fredag, oktober 20, 2017

Direktrapport från mission Nepal

Just när jag skulle avsluta arbetet vid datorn fick jag via Kari en hälsning från Victor. Efter att ha läst den med tårar i ögonen tar jag mig friheten att vidarebefordra den här utan att ha tala med Victor.

---

Hej, från Five14

Sitter i vårt nya co lab rum som tidigare va gemensamhetsutrymme och bagage förvaring.
Nu är det utstädat, ett stort bord, AC och på dagarna sitter folk här och jobbar.

Skottland, Norge, Sverige, USA, Nya Zeland och säkert något mer.
Det är precis samma smältdegel som Ni känner det som.

Skillnaden är att man nu också hyr huset bredvid, öppnat upp emellan och har nu därmed 45 rum.
Allt på samma ställe och det gamla team huset är borta.

Nytt är bland annat David och Cynthia Pearson som till våren (när all byråkrati gått igenom) är nya ägare till B&B.
David har haft bygg firma i 25 år (vattenavrinning) och de sista åren har de egentligen rest mest via sin egen iThirst International och borrat brunnar och filtrerat vatten. Uganda, sydamerika, Filippinerna….listan slutar inte.
Sonen får sköta firman hemma.
Nu säljer de firman till sonen och flyttar hit på bestämd tid.

Så fort David lärt sig driva ett B&B och fått det självförsörjande så ska han och jag odla bin i bergen.
Så…..ni ser. Allt är som vanligt.

I Tisdags var jag hos Mirjam och Preston och innan dess va jag med Preston på Dinadi.
Cool historia det där.

63 kvinnor jobbar för dom nu
Nästa vecka launchar dom sin webshop med leverans i hela världen (även sverige)
De har fortfarande likviditetsproblem (men har löst dom genom lån i US och SWE på ett finurligt sätt)
En del av kvinnorna stickar så mkt att Diandi snart måste sätta max gräns på hur mkt man får producera. För att lära dom om balans i livet.

Här kommer två guldkorn från Dinadi (som jag ser det)

·         Jag frågade om de kunde se någon skillnad i prestation på kvinnorna och om det fanns något som va gemensamt för de som presterar högst. Preston va tvärsäker (även om svaret är mer komplicerat än så här som han sa) De som presterar mest, bäst och som tjänar mest pengar är de kvinnor som INTE kommer från någon organisation, skyddshem eller har något stöd i livet.

       Minimilönen i Nepal är RPN 9000, en lärare har kanske RPN12-15000 och de kvinnor som tjänar mest på Diandi drar in RPN 30,000 i månaden. En av kvinnorna grät på kontoret när hon fick sina 30 lax. Hon är analfabet och har ingen utbildning. Hon sa att hon trodde aldrig i hela sitt liv att hon skulle kunna tjäna egna pengar…….

Peace
//Victor


Inga kommentarer: