Är det möjligt att också fortsättningsvis bidra med liv inom Svenska kyrkan? Det är den fråga jag måste besvara för mig själv. Det är möjligt, men det kommer att kosta. Det går knappast genom förnyelse. Här måste OAS-rörelsen, vad jag förstår, tänka om. Går det att förändra Svenska kyrkan? Tveksamt. I sådana fall bara genom politik. Här måste Frimodig kyrka vara uthållig och den opolitiska oppositionen bilda allians och hålla samman. Sedan återstår ändå utmaningen att reformera Svenska kyrkan så den åter kan bli reform-katolsk. Till detta ska sägas att organisationen redan har lösts upp i sina beståndsdelar. Det är en lång väg att gå med andra ord, men man ska aldrig säga aldrig.
Hur gör jag i min situation? Hur gör de lekmän och anställda som vill hålla fast vid Bibeln och Bekännelsen? Det självklara svaret måste vara att hålla sig nära Jesus Kristus. Vad det betyder i praktiken är inte ämnet för den här bloggen. Det mindre självklara måste också sägas nämligen att lekmännen måste organisera sig. Där befinner vi oss i Värnamo nu. Det är min bön att det ska ske. Livet i Jesus Kristus är ett liv i vardaglig gemenskap och det behöver inkarneras, gestaltas och förverkligas. Det är ett känt faktum att en förnyelse som inte knyter an till grupper, nya strukturer och förses med självständighet är ingen verklig förnyelse. Jesus ber oss att slå nytt vin i nya läglar och aposteln uppmanar oss att inte bedra oss själva. Om gemenskapen ska återspegla Kristi kropp ät det den Helige Andes verk.
Vill den Helige Ande på nytt och på nytt bygga bygga ett tempel av levande stenar? Det tror jag. Aposteln uppmanar oss: "Låt er fogas in som levande stenar ..." Målet för en sådan gemenskap är att vara
Är det möjligt att få se detta lokalt? Ja, just där till en början. Det krävs bara - vad jag förstår - en ny förståelse av den lokala församlingen. Jag tycker att den territoriella församlingen är en bra utgångspunkt. Den riktar sig till alla människor. Den är öppen och inkluderande. Jag tror på Svenska kyrkan sådan den är enligt sin bekännelse. Jag tror att Svenska kyrkan också fortsättningsvis kan vara en generös folkkyrka. Skulle inte en koinonia rymmas inom en sådan syn? Det är bara ett krux nämligen, att Jesus Kristus ska vara i centrum. Den gamla frågeställningen om folket är objekt eller subjekt finner jag fullständigt irrelevant. Jesus Kristus är ensam vårt centrum. Ur en kristen synvinkel är det inte för mycket begärt. Men om de förtroendevalda eller de anställda är i centrum har vi problem, stor problem. Det går inte att använda sig av evangeliet för att behålla eller få fler som betalar kyrkoavgift. Herren Jesus är inte efter sin uppståndelse från de döda ett medel för mänskliga intressen. Han är Herren som sitter på Faderns högra sida.
För närvarande läser jag kyrkohistoria ur sociologisk synvinkel. Mycket intressant. Boken, The Triumph of Christianity, är skriven av professorn i religionssociologi Rodney Stark (1934-). Han beskriver bland annat hur och varför den romerska staten var livrädd för att människor skulle organisera sig. Staten förbjöd människor att organisera sig. Men människor har alltid haft olika grader av religiöst engagemang. Han beskriver statskyrkan som The lazy Monopoly och menar att överlåtna kristna krävde mer än vad The lazy Monopoly önskade. R Stark skriver att det alltid funnits två kyrkor, The Church of Power och The Church of Piety. Det är inte svårt att känna igen sig. Men varför inte acceptera båda? Särskilt om vi i ett sekulariserat samhälle levet med religiös pluralism.
Det ät helt orimligt att dröja kvar i Svenska kyrkan som hade den monopol på kristen tro. Däremot tror jag vi kan tänka oss fristående gemenskaper inom Svenska kyrkan. Skulle det dessutom falla sig så att dessa vill vara allmänkyrkliga och fira mässan enligt Den Svenska Kyrkohandboken borde biskoparna jubla. Folkkyrkor som den Anglikanska eller den Norske Kirke har bejakat detta för långe sedan. Men inom den Svenska kyrkan är det fortfarande känsligt.
Jag tror det är möjligt med självständiga gemenskaper inom Svenska kyrkan. Allt annat vore mycket märkligt.
