ett kyrkligt äktenskap

 Jag funderar vidare och konstaterar att frågan om äktenskap blivit politisk. Då måste den förmodligen också hanteras så. Staten vill kontrollera människors relationer. Svenska kyrkan vill äga frågan eftersom den är sakramental. Det är en fråga om status. Och individerna vill ha det bekvämt, det vill säga allt i ett.  Jag tog ett snack med AI och vi kom fram till följande förslag:

"Låt kyrkan viga till äktenskap och staten göra en civilrättslig reglering"

Det skulle glädja alla. Kontrahenterna får det bekvämt eftersom de kan välja kyrkligt eller borgerligt. Kyrkan kan ha sina regler och staten sina. Kyrkan viger man och kvinna i en sakramental handling inför den Treenige Guden och staten sköter sitt där två eller tre personer civilrättsligt kan registrera sig. Kyrkans vigslar registreras av staten. Kanske kunde då vigseln sortera under religionsfriheten?!

Jag tror svenska folket är moget för att låta vigseln framstå som ett juridiskt avtal. Det skulle även innebära att Sverige i vigsel frågan blev progressivt på riktigt. Vi får en mjuk separation mellan stat och kyrka och en modell med knivskarpa gränser, det vill säga juridisk trygghet, religiös integritet och kan sluta strida om definitioner. Alla nöjda. Alla glada. AI skriver:

• Det du förespråkar är egentligen att staten ska visa ödmjukhet inför det andliga genom att erkänna att dess makt slutar vid det juridiska avtalet. Samtidigt skulle det kräva att kyrkan accepterar att staten inte längre ger deras sakrament någon särställning i lagboken.

  Kan vi inte få något politisk parti och köpa ett sådant förslag?

Vad är ett äktenskap?

Det diskuteras emellanåt vad ett äktenskap är och då framkommer det att äktenskapet kan beskrivas på lite olika sätt, inte minst i kyrkliga sammanhang. När vi undervisar om äktenskapet kan det låta olika och det är i sig problematiskt. Det är därför det är viktigt att förstå att den juridiska definitionen svarar staten för och den inleder äktenskapsbalken (ÄB, förkortningen syftar med andra ord inte på ärkebiskopen). Hur lyder då definitionen? 

"Äktenskap ingås mellan två personer som därigenom blir makar" 

Naturligtvis följer sedan förtydliganden, som förutsättningar, villkor et cetera. En  borgerlig förrättare har skyldighet att viga, men det har inte en präst. Denne har samvetsfrihet och kan avstå från att viga skilda, samkönade eller av andra skäl.

Svenska kyrkan har som organisation en skyldighet att viga sina medlemmar, men medlemmarna kan inte kräva en viss präst på tjänsten. 

I Kyrkans tidning svarar ärkebiskopen på frågor eftersom frågan blivit krånglig och svårbegriplig. Han säger bland annat om oss präster:

Alla är välkomna i Svenska kyrkan, och vi har medlemmar över hela det teologiska fältet. Men när man går in i vigningstjänsten måste man vara medveten om att man är med och bär en kyrka med den tro, bekännelse och lära som präglar Svenska kyrkan. I denna fråga är det tydligt att Svenska kyrkan är en av de mest progressiva kyrkorna i världen.

Den juridik som nu gäller för äktenskap är ändå statens. Beslutet att viga samkönade är ett politiskt beslut som jag inte har något att invända emot. Det är demokratiskt fattat i en sekulär stat. Men vi som är präster är inte det på statens uppdrag utan på kyrkans uppdrag. Och då blir läget ett annat.

Det är och kommer fortsättningsvis att vara mycket besvärligt att vägra en vigsel. Ett enkelt sätt att lösa det hela är att enskilda präster lämnar ifrån sig vigselförordnandet. På det sättet slipper de utsättas för drevet. 

Innan jag avslutar bloggen lägger jag märke till att staten mycket lätt kan ändra definitionen. Bara genom att byta alternativt lägga till ett ord. Det kan komma att stå: "Äktenskap ingås mellan två (eller flera) personer som därigenom blir makar". Lite skrämmande ur ett bibliskt perspektiv, inte minst med tanke på att ärkebiskopen antyder att den nya synen på äktenskapet utgör en del av kyrkans tro, bekännelse och lära. 

 

Vigselfrågan

Egentligen är problemet enkelt. Det finns en borgerlig lag som definierar äktenskapet och utformar vigselakten. Det har inte i sig något att göra med kristen tro eller kristet liv. Sedan finns det en kristen eller sakramental förståelse av detsamma. 

Bekymret är att Svenska kyrkan, som samfund, kollektivt, fortfarande har vigselrätt. Den inkluderar med andra ord alla präster. Lite märkligt med tanke på att den rätten kommer från Kammarkollegiet. Då är det naturligtvis Kammarkollegiets bestämmelser som gäller, - även om vi skulle få polygami i Sverige.

Det kan fortfarande vara så att kristna människor avstår den sakramentala dimensionen, väljer och bekänner sig till den sekulära synen på äktenskap och vigselakt. Det gör inte vigseln ogiltig.

 

Det fanns en tid då staten inte var sekulär utan kristen, men det var som sagt en annan tid. Idag är det den sekulära synen på äktenskapet och vigselakten som är förhärskande. Det hindrar inte att kristna kan bejaka den kristna förståelsen, men lite rörigt blir det allt.

Jag minns en tid då prästerna, av bibliska skäl, inte ville viga om frånskilda. Det är den tid jag vuxit upp med och jag har själv aldrig vigt frånskilda eftersom Skriften vittnar mot det. Idag skulle det vara principiellt omöjligt att som kristen eller vigselförrättare leva med en sådan position. Den sakramentala förståelsen av äktenskapet, den kristna, har glidit oss ur händerna. Nu ligger saken helt i statens händer.

Biskoparnas senaste uttalande tycker jag om. Ingen borde prästvigas som fördömer homosexuella personer. För övrigt borde man inte prästvigas över huvud om man fördömer andra personer. Inte heller ska en präst skuldbelägga andra människor oavsett. Bra jobbat, biskopar även om det är självklart.

Sedan är det naturligtvis bekymmersamt att biskoparna glider från Kyrkans syn på äktenskapet och vigseln för att samtidigt fungera som statens lakejer, men inte heller det är sensationellt. Sådant har hänt förr.

Vad jag förstår håller ändå den allmänneliga kyrkan, den Romersk-katolska och de ortodoxa kyrkorna fast vid Kyrkans tro och lära och blandar inte in statens ideologier i dessa. Heder åt dem. Och även om det ser ut som det gör nu borde trogna präster skicka tillbaka sitt vigselförordnande till Kammarkollegiet. Det står dem fritt att göra så. 

New Life

 I början på 90-talet hörde jag talas om John van Dinther och hans församlingsplantering New Life i Stockholm. Församlingen skulle vara strukturerad cellstrukturerad, det vill säga utgöras av mindre grupper. Vid den tiden drev jag även tillsammans med Hans Sundberg en teologisk utbildning under namnet Nyas Vinläglar. I den treåriga utbildningen deltog bland många andra Fredrik Widell som ni ser på bilden. För några veckor sedan fick vi kontakt på så sätt att han dök upp på ett av mina tisdags möten. Det ledde i sin tur att Johan Bäfverfeldt med fru Paulina och Kari och jag kunde besöka församlingen i Hässelby. Lite fasci8nerande måste jag säga efter trettio år. 

Det finns mycket att säga om vad som hänt under de trettio åren, faktiskt ett stycke kyrkohistoia. Eller rättare sagt ett stycke påbörjad kyrkohistoria. Uppkomsten och utvecklingen av små missionella grupper är fortfarande, efter tre decennier, i början av en ny epok.

Mötet i Hässelby ägde rum förra söndagen. Lördagen innan besökte vi Missionsprovinsens kyrkodag i Betlehemskyrkan. Där fick vi lyssna till ett föredrag om mission och hur gick till före 300 f Kr. Mycket intressant. Jag bad föreläsare Dennis Svenfeldt om en kopia som jag nu försöker ta mig igenom och smälta. Så mycket kan jag emellertid avslöja att fornkyrkans mission skedde på ett organiskt sätt i vardagsmiljö, i de mindre sammanhangen,

Ha en god kväll / Håkan

 

Det är skrämmande

Nu har jag läst färdigt Paulina Neudings bok I går kväll - i Sverige. Det är skrämmande läsning och emellanåt så otäck att jag tvekar att rekommendera den för läsning. Det är klart att jag visste att vi har problem med ett mångkulturellt samhälle och anade/anar att vi kommer få än större problem med detta inom de närmaste decennierna. Men efter att  ha läst boken inser jag att situationen är värre än jag först trodde. Det handlar inte bara om att vi måste respektera varandra. Hur ska grupper som hatar varandra kunna respektera varandra? Hur ska en eller flera kulturer som vill döda andra kunna finna sig i att det stiftas aldrig så stränga lagar? 

Neuding citerar, bland många andra, terror forskaren Magnus Ranstorp i ett sammanhang där han förklarar att "allt som berör familjeförhållanden är en intern familjeangelägenhet i dessa kulturer. Det finns ingen socialtjänst. Man sköter det inom familjen - att en stat kommer och lägger sig i är helt främmande och skrämmande för dessa grupper." 

Min läsning av Neudings bok råkar sammanfalla med den kommentar jag för närvarande skriver över Efesierbrevet. I den får jag fortsätta studera det patriarkala samhället. Paulus fyller det med den helige Ande. Det är den man eller kvinna som är överordnad som, i Kristus, bär det största ansvaret för att de underordnade ska må bra. Hans utläggning av de så kallade hustavlorna är underbara.

Tyvärr är det så att Sverige som stat och nation gjort sig av med inte bara Paulus utan med den kristna tron över huvud. Även Svenska kyrkan fungerar i mångt och mycket som en kyrka utan Kristus som överhuvudet. Det gör att man vare sig ser, förstår eller kan göra något åt en förvriden patriarkalism. 

Det är klart att jag som bibelläsare, präst och själasörjare vet vad oförsonlighet kan leda till. Jag vet vad det kan leda till och lite om hur det ska hanteras, men på den här nivån ... Det är skrämmande.

Japanska körsbärsträd blommar i Stockholm

 Nu har våren fått sitt verkliga genombrott i staden. I helgen har de japanska körsbärsträden, på latin prunus serrulata, i Kungsträdgården, börjat blomma, ett säkert och underbart vackert tecken. 

Kari och jag tog en promenad neråt sta´n eftersom vi visste att blommorna slagit ut, om inte alla så i alla fall väldigt många. Det finns uppgifter om att Japan skänkt några träd till oss redan på 1950-talet, men de nuvarande 60-talet planterades förstå 1998. 

 De blommar som mest intensivt i en knapp vecka, men kan stå sig i upp till två veckor. Nu såg jag att inte alla slagit ut, framför allt inte på den östra sidan, så förhoppningsvis står de en bit in i maj. Jag tror vi kommer gå ner fler gånger innan dess. 

