Det har rört sig något sedan jag bloggade senast. Igår var jag för övrigt på kontraktsdag på Tallnäs stiftsgård. Biskopen celebrerade mässan. Jag kunde vid utgången passa på att tacka för senast och sedan efter kaffe berättade Biskopen för oss hur han tänker. Massmedia kunde inte få tag på mig. Men idag har Jönköpings Radio varit här och vi hade ett ganska långt och förstod jag på reportern svårt samtal. Han var nog inte riktigt insatt (som vanligt), spelade in för mycket och kommer att få åtskilligt med redigeringsjobb. Men roligt var det.
Sedan har jag mailat några gånger med prästen Tord Nordblom. Det var han, inte jag som jag felaktigt angav i förra bloggen, som var först och så här långt den ende som fått sitt vigselförordnande återkallat. Han har dokumenterat ganska väl vad han fick gå igenom. Jag har gjort på samma sätt och tror vi kan ha användning för det framöver. Tord kallar vigselförordnandet för "ett statligt sidouppdrag", en alldeles utmärkt benämning på vad det handlar om. Det här är med andra ord en sak mellan Kammarkollegiet och mig.
Idag har Biskopen eller rättare sagt Domkapitlet avgett sitt yttrande till Kammarkollegiet och de avstyrker min ansökan, på samma sätt som Domkapitlet i Göteborg gjorde. Och på samma sätt nu som då förhoppningsvis saknar det betydelse vad Svenska kyrkan tycker i den här frågan.
Det finns flera kommentarer som har gjort klart för mig att de inte förstå varför jag gör så här. Det saken gäller är att riksdagen i vår sekulära stat omdefinierar äktenskapet och tömmer det på sitt kristna innehåll. Och det kan man göra, men kan Svenska kyrkan anpassa sig till detta utan att samtidigt ge upp det kristna innehållet i äktenskapet? Jag tror inte det. Får jag fråga? Vem har givit mig uppdraget att viga? I vems namn viger jag juridiskt? I Kammarkollegiets, Svenska kyrkans eller den Treenige Gudens? Det kan väl inte vara en helt oväsentlig fråga, särskilt inte för den som har avgett prästlöftena!
Nu har Kyrkomötet baxat igenom denna anpassning på uppenbart partipolitiskt sätt. Varför i all sin dar ska vi godta det? Jag tror att flera präster kommer att skicka in sina förordnanden till Kammarkollegiet och alla kommer att få det beviljat. Sedan kommer nog också den dagen då vi får ett äkta civiläktenskap, en dag då vi skiljer mellan statens uppdrag och Svenska kyrkans. Det är staten som ska anskaffa vigselförrättare inte Svenska kyrkan.
Nu ska jag ta mig an boken Läsarna - 1800-talets folkväckelse och det moderna genombrottet av Gunnar Hallingberg. Den kom idag. Den är tjock. 478 sidor om jag också läser personregistret och det gör jag. Det ska bli gott att minnas de gamla goda dagarna från 1800-talet. Eller hur var det med det?
3 kommentarer:
Jag tror inte Tord Nordblom är ensam om att ha fått vigselrätten återkallade utan jag tror detär åtminstone två till som fått det på sin egen begäran. Där till kommer flera präster som fått den indragen antingen p.g.a. slarv eller p.g.a. oförmögenhet (demens?).
De två övriga är pensionerade. Och att någon eller några fått det återkallade därför att de missat bäst före datum är en annan sak. Men nu gäller det att aktivt arbeta på en förändring av Svenska kyrkans anpassningslinje.
På sätt och vis förstår jag fortfarande inte.
Riksdagen fattar ett beslut som man med rätta kan tycka saker om. Men detta tycker man främst om som medborgare och som kristen endast så tillvida att ens medborgerliga åsikter påverkas av livsåskådningen. Som statligt förordnad vigselförättare har du naturligtvis att fundera över om du vill ställa upp på denna nya ordning, men det är som du skriver då en fråga mellan dig och staten och berör inte kyrkan. Vad kyrkomötet i sammanhanget tyckt, tänkt och beslutat är i så fall ovesäntligt. Frågan blir då om du enligt gällande lagstiftning kan tänka dig att viga samman en man och en kvinna, och om inte om du anser att man under gällande lag alls ska vara gift? Jag tror att du menar att man ska vara gift.
Kyrkomötet har nu också tagit ett beslut och som kristen kan man ha en hel del att anföra mot detta. Som präst antar jag destå mer. Men detta har inte med statsmakterna att göra och är en sak mellan dig och kyrkan som inte har med förordnandet att göra. Frågan gäller om du enligt gällande ordning för vigselgudtjänst kan tänka dig att kyrkligt sammanviga en man och en kvinna? Jag uppfattar svaret som ja.
Den tredje aspekten är att man kan undra om en trossamfund alls ska ha vigselrätt och att man kan vilja avstå av dessa principiella skäl. Men inget har ju ändrats i detta avseende genom de två besluten.
Det är naturligtvis en starkt känslomässig fråga och reaktionen är väl känslomässig. Tyvärr riskerar agerandet därigenom att minska fokus på de verkligt problematiska frågorna och omvandla hela debatten till politiserad polemik.
Skicka en kommentar