söndag, januari 22, 2023

Högmässa i Mariakyrkan

 Nyss hemkommen från Mariakyrkan, en före detta distrikts-kyrka inom Värnamo församling. Det var arkitekten Anders Berglund som ritat ett flertal kyrkbyggnader i södra Sverige som ritade Mariakyrkan och som byggde 1977. Kyrkorummet är inrymt i en putsad basilika liknande byggnadskropp med kor i öster, ett sidoskepp i norr samt ingång och vapenhus integrerade i församlings delen. Kyrkan reser sig över torget med en karaktäristiskt svängd tak kontur och ett där bredvid fristående klocktorn. 

1981 var jag fortfarande skolpräst i Stockholm när några kollegor och goda vänner hörde av sig från Värnamo. De ville bestämt att jag skulle komma till Mariakyrkan och ansvara för ungdomsarbetet och så blev det. Det var inspirerande eftersom prästerna bad och hoppades på väckelse i distriktet. På den tiden var Christer Fjordevik distriktspräst och tillsammans med en skara kristna syskon arbetade de upp en underbar gudstjänst. Det hände regelbundet att kyrkan var i det närmaste fullsatt. Jag fick vara med i knappt två år och har mycket att berätta från de åren främst om bibelundervisning, bön, ungdomsarbetet och lovsång. Karis och min tid blev alltför kort.

När vi sedan kom tillbaka till Värnamo 2004 hade Magnus Lind ett mycket lovande arbete. Han var distriktspräst fram till dess han tvingades sluta. Nu förändrades mycket till det sämre. Det skulle ske en nedmontering av arbetet. Ekonomin var så dålig, sades det, att vi nog måste sälja kyrkan. Alfa-arbetet lades ner, cellerna upphörde och inget ko i dess ställe. Så förra året kunde alla gudstjänster ställas in med hjälp av pandemin och försäljningen av kyrkan genomföras. Det är möjligt att inge bryr sig, men det hade varit fint om den neråtgående spiralen kunde bevaras som ett minne. Här finns mycket som bli kyrkohistoriskt intressant och som beskriver hur en församling läggs ner eftersom Svenska kyrkans "ekonomi" är så dålig.


I dag var jag i Mariakyrkan och firade högmässan med de nya ägarna, den Romersk-katolska Marie födelses församling. Flera av våra vänner sedan tidigare har konverterat och fler lär göra det.

Jag gick dit väl medveten om att jag inte anses värdig att ta emot sakramentet. Jag satt kvar i bänken, men utan att känna mig utanför. Kyrkan är en och större än Marie födelses församling in Värnamo. Jag går gärna dit igen bara för att paradoxalt nog få känna att jag tillhör.


tisdag, januari 03, 2023

The New Testament in its world

 I går fick jag en ny bok och jag har redan läst en hel del i den. Ja, fick och fick. Den kostade mig nästan 500 ; -! Så här var det: Jag fick tips på den av en kollega som menade att detta är en enastående bok. Den är skriven av N.T. Wright, en pensionerade biskop i engelska kyrkan, men lika mycket en av de ledande forskarna i Nya testamentet. Han har skrivit ett femtiotal böcker, bland annat kommenterat hela Nya testamentet. Den här boken är en introduktion, på 1 000 sidor, av Nya testamentet insatt i den tidens värld. Boken heter The New Testament in its world - an introduction to the history, literature and theology of the first christians. Min gode kollega, själv disputerad, menade att N.T. Wright är den bäste vi har när det gäller forskningen kring Jesus. Enligt kollegans uppgifter inte fullt lika skarp när det gäller Paulus.

Hur som helst jag gick ut på Adlibris för att införskaffa ett exemplar. Tyvärr fick jag beskedet att den inte fanns kvar i lager. Slutsåld. På inrådan gick jag då till Amazon där jag aldrig tidigare har handlat. Jo, då där fanns det några ex kvar. Så i går kom den från England förmodar jag.



Boken består av nio huvuddelar och innehåller massor av grafer, tabeller och andra uppställningar. Boken gavs ut 2019 så den är tämligen ny och innehåller de senaste forskningsrönen. För mig som själv skriver bibelteologiska kommentarer är den sannolikt en guldgruva. Jag har sedan i går läst den första  huvuddelen om Reading the New Testament, delar av den andra The world of Jesus and the early Church samt kapitlet om Galaterbrevet.

Kapitlet om Galaterbrevet slukade jag eftersom jag tänker hålla en föreläsningsserie om sju delar under fastan via zoom. Det kan jag berätta mer om i nästa blogg. 

