Ibland upplever jag att tiden går alltför fort. Kanske har det med åldern att göra. Jag vet inte, men fort går det. Idag tog jag tåget till Katrineholm och hälsade på kära mor ett par timmar. SJ skötte sig alldeles utmärkt. Inte en minut sent vare sig dit eller hem. Bra var det eftersom väntetiden i Linköping endast var 9 minuter.
Hon är 93 år gammal och krafterna tynar. Och det är klart att det blir en stor omställning att lämna hus och hem för ett äldreboende. Mor och far bodde på Talltullvägen i 58 år. Och far somnade in i somras. Nu lever mor i väntan på att Herrren ska kalla hem henne. Men hon är beredd och vid gott mod. Jag kan bara tacka Gud och hoppas att det inte var sista gången jag pratade med henne idag.
Väl hemma igen var det dags att besvara lite mail och att ringa några samtal. Ja, sedan är dagen slut. I morgon ska jag till biskopen för att äta lunch. Nja, inte just jag. Inte heller bara jag. Det kom en inbjudan för några veckor sedan till alla dem som har gått i pension. Och tänka sig att till dem räknas också jag även om jag sagt upp mig och nu har mer att göra än jag hade som anställd. Nåja. Det är klart jag blir glad för en inbjudan. Har ingen aning om vilka som kommer. Det ska bli spännande att se. Vi kan inte vara så många så jag hoppas på några goda samtal. Jag får väl rapportera något i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar