Meno Male, Södermalm

 När barn och barnbarn ändå var här skulle vi naturligtvis besöka någon av de hundratals (?) restauranger vi finner i Stockholm och på Södermalm. Vi valde en som ligger nära vid namn Meno Male. Där serverar de enligt uppgift autentisk napolitansk pizza som gräddas i 450 grader i en vedeldad ugn. Den var god! .

Besök

 I påskhelgen har vi haft besök av dottern Elisabet, till vänster och barnbarnen Linn och Elliot. På förmiddagen var det uppladdning hos grannen i lägenheten mitt emot oss. Där var 60-70 bajare och laddade inför premiären mot svenska mästarna Mjällby. Alla trodde Bajen skulle vinna.

På lördagen började Allsvenskan i fotboll. Det fanns inga biljetter att tillgå. 3Arena tar ju bara 31 000 åskådare. Men eftersom vi inte bor så långt bort nu för tiden gick vi bort till Medborgarplatsen där folk samlade för den årliga marschen.

Det var imponerande att möta så många bajare på en och samma gång. Här är några av tusentals Bajare. 

Ingen kan väl ha undsluppit resultatet? Hemmaseger med 3-0. Paulus Abraham (härligt namn) gjorde ensam tre mål på sex minuter!!!

Kristus är uppstånden

 Detta är största dagen i mänsklighetens historia. Dagen då Gud återlöste alla människor och gav varje människa, död och levande, möjlighet til gemenskap med Honom. Det hade visserligen hänt tidigare att människor uppväckts från de döda, liksom naturen dör och återuppstår, men den här gången med en väldig skillnad. Guds Son, som blev människa för att återlösa oss, uppväcktes för att sedan inte återvända till jordiskt liv. Han har uppstått för att leva den nya skapelsens liv för evigt, det liv som du och jag också ska få uppleva.  

 Stenen var bortrullad … så de kunde se att graven var tom. De fick ett besked som även vi kan ta till oss: kom ihåg vad han sa till er:

Människosonen måste utlämnas i syndares

händer och bli korsfäst och uppstå på tredje dagen.

Nu har det skett. Gud har godkänt försoningsverket och upphöjt Jesus till Herren. Vi kan frimodigt fira Guds seger över synden, döden och djävulen. 

I Jesu Kristi uppståndelse är syndens makt krossad

Synden får sin makt från Lagen. Lagen överbevisar oss om synd. Den är fullbordat i såväl positiv som negativ mening.

Ett resultat av detta är att Herren Jesus har instiftat dopets sakrament där vi kan förenas med honom. JAG blir korsfäst tillsammans med Jesus, dör och uppstår till en övernaturlig gemenskap med den Uppståndne. 

Verket på Golgata och ditt dop är alltså mer än en historisk händelse. Det är en kraft som verkar i oss dagligen och stundligen. Allt du erfar ska sättas in i dopets sammanhang.

 I Jesu Kristi uppståndelse är döden utplånad för att leva ett nytt liv.

Eftersom synden lön är döden, men lagen fullbordad har döden inte längre någon funktion. När Jesus gett upp andan placerades han, den oskyldige, i dödsriket. Han hörde han inte hemma där, men förkunnade sin seger dör de döda. När Fadern sedan väckte upp honom från de döda hände det som Paulus sa: Det förgängliga ikläddes det oförgängliga.

När vi í dopet förenades med Jesus Kristus ikläddes vi den vita dräkten, hans rättfärdighet och föddes som nya skapelser för att leva det nya livet. Det nya livet kan inte levas på det gamla sättet, men det får vi återkomma till. Kom ihåg vad han sa i sitt avskedstal, Joh 14:19: ”Jag lever också ni ska leva”.

Ta emot Guds gåva, ta emot Guds nåd och lev livet på ett nytt sätt, det liv han har kallat oss till.

 I Jesu Kristi uppståndelse blir djävulen besegrad

I Kristus är döden utplånad och Djävulen rasar. Han går omkring som ett rytande lejon och kan fortfarande lura människor och tillfoga dem evig skada, men glöm inte att hans makt är bruten. Han är besegrad och vi kan stå emot.

På Golgata tömde Djävulen sitt gift i Jesu kropp, men fick sitt huvud krossat. Djävulen hade gjort uppror mot Gud, men fallit på eget grepp. Jesus, däremot, var lydig intill döden på korset och vann därför en evig seger.

Nu ligger 50 dagar av fest framför oss. Vår gemenskap med honom kallar oss till lydnad och seger över synd, död och djävul. ”i detta tecken ska vi segra”

 Låt oss komma ihåg vad han sa till oss!

