Stilla veckan och lagens tredje bruk

 Det kanske inte är rätt plats att skriva om något som lagens tredje bruk, men jag tar risken eftersom saken är viktig. Jag anar att de teologiska striderna då till stor del handlade om semantik. Och det kan vara så även i dag. Eller ingångar som det heter nu för tiden. Också i vår tid möter vi människor svårigheter av olika slag. Hur många har inte frågat sig om olyckor eller sjukdomar kommer från Gud eller djävulen?

Jag kan inte finna att Bibelns Gud är ute efter att hota, plåga eller straffa oss. Inte ens om det i något eller några fall kan vara så. Däremot kan jag finna att Gud är med oss också i olyckor och sjukdomar, att Han kan tala genom dem, men bara för att läka och upprätta. Om det är så du förstår lagens tredje bruk är jag med. Gud är närvarande i allt elände, men det betyder inte att det kommer från honom. 

Vad gäller dig och mig som rättfärdiggjorda och pånyttfödda kristna är det två poänger jag vill betona.

 1. En kristen människa inte en schizofren människa. Hon är inte andligt kluven och har inte sin identitet i två sfärer. Hon har inte två herrar och är inte både "i Adam" och "i Kristus" utan  hon tillhör Herren Jesus och bekänner honom som Herren, MEN hon har köttslig natur eller som Paulus skriver: Synden bor i mig. Det fantastiska är att Han har tagit emot mig sådan  jag är! Skälet till att jag stryker under detta är för att det handlar om min identitet. JAG är död (även om den synden bor i mig) och lever nu "i Kristus". I den gemenskapen är jag trygg, växer och mognar i Guds takt efter den nåd Han ger. Jag kan förvisso råka ut för olyckor och drabbas av svårigheter, men friden regerar.

2. Det andra jag vill framhålla är alltså att jag är av köttsliga natur, synden bor i mig, men där har jag inte min identitet. Den har jag hos min evige försvarsadvokat som har gett mig den helige Ande som ofta påminner mig om allt vad Jesus sagt och gjort. Det gör att jag till min inre människa vill följa Guds lag, men tyvärr också att jag gör det jag inte vill. 

Luther lär ha myntat uttrycket "på en gång rättfärdig och syndare". Men det menade Luther just vad jag skrev; att jag är död och uppstånden, rättfärdigförklarad och född på nytt i min gemenskap med Jesus. Jag lever i gemenskap med honom, han är alltid hos mig och jag lever av honom, av allt han säger och gör. Jag är rättfärdig, men fortfarande köttslig. Ha älskar mig och vill mig inget ont.

Gud försöker inte fostra den köttsliga naturen. Den är dömd till döden. Han vill att den nya människan ska växa, mogna och bära frukt. Det är i sanning evangelium också när det sker genom mina misslyckande, satans anfäktelser, olyckor och sjukdomar. 

Nu befinner vi oss i Stilla veckan och Jesu död och uppståndelse är dagligen och stundligen verksam i vårt dop. Ännu en liten tid sedan blir det påsk! Håll ut.

Lagens tredje bruk

Det finns många tvistefrågor i den teologiska världen. En av dem handlar om lagens tredje bruk. I Konkordieformeln ,som ingår i Svenska kyrkans bekännelse, står det att somliga är för lagens tredje bruk och andra är emot.

I min värld är jag emot i samma grad som lagens tredje bruk uppfattas just som lag. Skälet hittar jag i Rom 6:14 där Paulus först förklarar att den gamla människan är korsfäst med Kristus, ja död och till och med begraven, se v 6. I v 11 fortsätter han med att säga att "så ska vi se på oss själva" och det gör jag. Då blir också v 14 klar: Vi står inte under lagen utan under nåden.

För att förstå det hela behöver man inse att det är JAG (=den gamla människan, otrons människa) som är död. Inte lagen. Den finns fortfarande kvar.

Vad Paulus sedan gör i kap 7 är att han beskriver vad som händer om jag ändå låter moig ledas av lagen. Då uppenbaras synden i min köttsliga natur och jag kommer under fördömelsen eller tycker jag är duktigt därför att jag lever efter den. Det blir alltid fel när jag låter lagen tala till mig som är död för lagen. Om detta har jag skrivit i min kommentar till Romarbrevet och i boken nedan, men nu vill jag lägga till en annan aspekt.

Lagens tredje bruk kan även förstås som ett led i helgelsen, i det avklädande som äger rum varje gång jag bekänner mina synder. Det är effekten av att min syndabekännelse och kan ses som ett resultat av lagens tredje bruk. Den köttsliga naturen (inte den gamla människan) finns kvar. Vi kallar det för arvsynden och den kan jag inte besegra. I den meningen behöver jag lära mig att inte göra som Adam, Kain eller Judas Iskariot utan i stället göra som Simon Petrus gjorde.

