Boken

Niklas Rådström är en numera både känd och erkänd författare. Han började intresseras sig för Bibeln för ett tiotal år sedan och hade redan då en tanke om att skriva något om Bibeln. Han fick snart möjlighet att skriva för scen, det vill säga dramatisera berättelserna. Det hela ledde till att han skrev Boken som kom ut 2013. Nu har jag läst den.

Det är knappast en bok som man sträckläser. Den är väl att betrakta som en roman, men liknar ingen annan bok jag läst. Rådström återgestaltar de bibliska personerna och berättelserna. Med början i skapelseberättelsen och sedan genom hela Bibeln med en avslutning där Uppenbarelseboken möter den korsfäste Jesus på Golgata kors.

Boken har fem huvudpersoner. De är Mannen och Kvinnan (Adam och Eva) och tre änglar av vilka den andre visar sig vara satan. Boken är skriven av Rådström naturligtvis, men ibland verkar det som att det är Gud själv som skriver. Tidigt i boken försätts läsaren i himlen och där sitter Herren själv och skriver en bok. Han har tomma sidor till en början och så börjar han berätta och skriva. Vi får följa Mannen och Kvinnan, deras liv och levnadsöden genom tusentals år. Det är de som vandrar genom Boken åtföljda av de tre änglarna. Ibland tar figurerna över handlingen och gör sådant som, författaren inte har tänkt sig. Det händer till och med att författaren ångrar sig. Vill stryka ut somligt. Det gör att berättelsen som vi känner den från Bibeln på ena sidan är välkänd och på andra sidan väntar på sin lösning,

Till en början är det lätt att följa de bibliska berättelserna som kommer i kronologisk ordning. Det är först när vi nalkas Nya Testamentets berättelser som dessa stundtals går in i Gamla Testamentets berättelser. Någon gång flyter de rent av samman. 

Det är tydligt att Rådström har läst in sig på de bibliska berättelserna. När han skriver och berättar om kung David kan någon av Davids psaltarpsalmer läggas i hans mun. På så sätt binder Rådström in de poetiska böckerna i de historiska. Det gör man inte om man inte har läst på. Han behandlar därmed också Bibeln på ett kristet sätt eftersom böckernas bok behandlas som en helhet.

Hela romanen är fylld av vacker poesi och därför sträckläser man som sagt knappast de nästan femhundra sidorna. Jag har emellanåt haft den som högläsning och Kari har lyssnat fascinerat. Det har varit roligt att läsa en bok med Bibeln som föredöme och som inte utgår från något historiskt-kritiskt trams utan försökt att framställa Bibelns berättelser med respekt och aktning, med en poetisk språkdräkt.