Hoppsan, någon lyssnade

Måste säga att jag blev lite förvånad när jag nu på kvällen läste ledarskribenten för Kyrkans tidning, Fanny Willman, nämna mig vid namn. Varför det? Svaret finner du längre ner i bloggen, men först ledarens rapport.

Rubrik: UTVECKLINGEN I FINLAND ANGÅR OCKSÅSVERIGE

Undertext: Det är inte svårt att föreställa sig att även svenska konservativa kristna grupper inom Svenska kyrkan snart blir mer högljudda.

Så långt rubriksättningen. Rapporten berättar att fyra finska väckelserörelser nu bildat ett konservativt paraply. Så här står det: 

Enligt dem själva handlar det om att säkra den kristna förkunnelsens framtid. De representerar fyra olika väckelserörelser: bedjarrörelsen, laestadianismen, den evangeliska rörelsen och den femte väckelsen. Förra veckan bildade de tillsammans Förbundet Kyrkfolket.

”De konservativas eget paraply”, enligt en rubrik hos KT:s egen finlandssvenska syster Kyrkpressen. 

 Eftersom jag ska resa till laestadianerna i Finland och undervisa i februari har jag haft och har viss kontakt med några av dem. De har berättat om hur "kyrkfolket" nu börjar komma samman. Det är naturligtvis väldigt glädjande. Förutom Finska kyrkan som glider på samma sluttande plan som Svenska kyrkan, finns även Missionsstiftet, det vill säga Finlands motsvarighet till vår Missionsprovinsen. Men nu tycks alltså ett tredje samarbete uppstå. Också det är glädjande. Ingen av de senare vill i något avseende överge den allmänneliga Kyrkans tro. 

Sedan fortsätter Fanny Wilkman att berätta följande:  

Jag tänker på ett tonårsläger i Finland anordnat av ett av Kyrkfolkets medlemsförbund. Efter en föreläsning av svenska inbjudna prästen Håkan Sunnliden (tidigare kyrkomötesledamot för Frimodig Kyrka), som stundvis slirade iväg till att handla om kvinnliga präster, höll jag själv en föreläsning i lägerstugan för ett tiotal tjejer.

Jag var femton år, hade hittat kristna feministiska forum på internet och tog tillfället i akt att förklara varför de bibelställen som hade använts mot kvinnors prästämbete inte höll för en närmare läsning. Jag vet inte om jag övertygade någon.

 Också detta tycker jag var åtminstone lite glädjande. Så ofta som jag rest land och rike runt och undrat om det finns någon som har lyssnat. Jo, det finns de som har lyssnat. Nu minns jag inte just det här lägret - om det ens var ett sådant. Jag har alltid försökt hålla mig till Bibeln och bekännelsen så det är troligt att jag "slirat" som Wilkman skriver eftersom Bibeln talar en hel del om såväl ämbetet som äktenskapet. Den som är intresserad kan för övrigt hitta hundratals av mina undervisningstimmar på nätet. Håll till godo!

Det mest hoppfulla tycker jag är Willmans förhoppning (eller farhåga, jag är osäker) om att "även svenska konservativa kristna grupper inom Svenska kyrkan snart blir mer högljudda." Det har varit alldeles för tyst under de drygt fyrtio åren jag tjänat. När det kommer till infrastrukturen är bildandet av Missionsprovinsen ett tecken, men så mycket mer har inte hänt i det avseendet. Men det kommer att ändra sig. Laestadianerna har redan i hyfsat stor utsträckning börjat gå sin egen väg. EFS kanske står på tur, men framför allt kommer nya generationer att växa upp i och med "nya vinläglar".

Låt oss hoppas och tro att den institutionella kyrkan får upp ögonen för vad som sker och ta sitt ansvar genom att uppmuntra vad den helige Ande gör.

  

Det är inte svenska folket som bestämmer

Nu drar det verkligen i hop sig- Först besegrar Kalmar FF Sirius med 1-0 och sedan uttalar sig Magdalena Andersson (S) om regeringsbildningen. Visserligen två helt olika områden, men i alla fall. Vi börjar med det senare och toppar med det förra.

Just innan jag skriver detta ser jag att justitieministern gör inte bara en korrekt analys utan även en pricksäker sådan. Andersson har inga röda linjer och vill gärna samarbeta med alla partier ... men om Kristersson blir statsminister vill hon inte samarbeta alls. Hhm ...

Så länge jag har levt, och det är ganska länge, har (S) satt sig själva i främsta rummet. Nu är de emellertid inte längre dominerande och då låter det annorlunda. Jag förstår att det måste kännas jobbigt att vara största partiet, men känna hur makten glider dem ur händerna, men handlar det inte om att sätta Sveriges bästa först och främst? Självklart är det vad regeringsmakten går ut på. 

