Det verkar lite spänt från Svenska kyrkans sida i relationen till Missionsprovinsen. Och nu också från frimurarna. Lite onödigt och ogint tycker jag.
Missionsprovinsen ser sig som en del av Svenska kyrkan och vill mer än gärna verka för dess förnyelse. Är inte det lovvärt?
Missionsprovinsen är inte ett registrerat trossamfund även om, det ska erkännas, det uppträder så med egen biskop och egna präster. Men vad är problemet? Den evangelisk-lutherska bekännelsen är en och densamma i de båda enheterna och Svenska kyrkan ska vara en öppen och demokratisk kyrka!
Biskop Bengt är biskop i Svenska kyrkan eftersom han tillhör Svenska kyrkan. Han borde erkännas som vigd biskop i sann ekumenisk anda. Han är dessutom vigd enligt god apostolisk ordning så det borde inte heller vara något bekymmer. Men kanske är det Svenska kyrkan som avviker så mycket att den inte kan godkänna den rätta ordningen? Som du märker hyser jag sympatier för Missionsprovinsen.
Jag tycker inte om när majoriteter bär sig illa åt mot minoriteter. Om det hade funnits något hyfs hade Svenska kyrkan åtminstone fört uppriktiga samtal med Missionsprovinsen. I bästa fall försökt att finna en lösning. Varför skulle inte Svenska kyrkan kunna erkänna Missionsprovinsen som ett icke-territoriellt stift inom Svenska kyrkan? Tänk vad många problem som skulle lösas på en och samma gång.
När jag läser biskop Bengts överklagan tycker jag den är högst relevant.
1. Kan en präst vara medlem i en annan organisation och samtidigt anses följa sina vigningslöften? Svaret är väl givet. Självklart kan han det.
2. Kan en präst i Svenska kyrkan utöva ett pastoralt tillsynsämbete (episkopé) i en sådan organisation och samtidigt anses följa sina vigningslöften? Nu blev det svårare, men bland Frimurarna finns ett ämbete som kallas Ordens högste prelat. Jag förmodar att han fyller någon funktion.
3. Kan en präst i Svenska kyrkan vigas till biskop i en sådan organisation och samtidigt anses följa sina vigningslöften? Tydligen inte.
Biskop Bengt försökte i en debattartikel göra en jämförelse med Frimurarordens ställning inom Svenska kyrkan. Det var ett bra försök, men förmodligen dömt att misslyckas. Men eftersom Överklagandenämnden dukade bordet förstår jag frestelsen var stor. Relationen mellan Svenska kyrkan och Frimurarorden är etablerad och stark sedan lång tid så det är svårt att argumentera mot den.
Svenska frimurares högste prelat berättar i en replik i Kyrkans tidning dels att "man måste vara kristen" för att få vara med i frimurarna och dels att pedagogiken i orden "måste vara hemlig". Det är väl också den bilden jag har haft av orden genom åren, åtminstone vad beträffar den senare. När jag ser fotografiet från frimurarnas högkvarter Bååtska palatset ser jag onekligen en kyrkbyggnad. Byggnaden liknar en synkretistisk basilika och frimurare har berättat för mig om "dopet" in i orden och om "kalken" man dricker ur så visst påminns jag om det när jag läser biskop Bengts debattartikel.
Det känns onekligen lite beklämmande när det är fritt fram för präster att avlägga livslånga och bindande löften i frimurarorden samtidigt som de präster som sympatiserar med Missionsprovinsen ska underkännas och till och med trakasseras eller avkragas.
Överklagandenämndens beslut lyder som följer:
Överklagandenämnden har i beslut nr 50/2005, efter att ha inhämtat yttrande från Biskopsmötet, utvecklat synen på Missionsprovinsens ställning och därvid dragit slutsatsen att Missionsprovinsen är en kyrkogemenskap utanför Svenska kyrkan. Genom att låta sig vigas till biskop i en kyrkogemenskap utanför Svenska kyrkan, Missionsprovinsen, och i konflikt med kyrkans ordning, hade den aktuella prästen brutit mot vigningslöftet att "troget efterleva kyrkans lag och ordning". Han förklarades därför obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst som präst. Domkapitlet har i det överklagade beslutet tillämpat den praxis som slagits fast i beslut nr 50/2005
Här får jag veta att nämnde har "dragit slutsatsen" att Missionsprovinsen är en kyrkogemenskap utanför Svenska kyrkan. Beslutet går inte att överklaga. Men det är inte vad provinsen själv säger utan det läggs den till last. Jag förstår beslutet och tänker att det kan få positiva följder för Missionsprovinsen, men det känns inte helt rättssäkert måste jag säga.
Missionsprovinsen ser sig som en del av Svenska kyrkan och vill mer än gärna verka för dess förnyelse. Är inte det lovvärt?
Missionsprovinsen är inte ett registrerat trossamfund även om, det ska erkännas, det uppträder så med egen biskop och egna präster. Men vad är problemet? Den evangelisk-lutherska bekännelsen är en och densamma i de båda enheterna och Svenska kyrkan ska vara en öppen och demokratisk kyrka!
