Den andra M Breen-boken heter Multiplying Missional Leaders - from half-hearted volunteers to a mobilized Kingdom force. Breen fortsätter att göra lärjungar på alla nivåer. Nu handlar det om dem som leder de något större grupperna, de som omfattar 20-70 människor. De kallades tidigare clusters eller pastorates, men har nu fått namnet Missional Communities. Inom Cellkyrkan kallades den storleken för zon (4-6 celler), vilket i sin tur var grundat på att människorna bodde inom samma geografiska område. I Värnamo släppte vi det och människorna hölls samman genom relationer i stället för geografi. Dock behöll vi beteckningen zon. I morgon tror jag vi kommer att kalla gemenskapen för koinonia. Kärt barn har många namn.
Breen börjar med att tala om ledarens karaktär och kompetens. Jag blir genast skeptisk eftersom jag tycker han lägger trycket på människan även om jag inser att människan är viktig. Ledarskapet har för övrigt alltid en framskjuten ställning i de postmoderna kyrkostrukturerna. Till min lättnad ser jag emellertid att Breen också talar om ledarens tid i öknen och om ledarens svagheter. Man ska också komma ihåg att ledaren tidigare lärt sig att leva som en lärjunge.
Halva boken handlar om ledarens person och först därefter talar Breen om metoderna. Han anger fyra steg. I tur och ordning rekrytera, träna, sända och utvärdera. Breen har inte svårt att hitta bibliska exempel eftersom det var just så både Jesus och Paulus gjorde. Mönstret är
1. Jag gör, du tittar på
2. Jag gör, du hjälper till
3. Du gör, jag hjälper till
4. Du gör, jag tittar på
Ibland blir jag generad när jag inser hur lätt det är och ändå ska det vara så svårt att leva efter det. De fyra momenten svarar mot en av de åtta figurerna, nämligen fyrkanten, en av de figurer lärjungarna får lära sig tolka redan från början.
I slutet av boken ger så Breen läsaren ytterligare fyra punkter att ha med sig när hen ska förmedla eller skapa en ledar-kultur. Det är visionen, värdegrunden, utvärderingen och redskapet (vehicle) som formar kulturen. Med redskap menas här medel. På vilket sätt förmedlar du karaktär och kompetens? Det sker på olika sätt beroende på sammanhang.
Jag har självklart inte till fullo redogjort eller recenserat boken, bara försökt visa på huvuddragen. Det är ingen tvekan om att Breen vet vad han skriver om och att vi kan lära mycket av honom. I vanlig ordning, tyvärr, finns inte hans böcker på svenska. Inte heller känner jag till någon som försökt göra lärjungar med hjälp av Missional communities. Men jag ber, hoppas och tror att dagen då de postmoderna kyrkomodellerna kommer också till oss snart är här.
Nu återstår en M Breen-bok av de jag har tillgång till. Den handlar om hur man leder en rörelse. Om redan boken ovan känns långt borta hur kommer det då att kännas med nästa bok?
Breen börjar med att tala om ledarens karaktär och kompetens. Jag blir genast skeptisk eftersom jag tycker han lägger trycket på människan även om jag inser att människan är viktig. Ledarskapet har för övrigt alltid en framskjuten ställning i de postmoderna kyrkostrukturerna. Till min lättnad ser jag emellertid att Breen också talar om ledarens tid i öknen och om ledarens svagheter. Man ska också komma ihåg att ledaren tidigare lärt sig att leva som en lärjunge.
Halva boken handlar om ledarens person och först därefter talar Breen om metoderna. Han anger fyra steg. I tur och ordning rekrytera, träna, sända och utvärdera. Breen har inte svårt att hitta bibliska exempel eftersom det var just så både Jesus och Paulus gjorde. Mönstret är
1. Jag gör, du tittar på
2. Jag gör, du hjälper till
3. Du gör, jag hjälper till
4. Du gör, jag tittar på
Ibland blir jag generad när jag inser hur lätt det är och ändå ska det vara så svårt att leva efter det. De fyra momenten svarar mot en av de åtta figurerna, nämligen fyrkanten, en av de figurer lärjungarna får lära sig tolka redan från början.
I slutet av boken ger så Breen läsaren ytterligare fyra punkter att ha med sig när hen ska förmedla eller skapa en ledar-kultur. Det är visionen, värdegrunden, utvärderingen och redskapet (vehicle) som formar kulturen. Med redskap menas här medel. På vilket sätt förmedlar du karaktär och kompetens? Det sker på olika sätt beroende på sammanhang.
Jag har självklart inte till fullo redogjort eller recenserat boken, bara försökt visa på huvuddragen. Det är ingen tvekan om att Breen vet vad han skriver om och att vi kan lära mycket av honom. I vanlig ordning, tyvärr, finns inte hans böcker på svenska. Inte heller känner jag till någon som försökt göra lärjungar med hjälp av Missional communities. Men jag ber, hoppas och tror att dagen då de postmoderna kyrkomodellerna kommer också till oss snart är här.
Nu återstår en M Breen-bok av de jag har tillgång till. Den handlar om hur man leder en rörelse. Om redan boken ovan känns långt borta hur kommer det då att kännas med nästa bok?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar