I dag har vi haft Lördagsbibelskola ute på Lidnäs. Under tre lördagar studerar vi Galaterbrevet. Tanken var att vi skull fördjupa oss i brevet, men tiden, två timmar, tillåter inte det. Jo, i den meningen att vi kan hoppa över en del och fördjupa oss i något. Idag gjorde vi kapitel 3 och 4 och där finns några verser som inte är entydiga i översättningen och så finns det en allegori i vilken Paulus på rabbinskt sätt skruvar berättelsen så att det blir svårt för en vanlig bibelläsare att hänga med.
Allegorin tar sin utgångspunkt i att Abraham fick en som med sin tjänstekvinna Hagar men att detta inte var uppfyllelsen av löftet. Sedan tar Paulus fasta på att berget Sinai heter Agar på arabiska och kopplar samman Hagar med Agar. Det var på Sinai, det vill säga Agar, som Gud gav lagen till Israels folk men detta var inte uppfyllelsen av de löften Gud hade gett Abraham. Effekten av denna utläggning blir att Paulus jämställer den del av Israel som håller sig till lagen, till Sinai, med tjänstekvinnan och hennes son. Plötsligt blir det som var judarnas stolthet att jämföra med Hagar, ismaeliter, araber och avgudadyrkare. En skymf mot Israel!
Paulus tar fasta på att löftena gick i uppfyllelse när Sara födde löftessonen Isak. Hon, den fria modern, som inte kunde föda barn fick föda löftessonen. Det hade profeten Jesaja förutsagt i Jes 54. Paulus menar att vi som tror på Jesus Kristus föds på nytt av den fria kvinnan. Vi sätts i förbindelse med det himmelska Jerusalem. Vi talar om vår frihet i Kristus och bara så kan löftena till Abraham uppfyllas.
Talet om det himmelska Jerusalem hör främst hemma i den judiska apokalyptiken. Vi kan läsa om den himmelska staden i Esra, Baruk och liknande böcker. Dessa finns inte i vårt NT, men Paulus var förtrogen med tanken och faktum är att Hebréerbrevet också talar om den himmelska mönsterbilden, se Hebr 12:22-24.
Detta att vara en kristen och att tillhöra en församling rymmer åtminstone två aspekter. Förr talade man om den osynliga kyrkan och den synliga. Somliga teologer har i historien betonat det ena på bekostnad av det andra och det kan vara frestande att hålla fram den andliga förbindelsen med den himmelska kyrkan på bekostnad av den jordiska. Jag kan tycka att Paulus gör det i den här allegorin, men minns då att syftet här inte är att tala om kyrkan eller församlingen. Paulus vill visa att vi inte blir rättfärdiga genom att göra laggärningar utan genom att ta emot Guds gåva Jesus Kristus genom tron.
Det är ändå tröstande att meditera över att jag tillhör det himmelska Jerusalem som inte är något annat än Guds hushåll, Kristi kropp eller Andens tempel. Det är tröstande med tanke på tillståndet i min församling, den jag tillhör. Det himmelska kommer till oss genom Ord och Sakrament och så blir det himmelska synligt ibland oss. Kyrkan är här i tiden en jordisk, ofullkomlig och syndfull organisation. Men kyrkan blir inte bara synlig på bestämda tider i särskilda byggnader. Den blir också synlig när vi i våra hem håller fast vid apostlarnas undervisning, bönerna, nattvarden och den lilla gemenskapen. Kanske blir den till och med mer synlig där.
Allegorin tar sin utgångspunkt i att Abraham fick en som med sin tjänstekvinna Hagar men att detta inte var uppfyllelsen av löftet. Sedan tar Paulus fasta på att berget Sinai heter Agar på arabiska och kopplar samman Hagar med Agar. Det var på Sinai, det vill säga Agar, som Gud gav lagen till Israels folk men detta var inte uppfyllelsen av de löften Gud hade gett Abraham. Effekten av denna utläggning blir att Paulus jämställer den del av Israel som håller sig till lagen, till Sinai, med tjänstekvinnan och hennes son. Plötsligt blir det som var judarnas stolthet att jämföra med Hagar, ismaeliter, araber och avgudadyrkare. En skymf mot Israel!
Paulus tar fasta på att löftena gick i uppfyllelse när Sara födde löftessonen Isak. Hon, den fria modern, som inte kunde föda barn fick föda löftessonen. Det hade profeten Jesaja förutsagt i Jes 54. Paulus menar att vi som tror på Jesus Kristus föds på nytt av den fria kvinnan. Vi sätts i förbindelse med det himmelska Jerusalem. Vi talar om vår frihet i Kristus och bara så kan löftena till Abraham uppfyllas.
Talet om det himmelska Jerusalem hör främst hemma i den judiska apokalyptiken. Vi kan läsa om den himmelska staden i Esra, Baruk och liknande böcker. Dessa finns inte i vårt NT, men Paulus var förtrogen med tanken och faktum är att Hebréerbrevet också talar om den himmelska mönsterbilden, se Hebr 12:22-24.
Detta att vara en kristen och att tillhöra en församling rymmer åtminstone två aspekter. Förr talade man om den osynliga kyrkan och den synliga. Somliga teologer har i historien betonat det ena på bekostnad av det andra och det kan vara frestande att hålla fram den andliga förbindelsen med den himmelska kyrkan på bekostnad av den jordiska. Jag kan tycka att Paulus gör det i den här allegorin, men minns då att syftet här inte är att tala om kyrkan eller församlingen. Paulus vill visa att vi inte blir rättfärdiga genom att göra laggärningar utan genom att ta emot Guds gåva Jesus Kristus genom tron.
Det är ändå tröstande att meditera över att jag tillhör det himmelska Jerusalem som inte är något annat än Guds hushåll, Kristi kropp eller Andens tempel. Det är tröstande med tanke på tillståndet i min församling, den jag tillhör. Det himmelska kommer till oss genom Ord och Sakrament och så blir det himmelska synligt ibland oss. Kyrkan är här i tiden en jordisk, ofullkomlig och syndfull organisation. Men kyrkan blir inte bara synlig på bestämda tider i särskilda byggnader. Den blir också synlig när vi i våra hem håller fast vid apostlarnas undervisning, bönerna, nattvarden och den lilla gemenskapen. Kanske blir den till och med mer synlig där.
1 kommentar:
Under studiet av Galaterbrevet upptäckte jag att det står skrivet om Abraham "Han trodde Gud". Nu vet jag att både "tro" och "tro på" vanligtvis är samma verb på grundtexten men för mig blev det ett tilltal. I den del av Sverige som jag kommer från används sällan preposition vid transitiva verb. Om jag då säger "rädd björn" betyder det mer än att enbart vara rädd för den björn som har sitt ide i närheten och lufsar genom byn i början av maj utan det betyder att vara rädd för allt som arten björn står för. Så för mig blir då "tro Gud" att tro på, respektera, lita på, frukta allt som Gud är och jag fylls av tacksamhet över att jag har fått ta emot förlåtelsen, bli född på nytt och får leva det nya livet
Skicka en kommentar