Läste just att biskop Bengt blivit avkragad, det vill säga att Överklagandenämnden inte ändrar domkapitlets beslut. Tyvärr har jag i skrivande stund inte kunnat läsa DAGEN. Det är sällan jag kan det för övrigt. Varför lägger DAGEN ut sina artiklar på nätet? När de uppenbarligen inte vill att jag ska läsa dem? Jo, men de vill att du ska prenumerera. Men om jag prenumererar på papperstidningen behöver jag inte den på nätet. Det är inte alltid jag förstår ...
Kan man förstå detta med biskop Bengt? Nja, både ock.
För det första är han inte avkragad i betydelsen att han inte längre får vara präst eller biskop. Biskop Bengt är en högst ärevördig biskop! En av de bästa. Han har nämligen satt bibeln och bekännelse före det politiskt korrekta.
För det andra kan en som är vigd till diakon, präst eller biskop aldrig mista sin vigning. Det går inte. Det finns många människor i vårt land som är döpta, men de kan aldrig bli odöpta. Det går inte. En gång döpt alltid döpt. En gång präst alltid präst!
För det tredje innebär biskop Bengts avkragning endast att han inte kommer att förklaras för behörig om han vill söka en tjänst i Svenska kyrkan. Men i skrivande stund finns det ingenting som talar för att han kommer att söka tjänst i Svenska kyrkan.
För det fjärde kan biskop Bengt fortfarande tillhöra Svenska kyrkan, betala sin avgift och rösta. Det finns mig veterligen ingenting som kan diskvalificera oss för att vara tillhöriga, det vill säga om vi är döpta.
För det femte har prästen f Bengt låtit sig biskopsvigas i Missionsprovinsen och är därmed förmodligen ointresserad av att söka tjänst i något av de territoriella stiften inom Svenska kyrkan.
För det sjätte har därmed domkapitlet i Göteborg och Överklagandenämnden inte åstadkommit någonting förutom att de visat prov på oginhet. Det händer tyvärr alltför ofta att majoritetskyrkan Svenska kyrkan beter sig monopolistiskt, som om den vore den enda sanna kyrkan i Sverige.
För det sjunde kan det urholkas nu begreppet avkragning. Det finns präster och diakoner och biskopar som rätteligen bör avkragas. Det är inte fel med viss kyrkotukt, men då får man se till att använda den kyrkorättsliga makten rätt. Inte mot dem som bekänner sig till samma bibeln och bekännelse som den själv har.
För det åttonde kan i bästa fall detta öka Missionsprovinsens trovärdighet. Trakasserier och förföljelser är det säkraste tecknet på sann kristen tro. Förhoppningsvis kommer vi att få se fler exempel på detta.
Nåja, detta var bara några spontana reflektioner. Om några dagar får jag väl se protokollet och hur processen gått till. Vidare ser jag fram emot lite analyser, reflektioner och kommentarer. Det är en spännande tid vi lever i och mycket kommer att ändra sig under det nya decennium vi nu tagit oss an.
Kan man förstå detta med biskop Bengt? Nja, både ock.
För det första är han inte avkragad i betydelsen att han inte längre får vara präst eller biskop. Biskop Bengt är en högst ärevördig biskop! En av de bästa. Han har nämligen satt bibeln och bekännelse före det politiskt korrekta.
För det andra kan en som är vigd till diakon, präst eller biskop aldrig mista sin vigning. Det går inte. Det finns många människor i vårt land som är döpta, men de kan aldrig bli odöpta. Det går inte. En gång döpt alltid döpt. En gång präst alltid präst!
För det tredje innebär biskop Bengts avkragning endast att han inte kommer att förklaras för behörig om han vill söka en tjänst i Svenska kyrkan. Men i skrivande stund finns det ingenting som talar för att han kommer att söka tjänst i Svenska kyrkan.
För det fjärde kan biskop Bengt fortfarande tillhöra Svenska kyrkan, betala sin avgift och rösta. Det finns mig veterligen ingenting som kan diskvalificera oss för att vara tillhöriga, det vill säga om vi är döpta.
För det femte har prästen f Bengt låtit sig biskopsvigas i Missionsprovinsen och är därmed förmodligen ointresserad av att söka tjänst i något av de territoriella stiften inom Svenska kyrkan.
För det sjätte har därmed domkapitlet i Göteborg och Överklagandenämnden inte åstadkommit någonting förutom att de visat prov på oginhet. Det händer tyvärr alltför ofta att majoritetskyrkan Svenska kyrkan beter sig monopolistiskt, som om den vore den enda sanna kyrkan i Sverige.
För det sjunde kan det urholkas nu begreppet avkragning. Det finns präster och diakoner och biskopar som rätteligen bör avkragas. Det är inte fel med viss kyrkotukt, men då får man se till att använda den kyrkorättsliga makten rätt. Inte mot dem som bekänner sig till samma bibeln och bekännelse som den själv har.
För det åttonde kan i bästa fall detta öka Missionsprovinsens trovärdighet. Trakasserier och förföljelser är det säkraste tecknet på sann kristen tro. Förhoppningsvis kommer vi att få se fler exempel på detta.
Nåja, detta var bara några spontana reflektioner. Om några dagar får jag väl se protokollet och hur processen gått till. Vidare ser jag fram emot lite analyser, reflektioner och kommentarer. Det är en spännande tid vi lever i och mycket kommer att ändra sig under det nya decennium vi nu tagit oss an.
1 kommentar:
Det blir intressant att läsa överklagandenämndens beslut när det publiceras på Kyrklig dokumentation. Jag har läst överklagandet och tyckte att det fanns många intressanta och bärande argument. Samtidigt vore de kyrkorättsligt barockt om man kan låta sig vigas till biskop utan tillåtelse av Kyrkan, det går inte för sig vare sig i Katolska eller Ortodoxa kyrkan. Det behöver ju dock inte betyda att vigningen är ogiltig, bara olaglig. Utan att ha läst beslutet låter det som att nämnden kommit till rätt beslut.
Sen håller jag helt med om att det finns väldigt många andra som helt avfallit från den klassiskt kristna tron som får fortsatta verka ostört..
Jonas M
Skicka en kommentar