Kari och jag är nyss hemkomna från Juldagens högmässa. Underbart att träffa bröderna och systrarna igen. NU ÄR DET JUL. GOD JUL TILL ER ALLA!
Den gammaltestamentliga texten från Jes 9 måste vara en av de mest lästa och hörda. Jag tog mig för att närmare studera sammanhanget. Varje bibeltext har ju sitt historiska sammanhang som inte kan tillintetgöras.
Bakgrunden till Jes 9 är det Syro-eframitiska kriget 735-734 f Kr. Hur många känner till det? Det handlar om hur Syrien och Efraim (Israel) försöker övertala Juda kung Ahas att gå med i koalitionen mot Assyrien. Detta samtidigt som profeten Jesaja verkade i Juda och kung Ahas. Jesaja avråder. I Jes 7 kan vi läsa vad profeten sa till kungen:
Frukta inte ... Det skall inte inträffa, det skall inte ske ... Inom 65 år skall Efraim vara krossat och inte mer vara ett folk. ... Om ni inte är fasta i tron, har ni inget fäste.
Det gällde med andra ord att våga hålla fast vid HERREN snarare än att ingå i någon ohelig allians. Vilken utmaning!
I v 10 ff talar så Herren själv till kungen och uppmanar honom att begära ett tecken. Profeten förklarar att Jungfrun ska bli havande och föda en Son. Sonen ska genom att (över-) leva vara tecknet på Guds närvaro och rikets överlevnad. Som på befallning går profeten in till profetissan. Hon blir havande och föder en son. Han fick namnet IMMANUEL som betyder att "Gud är med oss", v 14. Namnet återkommer i 8:8 och 10. Men så händer det att Herrens Ande (Herrens hand, v 11) kommer över profeten och profetian växer i tid och rum, i betydelse. Profeten säger:
Håll HERREN Sebaot helig. Låt honom vara er fruktan och den ni bävar för. Han skall vara en helgedom.
Som kristen är det nu närmast självklart att tänka på Herren Jesus Kristus. Han är barnet, tecknet som tog sin boning ibland oss och som blev vår helgedom. Han är tecknet på Guds närvaro. Men längre ner, v 18, fortsätter profeten med orden:
Jag och barnen (obs pluralis, HS) som HERREN har givit mig är tecken och förebilder ...
Nu handlar det inte längre bara om barnet i historisk mening, utan också om barnen i Barnet. Vi, döpta som håller fast vid Herren, är barnen i Barnet, sönerna i Sonen. Profeten talar om Jesus Kristus och om dem som håller fast vid Herren Gud. Denna min läsning och tolkning bekräftas sedan av kap 9 som handlar om Jesu Kristi födelse.
Julevangeliet stannar inte vid en historisk händelse utan fortsätter att verka genom tid och rum genom att förena alla dem som håller fast vid Herren. Tillsammans är vi Guds familj, Kristi kropp och Andens helgedom, ett tecken för världen.
"Tänk att få vara ett Guds barn ...".
Den gammaltestamentliga texten från Jes 9 måste vara en av de mest lästa och hörda. Jag tog mig för att närmare studera sammanhanget. Varje bibeltext har ju sitt historiska sammanhang som inte kan tillintetgöras.
Bakgrunden till Jes 9 är det Syro-eframitiska kriget 735-734 f Kr. Hur många känner till det? Det handlar om hur Syrien och Efraim (Israel) försöker övertala Juda kung Ahas att gå med i koalitionen mot Assyrien. Detta samtidigt som profeten Jesaja verkade i Juda och kung Ahas. Jesaja avråder. I Jes 7 kan vi läsa vad profeten sa till kungen:
Frukta inte ... Det skall inte inträffa, det skall inte ske ... Inom 65 år skall Efraim vara krossat och inte mer vara ett folk. ... Om ni inte är fasta i tron, har ni inget fäste.
(Jes 7:4-9)
Det gällde med andra ord att våga hålla fast vid HERREN snarare än att ingå i någon ohelig allians. Vilken utmaning!
I v 10 ff talar så Herren själv till kungen och uppmanar honom att begära ett tecken. Profeten förklarar att Jungfrun ska bli havande och föda en Son. Sonen ska genom att (över-) leva vara tecknet på Guds närvaro och rikets överlevnad. Som på befallning går profeten in till profetissan. Hon blir havande och föder en son. Han fick namnet IMMANUEL som betyder att "Gud är med oss", v 14. Namnet återkommer i 8:8 och 10. Men så händer det att Herrens Ande (Herrens hand, v 11) kommer över profeten och profetian växer i tid och rum, i betydelse. Profeten säger:
Håll HERREN Sebaot helig. Låt honom vara er fruktan och den ni bävar för. Han skall vara en helgedom.
Jes 8:13f
Som kristen är det nu närmast självklart att tänka på Herren Jesus Kristus. Han är barnet, tecknet som tog sin boning ibland oss och som blev vår helgedom. Han är tecknet på Guds närvaro. Men längre ner, v 18, fortsätter profeten med orden:
Jag och barnen (obs pluralis, HS) som HERREN har givit mig är tecken och förebilder ...
Nu handlar det inte längre bara om barnet i historisk mening, utan också om barnen i Barnet. Vi, döpta som håller fast vid Herren, är barnen i Barnet, sönerna i Sonen. Profeten talar om Jesus Kristus och om dem som håller fast vid Herren Gud. Denna min läsning och tolkning bekräftas sedan av kap 9 som handlar om Jesu Kristi födelse.
Julevangeliet stannar inte vid en historisk händelse utan fortsätter att verka genom tid och rum genom att förena alla dem som håller fast vid Herren. Tillsammans är vi Guds familj, Kristi kropp och Andens helgedom, ett tecken för världen.
"Tänk att få vara ett Guds barn ...".
2 kommentarer:
God fortsättning på julen även till dig och familjen. Hoppas det varit goda dagar för er.
/Helena
Såå , underbara rader att få läsa och veta å känna gemenskap med så många andra barn i Guds stora familj...
Victoria
Skicka en kommentar