Hur ska Andersson kunna vara hela Sveriges "landsfader" med sådan tongångar som nu ljuder? Vi får se hur det går. Kanske (V) kommer att stå fast vid sitt kongressbeslut. Det skulle förvåna mig om de inte gjorde det. Kanske kan de ändå komma att tolerera Andersson. Vi får se hur det går i dessa spännande förhandlingar. En sak tycks i alla fall klar; det är inte svenska folket som bestämmer.

Det är inte heller svenska folket som bestämmer vilka som ska bli Svenska Mästare i fotboll. För det krävs att Bajen vinner återstående två matcher; hemma mot IFK Göteborg måndagen den 23 november och borta mot Västerås den 29 november. Vinst i båda dessa matcher och vi är Svenska mästare i fotboll 2026. Det är 25 år sedan senast, vilket dessutom hittills är enda gången. Så visst är det spännande.

Vi får se hur det går med regeringsbildningen och med SM i fotboll, men så mycket är klart; det är inte svenska folket som bestämmer!

Är (C) konstruktiva?

I dag har det så här långt hållits två presskonerenser. Först ut var (SD) och nu nyligen (C).

Centerpartiet gör som de brukar. De vill helst inte ta ställning till någon annan än sig själva. Det finns olika sätt att bedriva politik på, men att Thand-Ringkvist skulle kunna driva både Kristersson och Andersson framför sig känns onekligen lite märkligt. Lite som utpressning. Förmodligen är det bara så att de skjuter på problemet även om tycker sig vara konstruktiva. Det är nog bara inom politiken man kan hantera verkligheten på det här sättet. Nästa vecka, tyckte jag hon sa fredag senast, måste (C) välja sida, eller ... Är det verkligen möjligt att (C) kan förmå (S) och (M) att vara stödpartier till en mitten politik?

Debaclet tycks vara ett resultat av en minskad tilltro till det demokratiska systemet. Det sägs att demokratin är på väg ut, att den deliberativa diskussionen blir alltför tröttande. I stället skulle vi få en illiberal demokrati – som i Ryssland. Många röstar, men makten gör som den vill. Vi skulle bädda för de autokratiska samhällena.

Fortsättning följer ... 

Tacka vet jag fotboll. Bajen har nu segat sig upp till toppstriden i Allsvenskan och i kväll behöver de vinna för att sätta fortsatt press på Sirius. Det är hemmamatch kl 19 mot Elfsborg. Ingen lätt uppgift, men vi kommer i alla fall att få ett resultat.

Fortsättning följer ...

 

Homosocialitet

 Det är (ibland) roligt att läsa doktorsavhandlingar. På så sätt kan man lära sig en hel del och särskilt skaffa sig en översikt. ett perspektiv och se saker och ting i ett nytt ljus. Den här gången har jag lånat och läst en avhandling från Riksdagsbiblioteket. Den handlar om kyrkobröderna eller för att vara mer exakt om de före detta kyrkobröderna. Denna homosociala gemenskap bildades 1918 men kom tämligen snart att ifrågasättas eftersom inga kvinnor fick vara med. Orsaken till bildandet var att gudstjänsten samlade många kvinnor och riskerade att helt feminiseras. Alltså bildades kåren för att uppmuntra männen. Så småningom fanns det 600 kårer med bara män (även om kvinnorna fick vara med utan att bli medlemmar. Ojämlikt. Kvinnor MÅSTE få vara med.

Lärdomen var att samhället (och därför också om än senare) övergav det bibliska synsättet. Bibeln lär oss att Gud skapade människan till man OCH kvinna. Bibeln lär oss vidare att betrakta kyrkan som ett hushåll. Denna komplementära synen på människan och den patriarkala ordningen övergavs mer av kyrkobröderna eller mindre medvetet så sent som 1984. Det är tänkvärt.

Avhandlingen var särskilt intressant för mig eftersom jag just nu fördjupar mig i pastoralbreven. Lugn, det kommer en bibelteologisk kommentar till någon gång nästa år!  

Synoden i Bollnäs

 Sitter på tåget på väg hem från ... Bollnäs! Det är inte varje dag man är där, men för ett år sedan begav det sig. Det är Svenska kyrkans fris synod som anordnat en kyrkdag den här helgen. Nu var det fjärde året i rad som ett tjugotal samlades med Guds ord i centrum. 

Dagen började hemma hos förre kyrkoherden Ulf Allenbäck. Först firade vi en husmässa och det måste understrykas att det är något alldeles extra att få fira mässan tillsamman med bröder och systrar i ett hem. Det blir en sådan samstämmighet i psalmsången och ett sådant lyssnande till Guds ord. Det är något jag önskar varje kristen människa. Efter en enkel förtäring samlades vi i tre grupper och samtalade om Joh 11:1-7. Texten handlar om hur Jesus besöker ett hem i Betania.

På eftermiddagen höll jag ett föredrag under rubriken "Vad kommer efter Alpha". Det händer ganska mycket i den saken just nu så jag tror att jag någon dag framöver ska spela in föredraget på You Tube.