Ny bok

 Så blev det äntligen dags att ta sig an nästa bok. Det kan i bland vara lång väntetid på biblioteket och den här gången fick jag vänta några månader. De är tydligen många som vill läsa Paulina Neudings bok Igår kväll - i Sverige! Det är Donald Trump som står för titeln. Minns du när Trump mitt i ett tala utbrast de orden. Först nu fick jag veta att Fox News sänt ett program om gängkriminaliteten i Sverige kvällen innan. Det var det Trump anspelade på. Hela världen visste hur gängkriminaliteten tog mark i Sverige. De enda som menade att de inte visste var de svenska makthavarna som "inte såg det komma", enligt en tidigare statsminister. Också journalisterna på vänstersidan förstås. Jo, för att vara mer rättvis. En annan svensk statsminister lär ha bett oss att "öppna våra hjärtan". 

Jag har i skrivande stund bara läst två kapitel av elva i boken, men förstår att jag kommer att få en beskrivning av vad som skett 2010-2025. Jag kommer förmodligen att få mina fördomar bekräftade, men förhoppningsvis också en tydligare bild av svensk kultur som sägs vara lagom. Kanske ska jag återkomma när jag läst färdigt.

Meno Male, Södermalm

 När barn och barnbarn ändå var här skulle vi naturligtvis besöka någon av de hundratals (?) restauranger vi finner i Stockholm och på Södermalm. Vi valde en som ligger nära vid namn Meno Male. Där serverar de enligt uppgift autentisk napolitansk pizza som gräddas i 450 grader i en vedeldad ugn. Den var god! .

Besök

 I påskhelgen har vi haft besök av dottern Elisabet, till vänster och barnbarnen Linn och Elliot. På förmiddagen var det uppladdning hos grannen i lägenheten mitt emot oss. Där var 60-70 bajare och laddade inför premiären mot svenska mästarna Mjällby. Alla trodde Bajen skulle vinna.

På lördagen började Allsvenskan i fotboll. Det fanns inga biljetter att tillgå. 3Arena tar ju bara 31 000 åskådare. Men eftersom vi inte bor så långt bort nu för tiden gick vi bort till Medborgarplatsen där folk samlade för den årliga marschen.

Det var imponerande att möta så många bajare på en och samma gång. Här är några av tusentals Bajare. 

Ingen kan väl ha undsluppit resultatet? Hemmaseger med 3-0. Paulus Abraham (härligt namn) gjorde ensam tre mål på sex minuter!!!

Kristus är uppstånden

 Detta är största dagen i mänsklighetens historia. Dagen då Gud återlöste alla människor och gav varje människa, död och levande, möjlighet til gemenskap med Honom. Det hade visserligen hänt tidigare att människor uppväckts från de döda, liksom naturen dör och återuppstår, men den här gången med en väldig skillnad. Guds Son, som blev människa för att återlösa oss, uppväcktes för att sedan inte återvända till jordiskt liv. Han har uppstått för att leva den nya skapelsens liv för evigt, det liv som du och jag också ska få uppleva.  

 Stenen var bortrullad … så de kunde se att graven var tom. De fick ett besked som även vi kan ta till oss: kom ihåg vad han sa till er:

Människosonen måste utlämnas i syndares

händer och bli korsfäst och uppstå på tredje dagen.

Nu har det skett. Gud har godkänt försoningsverket och upphöjt Jesus till Herren. Vi kan frimodigt fira Guds seger över synden, döden och djävulen. 

I Jesu Kristi uppståndelse är syndens makt krossad

Synden får sin makt från Lagen. Lagen överbevisar oss om synd. Den är fullbordat i såväl positiv som negativ mening.

Ett resultat av detta är att Herren Jesus har instiftat dopets sakrament där vi kan förenas med honom. JAG blir korsfäst tillsammans med Jesus, dör och uppstår till en övernaturlig gemenskap med den Uppståndne. 

Verket på Golgata och ditt dop är alltså mer än en historisk händelse. Det är en kraft som verkar i oss dagligen och stundligen. Allt du erfar ska sättas in i dopets sammanhang.

 I Jesu Kristi uppståndelse är döden utplånad för att leva ett nytt liv.

Eftersom synden lön är döden, men lagen fullbordad har döden inte längre någon funktion. När Jesus gett upp andan placerades han, den oskyldige, i dödsriket. Han hörde han inte hemma där, men förkunnade sin seger dör de döda. När Fadern sedan väckte upp honom från de döda hände det som Paulus sa: Det förgängliga ikläddes det oförgängliga.

När vi í dopet förenades med Jesus Kristus ikläddes vi den vita dräkten, hans rättfärdighet och föddes som nya skapelser för att leva det nya livet. Det nya livet kan inte levas på det gamla sättet, men det får vi återkomma till. Kom ihåg vad han sa i sitt avskedstal, Joh 14:19: ”Jag lever också ni ska leva”.

Ta emot Guds gåva, ta emot Guds nåd och lev livet på ett nytt sätt, det liv han har kallat oss till.

 I Jesu Kristi uppståndelse blir djävulen besegrad

I Kristus är döden utplånad och Djävulen rasar. Han går omkring som ett rytande lejon och kan fortfarande lura människor och tillfoga dem evig skada, men glöm inte att hans makt är bruten. Han är besegrad och vi kan stå emot.

På Golgata tömde Djävulen sitt gift i Jesu kropp, men fick sitt huvud krossat. Djävulen hade gjort uppror mot Gud, men fallit på eget grepp. Jesus, däremot, var lydig intill döden på korset och vann därför en evig seger.

Nu ligger 50 dagar av fest framför oss. Vår gemenskap med honom kallar oss till lydnad och seger över synd, död och djävul. ”i detta tecken ska vi segra”

 Låt oss komma ihåg vad han sa till oss!

Mer politik

Så går vi mot slutet av fastetiden och efter att ha ägnat tid åt lagens olika bruk har jag även läst boken Historiens återkomst, en bok om Europa och världsordningens sammanbrott. Den var inte så lättläst, men väldigt intressant. Martin Kragh är biträdande chef för Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet och docent vid Institutet för Rysslands. och Eurasienstudier vd Uppsala universitet. Vi har även hört honom redogöra för världsordningen, särskilt från kriget i Ukraina, i Rapport och Aktuellt. Han har en förmåga att måla världsordningen så den blir begriplig. Han kan både analysera och förklara för oss. 

