Betänkande G 2014:05 handlar om vigselrätten. Du hittar det genom att klicka här. Det är Berth Löndahl som i en motion har föreslagit att kyrkomötet ska verka för att endast civilrättslig vigsel ska äga juridisk giltighet och att Svenska kyrkan ska avstå vigselrätten, men naturligtvis fortsätta att undervisa om och välsigna ingångna äktenskap. Detta är den vanliga ordningen i ett internationellt perspektiv. På så sätt kan en sekulär stat som den svenska lagstifta som den vill och kyrkan hålla fast vid Guds ordning. Det tycker jag är ett utmärkt förslag som säkert kommer att vinna gehör med tiden om än inte detta år. Vi får väl göra som brukligt i politiska sammanhang lägga den motionen varje år tills den går igenom.
I den här saken går Evangeliska Frikyrkan (EFK) före. EFK beslutade att samfundet i sin helhet avstår från vigselrätten. Vag jag förstår hindrar det inte att enskilda pastorer ansöker om vigselrätt. Det gör man hos Kammarkollegiet, en rätt som vi präster inte har. Däremot har vi rätten att skicka tillbaka förordnandet även om också den förhindras oss av Svenska kyrkan. Här ligger Svenska kyrkan hopplöst efter i utvecklingen. Det kan vi tacka statskyrkokramarna för.
Betänkandet säger sig hålla fast vid traditionen, men kära bloggläsare förstår väl att det handlar om Kyrkans lära och om att åtskilja stat och kyrka. Nu läste jag emellertid i betänkandet att staten inte bryr sig om läran utan att samfunden själva får stå för den. Som exempel nämns Romers-katolska kyrkan vars präster har vigselrätt. Men tillåt mig tvivla på att samfunden själva får svara för innehållet, än mindre enskilda präster. Jag tvivlar på fyra punkter och drar en slutsats. Paragrafen i Äktenskapsbalken lyder sin helhet:
1) Detta är väl ändå mer än en ram? Är det inte en definition, en lära om än i ogenomtänkt ofullkomlighet?
2) Kammarkollegiet kräver naturligtvis att de med vigselförordnanden följer lagen och bestämmelserna. Ingen får väl viga samman fler än två till exempel
3) Dåvarande ärkebiskopen uttalade att vi med anpassningen till statens beslut "utvidgar vår syn på äktenskapet".
4) Kyrkomötet lovade att prästerna fortsättningsvis skulle få hålla sig med olika synsätt på äktenskapet. Vad är det för kyrka förresten som håller sig med olika synsätt på en sådan central och viktig fråga som äktenskapet? Nåja, Svenska kyrkan inte fast vid det heller utan svek sitt löfte nästan per omgående.
De som vill hålla fast vid Bibelns och Bekännelsens syn på äktenskapet blir idag inte prästvigda. Min slutsats blir densamma som Berth Löndahls.
Betänkandet säger sig hålla fast vid traditionen, men kära bloggläsare förstår väl att det handlar om Kyrkans lära och om att åtskilja stat och kyrka. Nu läste jag emellertid i betänkandet att staten inte bryr sig om läran utan att samfunden själva får stå för den. Som exempel nämns Romers-katolska kyrkan vars präster har vigselrätt. Men tillåt mig tvivla på att samfunden själva får svara för innehållet, än mindre enskilda präster. Jag tvivlar på fyra punkter och drar en slutsats. Paragrafen i Äktenskapsbalken lyder sin helhet:
De två som ingår äktenskap med varandra blir makar.
1) Detta är väl ändå mer än en ram? Är det inte en definition, en lära om än i ogenomtänkt ofullkomlighet?
2) Kammarkollegiet kräver naturligtvis att de med vigselförordnanden följer lagen och bestämmelserna. Ingen får väl viga samman fler än två till exempel
3) Dåvarande ärkebiskopen uttalade att vi med anpassningen till statens beslut "utvidgar vår syn på äktenskapet".
4) Kyrkomötet lovade att prästerna fortsättningsvis skulle få hålla sig med olika synsätt på äktenskapet. Vad är det för kyrka förresten som håller sig med olika synsätt på en sådan central och viktig fråga som äktenskapet? Nåja, Svenska kyrkan inte fast vid det heller utan svek sitt löfte nästan per omgående.
De som vill hålla fast vid Bibelns och Bekännelsens syn på äktenskapet blir idag inte prästvigda. Min slutsats blir densamma som Berth Löndahls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar