Nu bara måste jag fästa din uppmärksamhet på en debattartikel av biskop Bengt Wadensjö, publicerad i SvD på självaste julafton, inledningen på inkarnationens högtid. Du kan läsa den genom att klicka här. Kyrkan firar jul som väl alla vet därför att Gud blev människa, utan att upphöra att vara Gud. Sannerligen något att berätta om, tala om, skriva om och fira. I samband med denna högtid skriver en av Svenska kyrkans biskopar en debattartikel om re-inkarnation. Det är så man baxnar! Varför skriver han om reinkarnation? Det enda skälet borde vara att i så fall avgränsa sig mot re-inkarnationen. Och varför publiceras artikeln på julafton? Har det att göra med biskopens engagemang för så kallad religionsdialog? Eller vill biskopen helt enkelt slå ett slag för reinkarnation eftersom så många tror på den? Det skulle i så fall vara helt i linje med civilreligionens natur.
Först tänkte jag skriva av mig på självaste julafton, men så bestämde jag mig för att denne biskop inte skulle få förstöra min jul. Jag väntade därför till denna dag. Dag Sandahl gjorde en lysande analys på sin blogg som du kan läsa genom att klicka här. I den uppmanade Dag sina läsare att inte bli upprörda utan att i stället tolka tidens tecken. Och det är exakt vad också jag önskar. Jag önskar att mina läsare ska se och förstå hur läget faktiskt är. Dessa biskopliga övertramp sker gång efter annan och det är hög tid för vanligt folk att få upp ögonen för civilreligionens konsekvenser.
Det har skrivits ett antal böcker om sekulariseringen under senare år och några har visat att det är just Svenska kyrkan som lett sekulariseringsprocessen. Det påminner mig om f Sune (Wiman) och dennes samtal med kyrkoministern Alva Myrdal när det talades om att skilja kyrkan från staten. Alva såg ömt på f Sune och sa: "Men hur ska det då gå för kyrkan?". F Sune som aldrig blev svaret skyldig svarade: "Hur det ska gå för kyrka? Det kommer att gå bra. Hon har genomlevt värre saker än så. Men hur ska det går för staten när den mister sin själ?" Nu ser vi till dels resultatet av Svenska kyrkans anpassning.
Biskopen skriver: "Reinkarnationstron är ny i vårt land och har brutit sig fram av egen kraft". Om du läser Dag Sandahls blogg kan du snart konstatera att detta är, enligt Marx och Engels, inte sant. Dessa båda herrar har visat att civilreligionen med nödvändighet måste anpassa sig till samhällskrafterna. Annars upphör den att vara civilreligion. Men Kristi kyrka är ingen civilreligion. Kristi kyrka bygger på en historisk händelse med oföränderliga värderingar, värderingar som ska föras från generation till generation. Här sviker Svenska kyrkan och kanske är det ett skäl att också svika Svenska kyrkan.
Biskopen skriver också: "Reinkarnationstron betyder också att den kristna tron ges en ny tolkning jämfört med det traditionella synd- och förlåtelseparadigmet. Domen över det enda jordiska livets misstag ersätts av en tro på själens eviga gemenskap med Gud ..."
Därefter försöker sig biskopen på att tolka Bibeln för att finna stöd för reinkarnationen. Det gör han som F-n läser Bibeln. Hans huvudargument är att Jesus inte sagt emot! Därför får man anta att Jesus accepterat utgångspunkten. Det är rent ut sagt dumt.
Innan denna eländiga debattartikel tar slut summerar biskopen med att "tron på reinkarnation får omfattande teologiska följdverkningar. " Tror jag det. Som en följd av denba tro frågar sig biskopen om man kan kommunicera med den som vilar hos Gud, det vill säga de döda.
Nu försöker biskopen säkert försvara sig genom att säga att han personligen inte tror på reinkarnation. Han har bara redovisat. Men det blir nog svårt att göra trovärdigt eftersom 25% av Svenska kyrkans medlemmar är öppna för denna tro. Därför menar han på fullt allvar att denna nya lära med själens återfödelse, tron på ödet, healing och astrologi är en utmaning för kyrkan. Det tycker jag inte.
Denna artikel borde aldrig ha skrivits, annat än möjligen som mot reinkarnation, och heller aldrig publicerats.