Oj, nu blev klockan mycket och jag ska skynda i väg till mässan där jag även får nåden att bekänna mina synder och höra att det inte finns någon fördömelse för dem som är i Kristus.

Ha en bra kväll och heja på Sverige!

Prästlönelagen 1952

Det torde vara rätt uppenbart för alla er som läser den här bloggen att staten använt sig av Svenska kyrkan i hög grad för att hålla koll på folket. Likaså att under en längre tid förändra den inifrån. Förmodligen känner ni också till att Sverige fick religionsfrihet 1951, lagen började gälla från 1 januari 1952. När jag föddes 1 februari föddes jag med andra ord i ett land där den lagen gällde.

Men visste ni att staten införde Prästlönelagen 1952? Den hade inte väckt någon särskild uppståndelse om det inte varit för statens oväntade ingripande efter att lagen införts. "Ecklesiastikministern Persson i Skabersjö utan kyrkomötets hörande och utan tillkallande av kyrklig expertis hade utfärdat tilläggsbestämmelser och tjänstgöringsföreskrifter som på ett verklighetsfrämmande sätt inrutade prästernas tjänstetid, bl.a. genom införandet av en s.k. tjänstfri dag varannan vecka." (sid 90 i boken nedan).

Biskopen Elis Malmeström karakteriserade bestämmelserna som "det sista aktstycket i en rad lagar, förordningar och kungörelser, som röjt otillräcklig kunskap om kyrkans egenart och en oemottaglighet för skäl som varit i hög grad irriterande." (sid 90 i boken ovan). I tidningen diktade någon:  

Byråkraterna sitter i Stockholms stad och sörjer och plågas och lider,

enär själavård utövas hipp som happ på alldeles olaga tider.

När pastorn må fira sin lediga dag skall i fastställda planer stå skrivet,

och på den skall han icke i regel ha rätt att förkunna det eviga livet.

Det skall anordnas tidsinställd själshygien för all oro som hjärtat beklämmer,

och den helige Ande skall pass den tid, som regeringen nådigt bestämmer.

Som vi nu vet blev det värre än så. Jag önskar alla läsare en god helg, den femte i fastan.

Livets bröd

Vi befinner oss i fjärde veckan i fastan som accentuerar Livets bröd. Det var inte Mose som gav israeliterna bröd från himlen utan vår himmelske Far, hävdade Jesus och tillade: "Jag Är Livets bröd". Som om det inte räckte fortsatte han med att påstå att brödet han ger är hans kött. Det är inte självklart vad han menade med det, men att äta och dricka är att ta till sig livet. Utan mat och dryck kan människan inte leva. Hon behöver näring, men lika mycket är den orientaliska måltiden gemenskap. Man äter inte med vem som helst eftersom måltiden går på djupet.

Hur kommer det sig att Jesus väljer att chockera sina åhörare? Jag tror det finns åtminstone tre förklaringar. För det första vill han säga att hans offer är absolut nödvändigt. Bara genom att äta hans kött och dricka hans blod kan vi få evigt liv. För det andra försöker han göra klart för oss att relationen till honom måste vara total. Vi är helt och hållet förenade med honom. För det tredje gör hans radikala undervisning att det går att skilja mellan dem som bara ville ha bröd och dem som verkligen ville följa honom 

I inledningen på kapitlet, Joh 6:4,får vi veta påskhögtiden var nära förestående. Den högtiden börjar med att Påskalammet slaktades och att de åt dess kött. Jesus identifierar sig med andra med påskalammet vars kött man åt.

Guds rena Lamm, oskyldig på korset för oss slaktad,

alltid befunnen tålig fastän du var föraktad,

vår synd på dig du tagit och dödens makt nedslagit.

Giv oss din frid , o Jesus.

Lagens andra bruk

Fastan fortlöper och fördjupningen i Guds mysterier likaså. Den första insikten har jag redan förmedlat, den att lagen fortfarande gäller. Det kallas lagens första bruk, men det finns ett andra bruk. Lagens andra bruk informerar eller upplyser oss om Guds vilja och ger oss självkännedom. Det finns en hemlighet som är viktigt att förstå och det är den att människan inte kan förstå Guds vilja. Hon kan höra om den och i viss mån, medvetet eller omedvetet, göra den, men utan att egentligen riktigt förstå så länge hon saknar mottagare. En sådan behöver man be om, söka, liksom klappa på porten. Då kan Gud ge oss förutsättningar att lära känna honom. 

Det finns en hemlighet till med detta och det är den nya kunskapen inte går att lägga ovanpå allt annat jag redan äger. Här går många fel genom att tänka att Gud ska välsigna mig, läs min själviskhet. Det första händer när jag ber om en mottagare och får en sådan är att jag lär känna Synden. Jag skriver med stort S därför att Paulus betraktar synden som en herre, en väldig makt som håller mig fången. Det är en plågsam insikt och för många en vånda. Denna makt kan synas för svår för mig - och det är den också, men inte för Gud!

