2 1 När pingstdagen kom
var de alla samlade. 2 Då hördes plötsligt från himlen ett
dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de
satt. 3 Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade
sig och satte sig på var och en av dem. 4 Alla uppfylldes
av den helig Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav
dem att tala.
V 1 Händelsen utspelar sig på Pingstdagen. Pingsten, grekiska pentecoste, betyder den femtionde dagen
(efter påsk) och var från början en skördefest, 3 Mos 23:15 ff. Med tiden
förlorade den sin karaktär och kom i stället att förknippas som den dag Gud gav
Torahn så som den återberättas i 2 Mos 20:18 eller 5 Mos 5:22–26.
De var alla samlade när det
plötsligt hördes ett dån och de alla blev fyllda med den helig Ande. Det har
diskuterats om ”alla” syftar på apostlarna eller på de 120. För de förra talar
det faktum att avsnittet innan handlar om att apostlaskaran blivit fulltalig
och att den fortsatta berättelsen i Apostlagärningarna handlar främst om
apostlarna. Jag tvekar, eftersom jag menar att de 120 är ”en kropp” som har
fogats samman och i vilken Herren nu inblåser sin livsande.
V 2-3 Gud själv kommer till dem plötsligt, från himlen, alldeles
utan människors medverkan. Lukas beskrivning liknar berättelsen om hur det var
när Gud uppenbarade sin vilja vid berget Sinai, se 2 Mos 19:18f, och gav folket
de tio orden. I 20:18 heter det att ”allt folket var vittne till dundret och
eldslågorna …” De såg med andra ord dundret och eldstungorna. På hebreiska heter
det att de såg rösterna och eldslågorna. Hur kan man ”se” röster,
frågar Göran Larsson
i sin kommentar till 2 Mosebok. ”Den funderingen gav upphov till en tolkning av texten,
som innebar att Herrens röst gick ut som eldslågor, vilka alltså kunde ses av
folket, skriver Larsson. [1]
Larsson fortsätter:
Enligt en
liknande rabbinsk tradition förklaras dessa eldslågor inte bara som Guds tal i
allmänhet; de innebär att Guds Ord fördelade sig på olika tungomål, begripliga
för alla folk. Därigenom förklarar man också pluralformen ”flammorna”
(eldstungorna, min anmärkning) i 20:18.[2]
V 4 När Anden utgjuts vad Skriften talat om och lovat. Herren
har samlat judarna från diasporan till Israel, gett dem ett nytt hjärta
och låtit sin Ande komma in i dem. Det var vad som skedde på Pingstdagen. Lukas
föregriper, inbegriper även de kommande hednakristna folken eftersom Anden
utgjuts över allt ”kött”, se kommentaren nedan till 2:14ff.
Så uppfylldes de alla av den helig
Ande. Berättelsen om vad som hände på Pingstdagen stannar inte vid att de ”fick”
eller ”tog emot” Andens ”gåva” utan de ”uppfylldes” också av Anden. Detta
faktum utgör en del av förklaringen till svårigheten att skilja mellan att få
Anden och att uppfyllas av Anden. På Pingstdagen fick de Anden och uppfylldes
de av Anden på en och samma gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar