Tills motsatsen är bevisad

Det blev stor fest. Riktigt roligt var det att mor, 94 år, orkade vara med vid vigseln i Östra Vingåkers kyrka. Hon var inte med på middagen och dess festligheter men Kari och jag passade på att hälsa på henne en stund dagen efter.

Som om det denna helg inte räckte med festligheter vann Bajen över Örebro med 3-1 efter att ha haft ledningen med 3-0. Jodå, jag såg matchen i repris i går kväll. Det är härligt att se en match när man vet att de vann.

Idag har det varit lite lugnare, men när jag surfade runt och kom till tidningen Dagen upptäckte jag Dagens läsarpodd. Och eftersom jag hade tid passade jag på att lyssna till Joel Halldorf och Patrik Hagman, två goda teologer när de samtalade om Eckerdals bok Kyrka i mission. Jag bloggade om den när den kom och du kommer dit genom att gå till 12, 13, 18, 20 och 22 februari 2017. Är du intresserad hoppas jag att du har läst boken.

Samtalet mellan Halldorf och Hagman var intressant. Det kan lyssna till det genom att klicka här.  Det är nästan en timme långt så det är för den som är intresserad. Det som gjorde det extra intressant var inte bara att de är duktiga teologer utan också de talade länge om situationen i Svenska kyrkan. Och inte minst eftersom de båda inte har fostrats inom Svenska kyrkan utan kunde se saken mer utifrån. De tog särskilt fasta på Eckerdals uttryck för-kyrkligad. Vi talar emellanåt om att vara för-andligad och det är negativt. Men lika negativt är att vara i andra diket det vill säga för-världsligad. Så kom då Eckerdal med uttrycket för-kyrkligad. Kyrkan är för-kyrkligad när den ägnar nästan all sin tid åt sig själv. Åt sin egen organisation, sin egen ekonomi, sina egna byggnader eller sina egna anställda. Tyvärr ser det alltför ofta ut så. Kyrkan blir fången i sig själv.

Ett annat uttryck som Eckerdal myntat i sin bok är uttrycket huvudfoting. Ordet beskriver ett stort huvud på vilket det sedan ritas dit armar och ben. Jag hade inte tagit till mig ordet förrän de båda teologerna förklarade att Svenska kyrkan saknar kropp. Den har bara ett huvud med armar och ben, en administration med anställda. Visst är det en karikatyr, men det besvärliga är att det är en bra sådan.

Vidare talade de om förnyelsen inom Svenska kyrkan och kom in på Fresh Expression. De båda är de första jag hört säga det jag redan visste. När biskoparna i England myntade Fresh Expression var det ett försök att fånga in sådant som hände på gräsrotsnivå. När svenskarna var där för att hämta hem det goda kom de med en idé som nu ska förverkligas uppifrån. Det är dömt att misslyckas. När kära älskade vänner därför sätter igång till exempel Messy Church blir det bara ännu en verksamhet. Utmaningen för de ledande inom Svenska kyrkan, menade de bägge, är att ta vara på och inkludera sådant som sker på gräsrotsnivå. Om jag får säga det själv; typ koinonian i Värnamo. Men den traditionen finns inte i maktkyrkan Svenska kyrkan. Tvärtom handlar det oftast om att marginalisera, förjaga och stöta ut "den andre". Det är också min erfarenhet, en erfarenhet jag inte behöver göra mer sedan jag slutade min anställning. Problemet som de ansvariga inte ser eller förstår är att deras egen verksamhet utformas av hänsyn till deras motståndare. Alla blir förlorare.

Detta är också min bild och övertygelse. Jag kommer nog att få bära den tills motsatsen är bevisad.