Nu har jag läst färdigt boken Läsarna - 1800-talets folkväckelse och det moderna genombrottet av docenten Gunnar Hallingberg. Det var givande att läsa den och den gav mig en djupare förståelse av det nyevangeliska skeendet, det vill säga den väckelse som var innan frikyrkan. Den utspelade sig till stor del i hemmen. Jag visste det men boken gjorde klart för mig att den kristna trons fanns i princip i alla hem i hela Sverige. När tiden för det moderna genombrottet kom var frågorna om den kristna tron ett allmänt samtalsämne, i hemmen, på torgen och andra mötesplatser. När vindarna nådde vårt land andades folket åsiktsfrihet, yttrandefrihet, mötesfrihetl föreningsfrihet och tillsammans med den kristna tron frigjordes enorma krafter. Överallt lästes det och studerades det. Mestadels kristna postillor, men tron tog sig också i uttryck i handling, i nykterhetsrörelsen, i arbetarrörelsen och en spirande demokratirörelse. Det är fascinerande läsning må jag säga.
Metodismen, och även baptismen, kom så att säga utifrån och hjälpte till att underblåsa skeendet. C-O Rosenius var till dels ett barn av metodismen, vars store ledare hette Georg Scott, en av dem som förvisats ut ur landet. Svenska kyrkan (läs statskyrkan) gjorde vad den kunde för att kontroller och behålla sina positioner, men det fanns gott om frimodiga läsarpräster också. Hallingbergs bok är främst litteraturhistoria, men läsarna var just läsare och dominerade marknaden. Denna historia har moderna litteraturhistoriker på ett skrämmande sätt tystat ner. Man har upphöjt enskilda författare ur den tidens kulturelit som C.J.Love Almqvist, P.D.A. Atterbom, E. Stgnelius, L.J. Hierta, A. Strindberg eller V. Rydberg, men gått förbi storsäljarna C-O Rosenius, P.P. Waldenström, O. Ahnfeldt, L. Sandell-Berg m.fl, m.fl., sannolikt därför att de ledde den kristna rörelse som skulle tystas ner under 1900-talet. Hallingberg har därför gjort en mycket stor insats för svensk litteraturhistoria. Jag ser fram emot del II som handlar om just 1900-talet. Den lär komma ut i år.
Redan på första sidan, sidan 9 kan jag läsa: "Folkväckelsen har förstås sina rötter i pietismen på 1700-talet med allt vi förbinder med dess enkla, innerliga fromhet, allvar och strikta livsföring. Och med herrnutarnas nätverk av gemenskapsceller och missionsiver i hela Nordeuropa."
Det är svårt att tro att denna folkväckelse skulle kunna hända igen. Men har vi inte väl så stora möjligheter att bilda "nätverk av gemenskapsceller" kristna emellan idag som då? Hette det Facebook?
Texten blev lite liten. Placera "markören" på bilden och "klicka" på den så får du bättre läsbar storlek.
1 kommentar:
Jag tror att det som skildras här om en levande kristendom i hemmen är en fantastisk möjlighet för Guds Rikes liv och utbredande i nationen.
Din ide om Facebook är mycket bra och jag vet att det finns fler bland Svenska Kyrkans präster som tänker detsamma.
-Kaj.
Skicka en kommentar