Lördag och söndag har Kari och jag varit i Katrineholm där vi har besökt mina föräldrar, min bror och ett par goda vänner. En innehållsrik helg med andra ord. Och dessutom för första gången efter olyckan en längre utflykt. Det går framåt.
Också i Katrineholm har det skett en stor sammanslagning av församlingar. Nu heter det Katrineholmsbygdens församling. Varför kallas denna nya organisation för församling? Den är väl inte församling någonstans. Den består av Floda, Julita, Katrineholm, Nävertorp, Sandbäcken, Lerbo, Sköldinge, St Malm, Valla och Ö Vingåker vadå? Distrikt? Alla dessa kallas gemensamt för församling. De har en gemensam chef, kallad kyrkoherde. Hur ska hen kunna bygga församling? Visserligen har hen en uppsättning med anställda till sitt förfogande men det lär knappast hjälpa särskilt mycket. Nu blir det allt klarare för mig vad strukturförändringen faktiskt betyder i praktiken.
Jag har ett annat mer närliggande exempel, min gamla församling Hjälmseryd, som numera ingår i Sävsjö pastorat. Det består av Vallsö, Skepperstad, Hjärtlanda, N Ljunga, Vrigstad, Hylleyofta, Stockaryd, Hultsjö och så då Hjälmseryd. Dessa har, åtminstone tills vidare, fått behålla namnet församling men fråntagits sitt självbestämmande. Kyrkomötet måste nu omdefiniera eller förklara vad Svenska kyrkan menar med begreppet församling. Jag fruktar.
Nu är det inte så som många av mina bloggläsare kan lockas att tro, att jag odelat är emot folkkyrkan eller dessa sammanslagningar. Jag tror tvärtom att vi behöver dessa större ekonomiska och administrativa enheter, men framförallt behöver vi i den nyuppkommna situationen levande församlingar. Problemet tycks för närvarande vara att Svenska kyrkan officiellt inte vet vad en kristen församling är. Plus att den nya organisationen genom sin struktur inte har en chans att bygga församling. Tyvärr är jag inte säker på att den nya organisationen ens kommet att upptäcka problemet eftersom den inte vet vad en kristen församling är, än mindre har möjlighet att bygga någon. Det enklaste blir nog att hitta på en ny definition av begreppet församling. Den gamla håller inte längre. Kanske kan man göra som man gjorde med begreppet äktenskap, utvidga begreppet.
Det kommer att bli några spännande år i Värnamo pastorat som har sammanslagningarna framför sig. Kan det blir så att mitt nästa pastorat, Värnamo pastorat, kommet att bestå av Värnamo, Nydala, Fryele, Rydaholm, Gällaryd, Tånnö, Forshedabygdens församling med sina fem f d församlingar, Forsheda, Torskinge, Dannäs, Hånger och Kärda, det vill säga fem kyrkor (samma konstruktion som i Katrineholm), Bredaryd och Kulltorp? Jag vet inte, men det är en ganska kvalificerad gissning. Men att allt detta skulle kallas Värnamobygdens församling är svårt att tänka sig. Knappast heller Värnamo pastorat. Morgondagens stora kyrkopolitiska stridsfråga kan bli namnet på den nya organisationen. På något sätt framstår det för mig som tragikomiskt.
För övrigt läste jag just i tidningen att Landstinget i Jönköping upphör natten till torsdag. På torsdag heter det i stället Region Jönköpings län. Kommunikationschefen Ulrika Ulvegard lugnar genom att säga: "I det korta perspektivet kommer vi inte att se så stor skillnad. Det är i första hand ett administrativt projekt ..." Som om det inte räckte heter det i artikelns ingress att genom ett direktvalt regionfullmäktige kommer demokratin att stärkas och tillväxten att öka. Det är som att höra kyrkomötets ledamöter när de är som bäst. Men när jag läser vidare ser jag att politikerna redan diskuterar om att slå samman Jönköping med Växjö och Kalmar. Just nu står det och väger. Blir demokratin då ändå bättre undrar jag? Tillväxten blir väl närmast enorm? Och samtidigt blir det inte så stor skillnad. Ja, ja, för att citera Linn, 2 år, efter 40 år börjar jag lära mig hur det går till.
Ska Svenska kyrkan också fortsättningsvis följa utvecklingen får vi i sinom tid en, enda kyrka, rikskyrkan Svenska kyrkan med en enda religion, civilreligionen. Välkomna!