Hur gör jag i min situation? Hur gör de lekmän och anställda som vill hålla fast vid Bibeln och Bekännelsen? Det självklara svaret måste vara att hålla sig nära Jesus Kristus. Vad det betyder i praktiken är inte ämnet för den här bloggen. Det mindre självklara måste också sägas nämligen att lekmännen måste organisera sig. Där befinner vi oss i Värnamo nu. Det är min bön att det ska ske. Livet i Jesus Kristus är ett liv i vardaglig gemenskap och det behöver inkarneras, gestaltas och förverkligas. Det är ett känt faktum att en förnyelse som inte knyter an till grupper, nya strukturer och förses med självständighet är ingen verklig förnyelse. Jesus ber oss att slå nytt vin i nya läglar och aposteln uppmanar oss att inte bedra oss själva. Om gemenskapen ska återspegla Kristi kropp ät det den Helige Andes verk.
Vill den Helige Ande på nytt och på nytt bygga bygga ett tempel av levande stenar? Det tror jag. Aposteln uppmanar oss: "Låt er fogas in som levande stenar ..." Målet för en sådan gemenskap är att vara
- En
- Helig
- Allmännelig
- Apostolisk
Är det möjligt att få se detta lokalt? Ja, just där till en början. Det krävs bara - vad jag förstår - en ny förståelse av den lokala församlingen. Jag tycker att den territoriella församlingen är en bra utgångspunkt. Den riktar sig till alla människor. Den är öppen och inkluderande. Jag tror på Svenska kyrkan sådan den är enligt sin bekännelse. Jag tror att Svenska kyrkan också fortsättningsvis kan vara en generös folkkyrka. Skulle inte en koinonia rymmas inom en sådan syn? Det är bara ett krux nämligen, att Jesus Kristus ska vara i centrum. Den gamla frågeställningen om folket är objekt eller subjekt finner jag fullständigt irrelevant. Jesus Kristus är ensam vårt centrum. Ur en kristen synvinkel är det inte för mycket begärt. Men om de förtroendevalda eller de anställda är i centrum har vi problem, stor problem. Det går inte att använda sig av evangeliet för att behålla eller få fler som betalar kyrkoavgift. Herren Jesus är inte efter sin uppståndelse från de döda ett medel för mänskliga intressen. Han är Herren som sitter på Faderns högra sida.
För närvarande läser jag kyrkohistoria ur sociologisk synvinkel. Mycket intressant. Boken, The Triumph of Christianity, är skriven av professorn i religionssociologi Rodney Stark (1934-). Han beskriver bland annat hur och varför den romerska staten var livrädd för att människor skulle organisera sig. Staten förbjöd människor att organisera sig. Men människor har alltid haft olika grader av religiöst engagemang. Han beskriver statskyrkan som The lazy Monopoly och menar att överlåtna kristna krävde mer än vad The lazy Monopoly önskade. R Stark skriver att det alltid funnits två kyrkor, The Church of Power och The Church of Piety. Det är inte svårt att känna igen sig. Men varför inte acceptera båda? Särskilt om vi i ett sekulariserat samhälle levet med religiös pluralism.
Det ät helt orimligt att dröja kvar i Svenska kyrkan som hade den monopol på kristen tro. Däremot tror jag vi kan tänka oss fristående gemenskaper inom Svenska kyrkan. Skulle det dessutom falla sig så att dessa vill vara allmänkyrkliga och fira mässan enligt Den Svenska Kyrkohandboken borde biskoparna jubla. Folkkyrkor som den Anglikanska eller den Norske Kirke har bejakat detta för långe sedan. Men inom den Svenska kyrkan är det fortfarande känsligt.
Jag tror det är möjligt med självständiga gemenskaper inom Svenska kyrkan. Allt annat vore mycket märkligt.
2 kommentarer:
Tänker du då på någon annan typ av gemenskap inom Svenska kyrkan än Missionsprovinsen? Att ta steget fullt ut och bli i kommunion med Katolska kyrkan under biskopen av Rom känner du inte som ett alternativ för närvarande?
EFS, laestadianerna, Missionsprovinsen, BV med flera. Det finns flera inomkyrkliga sammanhang. Rom? Nja, då skulle jag hellre konvertera till Nordisk-katolska kyrkan. Eller varför inte till något anglokatolskt sammanhang?
Det viktiga för mig är nu det lokala sammanhanget. Jag har skrivit bloggar om koinonior inom pastoratet. Längre än så går inte mina tankar.
Skicka en kommentar