Till dig som tänker fördjupa dig i Nya testamentet och dess värld rekommenderar jag den här boken. I alla fall om du är ung och vill studera bibeln resten av livet. Då har du en utmärkt bas i Wrights bok.


måndag, januari 02, 2023

God fortsättning på 2023!

 Kari och jag började det nya året 2023 i Stockholm och på Nyårsdagen firade vi mässan tillsammans med biskop Göran och församlingen St Stefanus i Aspudden. Det blev en god stund tillsammans med vännerna.



Vi kom i god tid till högmässan och bilden är tagen när vi anlände. Här är den uppförstorad och därför lite suddig, men ljusen är tända! Vi var ingen stor skara, men det kändes symptomatiskt. 

Ibland tänker jag att vi kristna är ganska många trots allt, kanske hundratusentals i Sverige. Andra gånger känner jag mig som Elia som trodde han var ensam, men då visade det sig att där fanns 7 000 som inte böjt knä för Baal. Det är gott att kyrkan är Herrens och att vi inte behöver ta ansvar för den utan får leva med Kristus i Anden.

Så önskar jag er allt en god fortsättning på det nya året 2023.

söndag, december 25, 2022

En riktigt God Jul

 Så är det dags att önska er alla en riktigt god jul. Det här är helgen som på ett särskilt sätt ger oss möjlighet att meditera över inkarnationen. Det är en hisnande tanke att allt är skapat genom Ordet. Skapelsen stannar inte vid en tanke utan kommer till uttryck i Ordet  som i sin tur gör att allt, synligt såväl som osynligt, blir till. 

Det är detta Guds Ord som blir människan Jesus från Nasaret.

När aposteln sankt Johannes inleder sin bok skriver han "Ordet vart kött och tog sin boning i bland oss".

Han använder sig av det grekiska verbet skevoå som betyder slå upp ett tält. På det sättet påminner han oss om vandringen genom öknen. Som om Jesus blev människa, gästade oss på sin vandring genom öknen. Han föddes på natten. Då lyser ljuset som bäst. Alla kallas att se hans härlighet. Inte bara då utan också nu.

Det grekiska verbet skevoå blev ett låneord i latinet, nämligen scen. Det är som om Herren dukar upp en scen den här natten, en scen han vill att alla ska se och meditera över. Vi såg hans härlighet, fortsätter Johannes.




Vilken glädje att jag denna natt fick leda Midnattsmässan i Rydaholms kyrka även om det skedde på kyrkoherdens bekostnad. F Thomas drabbades nämligen av covid här om dagen. Nåja, Herren vare med också honom. Gott att veta att också han kan se och meditera över nattens under även om han fick vara hemma.

Till alla er, hemma eller borta, önska Kari och jag en riktigt god jul!


tisdag, december 20, 2022

Kanske bär det frukt nästa år?

Nu har det gått en vecka sedan jag visade hur vårt fikonträd plötsligt skjutit fart. Nedan kommer ännu en bild, tagen en vecka senare. Är det inte fantastiskt hur fort saker och ting kan ändras?

Vid nyår brukar vi påminnas om hur mannen med fikonträdet ville hugga bort eftersom det inte gav någon frukt. Fullt begripligt, men trädgårdsmästaren sa: "Kanske bär det frukt nästa år?" Och så fick det stå kvar.

När Chantal Delsols bok Kristenhetens slut som västerlandets samhällsbärare sjunkit ner något i mina tankar passar bilden av fikonträdet bra in. Under de senaste decennierna har jag inte haft några problem med att inse att kyrkans, som organisation, tid är förbi. Det har inte bara handlat om avfall utan lika mycket om ett Socialdemokratiska partis medvetna handlande. Det har gjort ont och väckt min avsky. Fast nu måste jag medge att dessa två processer behöver sättas in i ett ännu större sammanhang; västerlandets kulturskifte. Det är möjligt att (S) med bra stöd av (C) begripit sitt handlande, men har de haft något val? Processerna är större än dessa små partier även om de i och fr sig haft medvind. Allt de gjort har i princip lyckats.

Nu är det dags att inse fakta och våga tänka nytt. Delsol skriver att vår situation "tar oss slutligen till de första kristnas tid". När biskop Bertil Gärtner skrev på baksidan av min bok Kyrkan - Guds gåva? citerade han: "Vi går in i en tid som liknar urkyrkans. Då levde de kristna i en för samhället alternativ tro och livsstil. Omvärlden var hednisk". Det skrev han år 1989, det vill säga för 34 år sedan!

Efter min förra blogg fick jag veta att Dag Sandahl skrev om boken i oktober: 

Nu tror ni att jag läst Chantal Delsols bok Kristenhetens slut som västerlandets samhällsbärare, Artos 2022. Det har jag. Vad mera är. Jag har drabbats av insikten att denna bok måste vi läsa och samtala om.

