Kan det vara så att kyrko och samfund äntligen börjar öppna sig något?
Igår fick jag boken Kristi kyrka - om kyrkans kännetecken. Magnus Persson är författare och jag jag började genast läsa med stort intresse. Jag kunde nog läst färdigt boken idag men har tills vidare stannat på sidan 104. Det är roligt att läsa och se med vilken iver, ja frenesi, Persson skriver. Han är verkligen mitt i det allmänkyrkliga eller lutherska arvet när han skriver om kyrkans kännetecken. Det är inte något nytt för oss som har vuxit upp i och med det lutherska arvet och i den meningen blir det lite tröttande att läsa boken. Men en och annan rad får också en sådan som mig att lyfta på ögonbrynen. Till exempel skriver pingstpastorn på sid 61 att "Andedopet är alltså ingenting annat än frälsningens gåva genom tro och dop". Och det har han rätt i, men jag har aldrig hört en pingstpastor säga det. Tiderna förändras och måtte ett påstående som det ovan vara en del i en pågående re-formation. Tänk om vi kunde få en gemensam förståelse av andedopet?!
Men Persson adresserar lika mycket Svenska kyrkan. På sid 102 skriver han att dopets gåva inte blir till någon nytta utan tro. Och ändå ligger gåvan där och väntar. "Miljoner människor i vårt land har tagit emot dopets gåva, men genom en oklar ordning och undervisning är det otydligt för många vad de äger i sitt dop". Mitt i prick! För många är i det här fallet miljontals!!!
Sedan kommer hustrun hem och meddelar att tidningen DAGEN nu basunerar ut att United har ansökt om dubbelanslutning, dels till pingst och dels till EFS. Intressant. Det ska bli mycket intressant att se hur den förhandlingen går eftersom den kan bli prejudicerande. Och om förhandlingarna skulle misslyckas har samfunds Sverige ändå tvingats bekänna färg.
Men samtidigt blir jag lite betänksam. Nu försöker United inte bara tillgodogöra sig det lutherska arvet, eller borde jag inte skriva det allmänkyrkliga arvet i stället? United är också på väg att engagera sig kyrkopolitiskt. Jag frågade mig själv spontant om det verkligen kan vara rätt väg. Ja, rätt och rätt ... det kanske är den nödvändiga vägen. Kanske är det, det enda språk kyrkor och samfund har?
Plötsligt ser jag att den bok jag snart publicerar är kontextuell. Den är skriven för vår tid. Men det lovar jag återkomma till. Jag får nog ta och koppla av med lite fotboll i kväll.
Igår fick jag boken Kristi kyrka - om kyrkans kännetecken. Magnus Persson är författare och jag jag började genast läsa med stort intresse. Jag kunde nog läst färdigt boken idag men har tills vidare stannat på sidan 104. Det är roligt att läsa och se med vilken iver, ja frenesi, Persson skriver. Han är verkligen mitt i det allmänkyrkliga eller lutherska arvet när han skriver om kyrkans kännetecken. Det är inte något nytt för oss som har vuxit upp i och med det lutherska arvet och i den meningen blir det lite tröttande att läsa boken. Men en och annan rad får också en sådan som mig att lyfta på ögonbrynen. Till exempel skriver pingstpastorn på sid 61 att "Andedopet är alltså ingenting annat än frälsningens gåva genom tro och dop". Och det har han rätt i, men jag har aldrig hört en pingstpastor säga det. Tiderna förändras och måtte ett påstående som det ovan vara en del i en pågående re-formation. Tänk om vi kunde få en gemensam förståelse av andedopet?!
Men Persson adresserar lika mycket Svenska kyrkan. På sid 102 skriver han att dopets gåva inte blir till någon nytta utan tro. Och ändå ligger gåvan där och väntar. "Miljoner människor i vårt land har tagit emot dopets gåva, men genom en oklar ordning och undervisning är det otydligt för många vad de äger i sitt dop". Mitt i prick! För många är i det här fallet miljontals!!!
Sedan kommer hustrun hem och meddelar att tidningen DAGEN nu basunerar ut att United har ansökt om dubbelanslutning, dels till pingst och dels till EFS. Intressant. Det ska bli mycket intressant att se hur den förhandlingen går eftersom den kan bli prejudicerande. Och om förhandlingarna skulle misslyckas har samfunds Sverige ändå tvingats bekänna färg.
Men samtidigt blir jag lite betänksam. Nu försöker United inte bara tillgodogöra sig det lutherska arvet, eller borde jag inte skriva det allmänkyrkliga arvet i stället? United är också på väg att engagera sig kyrkopolitiskt. Jag frågade mig själv spontant om det verkligen kan vara rätt väg. Ja, rätt och rätt ... det kanske är den nödvändiga vägen. Kanske är det, det enda språk kyrkor och samfund har?
Plötsligt ser jag att den bok jag snart publicerar är kontextuell. Den är skriven för vår tid. Men det lovar jag återkomma till. Jag får nog ta och koppla av med lite fotboll i kväll.
4 kommentarer:
Jag förstår inte hur det ska gå till med dubbelanslutning; kompromissa med syn på sakrament eller ämbete går inte. Däremot kan man ju vara karismatisk inom Svenska kyrkan och Katolska kyrkan mm som bekant.
Angående liturgin är ju Bjärka Säby ett exempel på att gudstjänster i Pingst sannerligen kan se olika ut.
Jonas M
Hej Jonas,
Häromdagen fick jag en "misstanke". Är du son till PR?
Son till PR? Nej det vet jag inte vem det är.
Jonas M
Näha. Det trodde jag. Då är du en annan Jonas M än den jag misstänkte.
Skicka en kommentar