Bäste Populisten! Tack för dina invecklade frågor. Jag ska anstränga mig en gång till för att du ska förstå hur jag menar och jag ser gärna att du återkommer med nya kommentarer. Det är viktigt för mig att kunna presentera detta så folk förstår.
Min utgångspunkt är Bibeln och Kyrkans tradition. Det finns en lära om äktenskapet och i prästvigningen har jag lovat att ge den vidare till nya generationer.Det är detta som är saken så att säga. Nu har den sekulära staten bestämt något annat och undervisar på ett annat sätt än den allmänneliga Kyrkan gör. Det kan tyckas som statens sak, men problemet är
1) att staten ensam utfärdar vigselförordnandet
2) att Svenska kyrkan bejakar statens lära.
Riksdagsbeslutet inte bara motverkar min undervisning utan skickar mig ett vigselförordnande där de ber mig att följa deras lära. Följden blir då att jag skickar tillbaka mitt förordnande och säger nej tack!
Det är klart att jag påverkas av både staten och Svenska kyrkans beslut. Det är klart att kyrkomötets beslut påverkar mig och får följder för mig. Jag begriper inte hur du kan säga annat.
Sedan komplicerar du genom att föra in fler och andra faktorer. Du frågar mig om statens vigsel är giltig? Du frågar mig om jag kan viga man och kvinna med den ordning som alltid gällt inom Svenska kyrkan? Du säger att detta är en sak mellan Svenska kyrkan och mig. Och plötsligt blir allt väldigt rörigt, onödigt rörigt. Vad jag förstår har dessa frågor sina svar som kan diskuteras, men de rör inte vid mitt uppdrag att undervisa om äktenskapet. Kanske menar du att jag ska undervisa som jag alltid gjort och samtidigt inneha ett förordnande som jag förvaltar efter eget gottfinnande. Den möjligheten finns ju. Kanske förordar du att jag ska strida varje gång det är fråga om omgifte som jag gjort i mer än 30 år eller hängas ut i pressen när jag vägrar vigsel mellan samkönade. Kanske ska jag ingenting säga alls utan göra som de flesta andra präster gör, skylla på kyrkomötet eller tiga i saken. För mig är detta ett hyckleri. Jag är trött på det och känner ett behov av att säga STOPP till både svenska staten och Svenska kyrkan. Jag vill helt enkelt inte vara med och jag behöver inte vara med heller. Kammarkollegiet blir plötsligt min frälsare, inte Svenska kyrkan som sannolikt riktar kritik mot mig för att jag inte hycklar.
Jag skulle kunna ge mig in på dina sidofrågor, men tror att debatten då leder oss fel. Får jag fråga; Har du förstått vad jag menar så här långt. Bekräfta gärna och kom sedan med följdfrågor om du vill eller orkar.
5 kommentarer:
Bäste Håkan Sunnliden, tack för svaret! Jo jag förstår. Men trots att vi verkar oerhört eniga i själva grundfrågan så tänker vi kanske olika om hur man bäst kämpar för detta. Därför tar jag mig friheten att spela djävulens advokat med mina invecklade frågor.
"Kanske menar du att jag ska undervisa som jag alltid gjort och samtidigt inneha ett förordnande som jag förvaltar efter eget gottfinnande."
Ja det är så jag tänker. Förordnandet är mellan dig och staten och så länge det inte antingen är förhatligt formulerat eller ställer krav på att du måste viga alla som ber om det (särskilt enkönade par) förlora du ju inget på att inneha det. Innehavet kan i så fall närmast ses som en service du ger till de par som du förrättar kyrklig vigsel för genom att den då också blir civilrättsligt giltig. Skulle förordnande vilkoras med oacceptabla krav ställs saken naturligtvis i ett annat läge.
Förhållandet mot kyrkomötet är annorlunda. De kan styra dig på två sätt: genom att (om)definiera SvKs lära och genom att anta olika gudstjänstordningar. Hittills har de endast gjort det första, men inget hindrar då dig att fortsätta viga par i enlighet med vad du tror på och enligt gällande ritual. Om någon därmed finner att du bryter mot kyrkans lära så får väl domkapitlet ta tag i den saken. Ändras ritualen så ställs ju också denna saken i ett nytt läge. Ett alternativ är förstås även då att följa gammal ritual och låta eventuella anmälare och domkapitel agera (eller låta bli).
Egentligen inser jag förstås utan att du behövt skriva det att du helt enkelt nått den gräns där du vill hoppa av och inte vara del av dumheterna längre. Jag har full respekt för det, vi måste alla dra dessa gränser oavsett vad vi nu håller på med för verksamhet! Däremot tror jag inte att det hjälper "saken" i stort. Jag tror istället att man ofta kommer längre genom att tolka regler till sin fördel och dra saker till sin spets, för därmed tvingar man motståndarsidan att agera och avslöja sig.
I alla händelser är det allra viktigaste att man inte tiger. Det gör alltför många.
OK, mycket tack för det klargörandet. Vi är överens, men drar lite olika slutsatser. Att undervisa som vanligt, handla därefter, men i princip tiga är inte min grej. Saken är över huvud taget inte min grej, utan Svenska kyrkans. Och Svenska kyrkan har tagit emot den sekulära statens lära. OCH detta kommer säkert att synas i Kyrkohandboken 2014. Förresten syns det redan i det så kallade tillägget.
Politikerna använde sig av en tes för att rättfärdiga sitt tokiga beslut. De sa att det finns två hedervärda åsikter. Båda ryms inom Svenska kyrkan och politikerna garanterar väjningsrätten. Då får de väl visa det nu. Hur kan Domkapitlet rikta kritik mot mig om min åsikt är lika hedervärd som deras? Är det då inte så att de avslöjar sig? Att deras löften inte är värda något? Jag tycker det är bra att få det avslöjat NU istället för att vi ska leva i dumheten, på sikt lura oss själva genom anpassning för att till sist ändå straffas. Vi känner igen mönstret sedan tidigare.
Visst kan vi fråga oss hur vi ska se på nuvarande vigslas giltighet, särskilt de samkänade, men det är liksom inte det som är huvudfrågan. Inte heller är mitt ömma samvete huvudfrågan.
Vi tänker nog egentligen väldigt lika. Det enda som skiljer är egentligen värderingen av hur troligt det är att just detta agerande får dumsystemet att avslöja sig. Du tror det, men jag är tveksam. Vem som har rätt lär den fortsatta utvecklingen av "ditt fall" visa.
Den nya kyrkohandboken lär kunna bli en riktig rysare. Då hoppas jag att många tar upp kampen på allvar genom att helt enkelt inte använda sig av den.
Jätte bra gjort, hoppas flera präster följer dig.
Läste om dig i media Håkan och vill tacka för att du vågar stå för det kyrkan alltid har stått för.
Skicka en kommentar