Det arbete jag är involverad i, i Nepal, fortgår. Just nu är Hans Lindholm på plats och undervisar och hans tolk Sarita Tamang syns tillsammans med Hans på bilden nedan.
När jag hörde att Hans var på väg ner blev jag först väldigt glad. Det var nämligen på tal att jag skulle rest ner men så kom ovissheten. Därför blev jag glad när jag såg att Hans åkte ner. Sedan blev jag rörd till tårar när jag insåg att han har rest ner alldeles själv! När jag har varit nere har vi varit minst två och vi har kunnat stödja varandra. Plötsligt befinner vi oss i en ovan kultur med andra seder och bruk än vi är vana vid. Då är det inte självklart enkelt att vara ensam. Men Hans följde Andens maning och reste själv för att kursen skulle kunna gå vidare.
Vi har under de år som utbildningen och träningen av pastorer och blivande pastorer pågått fått se hela skara bytas ut. Mankaji som jag tidigare nämnt om, du kan läsa om honom genom att klicka här, har nu det fulla ansvaret för arbetet på plats och han sköter det väldigt bra. Han har vistats utomlands, i Kuwait om jag minns rätt, och förstår oss västerlänningar lite bättre än andra nepaleser. Det var för övrigt han som ville ha förbön eftersom han skulle gifta sig tre månader senare. Med vem, frågade jag och det kunde han inte svara på. Föräldrarna bestämmer. Men han gifte sig med Sarita och se hur underbart HERREN har ordnat det hela.
Broder - syster - varför inte ta några sekunder och tacka HERREN för att han tar sitt verk vidare och att han använder sådana som oss.
För övrigt kan jag berätta att vår son Victor som tjänade mig när jag låg på sjukhuset i Kathmandu nu på måndag reser för tredje gången till Nepal. Han arbetar till vardags inom näringslivet i Skövde kommun men sedan olyckan är han också involverad i ett par nepalesiska bolag. Han hjälper dem med affärsplaner, finansiering och hjälper dem att utveckla några företag. Men det hoppas jag att han själv kan berätta om vid tillfälle.
Hans Lindholm och Sarita Tamang |
Vi har under de år som utbildningen och träningen av pastorer och blivande pastorer pågått fått se hela skara bytas ut. Mankaji som jag tidigare nämnt om, du kan läsa om honom genom att klicka här, har nu det fulla ansvaret för arbetet på plats och han sköter det väldigt bra. Han har vistats utomlands, i Kuwait om jag minns rätt, och förstår oss västerlänningar lite bättre än andra nepaleser. Det var för övrigt han som ville ha förbön eftersom han skulle gifta sig tre månader senare. Med vem, frågade jag och det kunde han inte svara på. Föräldrarna bestämmer. Men han gifte sig med Sarita och se hur underbart HERREN har ordnat det hela.
Broder - syster - varför inte ta några sekunder och tacka HERREN för att han tar sitt verk vidare och att han använder sådana som oss.
För övrigt kan jag berätta att vår son Victor som tjänade mig när jag låg på sjukhuset i Kathmandu nu på måndag reser för tredje gången till Nepal. Han arbetar till vardags inom näringslivet i Skövde kommun men sedan olyckan är han också involverad i ett par nepalesiska bolag. Han hjälper dem med affärsplaner, finansiering och hjälper dem att utveckla några företag. Men det hoppas jag att han själv kan berätta om vid tillfälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar