I boken om kunskap och makt har doktoranden Ingrid Wållgren skrivit kapitel 3 som handlar om Den postmodernistiska kunskapssynen och den svenska skolan. Den moderna tiden eller upplysningen som präglat 1800-talet och än mer 1900-talet gjorde det mänskliga förnuftet överordnat. Tidigare ansågs Bibeln och auktoriteter av olika slag haft sista ordet. Det moderna tänkandet innebar därför att kritiskt granska kyrkan, dess dogmer och auktoriteter rent allmänt. Vetenskapen växer fram ur detta. I stället betonades begrepp som frihet och tolerans. Jag tror att de flesta av oss känner igen detta. Men vad då med postmodernismen? Den anses tagit sin början i mitten på 1960-talet och den tar oss ytterligare ett steg längre.
Postmodernismen beskrivs ofta som ett ifrågasättande av modernismen. Den är kritisk inte bara mot kyrkan utan också mot vetenskapen. I sin milda form kritiserar den själva grunden för kunskap, det vill säga förnuftets tillräcklighet. De idéer som fött och burit modernismen har nu gått i stå. De har haft sin tid. Att hålla fast vid gårdagens paradigm är negativt. I sin mer kritiska form påstår man till och med att modernismen bygger på lögn och bedrägeri. Varje människa har sitt förnuft, sin frihet och förmåga. Det är detta som ska utvecklas. Plötsligt framstår 1900-talet som ett system där systemet bara vill hålla kvar sig självt med sin kunskap och upprätthålla sin maktordning. Postmoderna tänkare är kritiska till de stora berättelserna som typ kyrkans som spänner från skapelsen till jordens undergång.
Wållgren påstår att mycket av det postmoderna tänkandet utmärker sig genom en fixering vid makt. Makt och maktstrukturer har blivit något negativt som ska upplösas eller omdefinieras. Delar av HBTQ- och feministrörelsen är sådan. Makten, ordning och reda betraktas som ett sätt att förtrycka människor. De ska därför belysas och bekämpas.
När det kommer till skolan betraktas den allt oftare som en miljö i vilken man växer och mognar, snarare än en institution där man tar emot kunskap. Den franske sociologen Pierre Bourdieu sägs ha haft stort inflytande på den svenska skolan. När det görs skillnad på elever till exempel genom betyg kan han kalla det för en "intelligensens rasism". Betygen ska alltså bort. Betygen är ett sätt att straffa barnen och att stämpla dem som mindre värda. De fungerar som en social sortering. Men han nöjer sig inte med det utan talar också om "symboliskt våld" som klockor, katedrar och pekpinnar. Eller om detta att barnen skulle "lära sig att sitta still och vara tysta.
Man skulle kunna tro att han är exceptionell men det är han inte. Hans påverkan på den svenska skolan har varit påtaglig, skriver Wållgren. Eftersom kunskap är makt blir postmoderna människor negativa också till kunskap. Ordet kunskap får mindre plats i Läroplanerna och lärarens roll blir otydlig. Denna utveckling har pågått under hela min skoltid, från första klass 1959 till studentexamen 1973. Jag förstår precis vad Wållgren menar och har otaliga exempel från min egen skolgång.
Postmodernismen betyder att sanningen är subjektiv. Det som är sant för dig .... Den betyder att allt är relativt. Det finns ingen sanning som gäller för alla. Postmodernisten säger att allt kan vara "fake".
I SIA-reformen från 1976 står det att läsa:
I stället för att barnet lär sig att det finns rätta svar på frågor och en viss lösning på ett problem liksom definitiva kunskaper att inhämta, bör det lära sig att utifrån en kritisk inställning samla nya fakta att självt ta ställning till.
Värden som frihet, tolerans och självständighet kan vara bra. Det är inte det utan problemet uppstår när människor använder dessa värden för att ifrågasätta kunskaper, strukturer och hierarkier som det uppstår problem.