Mer politik

Så går vi mot slutet av fastetiden och efter att ha ägnat tid åt lagens olika bruk har jag även läst boken Historiens återkomst, en bok om Europa och världsordningens sammanbrott. Den var inte så lättläst, men väldigt intressant. Martin Kragh är biträdande chef för Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet och docent vid Institutet för Rysslands. och Eurasienstudier vd Uppsala universitet. Vi har även hört honom redogöra för världsordningen, särskilt från kriget i Ukraina, i Rapport och Aktuellt. Han har en förmåga att måla världsordningen så den blir begriplig. Han kan både analysera och förklara för oss. 

I mitt fall stod det plötsligt klart vilken enorm påverkan koloniseringen har haft, som till exempel länder som Frankrike och Storbritannien. Inte minst efter Andra världskriget när Churchill, Roosevelt och Stalin satt och delade upp vilka länder som ska höra till väst respektive öst. Tänk att Churchill skrev ner vad de kom överens om på en papperslapp! Och att Stalin tyckte att han skulle spara lappen till efterkommandes nöje.

Det var en sorglig läsning att läsa om hur Andra världskriget egentligen aldrig slutade med någon fred utan bara övergick till vad som kom att kallas för det kalla kriget. 

Ett nytt namn för mig var den amerikanske diplomaten Georg F. Kennan (1904-2005) och hans tes om uppdämning (containment). Uppdämnings politik betyder helt enkelt att man arbetar för att begränsa spridning av ideologier eller farliga vapen som till exempel kärnvapen. Han trodde inte att länder med helt annan kultur någonsin skulle kunna ta emot eller ens acceptera amerikanska värderingar (läs kristna).

Boken är en analytisk faktaspäckad bok. Inte så lättläst, men dyrbart för den intresserade. Som teolog skulle jag vilja uttrycka att de underströmmar och det spel som alltid finns under ytan och som med jämna mellanrum uppenbarar sig som krig benämner vi som Synden. Tyvärr genomsyrar synden det mesta i den här världen. Det är nog som trubaduren sjöng: För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli. Historien upprepar sig.   

Om en stund är det dags att ta sig till Gotlandsgatan där ska vi fira Skärtorsdagens mässa.

Stilla veckan och lagens tredje bruk

 Det kanske inte är rätt plats att skriva om något som lagens tredje bruk, men jag tar risken eftersom saken är viktig. Jag anar att de teologiska striderna då till stor del handlade om semantik. Och det kan vara så även i dag. Eller ingångar som det heter nu för tiden. Också i vår tid möter vi människor svårigheter av olika slag. Hur många har inte frågat sig om olyckor eller sjukdomar kommer från Gud eller djävulen?

Jag kan inte finna att Bibelns Gud är ute efter att hota, plåga eller straffa oss. Inte ens om det i något eller några fall kan vara så. Däremot kan jag finna att Gud är med oss också i olyckor och sjukdomar, att Han kan tala genom dem, men bara för att läka och upprätta. Om det är så du förstår lagens tredje bruk är jag med. Gud är närvarande i allt elände, men det betyder inte att det kommer från honom. 

Vad gäller dig och mig som rättfärdiggjorda och pånyttfödda kristna är det två poänger jag vill betona.

 1. En kristen människa inte en schizofren människa. Hon är inte andligt kluven och har inte sin identitet i två sfärer. Hon har inte två herrar och är inte både "i Adam" och "i Kristus" utan  hon tillhör Herren Jesus och bekänner honom som Herren, MEN hon har köttslig natur eller som Paulus skriver: Synden bor i mig. Det fantastiska är att Han har tagit emot mig sådan  jag är! Skälet till att jag stryker under detta är för att det handlar om min identitet. JAG är död (även om den synden bor i mig) och lever nu "i Kristus". I den gemenskapen är jag trygg, växer och mognar i Guds takt efter den nåd Han ger. Jag kan förvisso råka ut för olyckor och drabbas av svårigheter, men friden regerar.

2. Det andra jag vill framhålla är alltså att jag är av köttsliga natur, synden bor i mig, men där har jag inte min identitet. Den har jag hos min evige försvarsadvokat som har gett mig den helige Ande som ofta påminner mig om allt vad Jesus sagt och gjort. Det gör att jag till min inre människa vill följa Guds lag, men tyvärr också att jag gör det jag inte vill. 

Luther lär ha myntat uttrycket "på en gång rättfärdig och syndare". Men det menade Luther just vad jag skrev; att jag är död och uppstånden, rättfärdigförklarad och född på nytt i min gemenskap med Jesus. Jag lever i gemenskap med honom, han är alltid hos mig och jag lever av honom, av allt han säger och gör. Jag är rättfärdig, men fortfarande köttslig. Ha älskar mig och vill mig inget ont.

