Som jag berättade i min förra blogg står Svenska kyrka i en väl förankrad linje. Ibland talas det om att den obrutna linjen skulle vara bruten, men det spelar enligt min mening ingen roll. Här är det tanken som räknas. 

I samtal med min gode vän prästen Robert Ojala fick jag veta att det var hans släkting sex generationer tillbaka som såg till att successionen fördes vidare i Sverige. Eftersom du är intresserad skickar jag med linjen. Den kommer via den Romersk katolska kyrkan. Du får den här från 1439: 

1. Den romerska vigningslinjen

Guillaume d’Estouteville, O.S.B.
Kardinalbiskop av Ostia (e Velletri)
Vigd till biskop år 1439

Pope Sixtus IV (Francesco della Rovere, O.F.M.)
Påve från 1471
Vigd av Guillaume d’Estouteville

Pope Julius II (Giuliano della Rovere)
Påve från 1503
Vigd av Sixtus IV

Achille Cardinal Grassi
Biskop av Bologna
Vigd av Julius II

Paris de Grassi (Paride de Grassis)
Biskop av Pesaro
Vigd av Achille Grassi

Sedan kommer reformationen till Sverige och då gick det till så här_

2. Den svenska vigningslinjen

Paris de Grassi, biskop av Pesaro
Vigde 1524 i sitt hus i Rom
Petrus Magni vigdes till biskop av Västerås

Petrus Magni
Vigde 1531
Laurentius Petri vigdes till ärkebiskop av Uppsala

Laurentius Petri
Vigde 1536
Botvid Sunesson vigdes till biskop av Strängnäs

Botvid Sunesson
Vigde 1554
Paul Juusten vigdes till biskop av Viborg
(från 1563 biskop i Åbo)

Paul Juusten
Vigde 1575
Laurentius Petri Gothus vigdes till ärkebiskop av Uppsala

Du ska särskilt lägga märke till årtalet 1575 eftersom det visar att successionsordningen överlevde reformationen.

Ha en bra dag!