I morgon eller rättare sagt redan i skrivande stund är det Apostladagen. Det blir nog ingen mässa för min del trots att jag ska predika i två gudstjänster. Kl 10 i Missionskyrkan och kl 17 i Pingstkyrkan. Så det kan bli. Och vad säger man på Apostladagen av alla dagar just i dessa kyrkor som saknar vad vi kallar ämbete och apostolisk succession?
I Missionskyrkan har de bett mig hålla mig till dagens texter. De följer tydligen den svenska evangelieboken där. Jag vet att jag kommer att gå närmare in på vad det är att vara en apostolisk kristen. "De höll fast vid apostlarnas undervisning ... ".
I Pingstkyrkan är jag ombedd att presentera Bibelkommentaren till Jakobs brev. Eller rättare sagt predika/undervisa om vad Jakob ville ha sagt med sitt brev som inte är ett brev. Det förklarar jag gärna och då kommer jag att utgå från Jesus som talade om att "förbli i honom" och sedan fortsätta med hans halvbro Jakob som undervisade om hur man gör det. Jag ser fram emot båda gudstjänsterna.
Annars har jag ägnat dagen åt 1500-talet. Denna dag åt skeendet i England. Det var ganska komplicerat men också där fanns det en nationalkyrka. I England härskade påven tills Henrik VIII (1491-1547) kom till makten. Då började kampen. Kungen var, mycket av politiska skäl, gift med Katarina från Spanien men de fick inte någon manlig tronarvinge. Katarina var gravid åtminstone sju gånger men bara ett barn hade överlevt, Maria. Kungen fick däremot en son med en av sina älskarinnor. Han skilde sig från Katarina och gifte om sig. Men detta skedde mot påvens vilja och så började kampen om England. Henrik VIII bröt med påven och gjorde kyrkan till sin och kallade den Church of England. Den finns kvar än idag. På så sätt kunde Henrik själv via kyrkan bestämma hur ett äktenskap ska förstås. Ungefär som vi gjort i Sverige med andra ord.
Det är intressant med kyrkohistoria, inte minst att lära sig hur man använt sig av Bibeln och bekännelsen. 1500-talet eller än mer 1600-talet är förskräckligt ur flera synvinklar. Det är en tid när de olika kyrkorna och underströmmarna tävlar om vem som är mest renlärig. Det var verkligen en annan tid.
I Missionskyrkan har de bett mig hålla mig till dagens texter. De följer tydligen den svenska evangelieboken där. Jag vet att jag kommer att gå närmare in på vad det är att vara en apostolisk kristen. "De höll fast vid apostlarnas undervisning ... ".
I Pingstkyrkan är jag ombedd att presentera Bibelkommentaren till Jakobs brev. Eller rättare sagt predika/undervisa om vad Jakob ville ha sagt med sitt brev som inte är ett brev. Det förklarar jag gärna och då kommer jag att utgå från Jesus som talade om att "förbli i honom" och sedan fortsätta med hans halvbro Jakob som undervisade om hur man gör det. Jag ser fram emot båda gudstjänsterna.
Annars har jag ägnat dagen åt 1500-talet. Denna dag åt skeendet i England. Det var ganska komplicerat men också där fanns det en nationalkyrka. I England härskade påven tills Henrik VIII (1491-1547) kom till makten. Då började kampen. Kungen var, mycket av politiska skäl, gift med Katarina från Spanien men de fick inte någon manlig tronarvinge. Katarina var gravid åtminstone sju gånger men bara ett barn hade överlevt, Maria. Kungen fick däremot en son med en av sina älskarinnor. Han skilde sig från Katarina och gifte om sig. Men detta skedde mot påvens vilja och så började kampen om England. Henrik VIII bröt med påven och gjorde kyrkan till sin och kallade den Church of England. Den finns kvar än idag. På så sätt kunde Henrik själv via kyrkan bestämma hur ett äktenskap ska förstås. Ungefär som vi gjort i Sverige med andra ord.
Det är intressant med kyrkohistoria, inte minst att lära sig hur man använt sig av Bibeln och bekännelsen. 1500-talet eller än mer 1600-talet är förskräckligt ur flera synvinklar. Det är en tid när de olika kyrkorna och underströmmarna tävlar om vem som är mest renlärig. Det var verkligen en annan tid.
1 kommentar:
Samtidigt får man väl säga att Kyrkan gjorde rätt som förvägrade anullation av äktenskapet i sak även om det troligen inte blivit någon brytning om man gjort som Henrik VIII ville (otaktiskt) Och att han då inte kunde gidta sig igen.
Jonas M
Skicka en kommentar