Senare på kvällen lyssna vi till ett föredrag av Lars Erik Wikberg, själv laestadian ifrån Haparanda. Väldigt intressant! Han har gett ut ett antal böcker i ämnet och de är värda uppmärksamhet i fall man är intresserad. 

Nu sitter jag på tåget och ser fram emot att komma hem!

Fantastisk målvakt

I går kväll var första gången jag såg en riktig handbollsmatch, TV:n undantagen. Det är främst fotbollen som fångat mitt intresse, men Hammarby är representerat i många andra idrotter också. Faktum är att den första grenen var Hammarby rodd. I april månad 1889 bildades föreningen Hammarby rodd. På den tiden tränade och tävlade man på Hammarby sjö, vattnet som idag rinner mellan Södermalm och Hammarby sjöstad. Eftersom man även höll på med skridskor, skidor och annat lite av varje ändrade man namnet till Hammarby Idrottsförening i mars 1897. Och där är vi idag även om de olika grenarna förmodligen är uppdelade under samma namn. Hur kan jag inte säga.

I går var jag i Eriksdalshallen tillsammans med en kamrat från grundskolan i Katrineholm. Han bor numera i Hökarängen och vi träffas numera regelbundet.

På bilden ser ni målvaktshjälten Lins Berg. Efter den första halvleken ledde Alingsås med tre må, understundom med fyra och fem mål. Men så i andra börjad Linus rädda det ena skottet efter det andra och matchen svängde. Mot slutet stod alla på läktarna, jublade och applåderade. Linus spikade igen målet totalt och hans storspel vände matchen som slutade med seger på 27-24.

Det gav mersmak som ni märker så det blir nog fler matcher när fotbollssäsongen tar slut. Tro det eller ej, men Bajen spelar sin sista match för säsongen i årets Allsvenska den 29 november!

Det är mycket nu.

Mycket bra ledare!

 I dag kom tidningen Världen idag. Den innehöll en mycket bra ledare. Olof Edsinger pekade på den verkliga utmaningen. Jag fick tillåtelse att publicera den här på bloggen så håll till godo.

På lördag arrangeras Jesus Conference på Conventum Arena i Örebro. Målgruppen är unga vuxna mellan 18–30 år, och totalt tar man in 3 500 deltagare. Dock är det inte någon idé att anmäla sig längre. På hemsidan låter man nämligen hälsa att eventet redan är fullbokat!

Detta är ett av flera tecken på vad som de senaste åren har kallats för ”Jesus­trenden” i den unga generationen. Och det är inte bara i Sverige som det sker saker. Liknande signaler kommer från övriga Norden, liksom från Storbritannien, Frankrike och ytterligare ett antal väst­europeiska länder.

Det är ett glädjeämne av stora mått. Men det är också ett ansvar – på flera sätt. Först och främst så att kyrkan inte schabblar bort vad som i grunden måste vara ett Herrens verk. Ett närmast övertydligt exempel på detta kommer från Svenska kyrkan, där ett antal präster och pedagoger har uttryckt oro för ”radikaliseringen” av den unga generationen.

Och nog för att det kan finnas inslag både av omognad och okristliga attityder hos en del av dessa ungdomar och unga vuxna. Men en ärlig vilja att ta Bibeln och tron på allvar kan rimligen inte vara ett problem, utan en möjlighet. Låt oss be att detta ska bli en självklar hållning också i teologiskt liberala kyrkor!

Men även i väckelsekristna miljöer behöver bemötande­frågan tas på allvar. Finns det, till exempel, en beredskap att ta tag i de ämnen som den unga generationen lyfter i sociala medier, men som de senaste åren har varit mer eller mindre tabubelagda i många kristna ungdoms­grupper? Jag tänker på sådant som abort, hbtq, manligt och kvinnligt, kvinnligt ledarskap, himmel och helvete. Svåra frågor, absolut. Men just nu är de på den unga generationens radar, och måste därför adresseras på ett tydligt, och självklart också respektfullt, sätt.

Och så finns det ju också ett helhetstänk kring detta med att forma lärjungar, som vi ibland har tagit för lätt på i de kristna ungdoms­grupperna. Med den norske teologen Erling Birkedals formuleringar behöver tron, om den ska hålla i längden, hämta sin näring ur tre olika dimensioner: den kognitiva, den emotionella och den sociala. Eller med andra ord: den intellektuella, den känslo­mässiga och den gemenskaps­inriktade.

Men en ärlig vilja att ta Bibeln och tron på allvar kan rimligen inte vara ett problem, utan en möjlighet.

För att Jesusrörelsen ska hålla i det långa loppet behöver alla dessa dimensioner vara tillgodo­sedda. Det räcker helt enkelt inte med evangelistiskt pep-talk. Inte heller räcker det med tajt gemenskap, eller för den delen med en enbart intellektuell tro.

Men när alla dessa tre tas i beaktande, och när olikheten i våra personlighets­grundade behov blir mötta, finns det goda chanser att Jesus­trenden ska bli något annat än bara en trend. Låt oss be om detta, på lördag och alla dagar!