I mitt fall stod det plötsligt klart vilken enorm påverkan koloniseringen har haft, som till exempel länder som Frankrike och Storbritannien. Inte minst efter Andra världskriget när Churchill, Roosevelt och Stalin satt och delade upp vilka länder som ska höra till väst respektive öst. Tänk att Churchill skrev ner vad de kom överens om på en papperslapp! Och att Stalin tyckte att han skulle spara lappen till efterkommandes nöje.

Det var en sorglig läsning att läsa om hur Andra världskriget egentligen aldrig slutade med någon fred utan bara övergick till vad som kom att kallas för det kalla kriget. 

Ett nytt namn för mig var den amerikanske diplomaten Georg F. Kennan (1904-2005) och hans tes om uppdämning (containment). Uppdämnings politik betyder helt enkelt att man arbetar för att begränsa spridning av ideologier eller farliga vapen som till exempel kärnvapen. Han trodde inte att länder med helt annan kultur någonsin skulle kunna ta emot eller ens acceptera amerikanska värderingar (läs kristna).

Boken är en analytisk faktaspäckad bok. Inte så lättläst, men dyrbart för den intresserade. Som teolog skulle jag vilja uttrycka att de underströmmar och det spel som alltid finns under ytan och som med jämna mellanrum uppenbarar sig som krig benämner vi som Synden. Tyvärr genomsyrar synden det mesta i den här världen. Det är nog som trubaduren sjöng: För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli. Historien upprepar sig.   

Om en stund är det dags att ta sig till Gotlandsgatan där ska vi fira Skärtorsdagens mässa.

Stilla veckan och lagens tredje bruk

 Det kanske inte är rätt plats att skriva om något som lagens tredje bruk, men jag tar risken eftersom saken är viktig. Jag anar att de teologiska striderna då till stor del handlade om semantik. Och det kan vara så även i dag. Eller ingångar som det heter nu för tiden. Också i vår tid möter vi människor svårigheter av olika slag. Hur många har inte frågat sig om olyckor eller sjukdomar kommer från Gud eller djävulen?

Jag kan inte finna att Bibelns Gud är ute efter att hota, plåga eller straffa oss. Inte ens om det i något eller några fall kan vara så. Däremot kan jag finna att Gud är med oss också i olyckor och sjukdomar, att Han kan tala genom dem, men bara för att läka och upprätta. Om det är så du förstår lagens tredje bruk är jag med. Gud är närvarande i allt elände, men det betyder inte att det kommer från honom. 

Vad gäller dig och mig som rättfärdiggjorda och pånyttfödda kristna är det två poänger jag vill betona.

 1. En kristen människa inte en schizofren människa. Hon är inte andligt kluven och har inte sin identitet i två sfärer. Hon har inte två herrar och är inte både "i Adam" och "i Kristus" utan  hon tillhör Herren Jesus och bekänner honom som Herren, MEN hon har köttslig natur eller som Paulus skriver: Synden bor i mig. Det fantastiska är att Han har tagit emot mig sådan  jag är! Skälet till att jag stryker under detta är för att det handlar om min identitet. JAG är död (även om den synden bor i mig) och lever nu "i Kristus". I den gemenskapen är jag trygg, växer och mognar i Guds takt efter den nåd Han ger. Jag kan förvisso råka ut för olyckor och drabbas av svårigheter, men friden regerar.

2. Det andra jag vill framhålla är alltså att jag är av köttsliga natur, synden bor i mig, men där har jag inte min identitet. Den har jag hos min evige försvarsadvokat som har gett mig den helige Ande som ofta påminner mig om allt vad Jesus sagt och gjort. Det gör att jag till min inre människa vill följa Guds lag, men tyvärr också att jag gör det jag inte vill. 

Luther lär ha myntat uttrycket "på en gång rättfärdig och syndare". Men det menade Luther just vad jag skrev; att jag är död och uppstånden, rättfärdigförklarad och född på nytt i min gemenskap med Jesus. Jag lever i gemenskap med honom, han är alltid hos mig och jag lever av honom, av allt han säger och gör. Jag är rättfärdig, men fortfarande köttslig. Ha älskar mig och vill mig inget ont.

Gud försöker inte fostra den köttsliga naturen. Den är dömd till döden. Han vill att den nya människan ska växa, mogna och bära frukt. Det är i sanning evangelium också när det sker genom mina misslyckande, satans anfäktelser, olyckor och sjukdomar. 

Nu befinner vi oss i Stilla veckan och Jesu död och uppståndelse är dagligen och stundligen verksam i vårt dop. Ännu en liten tid sedan blir det påsk! Håll ut.

Lagens tredje bruk

Det finns många tvistefrågor i den teologiska världen. En av dem handlar om lagens tredje bruk. I Konkordieformeln ,som ingår i Svenska kyrkans bekännelse, står det att somliga är för lagens tredje bruk och andra är emot.

I min värld är jag emot i samma grad som lagens tredje bruk uppfattas just som lag. Skälet hittar jag i Rom 6:14 där Paulus först förklarar att den gamla människan är korsfäst med Kristus, ja död och till och med begraven, se v 6. I v 11 fortsätter han med att säga att "så ska vi se på oss själva" och det gör jag. Då blir också v 14 klar: Vi står inte under lagen utan under nåden.

För att förstå det hela behöver man inse att det är JAG (=den gamla människan, otrons människa) som är död. Inte lagen. Den finns fortfarande kvar.

