NYHET - BIBELTEOLOGISK KOMMENTAR - NT 2026

Dagens nyhet är att jag skrivit en bibelteologisk kommentar över Efesierbrevet, baserad på NT 2026. Det måste vara den första som skrivs utifrån NT 2026. Bara det gör den värd att införskaffa! Den kommer att släppas den 24 september.   

​Det senaste året har jag jobbat med Efesierbrevet och det har verkligen gett mig mycken kunskap och glädje. Det hör till saken att jag i januari månad lyckades få ut Efesierbrevet i Svenska Bibelsällskapets nya översättning, NT 2026. Det betyder att kommentaren samtidigt använder sig av och kommenterar nyöversättningen. Det har varit spännande och intressant eftersom jag i så många år särskilt använt 1917, Giertz och Folkbibeln. Tyvärr kan jag inte redan nu berätta så mycket om NT 2026 eftersom översättningen inte blir officiell förrän i samband med Bokmässan i Göteborg 24-27 september. 

Nu är kommentaren i det närmaste färdigskriven. Det är alltid en del kringarbete med kommentaren. Jag har sökt pengar så jag kan ge ut den. Jag har kontaktat och fått en offert från förlaget som ska trycka den. Jag har bett en god vän och kollega att läsa igenom den och nu tänker jag igenom hur den ska marknadsföras. Eftersom jag inte tidigare marknadsfört kommentarerna annat än genom mitt nyhetsbrev och här på nätet så är det tämligen nytt för mig att försöka sälja den. Har du tips får du gärna höra av dig.

​Redan nu kan jag avslöja att det eskatologiska perspektivet är förhärskande i brevet. Än bättre är att skriva att det innehåller mycket av realiserad eskatologi. Det betyder att det som har skett genom Jesus Kristus kan förverkligas på jorden! Det gör att ställena som handlar om vår position i Kristus, om Guds sätt att bygga församlingar och hur ordningen i äktenskap och familj ska se ut blir högintressanta för oss. 

​Även om kommentaren blir tillgänglig först i samband med Bokmässan kommer jag att, inom kort, ge tillfälle för dig att förhandsbeställa.

I vanlig ordning trycker jag den endast i ett par hundra exemplar, men kan tänka mig att trycka fler om marknadsföringen blir framgångsrik.  Det är tänkt att boken ska kosta 185; - och att den ska beställas från förlaget SEMNOS

Makten genom synden

Så har jag läst ytterligare en bit av boken Prästerna. Jag uppskattar boken alltmer även om jag har mer än hälften kvar. Den är utomordentligt initierad. Wetterberg har lagt mycket tid på att skriva den här och driven av ett genuint intresse av att spegla kyrkan i Sverige. Jag ser längre bak i boken att han själv tillhör "prästerna" och förstår att boken är en väsentlig del av hans släktforskning.

Boken fördjupar min förståelse av svenskens tvekan till statskyrkan. Ett kapitel bär rubriken makten genom synden. Jag begriper hur det var tänkt och det fungerade att utöva makt genom syndabekännelse och syndaförlåtelse. Syndabekännelsen används som bekant fortfarande, men knappast som ett maktmedel. I samband med reformationen var det prästen som dömde, förlät, straffade och avlöste. Den springande punkten var synden och vem är utan synd? Det var möjligt att med synden som vapen angripa vem som helst och nästan hur som helst också. Kungen och andra i överheten gick inte fria, men kyrkan utövade makten i det här avseendet.

Sedan tidigare känner jag till att botgörelsen var ett sätt att komma undan. I lättare fall kunde det räcka med ett antal Fader vår eller Ave Maria, men det var inte heller ovanligt att "syndaren" fick sitta fastkedjad på kyrktrappan till allmänhetens förnöjelse.

Lite läskigt tycker jag det är att även bikten kom i dålig dager. Det som skulle vara en hjälp för människor med bördor blev i stället något svensken skulle undvika. Det förhållningssättet tror jag fortfarande är förhärskande. För många är det en skam att ens gå till bikt.

Läsningen kastar ljus över ett och annat och kanske behöver vi präster omvärdera vår förståelse av ett och annat.

Jag rekommenderar boken som är ett värdefullt tillskott utöver alla facklitteratur. Den här boken är skriven ur lekmannens synvinkel- 

Kan kvinnor vigas till präster?

I dag har jag varit tillbaka på Riksdags biblioteket för att återlämna vad jag lånat. Gick igenom hyllorna en gång till och fann den här:

 Jag har tidigare sett den i bokhandeln, men den har aldrig intresserat mig. Trodde den mest handlade om kyrkans textilier och öppnade den inte förrän nu. Plötsligt inser jag att här har vi svensk kyrkohistoria - special. Den har nämligen församlingsprästens perspektiv! Jag har läst en hel del kyrkohistoria, men aldrig tidigare sett något liknande. Mycket intressant. Jag slog mig ner i en av det enastående bibliotekets fåtöljer och började från början. Det slutade med att jag lånade hem också den. Därmed blev det mycket historia under maj och juni.