Gud försöker inte fostra den köttsliga naturen. Den är dömd till döden. Han vill att den nya människan ska växa, mogna och bära frukt. Det är i sanning evangelium också när det sker genom mina misslyckande, satans anfäktelser, olyckor och sjukdomar. 

Nu befinner vi oss i Stilla veckan och Jesu död och uppståndelse är dagligen och stundligen verksam i vårt dop. Ännu en liten tid sedan blir det påsk! Håll ut.

Lagens tredje bruk

Det finns många tvistefrågor i den teologiska världen. En av dem handlar om lagens tredje bruk. I Konkordieformeln ,som ingår i Svenska kyrkans bekännelse, står det att somliga är för lagens tredje bruk och andra är emot.

I min värld är jag emot i samma grad som lagens tredje bruk uppfattas just som lag. Skälet hittar jag i Rom 6:14 där Paulus först förklarar att den gamla människan är korsfäst med Kristus, ja död och till och med begraven, se v 6. I v 11 fortsätter han med att säga att "så ska vi se på oss själva" och det gör jag. Då blir också v 14 klar: Vi står inte under lagen utan under nåden.

För att förstå det hela behöver man inse att det är JAG (=den gamla människan, otrons människa) som är död. Inte lagen. Den finns fortfarande kvar.

Vad Paulus sedan gör i kap 7 är att han beskriver vad som händer om jag ändå låter moig ledas av lagen. Då uppenbaras synden i min köttsliga natur och jag kommer under fördömelsen eller tycker jag är duktigt därför att jag lever efter den. Det blir alltid fel när jag låter lagen tala till mig som är död för lagen. Om detta har jag skrivit i min kommentar till Romarbrevet och i boken nedan, men nu vill jag lägga till en annan aspekt.

Lagens tredje bruk kan även förstås som ett led i helgelsen, i det avklädande som äger rum varje gång jag bekänner mina synder. Det är effekten av att min syndabekännelse och kan ses som ett resultat av lagens tredje bruk. Den köttsliga naturen (inte den gamla människan) finns kvar. Vi kallar det för arvsynden och den kan jag inte besegra. I den meningen behöver jag lära mig att inte göra som Adam, Kain eller Judas Iskariot utan i stället göra som Simon Petrus gjorde.

Oj, nu blev klockan mycket och jag ska skynda i väg till mässan där jag även får nåden att bekänna mina synder och höra att det inte finns någon fördömelse för dem som är i Kristus.

Ha en bra kväll och heja på Sverige!

Prästlönelagen 1952

Det torde vara rätt uppenbart för alla er som läser den här bloggen att staten använt sig av Svenska kyrkan i hög grad för att hålla koll på folket. Likaså att under en längre tid förändra den inifrån. Förmodligen känner ni också till att Sverige fick religionsfrihet 1951, lagen började gälla från 1 januari 1952. När jag föddes 1 februari föddes jag med andra ord i ett land där den lagen gällde.

Men visste ni att staten införde Prästlönelagen 1952? Den hade inte väckt någon särskild uppståndelse om det inte varit för statens oväntade ingripande efter att lagen införts. "Ecklesiastikministern Persson i Skabersjö utan kyrkomötets hörande och utan tillkallande av kyrklig expertis hade utfärdat tilläggsbestämmelser och tjänstgöringsföreskrifter som på ett verklighetsfrämmande sätt inrutade prästernas tjänstetid, bl.a. genom införandet av en s.k. tjänstfri dag varannan vecka." (sid 90 i boken nedan).

Biskopen Elis Malmeström karakteriserade bestämmelserna som "det sista aktstycket i en rad lagar, förordningar och kungörelser, som röjt otillräcklig kunskap om kyrkans egenart och en oemottaglighet för skäl som varit i hög grad irriterande." (sid 90 i boken ovan). I tidningen diktade någon:  

Byråkraterna sitter i Stockholms stad och sörjer och plågas och lider,

enär själavård utövas hipp som happ på alldeles olaga tider.

När pastorn må fira sin lediga dag skall i fastställda planer stå skrivet,

och på den skall han icke i regel ha rätt att förkunna det eviga livet.

Det skall anordnas tidsinställd själshygien för all oro som hjärtat beklämmer,

och den helige Ande skall pass den tid, som regeringen nådigt bestämmer.

Som vi nu vet blev det värre än så. Jag önskar alla läsare en god helg, den femte i fastan.