Även biskop Roland skrev i november på Facebook:

En omtumlande bok! Den skall återlämnas till biblioteket 2022-11-30 så jag hinner nog läsa den ytterligare en gång. 

Som ni ser av bilden nedan bör vi ge varandra ytterligare ett år. Saker och ting kan förändra sig - åtminstone i det lilla.



måndag, december 19, 2022

Den kristna civilisationen är slut

 Med det här inlägget vill jag bara slå ett slag för en bok eller rättare sagt för några tankar om det pågående paradigmskiftet. Att västvärlden och därmed också den västerländska kyrkan genomgår ett paradigmskifte har stått klart för mig ganska länge. Men varför och hur det går till har inte varit lika enkelt att förstå. Det är det kanske för övrigt inte nu heller. det är komplicerade skeenden vi talar om.

Boken som jag läst heter Kristenhetens slut som västerlandets samhällsbärare. Den är skriven av den franske filosofen Chantal Delsol. Boken består av fyra delar och jag tänker inte försöka redogöra för eller diskutera den här, men upplägget delar jag gärna.




I den första delen målar hon upp den ångest västerlandet upplevt och upplever sedan 1960-talet. 1965 eller 1968 brukar vara den tid då postmoderniteten eller senmoderniteten får sitt första genombrott. Här visar hon bland annat hur människan tidigare trott på utopier, det klasslösa samhället, den fria marknaden och så vidare. I dag finns det knappast några människor som tror på detta. Till detta trons avklädande hör också att ingen längre tror på en förlängning av den kristna civilisationen. Det betyder inte att de kristna riterna bara försvinner, men de töms på sitt innehåll. Vi får också en kyrka utan Kristus.

I den andra delen visar hon på den normativa omvändningen, det vill säga hur moralen förändras. Sedvänjor, som den att fira jul, töms på sitt innehåll och fylls med nytt innehåll. Vi ska inte glömma att det gick till just så när kristendomen besegrade hedendomen. Basilikorna blev till kyrkor, solens födelse blev till Kristi födelses fest och så vidare. Detta pågick ungefär hundra år. Bit för bit förändrades hedendomen. Inte så sällan brukade de kristna makten till egen fördel när de kom i majoritetsställning.

I den tredje delen talar hon om den ontologiska omvändningen. Nu blir det filosofi på riktigt, men hon visar hur förändringarna av seder och bruk är ett resultat av en förändrad tro, religion eller tidsanda. Huvudtesen tycks vara att monoteismen är på väg ut och i stället får vi panteism eller deism, skulle jag vilja tillägga. Det finns många gudar eller gud finns överallt. I dessa paradigmatiska förändringar stiftar staten lagar allteftersom saker och ting förändras. Nu går kristendomen ut och hedendomen kommer tillbaka. Det kyrkan en gång förbjöd på 3-400-talet kommer tillbaka, som till exempel skilsmässor, barnamord, rätten till frivillig död et cetera. Detta är lagstiftningar som kyrkan inte kan gå emot eftersom nu råder en annan tro än kyrkans.

I den fjärde delen sägs att "Det är inte säkert att Gud förlorade på förändringen". Här slutar boken, men här börjar för min del det riktigt intressanta samtalet. Mer om det senare.


onsdag, december 14, 2022

En profetisk hälsning

Kari och jag har under sommaren haft ett fikonträd på balkongen. Vi fick ett skott av Jakob och Maria nere i Skåne och det tog sig! Sedan kom senhösten och vi valde att ta in trädet. Några veckor senare tappade den alla bladen. Jag tycker det var lite tråkigt eftersom jag tycker om de bibliska träden olivträdet, fikonträdet och vinrankan. Maria tröstade oss genom att säga att det kom nog att återhämta sig, - så låt det bara stå. 

Själv tänkte jag på det där fikonträdet i Luk 13 som inte bar frukt. Mannen som hade planterat det hade inte funnit frukt på det på tre år och ville hugga bort det. Men trädgårdsmästaren vädjade för det och ville sköta om det ett år till. Och så blev det. Texten brukar dyka upp vid nyår i vårt kyrkoår. Ge det en chans till.

Men jag tänker också på fikonträdet i Matt 21. Jesus förbannade det och det vissnade. Lärjungarna blev förvånade och undrade hur det där gick till. Det är då Jesus undervisar om bönens makt. Bönen kan åstadkomma förändringar som kan tyckas omöjliga.

Så - häromdagen - hände det, se bilden nedan. Det är inte alltid vi ser vad som händer i det osynliga. Jag kunde inte låta bli att lägga ut den här underbara lilla plantan. Nu ska den få tala vidare med mig under året som ligger framför oss. Ha en bra dag.