Väl hemkommen bläddrade jag slutet på historien. Boken sträcker sig från urkyrkan via den kristna trons ankomst till Sverige och fram till år 2000 då staten ändrade relationen till kyrkan. Hög tid kan tyckas eftersom svenskarna fick religionsfrihet 1951 och 1974 beslutade att all makt utgår från folket.

Sista kapitlet i boken bär rubriken Det långa 1900-talet och där utgör frågan om kvinnoprästerna en viktig del. Författaren Gunnar Wetterberg, känd historiker, inte minst känd från panelen i Fråga Lund.

Wetterberg redogör kortfattat, men sakligt, om hur det gick till. Två kvinnliga ledamöter hade vid kyrkomötet 1938 tillsammans med Manfred Björkquist (1884-1985), biskop 1942-1954, föreslagit en särskild kvinnlig tjänst inom Svenska kyrkan, uppmuntrad av Margit Sahlin (1914-2002), som var en av tre som prästvigdes 1960. Debatten var till en början en inomkyrklig fråga, men politiserades eftersom kyrkan var negativ till att ge prästämbetet till kvinnor. Wetterberg citerar bland andra den ledande exegeten Anton Fridrichsen (1888-1953) som anade hur vindarna blåste:

Det kan ju hända att vi få kvinnliga präster och att dessa pressa sig fram, men då skall man icke försöka få bort, att Nya testamentet har en annan inställning. Man skall då i ärlighetens namn medge och vidgå, att man sätter åsido den bibliska åskådningen och den apostoliska auktoriteten - Låt oss få full klarhet här och slippa försöka ta Nya testamentet till intäkt för en sådan reform.

Kan kvinnor vigas till präster? Ja, det beror på vem man frågar.

Sveriges kristna arv

 För någon vecka sedan hade jag nöjet att besöka Riksdagens bibliotek i Gamla Stan. Jag hade letat efter Jesper Bengtssons bok Reformismens väg och funnit den där. I samma hylla stod även Landet som glömde Gud och Sveriges kristna arv. Jag lånade alla tre och har nu läst dessa intressanta böcker.

Lejons bok som utgår från tidigare artiklar i Världen idag tycker jag borde vara ett måste för varje seriös kristen. Jag vet att det är stora ord, men det handlar om att lära känna sina rötter, svenska värderingar och hur man raserar, undergräver och bygger nytt.

Boken består av 24 korta och översiktliga essäer. Professorn Kjell O. Lejon fyller dem med fakta på ett personligt sätt. Han är saklig och jag känner igen det mesta även om en och annan aha-upplevelse infinner sig. För den som sedan vill läsa mer finns en utförlig not apparat.

Det typiskt svenska arvet har till stor del redan förskingrat och mycket av det som återstår är obegripligt för nya generationer. Därför är boken viktig, ska läsas och spridas.

Stockholm maraton med mera

Vilken härlig dag. På morgonen har jag skrivit en artikel om NT2026 som jag hoppas ska bli publicerad under kommande månad. Det är långt ifrån alltid man är nöjd med en text, men den här gången blev det bra. Den är lite extra spännande eftersom min kommentar till Efesierbrevet utgår från NT2026. Mer om detta senare.

Vidare har jag läst Kjell O. Lejons bok Sveriges kristna arv. Den är mycket viktig i och med att den ger en initierad översikt av det arv kyrkan lämnade efter sig och som vårt samhälle bygger på. Jag hoppas du har läst den eller känner till arvet. Om inte så läs den. Jag får nog återkomma till den också.

Sedan blev det en paus. Väl uppe på Fjällgatan kunde jag se den del av marinen som ligger vid Berga. Jag räknade till fem eller var det sex fartyg. De visade upp sig därför att besättningen skulle bytas och föräldrarna till våra rekryter var närvarande och fick besöka fartygen. Det är ganska imponerande att se dessa krigsskepp på nära håll. Kanske tar jag ännu en sväng framåt kvällen.

Vid slutet på Fjällgatan var vägarna avstängda på grund av Stockholm maraton med 25 000 deltagare! Jag stannade kvar och kunde se tätklunga komma uppför Katarinavägen för att sedan fortsätta på Renstiernas gata. Hur är det möjligt att springa 42 km på en bit över två timmar?!

 Eftersom Kari befinner sig i Småland får jag själv fixa middagen. Det tar lite tid för en som är bortskämd och ovan. Sedan blir det fotboll. Tänk att jag för en gångs skull hejar på AIK och Halmstad. Livet är ibland märkligt, men hörligt ändå. 

Jag önskar dig en god helg på Heliga Trefaldighets dag och Mors dag! 

Kyrkan, skolan och famijen

 Det sker mycket gott i det osynliga när det kommer till smågrupperna. Så det finns skäl att återkomma till hur man kan tänka kring dem. Tills vidare ber jag att endast få hänvisa till en introduktion under rubriken: Vad är syftet med missionella smågrupper? Klicka här.

I dag har jag läst igenom Landet som glömde Gud. Boken är skriven av Per Ewert och utgår från hans forskning. Den blev för mig en fördjupning av Jesper Bengtssons bok. Inget nytt i sak, men en utmärkt beskrivning av Socialdemokratisk politik i allmänhet och kyrkopolitik i synnerhet. Inriktningen slogs fast redan vid bildandet 1897, men sedan tog det hundra år att genomföra den. Eftersom Per Ewert sysslat med detta under flera år har han inte bara kunnat visa hur det gick till utan också lyckats servera en rad utmärkande citat.

Det finns särskilt tre personer som sticker ut när det gäller att driva på avkristningen och de är Alva Myrdal, Stellan Arvidsson och Olof Palme. Med avkristningen som mål lyckades man förs undergräva kyrkans makt för att sedan införa humanismen i skolväsendet och avslutningsvis upplösa familjen som ideal. Jag vet att det låter generaliserande, men det var så det gick till.

Sverige hade i slutet på 1900-talet den lägsta siffran i Västeuropa för gudstro och gudstjänst besök.

När det gäller förvandlingen av skolan uppmuntrade (S) för att sedan utgå från upproret mot makthavare i allmänhet. De olika reformer som genomfördes syftade till att frigöra individen, inte bara från kyrkan utan också från skolans grepp och sedan även genom att söndra familjen. Även om jag inte läste så mycket nytt kan jag efter att jag lagt ifrån mig boken tycka att den är rätt ruggig. Kanske beror det på att just min årgång utsattes för försöksskolan. Jag gick Grundskolan 1959-1968. Åren i skolan präglades av elevernas egen-intresse (vilket ofta var måttligt) och av att jag som individ skulle fostras i och av klassen. Individen hade företräde, men bara inom ramarna för den utlagda politiken.

Därför gläder jag mig över att Tidö-regeringen försöker återupprätta skolans uppdrag att ge eleverna kunskap. Jag tror förvisso att den individualisering (S) förespråkar är god, men medlet ska nog vara ordning och reda i klassen. Inte grupptryck.

Vad som hände med kyrkan är så uppenbart att jag tills vidare lämnar det därhän.

Ja, det finns mycket att säga om utvecklingen och om Per Ewerts bok. Den som intresserar sig kan låna boken på biblioteket och efter att ha tagit sig igenom den glädja sig åt en god översikt.

    

Ledarträning för smågrupper

 I dag har vi haft sista modulen i en ledarträning för smågrupper. Många av er känner till att jag levt med celler under tre decennier och hunnit samla på mig en hel del erfarenheter. Inte minst vet jag hur man inte ska tänka och agera. Här i Stockholm har jag nu träffat och lärt känna en likasinnad. Chris och hans fru Lotta Strajnic är församlings planterare sedan trettio år tillbaka. Jag är väldigt glad för att ha lärt känna honom och nu har vi tillsammans med Martin Helgesson i Roseniuskyrkan avslutat den andra ledarträningen.

Chris och Lotta, som planterat och leder en församling i Åkersberga. Vill du veta mer om dem kan du klicka här.  De är anställda Anglikanska kyrkan och har under flera år verkat på Balkan. Men nu är de sedan några år verksamma i Stockholm och ingår i ett nätverk som går under namnet City to city. Du kan läsa om den organisationen genom att klicka här. 

City to city finns i ett flertal huvudstäder i Europa och deras uppdrag är att hjälpa kyrkor och församlingar som vill knoppa av sig. Planteringen av nya församlingar sker med andra ord inte hur som helst och organisationen vill undvika att plantera egna församlingar eller se sekteriska grupper växa fram.

Sverige har varit och vill jag påstå är fortfarande väldigt försiktiga när det kommer till nya gemenskaper. Att Svenska kyrkan är det går att förstå även om inledningen till Kyrkoordningen manar oss att verka för att ”människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap fördjupas och Guds rike utbredas i världen". Att skriva de rätta orden är i och för sig bra, men att handla i enlighet med dem är något annat. Jag är väldigt glad för att få vara med och bidra till det här arbetet och får säkert skäl att återkomma till det. Förhoppningsvis blir det en ny kurs till hösten.

Glad Pingst!