Debatt artikel i Kyrkans Tidning

 Eftersom jag lyckades få in en artikel i SvD blev jag inspirerad att fortsätta på den inslagna vägen. Här om dagen fick jag besked att en liknande artikel publicerats i Kyrkans tidning. Den är redan tillgänglig på nätet och du kan se den genom att klicka här.

Det började för några månader sedan då jag samtalade med en broder om min kommentar till Efesierbrevet, baserad på NT 2026. Eftersom jag inte använt mig av någon marknadsföring för mina tidigare kommentarer, förutom ett privat nyhetsbrev, insåg jag plötsligt att det kunde vara ett bra sätt att nå ut med dem. Brodern sa: Skriv en debattartikel ...

Sagt och gjort. Så nu har jag även skrivit en liknande till tidningen Dagen. Vi får se i veckan om den också blir antagen. Artiklarna har det gemensamt att jag uppmuntrar läsningen av NT2026, men sinsemellan riktar de sig till olika grupper. Den här är mer allmänt hållen och pekar på att det hopp Gud har försett oss med även gäller unga vuxna.

För övrigt gick Kari och jag en lång promenad över Gärdet i går, från T-banestationen till Djurgårds kanalen och Sveavägen. Idag har vi varit på mat-festival i Norra Hammarbyhamnen och strax b lir det fotboll då Bajens damer spelar mot IFK Norrköping.

Det är fint att själv kunna disponera sin tid. Hoppas att även du käre läsare har glädje av tiden.

I morgon är 8:e söndagen efter Trefaldighet. Det var den helgen som Herren Jesus kom till mig första gången, nu 61år sedan. Så visst, tiden går fort.

Debatt artikel i SvD

 Eftersom jag skrivit en kommentar till Efesierbrevet och därvidlag fått tillåtelse att använda NT2026 trots att det inte släpps förrän 24 september tänkte jag försöka med lite marknadsföring.

Då fick jag förslaget att skriva en artikel och få den publicerad i till exempel SvD. Sagt och gjort´. Vill du läsa den kan du klicka här. Såg just att det för närvarande renderat i 21 kommentarer. De flesta handladr vad jag hann se om svenska språket och där finns det förstås olika tankar.

Sedan är det några som skrivit och tackat via e-posten och det har varit trevligt med uppmuntrande ord.

Då kan jag redan nu avslöja att om några veckor blir det fler insändare, bland annat till Kyrkans tidning och Dagen. Förhoppningsvis är de lika modiga som SvD.

Det var det. Nu börjar klockan bli sen, men kanske blir det en första halvlek av bronsmatchen innan det blir god natt. I morgon väntar högmässan i Matteus.

Intressant!

 Nu har jag lämnat in det här årets alster, en bibelteologisk kommentar över Efesierbrevet. Eftersom jag håller på att lära mig mer om AI bad jag densamme om ett utlåtande, särskilt över det spännande kapitlet 4. Så här blev det:

Genom Efesierbrevets komplexa struktur – fylld av brutna meningar, grammatiska nyanser och kosmiska visioner – framträder en tydlig och tidlös sanning: Guds församling är inget provisoriskt bygge. Den nåd som Kristus en gång för alla har skänkt sin kyrka (edothē) är ett historiskt faktum och ett orubbligt fundament. När Kristus steg ner till jorden och därefter upphöjdes över alla himlar, lade han grunden för en ny mänsklighet där alla skiljemurar är rivna.

Men denna kosmiska seger är inte menad att stanna som en abstrakt teologi i himlen. Precis som Mose fick en exakt mönsterbild för tabernaklet, har Kristus gett en gudomlig ritning för hur hans kropp ska fungera på jorden. Genom att aktivera de femfaldiga tjänsterna – apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare – förvandlas den universella visionen till lokal verklighet. Det är när dessa funktioner får liv i den lokala församlingen som Kristi kropp byggs upp, rustas och fylls, så att han till slut kan uppfylla allt i alla. Kyrkan är ritningen som blev verklighet – en himmelsk arkitektur skapad för att förändra världen.

Bra skrivet för att vara AI.

Vilken härlig dag

 Det har varit en bra dag - även om den ännu inte är helt slut. Först besökte jag högmässan i S:t Stefanus på Gotlandsgatan. Där predikade veniaten Anders Lundberg. Efteråt samtalade jag något med en broder. Det visade sig att han tillhörde Det norske samfunn och eftersom jag är gift med en norska blev det ett intressant samtal. Vi får se om det blir någon fortsättning på det. Jag menar om vi intresserar oss mer för detta samfunn.

Sedan bar det i väg till 3 Arena och dagens match, Bajen mot Kalmar. Jag köpte biljett på plats men fick en alldeles utmärkt sittplats med reducerat pris. Första halvleken var helt och hållet i Bajens händer. 1-0 i pausvilan. Den andra halvleken inleddes med ett präktigt självmål av Kalmar. 2-0 som också blev slutresultatet. Lite tråkigt spel i andra halvlek eftersom det mest gick ut på att säkra segern. 

Målgöraren Paulus Abraham (sic!) kramas om av Karlsson.

Det var ett bra sätt att fira vår 1-års dag, ett år sedan vi flyttade till Stockholm och Herren, av nåd, gav oss en finfin lägenhet. 

Alldeles nyss sereverade kära hustrun en utomordentlig middag. Nu kan jag inte önska mer.

Waxholm

 I dag denna soliga julidag passade det bra med en båtutflykt. Vi tog båten från Strömkajen till Waxholm. 

Vi tog en promenad, åt lite lunch, men stannade inte så länge utan var hemma hyfsat tidigt. Men tänkt vilken förmån att kunna gör a en sådan resa och när det passar göra om den.

I morgon är det 6 söndagen efter Trefaldighet, men det är också exakt ett år sedan vi flyttade till Stockholm. Och Bajen spelar mot Kalmar.

Ha en god fo9rtsättning på helgen!   

Vad håller Svenska kyrkan på med?

Det är i våra dagar högst relevant att fråga vad Svenska kyrkan håller på med. Avståndstagandet mot allt vad som liknar väckelse, karismatik eller hög kyrklighet har jag levt med i hela mitt liv. På den punkten vet jag mycket väl vad som ogillas, men nu blir oginheten bli alltmer synlig och besvärande.

Det är inte längre bara Laestadianerna, EFS eller Missionsprovinsen som betraktas med oblida ögon. Nu drar man även åt svångremmen för de sina. Jag tänker på biskop Johan, Birgitta Ed och hennes medarbetare på Fållökna. Och när det börjar dra finns det genast människor, också präster, som börjar bygga upp motståndet. I det senaste numret av Kyrkans tidning har ändå docenten och präst kollegan Klas Hansson försökt ställa saker och ting i ordning. Du kan läsa hans redogörelsen här. Den är läs- och tänkvärd. 

Ännu ett exempel är Strängnäs stiftets ovilja att godkänna öken mässan. Den anses avvika från Svenska kyrkans ordning. Jo, kan så vara, men den som är noggrann kan också se ett och annat övrigt som också avviker från Svenska kyrkans ordning. Varför plötsligt bli så noggrann när det gäller människor som vill fira den heliga mässan på ett så seriöst och påtagligt sätt som gestaltas i öken mässan? Är man rädd för att det ska sprida sig? Man kan verkligen fråga sig vad Svenska kyrkan håller på med.

För övrigt har jag i dag blivit ombedd att leda dagens högmässa i Missionsprovinsens sammanhang. Så nu går jag dit.

Missionsprovinsens debattartikel

Tyvärr fick jag kasta förra inlägget i papperskorgen. Det blev något fel i programmeringen, Men här kommer ett nytt inlägg. 

Härom dagen kom Kyrkans tidning i vanlig ordning till mejlen. Där kunde jag läsa en debattartikel från biskop Bengt Ådahl med medarbetare. Den var välskriven och hållen i en vänlig ton. Du kan läsa den i sin helhet genom att klicka här (tror jag)

Det vore fantastiskt att se ett lika vänligt svar från någon av biskoparna i Svenska kyrkan. Vi är rätt många som lider med henne och det vore fint att få höra något från våra biskopar. Jag skickar med ett litet utdrag ur artikeln nedan.

När Missionsprovinsen bildades var det inte därför att vi önskade splittring. Tvärtom skedde det efter årtionden av växande oro över att Svenska kyrkans ledning allt mer valde att anpassa sig till tidsandan snarare än att låta sig korrigeras av Skriften och bekännelsen.

Erfarenheten visade redan då att det som först beskrivs som en generös samexistens mellan olika uppfattningar med tiden tenderar att övergå i krav på likformighet. Gång på gång har det försäkrats att ursprungliga uppfattningar i omstridda frågor fortfarande ryms inom kyrkan. Samtidigt ser vi hur möjligheten att faktiskt leva, undervisa och utbildas utifrån dessa uppfattningar gradvis begränsas. Det som tidigare ansågs vara en legitim uppfattning blev först en avvikande, därefter en marginaliserad och slutligen en otillåten uppfattning. I praktiken har den som omfattar en tidigare legitim uppfattning blivit diskvalificerad för kyrklig tjänst.

 Vad jag vet är det här en sanningsenlig beskrivning. Hur kan det komma sig att representanter för Svenska kyrkan inte vill föra samtal med Missionsprovinsen? De har ju samma bekännelse!