I morse fick jag i vanlig ordning Kyrkans Tidning. Den ingår när man är förtroendevald.
Första sidan täcks av en bild på pastorn Magnus Persson med lyfta händer där han står och ber. Du kan läsa artikeln genom att klicka här. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera. När sedan rubriken lyder Så blev frikyrkan Lutherfrälst inser jag att detta är journalistik av sämsta kvalité. Plötsligt är KT en blaska på samma låga nivå som kvällstidningen. Kanske skulle jag vara glad för att Svenska kyrkan uppmärksammar en andlig rörelse, men bilden tilltalar mig inte. Den känns kränkande och så en sådan generaliserande och felaktig rubrik. Vadå frikyrkan blivit Lutherfrälst. Det är fel, fel och fel, bara för att få läsarreaktioner. Eller vad är skälet?
Det blir inte bättre när jag ser uppslaget inne i tidningen som triumferande har rubriken Luther förde församling till Svenska kyrkan. Det gjorde han väl inte. Det hade Luther aldrig gjort.
Artikeln är annars hyfsat informativ även om där inte problematiseras det minsta. På bilden ser jag Peter Halldorf, biskop Carl-Axel och så Magnus Persson. Tre personer från tre olika sammanhang. Förresten kan det väl knappast sägas att Halldorf är Lutherfrälst. Det är väl inte biskopen eller pastorn Magnus Persson heller. Det är Herren Jesus Kristus ensam som frälser.
Det är en vacker resa som United gjort och gör och jag önskar av hela mitt hjärta att församlingen ska få vara den banbrytare de vill vara. Att det ska gå dem väl. Att Herren själv ska fortsätta verka genom dem.
När Magnus Persson får frågan om församlingen är hög-, låg- eller frikyrklig svarar han: "Nej, vi är helkyrkliga, vi gör en poäng av att alla traditionerna ryms hos oss". Det är rappt svarat om än kanske inte med sanningen överensstämmande. Den ekumeniska ansatsen gillar jag. Jag vill också ha den, men inser allteftersom åren går svårigheterna. För närvarande verkar det som att alla ska kunna umgås med alla samtidigt som var och en ska hålla på sitt. Är det verkligen hållbart? Kommer kyrkliga strukturer och dogmatiska hållningar en dag att upphöra? Knappast under min levnad. Låt säga att det ändå sker eftersom vi alla ber om endräkt hur ser då slutresultatet ut?
Hoppas nu att United kan undslippa kyrkopolitikens baksidor. Att pastor och församling inte tappar bort den vardagliga tron, inte fastnar i olika slag av projekt eller faller offer för liturgins inbyggda centrifugalkraft.Att församlingen också fortsättningsvis får ha täckning för sina manövrar och slippa hyckleriet. Att den ekumeniska ansatsen inte blir ytlig politik utan leder till djupgående erfarenheter.
I slutet av april kommer Kari och jag delta i Uniteds vårkonferens. Till den kommer flera namnkunniga talare från olika håll. Det känns spännande och lite oroande att få träffa dem alla eftersom konferensen säkert kommer att vara vägledande på något sätt. Konferensen kommer inte att likna sådana vi har sett tidigare utan här finns ett djupare syfte än bara individens egna uppbyggelse. Jag undrar hur långt United kommer, hur långt församlingen vill komma och hur mycket de visar det under konferensdagarna i april. Jag är tämligen säker på att det kommer att ta några dagar för konferensen att sjunka in i mig och för mig att bearbeta det vi kommer att få vara med om.
Kanske kunde Kyrkans Tidning nu efter att ha uppfattat United också skriva något om hur Svenska kyrkan uppskattar relationen till United och hur det kan komma till uttryck. Precis som den kunde skriva om Svenska kyrkans längtan efter gudstjänstgemenskap med Missionsprovinsen som ligger än närmare än vad United gör. Eller vittna om hur härligt det är att vara Lutherfrälst. Är det någon som borde veta är det väl de svenskkyrkliga.
