Det finns all anledning i världen att ta till sig Anders Gerdmars analys av det teologiska året 2013. När jag läser det igen, som Gerdmar sammanfattat det, och lägger till en och annan egen insikt framstår året 2013 som ett brytningsår. Visserligen har jag flera gånger skrivit att SvK inte längre kan betraktas som en apostolisk kyrka, men i Gerdmars analys blir det så uppenbart att problemets kärna är synen på Bibeln, min älsklingsbok.
Den historisk-kritiska forskningen har bidragit till att liberalkristna har fått stor framgång. Det socialdemokratiska partiet har använt sitt inflytande till att urholka kristen tro och till att köra över SvK med politiska beslut och det som allmänt kallas för sekularisering har utgjort jordmånen. Det går redan nu att, ur kristen synvinkel, sätta betyg på 1900-talet. Men min numera återkommande fråga är: "Vad gör de kristna åt saken?" Är det inte så att kampen mot historisk-kritisk forskning, kyrkopolitiskt inflytande och sekulariseringen får oss att inse att vi alla sitter i samma båt? Att vi tvingas använda samma metoder som våra motståndare? Jag tror detta kommer att visa sig vara fel väg att gå. Paulus använde inte samma metoder som motståndarna när han tog diskussionerna med filosoferna i Athen, festprissarna i Korint eller med kejsaren i Rom. Vad gjorde han då? Han förkunnade att Jesus har uppstått från de döda och vill förändra våra liv! Det visade sig att det budskapet besegrade motståndarna. Motståndarna stod plötsligt utan motvapen. Jag undrar om vi inte måste återvända det själva budskapet.
Men här är det just synen på Bibeln och dess vittnesbörd om Herren Jesus och Paulus trovärdighet kommer in i bilden. Vi har knappast någon annan källa att hänvisa till. Är Matteus trovärdig när han lyfter fram profetian om den unga kvinnan i Jes 7 och sedan pekar ut den unika flickan Maria från Nasaret? Eller fabulerar han? Lägger han tillrätta? Är Lukas trovärdig när han sätter sin vetenskapliga heder på prov genom att berätta om vad som hände i samband med skattskrivningen? För att inte tala om när han skriver Apostlagärningarna. Den som har läst Apostlagärningarna förstår vad jag menar. Har Lukas, som själv var närvarande, bara hittat på? Det som händer inom svenska kristenhet är att alla dessa bortförklaringar, alla ifrågasättanden leder till att vår bild av Jesus blir en annan än den Bibeln själv ger oss. Och detta utan att ledande biskopar inom SvK och samfundsledare protesterar. I själva verket är det de som leder deformationen.
De som innehar positionen som andliga ledare i Sverige har fått god hjälp av den så kallade postmoderniteten. Med hjälp av den behöver de inte direkt förneka Bibeln. Med ett falskt leende kan de, som KG Hammar sa, "förpassa den till historiens sophög". De behöver helt enkelt inte ta den på allvar. Inte vare sig förneka eller bejaka. De kan göra både ock, beroende på sammanhanget. Jackelén kan till och med bejaka jungfrufödseln om hon vill eftersom berättelsen ska uppfattas metaforiskt.
De som vill fortsätta att vara kristna har en mycket stor utmaning framför sig om de vill överleva. Vi måste låta evangeliet bli synligt genom munnens bekännelse och i goda gärningar, "annars bedrar vi oss själva", som både Jakob och Paulus skulle ha skrivit. Vi måste säkert fortsätta bedriva apologetik som CREDO-akademin gör. Och fortsätta att organisera oss till vardags som Cellkyrkans idé visar på och som tillämpas överallt där väckelsen går fram och postmoderna kyrkomodeller uppstår. Vi behöver på nytt föra ut det glada budskapet till vanligt folk som St Klara och Katarina församling gör i ringhet. Vi behöver veta hur vi kan göra lärjungar som inte minst Alpha-rörelsen visat på. Och vi behöver en OAS-rörelse som bidrar med ... ja, vad då?
Den historisk-kritiska forskningen har bidragit till att liberalkristna har fått stor framgång. Det socialdemokratiska partiet har använt sitt inflytande till att urholka kristen tro och till att köra över SvK med politiska beslut och det som allmänt kallas för sekularisering har utgjort jordmånen. Det går redan nu att, ur kristen synvinkel, sätta betyg på 1900-talet. Men min numera återkommande fråga är: "Vad gör de kristna åt saken?" Är det inte så att kampen mot historisk-kritisk forskning, kyrkopolitiskt inflytande och sekulariseringen får oss att inse att vi alla sitter i samma båt? Att vi tvingas använda samma metoder som våra motståndare? Jag tror detta kommer att visa sig vara fel väg att gå. Paulus använde inte samma metoder som motståndarna när han tog diskussionerna med filosoferna i Athen, festprissarna i Korint eller med kejsaren i Rom. Vad gjorde han då? Han förkunnade att Jesus har uppstått från de döda och vill förändra våra liv! Det visade sig att det budskapet besegrade motståndarna. Motståndarna stod plötsligt utan motvapen. Jag undrar om vi inte måste återvända det själva budskapet.
Men här är det just synen på Bibeln och dess vittnesbörd om Herren Jesus och Paulus trovärdighet kommer in i bilden. Vi har knappast någon annan källa att hänvisa till. Är Matteus trovärdig när han lyfter fram profetian om den unga kvinnan i Jes 7 och sedan pekar ut den unika flickan Maria från Nasaret? Eller fabulerar han? Lägger han tillrätta? Är Lukas trovärdig när han sätter sin vetenskapliga heder på prov genom att berätta om vad som hände i samband med skattskrivningen? För att inte tala om när han skriver Apostlagärningarna. Den som har läst Apostlagärningarna förstår vad jag menar. Har Lukas, som själv var närvarande, bara hittat på? Det som händer inom svenska kristenhet är att alla dessa bortförklaringar, alla ifrågasättanden leder till att vår bild av Jesus blir en annan än den Bibeln själv ger oss. Och detta utan att ledande biskopar inom SvK och samfundsledare protesterar. I själva verket är det de som leder deformationen.
De som innehar positionen som andliga ledare i Sverige har fått god hjälp av den så kallade postmoderniteten. Med hjälp av den behöver de inte direkt förneka Bibeln. Med ett falskt leende kan de, som KG Hammar sa, "förpassa den till historiens sophög". De behöver helt enkelt inte ta den på allvar. Inte vare sig förneka eller bejaka. De kan göra både ock, beroende på sammanhanget. Jackelén kan till och med bejaka jungfrufödseln om hon vill eftersom berättelsen ska uppfattas metaforiskt.
De som vill fortsätta att vara kristna har en mycket stor utmaning framför sig om de vill överleva. Vi måste låta evangeliet bli synligt genom munnens bekännelse och i goda gärningar, "annars bedrar vi oss själva", som både Jakob och Paulus skulle ha skrivit. Vi måste säkert fortsätta bedriva apologetik som CREDO-akademin gör. Och fortsätta att organisera oss till vardags som Cellkyrkans idé visar på och som tillämpas överallt där väckelsen går fram och postmoderna kyrkomodeller uppstår. Vi behöver på nytt föra ut det glada budskapet till vanligt folk som St Klara och Katarina församling gör i ringhet. Vi behöver veta hur vi kan göra lärjungar som inte minst Alpha-rörelsen visat på. Och vi behöver en OAS-rörelse som bidrar med ... ja, vad då?
2 kommentarer:
Jesus hade inga problem med att dra folkmassorna och proklamera Guds Rike ! genom verkliga under och tecken vann Han respekt bland folken. Man insåg snart att detta är inte bara ett människoverk. Kyrkan behöver öppna sig för att låta Den Helige Ande verka starkt. Dessa gärningar ärar Gud. Ärar vi Gud genom vårt liv ? Var och en må rannsaka sig själv.