Gud kan bryta Syndens herravälde över mig och ge mig en mottagare. Det är trons gåva och först nu kan jag börja förstå eller åtminstone ana något av Guds helighet och kärlek. Det är en fantastisk möjlighet gåva att ha fått en god relation till Gud. Det får jag genom tron på Jesus Kristus och det gäller att vårda den relationen.

Under fastan får vi eller tar vi oss lite extra tid till att vårda relationen till Gud.

Gustravsbergs kyrka

 I går gjorde vi en utflykt till Gustavsberg. Naturligtvis besökte vi Porslinsfabriken med sin outlet försäljning. Det har väl aldrig hänt tidigare att vi kunnat besöka Rörstrand, Ittala, Kosta-Boda och Orrefors på en och samma gång. Verkligen roligt att se utbudet, men det är inte gratis precis. Nu hade vi inte tänkt handla den här gången, men vi ville gärna se stället. För övrigt vart det en fin promenad längs stranden, is på havsviken och massor med änder. Strålande sol och vår i luften.

Men innan dess besökta vi Gustavsbergs kyrka och högmässan. Jag blev överraskad av agendan där gloria var borttaget på grund av fastan och litanian sjön. Vidare medverkade Gustavsberg Vokalensemble och det gjorde de mycket bra. Passande musik och sång. 

Det var en god högmässa även om jag skulle kunna anmärka på ett och annat. För stunden tillskriver betraktar jag det som en yrkesskada. 

Kyrkan invigdes så sent som 1907. Kyrkbygget var ett initiativ från porslinsfabrikens ägare brukspatronen Wilhelm Odelberg. Han ville slippa konkurrera om makten med andra inflytelserika kretsar på Värmdö. Så han såg till att Gustavsberg blev en egen församling redan 1902 och ovanpå det byggde han alltså kyrkan. Men det är en mycket fin kyrka och Odelbergs privata läktare belägen ovanför predikstolen har man murat igen.

Riktigt roligt att upptäcka Stockholm med omgivningar.

I kväll ska jag på årsmöte!!! En del av av Hammarby IFs medlemmar (drygt 400 per) samlas på Hotel Rival vid Mariatorget. Bara det gör besöket intressant. 

Ha en bra dag! 

Lagens första bruk

Kanske uppfattas det som en självklarhet när jag skriver att man ska lyda lagen och att man ska straffas om man bryter lagen. Det är åtminstone en självklarhet när vi tänker på Sveriges rikes lag.

När jag nu läser, försöker förstå och tillämpa Guds stränga nåd ser jag mer. Om vi måste lyda Svea rikes lag, hur mycket mer måste vi då inte lyda Guds lag? Det är ett elände att synen på Guds lag och på Bibeln, i vår tid, reducerats till ett intet. Eller mer försiktigt uttryckt; till ett diskussionsämne. Som om Guds lag kan ifrågasättas.

När man i det judiska sammanhanget talar om Guds lag, Torahn, kan man förvisso höja rösten, försöka övertyga eller rent av omtolka, men utgångsläget är ändå att Guds lag är Guds lag. Sedan kan man i och för sig börja med att försöka förklara vad Torahn syftar på. Syftar ordet på de fem Moseböckerna, på hela Skriften eller på de muntliga traditionerna. Och man kan hänvisa till att då och då förklarade man den versen si eller så. Det tar aldrig slut utan diskussionen pågår ständigt.

Paulus förstår lagen som en makt. Den behöver inte vara nerskriven. Den är emellertid alltid verksam. Den tynger människorna som helst vill slippa lagen. Inte så att det är fel på lagen, men vi människor räcker inte till. Vi kallar det för arvsynd, något inom oss som ständigt producerar olydnad, uppror och vrede mot Guds lag. Vi kommer inte undan den, eller ...

Guds lag är inte fel, än mindre ond. Felet ligger inte där utan i oss, men ett paradigmskifte kan förändra allt. Skiftet kallas omvändelse. När vi vänder oss till Gud genom tron på Jesus Kristus kan täckelset tas bort och våra sinnen öppnas. I ett nu kan livet förändras och vi kan se och förstå att lagen är god. Vi kan till och med komma att älska lagen och anstränga oss för att leva efter den. 

Lagen är synlig i skapelsens ordningar även om skapelsen är förgiftad. I grund finns Guds goda mening med skapelsen, överheten, äktenskapet och så vidare. Det betyder naturligtvis inte att jag helt kan lyda Guds lag och ordningar, men jag kan älska den, ha rätt attityd och förstå min otillräcklighet "för Herrens skull", som Paulus skulle uttryckt det.

Det går att ha hjärtat i himlen samtidigt som vi lever på jorden.

Ha en god helg, den tredje i fastan