Första sidan täcks av en bild på pastorn Magnus Persson med lyfta händer där han står och ber. Du kan läsa artikeln genom att klicka här. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera. När sedan rubriken lyder Så blev frikyrkan Lutherfrälst inser jag att detta är journalistik av sämsta kvalité. Plötsligt är KT en blaska på samma låga nivå som kvällstidningen. Kanske skulle jag vara glad för att Svenska kyrkan uppmärksammar en andlig rörelse, men bilden tilltalar mig inte. Den känns kränkande och så en sådan generaliserande och felaktig rubrik. Vadå frikyrkan blivit Lutherfrälst. Det är fel, fel och fel, bara för att få läsarreaktioner. Eller vad är skälet?
Det blir inte bättre när jag ser uppslaget inne i tidningen som triumferande har rubriken Luther förde församling till Svenska kyrkan. Det gjorde han väl inte. Det hade Luther aldrig gjort.
Artikeln är annars hyfsat informativ även om där inte problematiseras det minsta. På bilden ser jag Peter Halldorf, biskop Carl-Axel och så Magnus Persson. Tre personer från tre olika sammanhang. Förresten kan det väl knappast sägas att Halldorf är Lutherfrälst. Det är väl inte biskopen eller pastorn Magnus Persson heller. Det är Herren Jesus Kristus ensam som frälser.
Det är en vacker resa som United gjort och gör och jag önskar av hela mitt hjärta att församlingen ska få vara den banbrytare de vill vara. Att det ska gå dem väl. Att Herren själv ska fortsätta verka genom dem.
När Magnus Persson får frågan om församlingen är hög-, låg- eller frikyrklig svarar han: "Nej, vi är helkyrkliga, vi gör en poäng av att alla traditionerna ryms hos oss". Det är rappt svarat om än kanske inte med sanningen överensstämmande. Den ekumeniska ansatsen gillar jag. Jag vill också ha den, men inser allteftersom åren går svårigheterna. För närvarande verkar det som att alla ska kunna umgås med alla samtidigt som var och en ska hålla på sitt. Är det verkligen hållbart? Kommer kyrkliga strukturer och dogmatiska hållningar en dag att upphöra? Knappast under min levnad. Låt säga att det ändå sker eftersom vi alla ber om endräkt hur ser då slutresultatet ut?
Hoppas nu att United kan undslippa kyrkopolitikens baksidor. Att pastor och församling inte tappar bort den vardagliga tron, inte fastnar i olika slag av projekt eller faller offer för liturgins inbyggda centrifugalkraft.Att församlingen också fortsättningsvis får ha täckning för sina manövrar och slippa hyckleriet. Att den ekumeniska ansatsen inte blir ytlig politik utan leder till djupgående erfarenheter.
I slutet av april kommer Kari och jag delta i Uniteds vårkonferens. Till den kommer flera namnkunniga talare från olika håll. Det känns spännande och lite oroande att få träffa dem alla eftersom konferensen säkert kommer att vara vägledande på något sätt. Konferensen kommer inte att likna sådana vi har sett tidigare utan här finns ett djupare syfte än bara individens egna uppbyggelse. Jag undrar hur långt United kommer, hur långt församlingen vill komma och hur mycket de visar det under konferensdagarna i april. Jag är tämligen säker på att det kommer att ta några dagar för konferensen att sjunka in i mig och för mig att bearbeta det vi kommer att få vara med om.
Kanske kunde Kyrkans Tidning nu efter att ha uppfattat United också skriva något om hur Svenska kyrkan uppskattar relationen till United och hur det kan komma till uttryck. Precis som den kunde skriva om Svenska kyrkans längtan efter gudstjänstgemenskap med Missionsprovinsen som ligger än närmare än vad United gör. Eller vittna om hur härligt det är att vara Lutherfrälst. Är det någon som borde veta är det väl de svenskkyrkliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar