Så har vi kommit en bit in på det nya året 2014 och jag gör några reflektioner.
1. Jag läste just första numret av Kyrkans Tidning. Där var en artikel som bådar gott inför framtiden. Visserligen fick jag bläddra ända nästan till slutet innan den dök upp, men bättre sent än aldrig. Rubriken: Partiet (S) måste vara sekulärt. Det är en fortsättning på den artikel som publicerades för några veckor sedan och som jag använde i bloggen den 15 december 2013. Du kan läsa den här. Jag tycker uppriktigt sagt att vi alla gemensamt (alla ska med) ska jaga sossarna tills de ger upp. Och sedan Centern och Sverigedemokraterna.
2. Tyvärr är det så att hittar vi en god nyhet i våra sammanhang kommer genast två dåliga. Det måste liksom vara så. De dåliga var två recensioner. Först hyllades en bok av Lennart Lundmark som heter Tvivlarens guide till Nya Testamentet. Den handlar tydligen om hur vi ska kunna hitta fel i NT för att till sist landa i att NT är helt otillförlitligt. Så långt har jag inga problem. Problemet uppstår när jag ser att recensenten hyllar bopken och menar att "den är en given del i kurslitteraturen". Vad är då detta för stolpskott som skriver så? Han har skrivit under som Christer Hugo och det visar sig att att hör till seglorianerna. Jaha, blir man trött eller ...
Den andra recensionen var inte dålig. Det var författaren som var dålig. Mikael Löwegren kallar nobelpristagaren J M Coetzee för bondfångare. Det är djärvt, men Mikael förstår teologi och det verkar inte som nobelpristagaren gör. Varför skriver man sådant man inte begriper sig på? Varför får man nobelpris för sådan man inte förstår? Heder åt Mikael!
3. Jag reflekterade vidare över Gerdmars teologiska summering som var utmärkt. Men det var en sak han inte av kanske förklarliga skäl inte tog upp. Han skrev ingenting om den omsvängnings som Livets Ord i allmänhet och Ulf Ekman i synnerhet går igenom. Den omsvängningen påverkar hela den svenska kristenheten. Det kunde vara värt några ord. Kanske Gerdmar kan kommentera här?
4. Vi har en vald ärkebiskop som innan hon ens tillträtt har lyckats åstadkomma vad företrädaren KG Hammar lyckades med under hela sin tid som ärkebiskop. Jag fick mig till del en dråplig, hemmasnickrad, intervju med den nyvalda som jag tycker är värd att föra vidare. Inte för att genera henne utan därför att saken är betydligt allvarligare än så. Klicka här för att få del av intervjun.
Det nya året har börjat inspirerande och nu ser vi fram emot en god fortsättning.
1. Jag läste just första numret av Kyrkans Tidning. Där var en artikel som bådar gott inför framtiden. Visserligen fick jag bläddra ända nästan till slutet innan den dök upp, men bättre sent än aldrig. Rubriken: Partiet (S) måste vara sekulärt. Det är en fortsättning på den artikel som publicerades för några veckor sedan och som jag använde i bloggen den 15 december 2013. Du kan läsa den här. Jag tycker uppriktigt sagt att vi alla gemensamt (alla ska med) ska jaga sossarna tills de ger upp. Och sedan Centern och Sverigedemokraterna.
2. Tyvärr är det så att hittar vi en god nyhet i våra sammanhang kommer genast två dåliga. Det måste liksom vara så. De dåliga var två recensioner. Först hyllades en bok av Lennart Lundmark som heter Tvivlarens guide till Nya Testamentet. Den handlar tydligen om hur vi ska kunna hitta fel i NT för att till sist landa i att NT är helt otillförlitligt. Så långt har jag inga problem. Problemet uppstår när jag ser att recensenten hyllar bopken och menar att "den är en given del i kurslitteraturen". Vad är då detta för stolpskott som skriver så? Han har skrivit under som Christer Hugo och det visar sig att att hör till seglorianerna. Jaha, blir man trött eller ...
Den andra recensionen var inte dålig. Det var författaren som var dålig. Mikael Löwegren kallar nobelpristagaren J M Coetzee för bondfångare. Det är djärvt, men Mikael förstår teologi och det verkar inte som nobelpristagaren gör. Varför skriver man sådant man inte begriper sig på? Varför får man nobelpris för sådan man inte förstår? Heder åt Mikael!
3. Jag reflekterade vidare över Gerdmars teologiska summering som var utmärkt. Men det var en sak han inte av kanske förklarliga skäl inte tog upp. Han skrev ingenting om den omsvängnings som Livets Ord i allmänhet och Ulf Ekman i synnerhet går igenom. Den omsvängningen påverkar hela den svenska kristenheten. Det kunde vara värt några ord. Kanske Gerdmar kan kommentera här?
4. Vi har en vald ärkebiskop som innan hon ens tillträtt har lyckats åstadkomma vad företrädaren KG Hammar lyckades med under hela sin tid som ärkebiskop. Jag fick mig till del en dråplig, hemmasnickrad, intervju med den nyvalda som jag tycker är värd att föra vidare. Inte för att genera henne utan därför att saken är betydligt allvarligare än så. Klicka här för att få del av intervjun.
Det nya året har börjat inspirerande och nu ser vi fram emot en god fortsättning.
6 kommentarer:
Christer Hugo är väl ingen seglorian? Han var ju tills rätt nyligen en del av "redaktionen" för Kristen Opinion tillsammans med Johanna Andersson och Annika Borg. Och han har ett förflutet som ärkelutheran och skribent i tidskriften Biblicum. Hade hoppats att han var på rätt väg, men nu vet jag inte...
Bra initiativ i alla fall att ge Skeptikerns guide till Jesus (ej att förväxla med Tvivlarens guide till NT!) åt alla i kyrkomötet! Kanske den även borde skänkas till biskopsmötet (14 extra ex är väl en baggis?). Eller räknas biskoparna/stiftscheferna in i kyrkomötesgänget?
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om det är så. Jag fick bestämt för mig att han var seglorian. Men om inte ska han verkligen inte tillskrivas något sådant.
Kan vara en fördel att inte styra på person oavsett person, och diskutera sakfrågor. Åttonde budet.. Fö skall väl ursäkten riktas till vederbörande, och har man dvs du offentligt farit med osanning är det ett tips. / Magnus Olsson
Tack för det Magnus. Det är alltid förenat med vissa risker att nämna namn, men så mycket roligare. Jag tror det är ganska uppenbart att min avsikt inte har varit att skada någon. Jag förmodar att seglorianerna är stolta över att vara seglorianer. Emellertid, och nu riktar jag mig till Christer Hugo, ber jag om ursäkt för att ha misstagit mig (om jag nu har det?). Sedan får man nog också ta en blogg för just en blogg, det vill säga förstå att här skrivs i stundens ingivelse. Trots all kritik mot sociala medier tycker jag att det är skönt att det finns en plats där man får ta bladet från munnen. Till och med riskera ett och annat. Den som inte vill behöver inte vara med. OBS detta inte menat som ett självrättfärdigande, snarare en åsikt.
Btrf slutsatsen: var står det skrivet? / Magnus Olsson
Hej!
Bra tips för att förstå Ulf Ekman är dels hans memoarer del 2, som jag tycker är viktig läsning för den som är intresserad av svensk nyare kyrkohistoria. Viktigt att förstå Livets Ord inifrån, både för vänner och kritiker.
När det gäller Livets Ords utveckling har man ju kunnat följa våra skriverier i Keryx nu i tio år där man ser en tilltagande allmänkyrklig orientering. Ulfs nok Andliga rötter samlar mycket av detta och diskuterar kritiskt frikyrklig ekklesiologi och ger skäl för att söka sina rötter. Själv är jag glad över utvecklingen. Idag har har nog LO bland de högsta talen nattvardsgäster per vecka med två morgongudstjänster med nattvard samt ofta nattvard å söndagen. Vem hade väntat sig det?
Skicka en kommentar