilia Wassén och Tobias Hägerland som utbildar Svenska kyrkans blivande prästerna. Här uppstår oheliga och obehagliga allianser mellan liberalteologer, utbildningsväsendet och journalister. Sedan är det inte så lätt för vanligt folk att stå emot.
Artikeln sägs handla om den historiske Jesus men det som är verkligt intressant med Jesus är att apostlarna med sina liv vittnar om att Jesus är andra personen i gudomen. Det är detta som förklarar varför han kunde göra tecken som att gå på vatten eller väck upp döda och det är det som gör Jesus riktigt intressant. Eftersom Jesus är andra personen i gudomen kunde det hända att han övervann världen genom sin egen död. Jesus intog Romarriket och bekänns som Herren av miljarder människor. Det sägs om honom att han ska komma tillbaka för att döma levande och döda. Det är påståenden som dessa som gör att vi firar jul! Det är påståenden som dessa som är viktiga för den historiska sanningen. Har man inte med det i en artikel om den historiske Jesus som SvD publicerar på julaftonen missar man hela poängen plus att man vilseleder läsarna.
Idag, juldagen, kommer ingen SvD men eftersom jag prenumererar kan jag läsa den fullständiga versionen på nätet. Och då ser jag att SvD väljer att publicera ännu en artikel om Jesus. Den har rubriken Hur hade världen sett ut om inte Jesus funnits och är skriven av Dick Harrison. I inledningen sägs att "fallet Jesus var en lokal angelägenhet som passerade obemärkt." Harrison är historiker och därför kan man förvänta sig mycket historia från honom. Får man det? Nja, själva utgångspunkten tycks vara resultatet från den förra artikeln, det vill säga liberalteologi. Observera, inte vad historien lär utan vad liberalteologin säger. Historien lär väl ändå att Jesus är andra personen i gudomen, att hans död räknas som världens försoning, att han har uppstått ifrån de döda och att han är HERREN som ska komma tillbaka för att döma levande och döda. Det är väl ändå detta som gör att Jesus skiljer sig från de andra vishetslärarna Harrison pekar på. Harrison talar endast om Jesu lära som om den var märkvärdig. Den skiljer sig som Harrison själv också skriver inte särskilt mycket från andra religiösa ledare. Men det som skiljer Jesus från de övriga är att hans döda kropp aldrig återfanns, att människor i hundratals såg honom som uppstånden, att apostlarna tillsammans med många, många andra vittnade med livet som insats. Många kunde förneka faktum men inte dessa. Så är det än idag. Liberalteologer och historiker kan förneka men många fler kan inte göra det.
Hade det inte varit på sin plats att SvD en helg som denna försökt publicera några artiklar som svarar mot saken?
2 kommentarer:
Självklart borde inte Harrison fås tå oemotsagd om detta! Frågan är bara om det finns nån som vill åta sig den uppgiften?
Kan inte läsa artikeln i sin helhet, p g a att jag inte prenumererar på den. Men du glömde en sak. Han skrev inledningsvis inte så som du återger det hela, utan. Fallet Jesus var länge en lokal angelägenhet som passerade obemärkt.
Lägg till ordet, länge, så blir det mer korrekt.
Skicka en kommentar