Just när jag ska lägga ut denna blogg ser jag att biskoparna R Persenius och M Modéus gått i svaromål. Det hedrar dem, men är det då så att biskoparna kommit i strid med sig själva? Hur kan de då bestå? Om biskop Wadensjö är seriös borde han då inte avkragas? Göteborgs domkapitel har nyligen avkragat några präster utan att de ens var anmälda därför att de lett gudstjänster inom Missionsprovinsen. Men är inte biskop Wadensjös debattartikel snäppet värre?
Först tänkte jag skriva av mig på självaste julafton, men så bestämde jag mig för att denne biskop inte skulle få förstöra min jul. Jag väntade därför till denna dag. Dag Sandahl gjorde en lysande analys på sin blogg som du kan läsa genom att klicka här. I den uppmanade Dag sina läsare att inte bli upprörda utan att i stället tolka tidens tecken. Och det är exakt vad också jag önskar. Jag önskar att mina läsare ska se och förstå hur läget faktiskt är. Dessa biskopliga övertramp sker gång efter annan och det är hög tid för vanligt folk att få upp ögonen för civilreligionens konsekvenser.
Det har skrivits ett antal böcker om sekulariseringen under senare år och några har visat att det är just Svenska kyrkan som lett sekulariseringsprocessen. Det påminner mig om f Sune (Wiman) och dennes samtal med kyrkoministern Alva Myrdal när det talades om att skilja kyrkan från staten. Alva såg ömt på f Sune och sa: "Men hur ska det då gå för kyrkan?". F Sune som aldrig blev svaret skyldig svarade: "Hur det ska gå för kyrka? Det kommer att gå bra. Hon har genomlevt värre saker än så. Men hur ska det går för staten när den mister sin själ?" Nu ser vi till dels resultatet av Svenska kyrkans anpassning.
Biskopen skriver: "Reinkarnationstron är ny i vårt land och har brutit sig fram av egen kraft". Om du läser Dag Sandahls blogg kan du snart konstatera att detta är, enligt Marx och Engels, inte sant. Dessa båda herrar har visat att civilreligionen med nödvändighet måste anpassa sig till samhällskrafterna. Annars upphör den att vara civilreligion. Men Kristi kyrka är ingen civilreligion. Kristi kyrka bygger på en historisk händelse med oföränderliga värderingar, värderingar som ska föras från generation till generation. Här sviker Svenska kyrkan och kanske är det ett skäl att också svika Svenska kyrkan.
Biskopen skriver också: "Reinkarnationstron betyder också att den kristna tron ges en ny tolkning jämfört med det traditionella synd- och förlåtelseparadigmet. Domen över det enda jordiska livets misstag ersätts av en tro på själens eviga gemenskap med Gud ..."
Därefter försöker sig biskopen på att tolka Bibeln för att finna stöd för reinkarnationen. Det gör han som F-n läser Bibeln. Hans huvudargument är att Jesus inte sagt emot! Därför får man anta att Jesus accepterat utgångspunkten. Det är rent ut sagt dumt.
Innan denna eländiga debattartikel tar slut summerar biskopen med att "tron på reinkarnation får omfattande teologiska följdverkningar. " Tror jag det. Som en följd av denba tro frågar sig biskopen om man kan kommunicera med den som vilar hos Gud, det vill säga de döda.
Nu försöker biskopen säkert försvara sig genom att säga att han personligen inte tror på reinkarnation. Han har bara redovisat. Men det blir nog svårt att göra trovärdigt eftersom 25% av Svenska kyrkans medlemmar är öppna för denna tro. Därför menar han på fullt allvar att denna nya lära med själens återfödelse, tron på ödet, healing och astrologi är en utmaning för kyrkan. Det tycker jag inte.
Denna artikel borde aldrig ha skrivits, annat än möjligen som mot reinkarnation, och heller aldrig publicerats.
Just när jag ska lägga ut denna blogg ser jag att biskoparna R Persenius och M Modéus gått i svaromål. Det hedrar dem, men är det då så att biskoparna kommit i strid med sig själva? Hur kan de då bestå? Om biskop Wadensjö är seriös borde han då inte avkragas? Göteborgs domkapitel har nyligen avkragat några präster utan att de ens var anmälda därför att de lett gudstjänster inom Missionsprovinsen. Men är inte biskop Wadensjös debattartikel snäppet värre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar