Rubriken är ett citat från en nyligen pensionerad Biskop i Svenska kyrkan. Han yttrade detta när han skulle redogöra för vår Herre för sin tid som biskop.
En enorm okunskap har blivit synlig genom mediahaussen kring min ansökan om befrielse från vigselförordnandet. Den har nästan uteslutande kretsat kring att jag "vägrar viga homosexuella", som om det någon gång ens varit aktuellt. Media och några bloggkommentarer kan inte se sammanhanget, linjen i den utveckling Svenska kyrkan står i. Därför ger jag en kort översikt av läget stat/kyrka.
1527, vid riksdagen i Västerås, påbörjades statskyrkobygget av Gustav Wasa. Han lyckades inte helt genomföra sina idéer. Han kunde inte ta över kyrkan, inte ta kontroll över Kyrkans lära. Därtill var Kyrkan för stark. I stället bildades Riksdagen som bestod av de fyra stånden; adel, präster, borgare och bönder. I den inkluderades Kyrkan genom prästerna och denna ståndsriksdag bestod ända till 1862-63. Då upplöstes ståndsriksdagen och ersattes med tvåkammar-riksdagen. Året därefter inrättades kyrkomötet. Uppgörelsen ledde till att kyrkomötet bestod av 30 präster (inklusive biskoparna) och 30 lekmän. Det skulle råda balans mellan staten och kyrkan. Ändringar i läran var inte aktuella och låg dessutom utanför kyrkomötets kompetens. Det var Bibeln och Bekännelseskrifterna som skulle gälla.
Slutet av 1800-talet och början av 1900-talet innebar att Svenska kyrkan ockuperades, inte av politiker, men av rationalismen, humanismen och liberalismen. Kyrkan stod i mycket emot, men tvingades 1949 att "reformera" kyrkomötet. Det kom nu att bestå av 56 politiker, 23 präster, 13 biskopar och 6 från de Teologiska fakulteterna, det vill säga 98 ledamöter. Nu börjar politiseringen med avsikten att omforma Svenska kyrkan inifrån. Det första kraftprovet skedde 1957 då det skulle införas kvinnliga präster. Men det lyckades inte, utan ett nytt kyrkomöte beordrades in 1958 och genom en politisk manöver infördes kvinnliga präster. Inte som en ny lära, utan som en god ordning. Så är det fortfarande även om det finns de som menar att det inte är en bra ordning. Lärofrågan är fortfarande olöst. Den som vet mest om detta är Dag Sandahl.
1982 genomgår Kyrkomötet en dramatisk förändring. Då beslutas att stat och kyrka i princip ska skiljas åt, vidare att kyrkomötet fortsättningsvis ska 251 ledamöter, samtliga ska vara politiker (eller lekmän som det heter mer positivt.) Biskoparna sitter med vid sidan om som några slags experter men får ingen rösträtt. Prästerna som sitter med är inte invalda därför att de är präster utanför för att de representerar ett parti eller en nomineringsgrupp. I princip är därmed det som kallas läroämbetet avskaffat. Biskoparna kan inte längre ansvara för Svenska kyrkans lära. Läran guppar omkring på ett gungfly. Så ser förutsättningarna ut för att till exempel ändra läran om äktenskapet. Kompromissen bestod däri att kyrkomötet inrättade en Läronämnd vid sidan om kyrkomötet. Där skulle lärofrågorna behandlas, men röstningen sker i kyrkomötet. En av biskoperna som röstade för denna, ur kristen synpunkt, katastrofala reform ursäktade sig med orden: "Något annat var inte politiskt möjligt".
2000 "skildes kyrkan från staten". Då hade den sekulära staten, genom utbildnings- och utnämningspolitiken lyckats Svenska kyrkan under sig. Biskoparna isolerades och prästerna sattes under de lokala makthavarna. Ämbetets reella betydelse avskaffades och prästerna gjordes till tjänstemän. Det Gustav Wasa inte lyckades med har dagens poliker lyckats med. Svenska kyrkan är därför inte längre bara ockuperad utan annekterad av staten. Nu har vi en statskyrka, - mer än någonsin tidigare. Så är läget.
Under perioden 2010-1013 ser fördelningen ut på följande sätt:
Socialdemokraterna 71
Moderaterna 41
Centerpartiet 34
Kristdemokraterna 18
Folkpartisterna 13
Miljöpartisterna 8
Sverigedemokraterna 7
Vänsterpartiet 3
Partipolitiskt obundna 33
Frimodig kyrka 13
Öppen kyrka 8
Kyrklig samverkan i Visby 1
Seniorpartiet 1
2009 ändrade staten på lagen om äktenskap och tog i samma veva över ansvaret för vigslarna. Som om det inte räckte beslutade sig samma partier för att köra igenom ärendet också i kyrkomötet. Det var inte särskilt svårt med den överväldigade majoritet de nu har. Sagt och gjort.
Jag tror att det så kallade kyrkomötet kommer att fortsätta på den inslagna vägen allteftersom opinionen blåser. Tänkbara nästa steg är att begravningsverksamheten flyttas över till kommunerna, men prästerna får fortsätta som om ingenting har hänt. Det lär inte vara många som protesterar.
Vad värre är kan kyrkomötet komma att avskaffa vad vi kallar läran om arvssynden. Den som pekar på dopets nödvändighet. Eller omtolka den, se den ur ett annat perspektiv eller vilka ordvändningar man kommer att välja. Och det redan under min mandatperiod! De nya lärorna om äktenskap, arvssynd och dop kommer att synliggöras i den nya Kyrkohandboken.
Ska jag be om ursäkt för att jag protesterar? För att skickar tillbaka mitt vigselförordnande? Tror inte det. Ska jag be om ursäkt för att jag vill verka för en ny reform? För Kyrkans frihet från staten? Tror inte det. Jag skulle vilja ha 73 ledamöter i stället för nuvarande 251, nämligen
30 lekmän (personval)
30 präster (personval)
13 biskopar (självskrivna)
Alltså två listor. De kan delas ut i Högmässan. Men det får vi återkomma till.
11 kommentarer:
Hade du skickat tillbaka ditt vigselförordnande om äktenskapsreformen inte inneburit att personer av samma kön får ingå äktenskap med varandra?
Det är en hypotetisk fråga och omöjlig att svara på. Men som du ser av bloggen befinner sig Svenska kyrkan i en process som leder den bort ifrån Kyrkans tro så det är klart att jag är för att vi överlåter vigseln till lagstiftaren oavsett samkönade äktenskap eller inte. Sedan ska jag erkänna att samkönade äktenskap gör saken än tydligare.
Men min avsikt har aldrig varit den som media menar. Samkönade vigslar är beslutade och ska genomföras. De homosexuella har sitt på det torra, men Svenska kyrkan är på avvägar. Det är där kampen ska föras nu och att återlämna förordnandet är ett steg. Jag skulle inte vara ensam utan ALLA präster borde göra detta.
Kunde inte vi kämpa den kampen tillsammans?
Hej igen Håkan!
Som tidigare anställd i kyrkan följer jag henne fortfarande med intresse. Det känns roligt att ha hittat din blogg!
Hur tänker du att SvK skulle fatta beslut i stället? Hur avgör man vad som är ortodoxt och inte? Vem läser fäderna, de mottagna koncilierna och Skriften på ett korrekt sätt?
Allt gott!
Pontus
Hej själv. Kul att du hittat hit. Jag ska just gå och lägga mig, men bara en tanke först. Det är bra om läroämbetet kommer tillbaka, MEN det i sin tur ingår i det internationella sammanhanget. Svenska kyrkan kan bara justera i läran tillsammans med alla andra kyrkor i världen. Det går naturligtvis trögt, men det ska mycket till innan man ändrar i läran, eftersom en rätt lära är nära kopplad till evangeliet, Jesus personifierad. Kanske får vi tillfälle att komma tillbaka till detta framöver.
Guds välsignelse till dig,starkt att du vågar stå upp för sanningen. M
Min fråga här kommer naturligtvis av att min åsikt är att det frågan i dagsläget är oupplösligt förenad med synen på den homosexuella människan och att det är viktigt att ta ansvar för den kopplingen. Det är alltså inte förvånande när media lyfter fram detta. Det är ju det enda intressanta ur det sekulära samhällets perspektiv. Interna lärostrider som bygger på tolkningar av skrifter levererade till världen av en storhet vars existens hittills inte gjort sig påvisbar är knappast intressant för den som inte delar tron på denna torhet.
Nå, med det sagt, håller jag ju med dig i sak, och menar vidare att staten är naiv när den lämnar över vigselrätten till en kyrka som till sin helhet är inkompetent att förvalta den.
Samtidigt är kyrkan oklok att ta emot den när den redan från början vet att vissa av dess ämbetsmän är inkompetena att förvalta den, ja inkomptenta att möta homosexuella överhuvudtaget, inte minst när de kommer med önskan att få något så dyrbart för dem som sin kärlek välsignad och manifesterad i äktenskapet.
Till 'M' här ovan kan jag inte låta bli att påpeka att det inte är 'sanningen' Håkan står upp för här, utan sin egen ståndpunkt, vilket är hedervärt i sig.
Johan, du envisas med att jag ska ta ansvar för kopplingen till de homosexuella. Jag tycker uppriktigt sagt inte det är nödvändigt. Min syn på människan är att hon är skapad till Guds Avbild, men också att hennes väsen är djupt skadat. Detta är en brottningskamp, en del av livets villkor för oss alla. Det är en kamp varje människa själv behöver utkämpa. Ingen annan kan göra det åt henne, eller ens ha synpunkter på henne.
Vad är sanning? Det är förvisso en filosofisk fråga, men för oss kristna också en trosfråga. Tron säger oss att Sanningen är personifierad i Jesus Kristus. Det han säger är sanningen, - i objektiv mening. Vi som vill följa honom vet att det inte är enkelt och är därför tacksamma för att Han också är full av nåd!
Håkan,
Jag har också - om än inte lika envist - sagt att jag tycker att du tar ansvar, låt vara inte till den grad jag hade önskat.
För att förtydliga: Omärlden inser att kopplingen är uppenbar. Du säger att du inte agerar i sakfrågan för att du vill de homosexuella illa. Det är att ta ansvar.
Så har inte alla med motsvarande uppfattningar agerat under det senaste decenniet, vilket gjort stor skada. Man har förklarat att homosexualitet är fel (vilket jag med all kraft givetvis emotsäger, efter som det är min bestämda uppfattning!) men man har inte förmått visa vilken väg man vill att den homosexuelle ska gå istället. Det blir bara dom. Och det från någon som inte har mandat att döma.
När media gör kopplingen - den enda intressanta för dem - ja, då menar jag bara att det inte borde förvåna.
Ibland är relationen budskap, avsändare, mottagare mer komplicerad än vad man kan tro. Och t ex kan en enkel protestlista mot en ny tänkt kyrklig ordning ha samma effekt som om man satte upp en neoskylt över kyrkporten med texten; 'Homosexuella ej välkomna här'. Det är sannolikt inte avsikten, men med insikt, kunskap och intresse för sin medmänniska kunde man förmedla sig på ett sätt som inte stänger oskyldiga människor ute från gemnskapen med Kristus.
Pust! Med detta viktiga sagt vill jag åter säga att jag tycker att du är ansvarstagande i detta och att jag delar ALLT du säger från tredje meningen och neråt!
Precis som somt av dessa frågor hör hemma i det enskilda samtalet, gör sig ämnet ofta bättre där fyra ögon mötas.
Allt gott!
Johan
Jag ska börja med att erkänna att jag inte trodde att din begäran skulle generera så mycket mediabuller. Bra! Vi får se vad som händer nu, fokus hamnar ju tyvärr lite fel hela tiden.
Angående kyrkomötet så borde det verkligen reformeras. Däremot tror jag knappast att det kommer ske i närtid. Men kanske kan man komma en bit på vägen genom att börja laborera med rösträtt och valbarhet? Vore det inte rimligt att ställa upp genomgången konfirmation som enda krav för båda? (I teorin innebär ju detta att man utbildats i kyrkans lära). Det kanske inte är avgörande, men några som är engagerade av rent politiska skäl lär försvinna med en sådan manöver. Radikalerna kan samtidigt glädje sig över att rösträttsåldern sjunker lite.
Johan. Jag förstår att folk i allmänhet gör kopplingen - omedvetet. De har ju ingen aning. Det är ju media som styr det hela och jag motsätter mig att journalisterna sätter agendan, åtminstone min agenda. Den sätter jag själv. Men vi kämpar vidare och nu ser jag fram emot Domkapitlets behandling av ärendet. Behandlingen kommer att säga en del om Domkapitlets ställning och hållning.
Gott att du förstår ändå!
Det är dock tydligt att du har en egen agenda. Media gör bara sitt jobb.
Låt oss hoppas att kyrkan trots allt vinner och inte förlorar på detta.
/Johan
Skicka en kommentar