Vad har detta med Svenska kyrkan eller Värnamo pastorat att göra? Väldigt mycket eftersom den nya generationens präster är utbildade i denna skola. Därför behöver vi inte några Alpha-kurser som biskopen i Linköping talade om som "förmedlingsteologi". Här finns inga fasta kunskaper att förmedla och Bibeln hör till en gången tid. Människor som tror på och undervisar utifrån Bibeln betraktas som farliga och bör marginaliseras. Framtidens kyrka ska bejaka att Gud finns överallt, att Gud älskar alla människor oavsett och att vi tröstar varandra. Jag kan inte låta bli att tänka på en annan fransk filosof som sa: "Gud finns överallt - utom i kyrkan."
Postmodernismen beskrivs ofta som ett ifrågasättande av modernismen. Den är kritisk inte bara mot kyrkan utan också mot vetenskapen. I sin milda form kritiserar den själva grunden för kunskap, det vill säga förnuftets tillräcklighet. De idéer som fött och burit modernismen har nu gått i stå. De har haft sin tid. Att hålla fast vid gårdagens paradigm är negativt. I sin mer kritiska form påstår man till och med att modernismen bygger på lögn och bedrägeri. Varje människa har sitt förnuft, sin frihet och förmåga. Det är detta som ska utvecklas. Plötsligt framstår 1900-talet som ett system där systemet bara vill hålla kvar sig självt med sin kunskap och upprätthålla sin maktordning. Postmoderna tänkare är kritiska till de stora berättelserna som typ kyrkans som spänner från skapelsen till jordens undergång.
Wållgren påstår att mycket av det postmoderna tänkandet utmärker sig genom en fixering vid makt. Makt och maktstrukturer har blivit något negativt som ska upplösas eller omdefinieras. Delar av HBTQ- och feministrörelsen är sådan. Makten, ordning och reda betraktas som ett sätt att förtrycka människor. De ska därför belysas och bekämpas.
När det kommer till skolan betraktas den allt oftare som en miljö i vilken man växer och mognar, snarare än en institution där man tar emot kunskap. Den franske sociologen Pierre Bourdieu sägs ha haft stort inflytande på den svenska skolan. När det görs skillnad på elever till exempel genom betyg kan han kalla det för en "intelligensens rasism". Betygen ska alltså bort. Betygen är ett sätt att straffa barnen och att stämpla dem som mindre värda. De fungerar som en social sortering. Men han nöjer sig inte med det utan talar också om "symboliskt våld" som klockor, katedrar och pekpinnar. Eller om detta att barnen skulle "lära sig att sitta still och vara tysta.
Man skulle kunna tro att han är exceptionell men det är han inte. Hans påverkan på den svenska skolan har varit påtaglig, skriver Wållgren. Eftersom kunskap är makt blir postmoderna människor negativa också till kunskap. Ordet kunskap får mindre plats i Läroplanerna och lärarens roll blir otydlig. Denna utveckling har pågått under hela min skoltid, från första klass 1959 till studentexamen 1973. Jag förstår precis vad Wållgren menar och har otaliga exempel från min egen skolgång.
Postmodernismen betyder att sanningen är subjektiv. Det som är sant för dig .... Den betyder att allt är relativt. Det finns ingen sanning som gäller för alla. Postmodernisten säger att allt kan vara "fake".
I SIA-reformen från 1976 står det att läsa:
I stället för att barnet lär sig att det finns rätta svar på frågor och en viss lösning på ett problem liksom definitiva kunskaper att inhämta, bör det lära sig att utifrån en kritisk inställning samla nya fakta att självt ta ställning till.
Värden som frihet, tolerans och självständighet kan vara bra. Det är inte det utan problemet uppstår när människor använder dessa värden för att ifrågasätta kunskaper, strukturer och hierarkier som det uppstår problem.
Vad har detta med Svenska kyrkan eller Värnamo pastorat att göra? Väldigt mycket eftersom den nya generationens präster är utbildade i denna skola. Därför behöver vi inte några Alpha-kurser som biskopen i Linköping talade om som "förmedlingsteologi". Här finns inga fasta kunskaper att förmedla och Bibeln hör till en gången tid. Människor som tror på och undervisar utifrån Bibeln betraktas som farliga och bör marginaliseras. Framtidens kyrka ska bejaka att Gud finns överallt, att Gud älskar alla människor oavsett och att vi tröstar varandra. Jag kan inte låta bli att tänka på en annan fransk filosof som sa: "Gud finns överallt - utom i kyrkan."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar