Nu håller jag på med att sätta mig in i de betänkanden kyrkomötet arbetat fram under den första sessionen. Det kan synas meningslöst men det finns några frågor som intresserar mig. En sådan fråga är Svenska kyrkans ställningstagande för Palestina och mot Israel. Det senare förnekas självklart. Det finns det några motioner i ämnet som lett fram till ett betänkande och i detta betänkande förklaras Svenska kyrkans (politiska) ställningstagande. Ställninstagandet bygget på mänskliga rättigheter och på internationell rätt. Därför ska Svenska kyrkan verka för den svagare parten och för en tvåstatslösning.
Jag är medveten om att det inte är helt enkelt att förstå hur det har blivit som det blivit och att historien alltid tolkas. Till stor del beror det på att mycket blev fel från början. Så här såg gränserna ut före kriget 1967. Israel består då av det vita eller ljust gula fältet. Från Medelhavet till Västbanken är det mellan 1-2 mil.
Jag inte låta bli att minnas, medveten om att jag hoppar över dryga tio år. 1959 började Israel ta vatten ur floden Jordan för att kunna odla marken. I och med det fick arabstaterna skäl att hota med ännu ett krig. 1967 blev hoten överhängande. Över hela arabvärlden hölls massiva demonstrationer med krav på krig. Några fredssamtal kunde inte hållas eftersom arabstaterna inte erkände Israel som suverän stat. En egyptisk överbefälhavare förklarade öppet att Egypten stod klart för ett krig. Läget var så allvarligt att Israel ansåg det bättre att förekomma än förekommas. Den 5 juni 1967 anföll Israels armé Egypten, inte utan framgång. Egypten samlade ihop sig till motattack och fick sällskap av Syrien och Jordanien. Gazaremsan hörde då till Egypten. Västbanken och östra Jerusalem hörde till Jordanien. Den del av Golanhöjderna som gränsade mot Genesarets sjö hörde till Syrien. Hopplösa gränser med andra ord särskilt när landet är hotat. Nu anföll dessa tre länder den unga, av FN erkända, suveräna staten Israel och de fick stöd av Irak, Saudiarabien, Kuwait och Algeriet, sammanlagt sju länder! Palestina existerande inte alls.
Kriget slutar med att Israel tar Gaza, som Egypten inte sedan ville ha tillbaka, Västbanken, som Jordanien inte ville ha tillbaka och östra Jerusalem som annekteras. Där kunde konflikten varit över. Men det stora problemet blev istället flyktingarna som arabstaterna inte heller ville ha. Raber hade tidigare förskjutits ur Israel och judar ur arabländerna. Nu var de oönskade och blev grogrund för fortsättningen.
Idag verkar man för flyktingarnas rättigheter. De ska ha en egen stat. Den ska kallas Palestina. Israel uppfattar detta som ännu ett sätt för arabstaterna att vinna terräng. Israel tror att Hamas, som vill döda alla judar, utgör en förtrupp till fortsättningen.
Mot den bakgrunden ska vi läsa motioner och betänkanden. Det ska bli spännande att höra
diskussionen i kyrkomötet och se beslutet även om Svenska kyrkan redan i sak fattat beslut. Den som vill läsa Svenska kyrkans samtliga betänkanden genom att klicka här. Svenska kyrkans övergripande position hittar du i betänkandet EU 2014:02.
Jag är medveten om att det inte är helt enkelt att förstå hur det har blivit som det blivit och att historien alltid tolkas. Till stor del beror det på att mycket blev fel från början. Så här såg gränserna ut före kriget 1967. Israel består då av det vita eller ljust gula fältet. Från Medelhavet till Västbanken är det mellan 1-2 mil.
Jag inte låta bli att minnas, medveten om att jag hoppar över dryga tio år. 1959 började Israel ta vatten ur floden Jordan för att kunna odla marken. I och med det fick arabstaterna skäl att hota med ännu ett krig. 1967 blev hoten överhängande. Över hela arabvärlden hölls massiva demonstrationer med krav på krig. Några fredssamtal kunde inte hållas eftersom arabstaterna inte erkände Israel som suverän stat. En egyptisk överbefälhavare förklarade öppet att Egypten stod klart för ett krig. Läget var så allvarligt att Israel ansåg det bättre att förekomma än förekommas. Den 5 juni 1967 anföll Israels armé Egypten, inte utan framgång. Egypten samlade ihop sig till motattack och fick sällskap av Syrien och Jordanien. Gazaremsan hörde då till Egypten. Västbanken och östra Jerusalem hörde till Jordanien. Den del av Golanhöjderna som gränsade mot Genesarets sjö hörde till Syrien. Hopplösa gränser med andra ord särskilt när landet är hotat. Nu anföll dessa tre länder den unga, av FN erkända, suveräna staten Israel och de fick stöd av Irak, Saudiarabien, Kuwait och Algeriet, sammanlagt sju länder! Palestina existerande inte alls.
Kriget slutar med att Israel tar Gaza, som Egypten inte sedan ville ha tillbaka, Västbanken, som Jordanien inte ville ha tillbaka och östra Jerusalem som annekteras. Där kunde konflikten varit över. Men det stora problemet blev istället flyktingarna som arabstaterna inte heller ville ha. Raber hade tidigare förskjutits ur Israel och judar ur arabländerna. Nu var de oönskade och blev grogrund för fortsättningen.
Idag verkar man för flyktingarnas rättigheter. De ska ha en egen stat. Den ska kallas Palestina. Israel uppfattar detta som ännu ett sätt för arabstaterna att vinna terräng. Israel tror att Hamas, som vill döda alla judar, utgör en förtrupp till fortsättningen.
Mot den bakgrunden ska vi läsa motioner och betänkanden. Det ska bli spännande att höra
diskussionen i kyrkomötet och se beslutet även om Svenska kyrkan redan i sak fattat beslut. Den som vill läsa Svenska kyrkans samtliga betänkanden genom att klicka här. Svenska kyrkans övergripande position hittar du i betänkandet EU 2014:02.
1 kommentar:
Trevligt att se att någon akn historien, jag minns inte händelserna men kan läsa och detta faktum att staten Palestina aldrig existerat verkar totalt bortglömt inte bara hos dem som likt mina vänner vuxit upp i palestinsk skola där historien säger att palestina fanns 1967 och ockuperades av Israel då. De har också kartor som inte visar Israel utan den fiktiva staten Palestina där Israel, Gaza och västbanken ligger idag. Mne i Sberige har vi inte denna propagandistiska kartläsning. Jag undrar varifrån idén om en Palestinsk stat före 1967 kommit i Sverige?
Skicka en kommentar