Vad Paulus sedan gör i kap 7 är att han beskriver vad som händer om jag ändå låter moig ledas av lagen. Då uppenbaras synden i min köttsliga natur och jag kommer under fördömelsen eller tycker jag är duktigt därför att jag lever efter den. Det blir alltid fel när jag låter lagen tala till mig som är död för lagen. Om detta har jag skrivit i min kommentar till Romarbrevet och i boken nedan, men nu vill jag lägga till en annan aspekt.

Lagens tredje bruk kan även förstås som ett led i helgelsen, i det avklädande som äger rum varje gång jag bekänner mina synder. Det är effekten av att min syndabekännelse och kan ses som ett resultat av lagens tredje bruk. Den köttsliga naturen (inte den gamla människan) finns kvar. Vi kallar det för arvsynden och den kan jag inte besegra. I den meningen behöver jag lära mig att inte göra som Adam, Kain eller Judas Iskariot utan i stället göra som Simon Petrus gjorde.

Oj, nu blev klockan mycket och jag ska skynda i väg till mässan där jag även får nåden att bekänna mina synder och höra att det inte finns någon fördömelse för dem som är i Kristus.

Ha en bra kväll och heja på Sverige!

Prästlönelagen 1952

Det torde vara rätt uppenbart för alla er som läser den här bloggen att staten använt sig av Svenska kyrkan i hög grad för att hålla koll på folket. Likaså att under en längre tid förändra den inifrån. Förmodligen känner ni också till att Sverige fick religionsfrihet 1951, lagen började gälla från 1 januari 1952. När jag föddes 1 februari föddes jag med andra ord i ett land där den lagen gällde.

Men visste ni att staten införde Prästlönelagen 1952? Den hade inte väckt någon särskild uppståndelse om det inte varit för statens oväntade ingripande efter att lagen införts. "Ecklesiastikministern Persson i Skabersjö utan kyrkomötets hörande och utan tillkallande av kyrklig expertis hade utfärdat tilläggsbestämmelser och tjänstgöringsföreskrifter som på ett verklighetsfrämmande sätt inrutade prästernas tjänstetid, bl.a. genom införandet av en s.k. tjänstfri dag varannan vecka." (sid 90 i boken nedan).

Biskopen Elis Malmeström karakteriserade bestämmelserna som "det sista aktstycket i en rad lagar, förordningar och kungörelser, som röjt otillräcklig kunskap om kyrkans egenart och en oemottaglighet för skäl som varit i hög grad irriterande." (sid 90 i boken ovan). I tidningen diktade någon:  

Byråkraterna sitter i Stockholms stad och sörjer och plågas och lider,

enär själavård utövas hipp som happ på alldeles olaga tider.

När pastorn må fira sin lediga dag skall i fastställda planer stå skrivet,

och på den skall han icke i regel ha rätt att förkunna det eviga livet.

Det skall anordnas tidsinställd själshygien för all oro som hjärtat beklämmer,

och den helige Ande skall pass den tid, som regeringen nådigt bestämmer.

Som vi nu vet blev det värre än så. Jag önskar alla läsare en god helg, den femte i fastan.

Livets bröd

Vi befinner oss i fjärde veckan i fastan som accentuerar Livets bröd. Det var inte Mose som gav israeliterna bröd från himlen utan vår himmelske Far, hävdade Jesus och tillade: "Jag Är Livets bröd". Som om det inte räckte fortsatte han med att påstå att brödet han ger är hans kött. Det är inte självklart vad han menade med det, men att äta och dricka är att ta till sig livet. Utan mat och dryck kan människan inte leva. Hon behöver näring, men lika mycket är den orientaliska måltiden gemenskap. Man äter inte med vem som helst eftersom måltiden går på djupet.

Hur kommer det sig att Jesus väljer att chockera sina åhörare? Jag tror det finns åtminstone tre förklaringar. För det första vill han säga att hans offer är absolut nödvändigt. Bara genom att äta hans kött och dricka hans blod kan vi få evigt liv. För det andra försöker han göra klart för oss att relationen till honom måste vara total. Vi är helt och hållet förenade med honom. För det tredje gör hans radikala undervisning att det går att skilja mellan dem som bara ville ha bröd och dem som verkligen ville följa honom 

I inledningen på kapitlet, Joh 6:4,får vi veta påskhögtiden var nära förestående. Den högtiden börjar med att Påskalammet slaktades och att de åt dess kött. Jesus identifierar sig med andra med påskalammet vars kött man åt.

Guds rena Lamm, oskyldig på korset för oss slaktad,

alltid befunnen tålig fastän du var föraktad,

vår synd på dig du tagit och dödens makt nedslagit.

Giv oss din frid , o Jesus.

Lagens andra bruk

Fastan fortlöper och fördjupningen i Guds mysterier likaså. Den första insikten har jag redan förmedlat, den att lagen fortfarande gäller. Det kallas lagens första bruk, men det finns ett andra bruk. Lagens andra bruk informerar eller upplyser oss om Guds vilja och ger oss självkännedom. Det finns en hemlighet som är viktigt att förstå och det är den att människan inte kan förstå Guds vilja. Hon kan höra om den och i viss mån, medvetet eller omedvetet, göra den, men utan att egentligen riktigt förstå så länge hon saknar mottagare. En sådan behöver man be om, söka, liksom klappa på porten. Då kan Gud ge oss förutsättningar att lära känna honom. 

Det finns en hemlighet till med detta och det är den nya kunskapen inte går att lägga ovanpå allt annat jag redan äger. Här går många fel genom att tänka att Gud ska välsigna mig, läs min själviskhet. Det första händer när jag ber om en mottagare och får en sådan är att jag lär känna Synden. Jag skriver med stort S därför att Paulus betraktar synden som en herre, en väldig makt som håller mig fången. Det är en plågsam insikt och för många en vånda. Denna makt kan synas för svår för mig - och det är den också, men inte för Gud!

Gud kan bryta Syndens herravälde över mig och ge mig en mottagare. Det är trons gåva och först nu kan jag börja förstå eller åtminstone ana något av Guds helighet och kärlek. Det är en fantastisk möjlighet gåva att ha fått en god relation till Gud. Det får jag genom tron på Jesus Kristus och det gäller att vårda den relationen.

Under fastan får vi eller tar vi oss lite extra tid till att vårda relationen till Gud.

Gustravsbergs kyrka

 I går gjorde vi en utflykt till Gustavsberg. Naturligtvis besökte vi Porslinsfabriken med sin outlet försäljning. Det har väl aldrig hänt tidigare att vi kunnat besöka Rörstrand, Ittala, Kosta-Boda och Orrefors på en och samma gång. Verkligen roligt att se utbudet, men det är inte gratis precis. Nu hade vi inte tänkt handla den här gången, men vi ville gärna se stället. För övrigt vart det en fin promenad längs stranden, is på havsviken och massor med änder. Strålande sol och vår i luften.

Men innan dess besökta vi Gustavsbergs kyrka och högmässan. Jag blev överraskad av agendan där gloria var borttaget på grund av fastan och litanian sjön. Vidare medverkade Gustavsberg Vokalensemble och det gjorde de mycket bra. Passande musik och sång. 

Det var en god högmässa även om jag skulle kunna anmärka på ett och annat. För stunden tillskriver betraktar jag det som en yrkesskada. 

Kyrkan invigdes så sent som 1907. Kyrkbygget var ett initiativ från porslinsfabrikens ägare brukspatronen Wilhelm Odelberg. Han ville slippa konkurrera om makten med andra inflytelserika kretsar på Värmdö. Så han såg till att Gustavsberg blev en egen församling redan 1902 och ovanpå det byggde han alltså kyrkan. Men det är en mycket fin kyrka och Odelbergs privata läktare belägen ovanför predikstolen har man murat igen.

Riktigt roligt att upptäcka Stockholm med omgivningar.

I kväll ska jag på årsmöte!!! En del av av Hammarby IFs medlemmar (drygt 400 per) samlas på Hotel Rival vid Mariatorget. Bara det gör besöket intressant. 

Ha en bra dag! 

Lagens första bruk

Kanske uppfattas det som en självklarhet när jag skriver att man ska lyda lagen och att man ska straffas om man bryter lagen. Det är åtminstone en självklarhet när vi tänker på Sveriges rikes lag.

När jag nu läser, försöker förstå och tillämpa Guds stränga nåd ser jag mer. Om vi måste lyda Svea rikes lag, hur mycket mer måste vi då inte lyda Guds lag? Det är ett elände att synen på Guds lag och på Bibeln, i vår tid, reducerats till ett intet. Eller mer försiktigt uttryckt; till ett diskussionsämne. Som om Guds lag kan ifrågasättas.

När man i det judiska sammanhanget talar om Guds lag, Torahn, kan man förvisso höja rösten, försöka övertyga eller rent av omtolka, men utgångsläget är ändå att Guds lag är Guds lag. Sedan kan man i och för sig börja med att försöka förklara vad Torahn syftar på. Syftar ordet på de fem Moseböckerna, på hela Skriften eller på de muntliga traditionerna. Och man kan hänvisa till att då och då förklarade man den versen si eller så. Det tar aldrig slut utan diskussionen pågår ständigt.

Paulus förstår lagen som en makt. Den behöver inte vara nerskriven. Den är emellertid alltid verksam. Den tynger människorna som helst vill slippa lagen. Inte så att det är fel på lagen, men vi människor räcker inte till. Vi kallar det för arvsynd, något inom oss som ständigt producerar olydnad, uppror och vrede mot Guds lag. Vi kommer inte undan den, eller ...

Guds lag är inte fel, än mindre ond. Felet ligger inte där utan i oss, men ett paradigmskifte kan förändra allt. Skiftet kallas omvändelse. När vi vänder oss till Gud genom tron på Jesus Kristus kan täckelset tas bort och våra sinnen öppnas. I ett nu kan livet förändras och vi kan se och förstå att lagen är god. Vi kan till och med komma att älska lagen och anstränga oss för att leva efter den. 

Lagen är synlig i skapelsens ordningar även om skapelsen är förgiftad. I grund finns Guds goda mening med skapelsen, överheten, äktenskapet och så vidare. Det betyder naturligtvis inte att jag helt kan lyda Guds lag och ordningar, men jag kan älska den, ha rätt attityd och förstå min otillräcklighet "för Herrens skull", som Paulus skulle uttryckt det.

Det går att ha hjärtat i himlen samtidigt som vi lever på jorden.

Ha en god helg, den tredje i fastan

Ske din vilja

I den fortsatta läsningen stannar mina tankar vid Lagen, he torahn. Det hebreiska ordet är betydligt rikare än det svenska. Det syftar på och betyder Guds ord, undervisning, lära eller instruktioner. Men f Gunnar ställer en fråga:

Vill Gud det goda därför att det är gott eller är det goda gott  därför att Gud vill det?

 Det är en viktig och avgörande fråga och för att ge ett kort, men direkt svar; För det första väljer inte Gud att göra det goda. Det goda kan inte vara något valbart vid sidan om Gud. Det goda existerade inte innan Gud. Därför kan inte heller det andra gälla eftersom Guds vilja, åtminstone teoretiskt, att ändras. Gud kan ge oss en halvsanning för att sedan ge oss hela sanningen. Lagen kan inte stå eller falla med Guds vilja. Hur är det då?

Guds Ord, lagen, har sin grund i Guds väsen och är oföränderlig som Gud själv. Han är densamme igår, idag och i evighet. På samma sätt är den lag Han gett oss oföränderlig, evig, bestående, fast, tillförlitlig och alltid lika nyttig. Gud skapade oss genom den och vill att vi ska leva i enlighet med den. Är det verkligen möjligt? Måste inte Gud ändra uppfattning i den saken? Ne,, eftersom Han säger: "Ni ska vara heliga såsom Jag Är helig".