Han säger till oss: "Den som tror på Mig skall utföra de gärningar som Jag gör, och större än dessa skall han göra, ty Jag går till Fadern". Joh 14:12
Jesus menar verkligen det Han säger till oss ! Han tänker försvinna från lärjungarna och oss människor här på Jorden ! Men hur skall Hans verksamhet då gå vidare? Ja svaret fann vi ovan i Johannes 14:12.
I Markus 16:20 finner vi löftet om Jesu trogna bistånd i detta arbete: 19 Sedan Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20 "Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade Ordet genom de tecken som åtföljde det".
Joh 12:23 Jesus svarade: "Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. 24 Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt".
Om vi studerar axet med alla sina vetekorn, så är det mycket likt det korn som såddes i jorden. Jesus skulle dö likt detta vetekorn, men genom sin död producera nya vetekorn helt lika Honom. Är det du och jag som skall ta fasta på löftet och gå ut för att göra Jesu gärningar och fortsätta Jesu verksamhet ?
"Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att Hans goda vilja skall ske." Fil 2:13 Kan vi öppna oss för Guds ledning i våra liv genom total överlåtelse och börja se Jesu verksamhet komma ut genom oss. Samma Helige Ande som verkade i Jesus verkar i oss.? Jesus sade att med den Helige Ande kastade Han ut demonerna och i Apg 10 beskrives Jesu tjänst så här: 38 ”hur Gud smorde Jesus från Nasaret med Den Helige Andes kraft, Han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Gud var med Honom." Älskade vänner är det inte vår uppgift i tjänst för Jesus att möta varje medmänniskas behov och inte stå handfallna inför något problem.
Låt oss ha Jesus som förebild. Han kunde verkligen "strö salt i förruttnelsen" och hjälpa alla som hade det svårt. Då skall människor se att Gud äras och respekten för Honom kommer åter i samhället.
Jesus hade inga problem med att dra folkmassorna och proklamera Guds Rike ! Genom verkliga under och tecken vann Han respekt bland folken. Man insåg snart att detta är inte bara ett människoverk. Kyrkan behöver öppna sig för att låta Den Helige Ande verka starkt. Dessa gärningar ärar Gud. Ärar vi Gud genom vårt liv ? Var och en må rannsaka sig själv.
Han säger till oss: "Den som tror på Mig skall utföra de gärningar som Jag gör, och större än dessa skall han göra, ty Jag går till Fadern". Joh 14:12
Jesus menar verkligen det Han säger till oss ! Han tänker försvinna från lärjungarna och oss människor här på Jorden ! Men hur skall Hans verksamhet då gå vidare? Ja svaret fann vi ovan i Johannes 14:12.
I Markus 16:20 finner vi löftet om Jesu trogna bistånd i detta arbete: 19 Sedan Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20 "Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade Ordet genom de tecken som åtföljde det".
Joh 12:23 Jesus svarade: "Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. 24 Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt".
Om vi studerar axet med alla sina vetekorn, så är det mycket likt det korn som såddes i jorden. Jesus skulle dö likt detta vetekorn, men genom sin död producera nya vetekorn helt lika Honom. Är det du och jag som skall ta fasta på löftet och gå ut för att göra Jesu gärningar och fortsätta Jesu verksamhet ?
"Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att Hans goda vilja skall ske." Fil 2:13 Kan vi öppna oss för Guds ledning i våra liv genom total överlåtelse och börja se Jesu verksamhet komma ut genom oss. Samma Helige Ande som verkade i Jesus verkar i oss.? Jesus sade att med den Helige Ande kastade Han ut demonerna och i Apg 10 beskrives Jesu tjänst så här: 38 ”hur Gud smorde Jesus från Nasaret med Den Helige Andes kraft, Han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Gud var med Honom." Älskade vänner är det inte vår uppgift i tjänst för Jesus att möta varje medmänniskas behov och inte stå handfallna inför något problem.
Låt oss ha Jesus som förebild. Han kunde verkligen "strö salt i förruttnelsen" och hjälpa alla som hade det svårt. Då skall människor se att Gud äras och respekten för Honom kommer åter i samhället.
Skicka en kommentar