Biskop Bengt är biskop i Svenska kyrkan eftersom han tillhör Svenska kyrkan. Han borde erkännas som vigd biskop i sann ekumenisk anda. Han är dessutom vigd enligt god apostolisk ordning så det borde inte heller vara något bekymmer. Men kanske är det Svenska kyrkan som avviker så mycket att den inte kan godkänna den rätta ordningen? Som du märker hyser jag sympatier för Missionsprovinsen.
Jag tycker inte om när majoriteter bär sig illa åt mot minoriteter. Om det hade funnits något hyfs hade Svenska kyrkan åtminstone fört uppriktiga samtal med Missionsprovinsen. I bästa fall försökt att finna en lösning. Varför skulle inte Svenska kyrkan kunna erkänna Missionsprovinsen som ett icke-territoriellt stift inom Svenska kyrkan? Tänk vad många problem som skulle lösas på en och samma gång.
När jag läser biskop Bengts överklagan tycker jag den är högst relevant.
1. Kan en präst vara medlem i en annan organisation och samtidigt anses följa sina vigningslöften? Svaret är väl givet. Självklart kan han det.
2. Kan en präst i Svenska kyrkan utöva ett pastoralt tillsynsämbete (episkopé) i en sådan organisation och samtidigt anses följa sina vigningslöften? Nu blev det svårare, men bland Frimurarna finns ett ämbete som kallas Ordens högste prelat. Jag förmodar att han fyller någon funktion.
3. Kan en präst i Svenska kyrkan vigas till biskop i en sådan organisation och samtidigt anses följa sina vigningslöften? Tydligen inte.
Biskop Bengt försökte i en debattartikel göra en jämförelse med Frimurarordens ställning inom Svenska kyrkan. Det var ett bra försök, men förmodligen dömt att misslyckas. Men eftersom Överklagandenämnden dukade bordet förstår jag frestelsen var stor. Relationen mellan Svenska kyrkan och Frimurarorden är etablerad och stark sedan lång tid så det är svårt att argumentera mot den.
Svenska frimurares högste prelat berättar i en replik i Kyrkans tidning dels att "man måste vara kristen" för att få vara med i frimurarna och dels att pedagogiken i orden "måste vara hemlig". Det är väl också den bilden jag har haft av orden genom åren, åtminstone vad beträffar den senare. När jag ser fotografiet från frimurarnas högkvarter Bååtska palatset ser jag onekligen en kyrkbyggnad. Byggnaden liknar en synkretistisk basilika och frimurare har berättat för mig om "dopet" in i orden och om "kalken" man dricker ur så visst påminns jag om det när jag läser biskop Bengts debattartikel.
Det känns onekligen lite beklämmande när det är fritt fram för präster att avlägga livslånga och bindande löften i frimurarorden samtidigt som de präster som sympatiserar med Missionsprovinsen ska underkännas och till och med trakasseras eller avkragas.
Överklagandenämndens beslut lyder som följer:
Överklagandenämnden har i beslut nr 50/2005, efter att ha inhämtat yttrande från Biskopsmötet, utvecklat synen på Missionsprovinsens ställning och därvid dragit slutsatsen att Missionsprovinsen är en kyrkogemenskap utanför Svenska kyrkan. Genom att låta sig vigas till biskop i en kyrkogemenskap utanför Svenska kyrkan, Missionsprovinsen, och i konflikt med kyrkans ordning, hade den aktuella prästen brutit mot vigningslöftet att "troget efterleva kyrkans lag och ordning". Han förklarades därför obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst som präst. Domkapitlet har i det överklagade beslutet tillämpat den praxis som slagits fast i beslut nr 50/2005
Här får jag veta att nämnde har "dragit slutsatsen" att Missionsprovinsen är en kyrkogemenskap utanför Svenska kyrkan. Beslutet går inte att överklaga. Men det är inte vad provinsen själv säger utan det läggs den till last. Jag förstår beslutet och tänker att det kan få positiva följder för Missionsprovinsen, men det känns inte helt rättssäkert måste jag säga.
2 kommentarer:
Jag ber för St Filippus koinonia. Er närvaro i centrala Stockholm är välbehövd. Hoppas församlingen växer och att det blir ett ljus bland mörkret för många.
Det är ju alldeles uppenbart att här silar man mygg och sväljer kameler. I katolska kyrkan är det till och med en svår synd som utgör hinder för tillträde till heliga kommunionen - då kan man ju räkna ut vad det innebär för en präst som är frimurare. Kardinal Ratzinger skrev för Troskongegrationens räkning 1983
Declaration On Masonic Associations
By The Sacred Congregation For The Doctrine Of The Faith, November 26, 1983
It has been asked whether the position of the Church in regard to Freemasonry has been changed by reason of the fact that there is no express mention of the same in the New Code of Canon Law [1983], as there was in the previous Code [1917].
This Congregation is able to reply that the circumstance indicated is due to an editorial policy which has been followed in regard to other associations as well, which have likewise not been mentioned, inasmuch as they are included in broader categories.
For this reason, therefore, the negative position of the Church in regard to Masonic associations remains unchanged, since their basic principles have always been considered irreconcilable with the teachings of the Church, and consequently, membership in them remains forbidden. The faithful who belong to Masonic associations are in a state of grave sin and may not receive Holy Communion....
Hur kan Svenska kyrkan tänka annorlunda?!
Jonas M
Skicka en kommentar