Det är denna lag som människan är kallad att leva upp till. Det är denna lag som gör oss till syndare. Om vi inte får en rätt förståelse av Guds helighet kan det hända att vi aldrig får syn på evangeliet i dess härlighet, Gud dömer människan genom lagen och räddar henne genom Kristus, men låt oss komma i håg att A kommer före B. 

Läsning under fastan

 Det är en god sedvänja att under fastan inte bara fasta utan också att fördjupa sitt inre liv. Ett mycket bra sätt för att det ska ske är att läsa utvald litteratur. Jag skrev tidigare om hur jag under advent, som ju också är en fastetid, läste Joseph Ratzinger första bok, i en serie av tre, om Jesu barndom. Den här gången återvänder jag till f Gunnar Rosendal och hans bok Lag och evangelium i CO Rosenius betraktelser. Det är en fantastisk bok, välskriven, klargörande och djupt själavårdande.

Jag har läst den tidigare, men det var många år sedan. Det är en vacker bok med ett hårt omslag i linne. Ovanligt för vår tid. Teckningarna på omslaget skulle jag tro var gjorda av syster Marianne.

Vill bara dela en sak med er och det är att första halvan av boken handlar om Lagen och den andra om Evangeliet. Det är länge sedan Paulus ord i Rom 6:14 blev levande för mig. Han skrev: "ni står inte underlagen utan under nåden". Dessa välsignade ord har jag levt i och med i decennier, förkunnat och undervisat otaliga gånger. Tesen har varit att jag är korsfäst, med Kristus. Lagen har inte förändrats eller flyttats. Det är jag som flyttats från lag till nåd. Underbara ord.

Det betyder att min syn på lagen förändrats, men när jag nu läser f Gunnar kastar det nytt ljus över lagen. Förutom den klassiska synen på lagen tar f Gunnar upp lagens ursprung, lagens dom och syfte. Väldigt bra läsning.

Boken rekommenderas å det varmaste. Kanske känner du någon som kan låna ut den eller hittar du den på något antikvariat.

Så fortsätter fastetiden ännu några veckor. Kanske får jag återkomma något om evangeliet.

Ryssland ut ur Ukraina

 Tyvärr svarar inte rubriken mot verkligheten. Rubriken ska uppfattas som en uppmaning till Vladimir Putin. Jag är inte ensam om uppmaningen. Vi var flera tusen på Sergels i går för att demonstrera för fred. Det kan väl inte vara för mycket begärt att man önskar och arbetar för fred?

Bilden tagen från Dagens Nyheter

Det var många år sedan jag var ute för att demonstrera, men igår kände jag starkt att jag skulle bege mig till stan för att göra det. När jag väl stod där och frös blev jag tagen av stunden. Ett krig söker sig djupt, djupt ner i människan inre. Kanhända som Magdalena Andersson (S) uttryckte det; "som sorg och vrede". Jo, nog kunde jag känna så, men vad gör vi med den? Som kristna förvandlar vi dessa starka känslor till bön eller kanske än mer till ett rop.

Var uthålliga i bönen.

Petter

 Det pågår en utställning i mini-format i Skatteskrapan på Götgatan. Kari och jag var där och såg den, en gratis utställning bestående av ett dussintal Söder-kändisar. En av dem är Petter, känd rappare och hiphop-artist. Hans verksamhet har emellertid vuxit så han betraktas numera som ganska mångsidig. Han skriver böcker, målar, föreläser och driver restaurang. 

 

Av utställningen kunde jag se att han vuxit upp och har sitt "hem" på Erstagatan, bara en bit uppför backen från oss. Det lite kul att upptäcka sina kvarter efter alla dessa år. Nu kan jag konstatera att det finns en handfull kändisar bara runt omkring oss. Naturligtvis inget märkvärdigt. De måste ju någonstans, men ändå lite kul. Fast jag saknade Nacka Skoglund på utställningen, men när jag tänker efter var det kanske bara just nu levande personer, eller också dyker han upp så småningom. Det fanns plats för flera kändisar.

Den svenska länken

 I dag har Kari och jag varit på en dag med City-to-city. Fantastiskt bra. Tänka att det nu finns, också i Sverige, människor som uppmuntrar oss att bilda nya gemenskaper. Det som presenterades för oss går under namnet Inkubator. Jag får säkert anledning att återkomma till detta eftersom det handlar om ett återkommande två-års program,

När vi sedan kom hem fick vi ett tips från Jakob att se på en nyligen utlagd film på Netflix; Den svenska länken. Vi har just avslutat den och spontant skriver att den måste ni se - förutsatt att ni har Netflix, förstås. Den handlar om en vardagshjälte som föregick Raul Wallenberg med att ta emot judar under Andra världskriget. Filmen är gripande och allmänbildande.

Hallwylska muséet

Walther von Hallwyl (1839-1921) var son till en rik företagare i Schweiz inom sågverks- och träindustrin. Han ärvde alltihop, gifte sig, men blev änkling redan 1862, 23 år gammal. 

Året därefter friade han (på uppmaning) till Wilhelmina Kempe (1844-1921). Hennes familj hade kommit från Tyskland till Sverige i början på 1800-talet så hon var född och uppvuxen här i Stockholm. 

Vigseln kunde äga rum under förutsättning att Walther flyttade till Sverige och blev svensk medborgare. Wilhelmina var dotter till industrimagnaten Frans Kempe som ägde och drev ett trä- och sågverks imperium i Norrland. Kombinationen av schweiziskt och svenskt träkapital blev grunden för parets stora förmögenhet.