I detta läge blir utmaningen att bygga den kristna församlingen.
Också i Katrineholm har det skett en stor sammanslagning av församlingar. Nu heter det Katrineholmsbygdens församling. Varför kallas denna nya organisation för församling? Den är väl inte församling någonstans. Den består av Floda, Julita, Katrineholm, Nävertorp, Sandbäcken, Lerbo, Sköldinge, St Malm, Valla och Ö Vingåker vadå? Distrikt? Alla dessa kallas gemensamt för församling. De har en gemensam chef, kallad kyrkoherde. Hur ska hen kunna bygga församling? Visserligen har hen en uppsättning med anställda till sitt förfogande men det lär knappast hjälpa särskilt mycket. Nu blir det allt klarare för mig vad strukturförändringen faktiskt betyder i praktiken.
Jag har ett annat mer närliggande exempel, min gamla församling Hjälmseryd, som numera ingår i Sävsjö pastorat. Det består av Vallsö, Skepperstad, Hjärtlanda, N Ljunga, Vrigstad, Hylleyofta, Stockaryd, Hultsjö och så då Hjälmseryd. Dessa har, åtminstone tills vidare, fått behålla namnet församling men fråntagits sitt självbestämmande. Kyrkomötet måste nu omdefiniera eller förklara vad Svenska kyrkan menar med begreppet församling. Jag fruktar.
Nu är det inte så som många av mina bloggläsare kan lockas att tro, att jag odelat är emot folkkyrkan eller dessa sammanslagningar. Jag tror tvärtom att vi behöver dessa större ekonomiska och administrativa enheter, men framförallt behöver vi i den nyuppkommna situationen levande församlingar. Problemet tycks för närvarande vara att Svenska kyrkan officiellt inte vet vad en kristen församling är. Plus att den nya organisationen genom sin struktur inte har en chans att bygga församling. Tyvärr är jag inte säker på att den nya organisationen ens kommet att upptäcka problemet eftersom den inte vet vad en kristen församling är, än mindre har möjlighet att bygga någon. Det enklaste blir nog att hitta på en ny definition av begreppet församling. Den gamla håller inte längre. Kanske kan man göra som man gjorde med begreppet äktenskap, utvidga begreppet.
Det kommer att bli några spännande år i Värnamo pastorat som har sammanslagningarna framför sig. Kan det blir så att mitt nästa pastorat, Värnamo pastorat, kommet att bestå av Värnamo, Nydala, Fryele, Rydaholm, Gällaryd, Tånnö, Forshedabygdens församling med sina fem f d församlingar, Forsheda, Torskinge, Dannäs, Hånger och Kärda, det vill säga fem kyrkor (samma konstruktion som i Katrineholm), Bredaryd och Kulltorp? Jag vet inte, men det är en ganska kvalificerad gissning. Men att allt detta skulle kallas Värnamobygdens församling är svårt att tänka sig. Knappast heller Värnamo pastorat. Morgondagens stora kyrkopolitiska stridsfråga kan bli namnet på den nya organisationen. På något sätt framstår det för mig som tragikomiskt.
För övrigt läste jag just i tidningen att Landstinget i Jönköping upphör natten till torsdag. På torsdag heter det i stället Region Jönköpings län. Kommunikationschefen Ulrika Ulvegard lugnar genom att säga: "I det korta perspektivet kommer vi inte att se så stor skillnad. Det är i första hand ett administrativt projekt ..." Som om det inte räckte heter det i artikelns ingress att genom ett direktvalt regionfullmäktige kommer demokratin att stärkas och tillväxten att öka. Det är som att höra kyrkomötets ledamöter när de är som bäst. Men när jag läser vidare ser jag att politikerna redan diskuterar om att slå samman Jönköping med Växjö och Kalmar. Just nu står det och väger. Blir demokratin då ändå bättre undrar jag? Tillväxten blir väl närmast enorm? Och samtidigt blir det inte så stor skillnad. Ja, ja, för att citera Linn, 2 år, efter 40 år börjar jag lära mig hur det går till.
Ska Svenska kyrkan också fortsättningsvis följa utvecklingen får vi i sinom tid en, enda kyrka, rikskyrkan Svenska kyrkan med en enda religion, civilreligionen. Välkomna!
I detta läge blir utmaningen att bygga den kristna församlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar