Gammal vänskap

 I går kväll var jag på fotboll tillsammans med en god vän från skoltiden i Katrineholm. Då talat vi om 60-talet, 1960-talet. Kari och jag kom tillbaka till Stockholm för drygt ett år sedan och då visade sig att Claes, som han heter, numera bor i Hökarängen. Vi delade idrottsintresset redan då. Fast på den tiden var vi inte åskådare utan utövare. Han var en av Sveriges bästa simmare när han var junior, men vald att sluta när han lämnade tonåren. Jag minns så väl hur han redan när vi gick i fjärde, femte och sjätte klass var i simhallen innan vi andra ens hade vaknat. Vi har inte haft någon kontakt med varandra förrän nu, sextio år senare. Det är förunderligt hur barn- och ungdomsvänskapen kan sitta så djupt för att aktualiseras så lång tid efteråt.

Nu har vi bestämt att även se de andra matcherna. Den första redan på måndag då Sverige möter Polen. Jag ser fram emot det även om matchen går sent och jag är hemma först vid midnatt.

Men innan dess kommer Bajens damer att möta Eskilstuna om tre timmar närmare bestämt. Det är mycket när man är pensionär.

Vila i frid, pastor Emil

 I morse nåddes jag av ett sorgebud. Min gode vän och kollega Emil Langres, som står framför mig på bilden, har gått ur tiden. Vi möttes första gången på en konferens i Bambang som ligger norrut på den största ön Luzon, omgiven av mäktiga bergskedjor. Det är mer än trettio år sedan, kanske 1992 om jag minns rätt. Emil kom från och bodde i Manilla och hade tämligen nyss lärt känna Herren Jesus. Han var brinnande i sin tro och jag uppfattade honom som en evangelist även om han senare blev huvudpastor i en liten församling i Manilla. Det är många minnen som kommer till mig i dag,

Några år senare reste vår äldste son Victor, 17 år gammal, till Manilla och pastor Emil tog emot honom och upplät sitt hem för honom. Victor vistades sedan mer än ett år i Bambang.

Det är pastor Emil som syns mitt i bilden. Den resan gjordes 2019 och blev den sista jag gjorde till Filippinerna. Men som sagt pastor Emil förblir ett fint minne och på dödsannonsen fanns ett föredömligt bibelord från Jesus:

Bram du gode och trogne tjänare!
Gå in i din Herres glädje!

I dag kom NT 2026

 I dag släpptes NT 2026 i samband med Bokmässans öppning. Det är en stor händelse ur flera perspektiv. Naturligtvis en stor kulturell händelse. NT 2026 kan även förstås som språkligt intressant. Originalet är som bekant ett par tusen år gammalt så mycket har förändrats sedan dess. Det behövs nya översättningar med tiden. I morgon tror jag att jag tar mig till Proklama på Hagagatan för att inspektera några av de nya sextio utgåvorna! Den mest intressant tycker jag är att vi kan få Gamla testamentet med översättningen B2000, apokryferna och NT 2026 i en volym. Eftersom jag läser apokryferna har jag saknat dem i Folkbibeln. NT 2026 finns on-line, men det var svårt att hitta det. Kanske måste vänja mig. är du intresserad kan du klick här och så får du upp Matt 1. Fortsätt klicka där så kan du välja bok. Spännande.

Jag såg i Kyrkans tidning, klicka här, att det var en väldig pompa och ståt i samband med öppnandet. Stora salen var packad med människor inför denna händelse. På scenen intervjuade journalisten Josefin de Gregorio ärkebiskopen och översättaren Mats Brandt.

Ursäkta, jag vill inte vara negativ, men jag tittade just på Kulturnyheterna i SVT - inte ett ord om denna händelse. I stället hade man ett inslag om att samfundet Sverige-Israel bjudit in överstelöjtnanten Jonathan Concricus. Där var ett stort polisuppbåd, men endast ett femtiotal åhörare. Den mesta tiden fick en palestinsk poet som jag inte minns namnet på. Vad sysslar SVT med?

En härlig söndag - så långt

 I dag och den vecka som nu ligger framför oss är det den 15 veckan efter Trefaldighet. Evangeliebokens rubrik är "ett är nödvändigt". Kari och jag har haft en mycket välsignad start på veckan. Den började med att vi gick till Sofia skola för att rösta. Vallokalen öppnade kl 08.00 och vi blev nummer sju eller åtta när vi kom strax innan. Så var det avklarat. Nu väntar vi bara på resultatet.

När vi gick hem mindes jag det nya caféet som öppnat på andra sidan gatan och föreslog att vi går dit och köper några goda smörgåsar till frukost. Sagt och gjort. Utifrån sett ser caféet bara ut som ett hål i väggen, men inuti är det fantastiskt. Missa inte det när ni kommer till Folkungagatan 134. Ett väldigt trevligt par som öppnat eget.

Utanför finns bara ett bord med plats för två,
men inuti finns några bord till, plus ett helt rum en våning ovanpå.

Efter en god frukost tog vi 2:an till Matteuskyrkan i Vasastaden där vi fick fira en ljuvlig högmässa, just som en högmässa ska firas. Med en rik liturgi, god förkunnelse och hundratalet deltagare som visste vad de höll på med. En ny organist välkomnades med förbön i den Treenige Gudens namn och alla döpta bjöds till nattvardsbordet, Kristi kropp och Kristi blod i gestalterna i, med och under, riktigt vin och riktigt bröd. Vi var väldigt välsignade när vi reste hem. På vägen ut ur kyrkan kände en akademiker från Lund igen oss och hälsade på oss. Det visade sig att hon är från Rydaholm och bekant med gode vännen och kyrkoherden Thomas Gustafsson där (som för övrigt avtackades i dag). Men, som grädde på moset ...

... kunde vi se Bajen besegra BP med 3-1 och närma sig toppen i Allsvenskan.

I kväll blir det förmodligen valvaka och tänk, säger tänk, om det blå-gula laget vinner ... Vilken dag i sådana fall. Jag får väl återkomma i morgon.

Människohandel i Sverige

I går var Kari och jag på "Frälsis", Södermannagatan. Där anordnade kåren nämligen ett mycket intressant seminarium. Som ni vet intresserar jag mig mycket för lag och evangelium och just nu fördjupar jag mig i 1 Timoteusbrevet. Där talar Paulus om hur lagen är till för bland andra slavhandlare, se 1:10. Under antiken låg det, enligt romersk rätt, på ägaren att hantera slavarna.

Det vi inte lika ofta tänker på är att slavhandeln är lika gångbar idag som då. Fast vi sköter den sämre genom en lagstiftning som få tycks kunna använda. 

Vår tids slavhandel sköts av kriminella gäng. Det officiella Sverige menar att det inte finns någon slavhandel i Sverige, men där tar Sverige fel och står handfallet. Nu kallas det för trafficking eller än bättre för människohandel. Jag vet inte hur det grekiska ordet kommer att översättas i NT2026, men det är möjligt att det kommer att stå människohandel för det är vad ordet betyder. Vår tids slavar styrs från utlandet. De tar kopior på slavarnas pass och komprometterande bilder som används som hot. Enkla att lägga ut på nätet. Så skickar man kvinnorna till Sverige där de säljs och inte kan avbryta sin verksamhet för att deras "ägare" hotar att förstöra deras liv. Det är inte bara prostituerade utan också vad vi kallar för svart arbetskraft, särskilt inom restaurang- och byggbranschen. 

Frälsningsarmén i Stockholm ligger bakom något som kallas för Safe Havens Traffickingcenter. De tar emot "slavarna", hjälper dem med juridiken, sjukhusen och diverse myndigheter. Polismyndigheten är splittrad eftersom lagstiftningen är oklar. Det tycks vara ett enormt svårt arbete, kanske omöjligt, eftersom "slavarna" inte vågar agera, än mindre ställa upp som vittnen. De lever under ständigt hot.

Det var intressant och lärorikt att höra från dem som arbetar med detta till vardags och från ledande minister Strömmer med flera. Men också otäckt eftersom vi träffar dessa slavar regelbundet. De finns även där du lever och verkar.

 

Tack Joel!

Nu har jag inte bara läst ut Halldorfs bok utan även reflekterat över den. Måste säga att det är fantastiskt bra att den finns. Jag fick vänte länge på den, men det var den faktiskt värd. Det är klart att jag kan ha synpunkter på Halldorfs egen teologi i den ån den skiner igenom, men att han har skrivit den är mycket bra.

En fundering jag har och som jag inte är klar med är i vilken grad politik och religion hör samman. Eftersom jag läst Bibeln sedan jag var tonåring inser jag att det gamla Israel var en teokrati och att Jesus i hyfsat stor utsträckning var politisk om än bara i sin tillämpning. Vidare inser jag att islam är väldigt politiskt och går utöver det strikt religiösa, men vad är önskvärt?

foto: Zandra Erikshed

Även om vi har haft en statskyrka i århundraden sägs det av politikerna att vi måste skilja mellan politik och religion, att den senare är individens angelägenhet. Det är ett resultat av pietismen och kan ha sina förtjänster, men är det realistiskt? Jag tvekar.

Halldorf visar med sin bok på ett överväldigande sätt att politik och religion är oskiljbara. Är motsättningen skenbar? Hur som menar han att eftersom ideologiernas tidevarv är slut, blir religionen återigen högintressant. Mig veterligt är det första gången jag läser en sådan bok som Halldorf skrivit. Tack Joel!  

Joel Halldorf är inte exeget

 Det tog lång tid. Jag tror jag fick vänta närmare ett halvår innan Tranströmerska biblioteket kunde få fram Joel Halldorfs bok Makten och det heliga. Om det beror på att den är så efterfrågad eller på att de har för få antal ska jag låta vara osagt.

Nu läser jag den med stort intresse. Inte minst av det skälet att hans analyser skiljer sig från mina egna. Nja, kanske inte i stort, men när det kommer till det heliga. Halldorf definierar det heliga som - jag vet inte riktigt vad - kanske som det som känns heligt för dig. Begreppet finns i vart fall inte i Bibeln, men hans syfte är inte att presentera god eller riktig teologi utan att analysera relationen mellan den politiska makten och religionen i allmänhet. Och det gör han bra. Fattas bara annat när man är professor i kyrkohistoria. 

Det är inte helt oviktigt utan att vara petig eller negativ, men han är inte professor i exegetik eller dogmatik. Kanske är det på de områdena jag blir frågande.

I kapitel III Apokalyps alldeles strax - vinnarna i en värld utan visioner analyserar han de kristnas relation till Israel, alltifrån John Nelson Darby och Fredrik Fransson till Tucker Carlson och Ted Cruz. Jag läser med intresse, men förvånar mig över hur han avfärdar de bibliska profetiorna även om jag förstå att Gud inte finns i en gudlös analys.

Det är också framför allt här som jag börjar ana han egna politiska värderingar och jag tänker att det kanske inte är så  konstigt att Svenska kyrkan stoppade hans medverkan i Skara domkyrka. De anade att hans medverkan kunde framstå som ett inslag i valrörelsen.

Hur som helst rekommenderar jag boken för läsning. Det är första gången som jag ser att religionen tas på allvar under mitt mer än 70-åriga liv. Kanske är en vändning på gång trots allt.