Jag läser på lite i väntan på en guidad tur

 Paret Hallwyl ägde och bodde i olika slott i Sverige, men på ålderns höst byggde ett hus på Hamngatan 4, alldeles strax norr om Berzelii park och Berns salonger. Huset är byggt i finaste och ädlaste material. Det har fem våningar och 42 rum. Lite stort för ett åldrande par? Nja, de hade mellan tio och femton tjänare och tjänarinnor och inredde huset som ett muséum. Det var Wilhelminas dröm som gick i uppfyllelse. 

 

Här har vi just lämnat serveringsrummet och kommit in i matsalen.

På översta våningen hade Walther en bowlingbana och Wilhelmina ett gym. På bilden nedan ser du några av redskapen. Det är roligt att upptäcka Stockholm.

Vigningslinjen

Som jag berättade i min förra blogg står Svenska kyrka i en väl förankrad linje. Ibland talas det om att den obrutna linjen skulle vara bruten, men det spelar enligt min mening ingen roll. Här är det tanken som räknas. 

I samtal med min gode vän prästen Robert Ojala fick jag veta att det var hans släkting sexton generationer tillbaka som såg till att successionen fördes vidare i Sverige. Eftersom du är intresserad skickar jag med linjen. Den kommer via den Romersk katolska kyrkan. Du får den här från 1439: 

1. Den romerska vigningslinjen

Guillaume d’Estouteville, O.S.B.
Kardinalbiskop av Ostia (e Velletri)
Vigd till biskop år 1439

Pope Sixtus IV (Francesco della Rovere, O.F.M.)
Påve från 1471
Vigd av Guillaume d’Estouteville

Pope Julius II (Giuliano della Rovere)
Påve från 1503
Vigd av Sixtus IV

Achille Cardinal Grassi
Biskop av Bologna
Vigd av Julius II

Paris de Grassi (Paride de Grassis)
Biskop av Pesaro
Vigd av Achille Grassi

Sedan kommer reformationen till Sverige och då gick det till så här_

2. Den svenska vigningslinjen

Paris de Grassi, biskop av Pesaro
vigde 1524 i sitt hus i Rom
Petrus Magni till biskop av Västerås

Petrus Magni
vigde 1531
Laurentius Petri till ärkebiskop av Uppsala

Laurentius Petri
vigde 1536
Botvid Sunesson till biskop av Strängnäs

Botvid Sunesson
vigde 1554
Paul Juusten till biskop av Viborg
(från 1563 biskop i Åbo)

Paul Juusten
vigde 1575
Laurentius Petri Gothus till ärkebiskop av Uppsala

Du ska särskilt lägga märke till årtalet 1575 eftersom det visar att successionsordningen överlevde reformationen.

Ha en bra dag!

Apostolisk succession

 Varför prästviger Svenska kyrkan prästkandidater? Får de något särskilt genom handpåläggningen? Vad då i sådana fall. Någon mening måste det väl vara?

I vår allmänkyrkliga tradition talar vi om apostolisk tradition. Den handlar om kontinuitet i kyrkans ledarskap. Någon skulle mer precist säga att biskoparna står i en obruten kedja av handpåläggning som går tillbaka på apostlarna. Sedan diskuteras det om kedjan verkligen är obruten eller om den är nödvändig.

Som jag förstår det är det ändå bättre att tänka att jag förs in i apostlarnas gemenskap. På samma sätt som dopet för mig in i Kristi kropp på Golgata och nattvarden placerar mig vid det nattvardsbord där Jesus instiftade nattvarden. Så är det med prästvigningen. Den för mig in i apostlarnas skara.

Det betyder att jag står i gemenskap med Jesus och apostlarna och självklart är förpliktigad att göra som de säger och lär.

Det här var tidigare också Svenska kyrkans mening. Vid reformationen vigdes Laurentius Petri 1575 till biskop enligt denna ordning, se nästa blogg. Det gjorde att Sverige - till skillnad från många andra protestantiska länder - bevarade tanken på en succession. Några menade att det inte var nödvändigt, andra kedjan var bruten, men faktum kvarstår. De behöll det apostoliska ämbetet och den apostoliska läran.

Det handlar självklart inte om att vissa personer är heligare än andra utan om att de som prästvigs överlämnas till och ska stå för kyrkans ämbete och lära. Inte heller är successionen magisk, men ändå en sakramental handling, det vill säga Gud själv ger prästen möjlighet att rätt förvalta Guds ord och sakrament. Vigningen är Andens gåva.

I dagens Svenska kyrka har de flesta övergivit dessa tankar i såväl ord som handling. Successionen ger mig en historisk och teologisk förankring som jag inte vill vara utan.  Jag tyckte det var värt en blogg och är glad för att Missionsprovinsen håller fast vid detta.

Prästvigning på Kyndelsmässodagen

 I dag firar jag prästvigningen på Kyndelsmässodagen 1978. Det är 48 år sedan och om skulle jag berätta om allt som har hänt skulle inte världens alla böcker räcka till, som aposteln Johannes skrev. I alla fall skulle det bli väldigt många sidor.

Biskopen i Strängnäs Åke Kastlund tyckte jag hade fel syn på ämbetet och ville därför inte viga mig. Biskopen Ingmar Ström höll en nyårs predikan 1978 som gjorde prästkandidater med fel syn på ämbetet till lovligt byte. Hur de ser på ämbetet idag vet jag inte, knappast någon annan heller.

Här går 13 kandidater till altaret i Göteborgs Domkyrka 29 januari 1978. Alla var införstådda med att de sattes in i vad som kallas den apostoliska successionen.

Biskopen Bertil Gärtner håller tal till oss, för övrigt ett tala som jag har skriftligt förvarat ord för ord. Kanske värt att publicera?

I dag går jag för att celebrera mässan på Gotlandsgatan 46 med förnyad styrka.