Det var ingen bra avslutning på dagen i och med att Bajen torskade mot Häcken. Göteborgarna vann med 2-0. Men, men, det kommer nya matcher. Kanske skulle jag kunna avsluta med att skriva något om Stefan Löfvén? Det har pågått en debatt i SvD efter hans påhopp på oss som vill ta bibeln på allvar. Du hittar debatten genom att klicka här.
Jag minns från den där dagen jag läste intervjun med statsministern i Kyrkans Tidning. På Text-TV redogjordes för hur Löfvén jämförde abortmotståndare, kvinnoprästmotståndare och sådan som är motståndare till samkönade äktenskap. Efter redogörelsen ombads en statsvetare som jag glömt namnet på om en kommentar. Denne svarade: "Löfvén verkar inte särskilt påläst".
Det är kanske inte så underligt att Löfvén inte begriper andliga ting eftersom han aldrig har frågat efter dem. Det är han inte ensam om. Själv är jag införstådd med att statsmakter i alla tider och sådana som inte frågar efter andliga ting brukar uttala sig om andliga ting som de inte begriper. Senast idag talade till exempel Jan Björklund (L) om hur viktigt det är att framöver hindra religiösa friskolor. Han angav extrema islamskolor som exempel. Där lär man ut att män och kvinnor inte är jämlika och andra värderingar som inte är svenska. Jag förstår. Men jag förstår också att de allra flesta religiösa friskolorna är kristna. Jag vet vidare att trosrörelsens skolor kallas extrema eftersom Guds människoblivande betraktas som helt avgörande. Men jag förstå inte hur sekularismen ska kunna ersätta religionen även om jag ser hur till exempel Stefan Löfvéns parti gör allt de kan för att motarbeta kristen tro och arbeta för en civilreligion. Hur ska civilreligionen kunna mätta människors hunger efter Gud? Vad hjälper det om man tänder ett ljus? Inte kan väl det ge mig den döde tillbaka? Hur ska ett bedjande ut i tomma intet kunna trösta? Här begriper jag uppriktigt inte hur Löfvén och kompani tänker. Eller kanske gäller också här att han inte är troende? Det vill säga han tror inte på vad han själv säger. Eller gör han det? Då har en starkare tro än jag har.
Nej, det handlar naturligtvis om makt, pengar och inflytande. Och det är just det som alltmer börjat komma i dager. Socialdemokraterna och andra icke-troende kyrkopolitiker vill kontrollera det system de lagat så länge det finns pengar att förvalta. Pengarna gör att positionerna blir viktiga och får människor att känna sig viktiga. Socialdemokraterna vill gärna ha positioner särskilt i kyrkomötet där man inte ens drar sig för att ändra i läran. Och om, säger om, biskoparna som är de egentliga ledarna i kyrkan, inte är med på noterna, så slår kyrkopolitikerna endast av något på farten. Kanske använder sig av falska löfte. Falska därför att avsikten var aldrig att ens försöka hålla dem. Eller kompromissar något tills vidare för att senare ta upp frågan igen. När den är mogen, som man brukar säga. Allt det där begriper jag. Men vad nyttar det till? I dessa sammanhang finns förvisso den formella makten, men den andliga makten finns hos dem som tror och bekänner sig till den kroppsligt Uppståndne Herren Jesus och hans kyrka.
Nu önskar, ber och arbetar jag för Frimodig kyrka, en kyrka som kan bruka den andliga makt som getts henne. Tänk om de kristtrogna kunde urskilja och agera utifrån sin tro på Herren Jesus. Då skulle mycket mer kunna ske. Nåja, allt har sin tid. Även att slå av på takten, bryta ner och rycka upp innan något nytt kan komma. Men kanske anar jag att en ny tid kommer. Undrar om Stefan Löfvén och hans partikamrater förstår det - trots att de inte är pålästa?
Så är vi vid gott mod. Trots Stefan Löfvén och hans parti. Trots 0-2 i häcken.
Jag minns från den där dagen jag läste intervjun med statsministern i Kyrkans Tidning. På Text-TV redogjordes för hur Löfvén jämförde abortmotståndare, kvinnoprästmotståndare och sådan som är motståndare till samkönade äktenskap. Efter redogörelsen ombads en statsvetare som jag glömt namnet på om en kommentar. Denne svarade: "Löfvén verkar inte särskilt påläst".
Det är kanske inte så underligt att Löfvén inte begriper andliga ting eftersom han aldrig har frågat efter dem. Det är han inte ensam om. Själv är jag införstådd med att statsmakter i alla tider och sådana som inte frågar efter andliga ting brukar uttala sig om andliga ting som de inte begriper. Senast idag talade till exempel Jan Björklund (L) om hur viktigt det är att framöver hindra religiösa friskolor. Han angav extrema islamskolor som exempel. Där lär man ut att män och kvinnor inte är jämlika och andra värderingar som inte är svenska. Jag förstår. Men jag förstår också att de allra flesta religiösa friskolorna är kristna. Jag vet vidare att trosrörelsens skolor kallas extrema eftersom Guds människoblivande betraktas som helt avgörande. Men jag förstå inte hur sekularismen ska kunna ersätta religionen även om jag ser hur till exempel Stefan Löfvéns parti gör allt de kan för att motarbeta kristen tro och arbeta för en civilreligion. Hur ska civilreligionen kunna mätta människors hunger efter Gud? Vad hjälper det om man tänder ett ljus? Inte kan väl det ge mig den döde tillbaka? Hur ska ett bedjande ut i tomma intet kunna trösta? Här begriper jag uppriktigt inte hur Löfvén och kompani tänker. Eller kanske gäller också här att han inte är troende? Det vill säga han tror inte på vad han själv säger. Eller gör han det? Då har en starkare tro än jag har.
Nej, det handlar naturligtvis om makt, pengar och inflytande. Och det är just det som alltmer börjat komma i dager. Socialdemokraterna och andra icke-troende kyrkopolitiker vill kontrollera det system de lagat så länge det finns pengar att förvalta. Pengarna gör att positionerna blir viktiga och får människor att känna sig viktiga. Socialdemokraterna vill gärna ha positioner särskilt i kyrkomötet där man inte ens drar sig för att ändra i läran. Och om, säger om, biskoparna som är de egentliga ledarna i kyrkan, inte är med på noterna, så slår kyrkopolitikerna endast av något på farten. Kanske använder sig av falska löfte. Falska därför att avsikten var aldrig att ens försöka hålla dem. Eller kompromissar något tills vidare för att senare ta upp frågan igen. När den är mogen, som man brukar säga. Allt det där begriper jag. Men vad nyttar det till? I dessa sammanhang finns förvisso den formella makten, men den andliga makten finns hos dem som tror och bekänner sig till den kroppsligt Uppståndne Herren Jesus och hans kyrka.
Nu önskar, ber och arbetar jag för Frimodig kyrka, en kyrka som kan bruka den andliga makt som getts henne. Tänk om de kristtrogna kunde urskilja och agera utifrån sin tro på Herren Jesus. Då skulle mycket mer kunna ske. Nåja, allt har sin tid. Även att slå av på takten, bryta ner och rycka upp innan något nytt kan komma. Men kanske anar jag att en ny tid kommer. Undrar om Stefan Löfvén och hans partikamrater förstår det - trots att de inte är pålästa?
Så är vi vid gott mod. Trots Stefan Löfvén och hans parti. Trots 0-2 i häcken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar