Stilla veckan och lagens tredje bruk

 Det kanske inte är rätt plats att skriva om något som lagens tredje bruk, men jag tar risken eftersom saken är viktig. Jag anar att de teologiska striderna då till stor del handlade om semantik. Och det kan vara så även i dag. Eller ingångar som det heter nu för tiden. Också i vår tid möter vi människor svårigheter av olika slag. Hur många har inte frågat sig om olyckor eller sjukdomar kommer från Gud eller djävulen?

Jag kan inte finna att Bibelns Gud är ute efter att hota, plåga eller straffa oss. Inte ens om det i något eller några fall kan vara så. Däremot kan jag finna att Gud är med oss också i olyckor och sjukdomar, att Han kan tala genom dem, men bara för att läka och upprätta. Om det är så du förstår lagens tredje bruk är jag med. Gud är närvarande i allt elände, men det betyder inte att det kommer från honom. 

Vad gäller dig och mig som rättfärdiggjorda och pånyttfödda kristna är det två poänger jag vill betona.

 1. En kristen människa inte en schizofren människa. Hon är inte andligt kluven och har inte sin identitet i två sfärer. Hon har inte två herrar och är inte både "i Adam" och "i Kristus" utan  hon tillhör Herren Jesus och bekänner honom som Herren, MEN hon har köttslig natur eller som Paulus skriver: Synden bor i mig. Det fantastiska är att Han har tagit emot mig sådan  jag är! Skälet till att jag stryker under detta är för att det handlar om min identitet. JAG är död (även om den synden bor i mig) och lever nu "i Kristus". I den gemenskapen är jag trygg, växer och mognar i Guds takt efter den nåd Han ger. Jag kan förvisso råka ut för olyckor och drabbas av svårigheter, men friden regerar.

2. Det andra jag vill framhålla är alltså att jag är av köttsliga natur, synden bor i mig, men där har jag inte min identitet. Den har jag hos min evige försvarsadvokat som har gett mig den helige Ande som ofta påminner mig om allt vad Jesus sagt och gjort. Det gör att jag till min inre människa vill följa Guds lag, men tyvärr också att jag gör det jag inte vill. 

Luther lär ha myntat uttrycket "på en gång rättfärdig och syndare". Men det menade Luther just vad jag skrev; att jag är död och uppstånden, rättfärdigförklarad och född på nytt i min gemenskap med Jesus. Jag lever i gemenskap med honom, han är alltid hos mig och jag lever av honom, av allt han säger och gör. Jag är rättfärdig, men fortfarande köttslig. Ha älskar mig och vill mig inget ont.

Gud försöker inte fostra den köttsliga naturen. Den är dömd till döden. Han vill att den nya människan ska växa, mogna och bära frukt. Det är i sanning evangelium också när det sker genom mina misslyckande, satans anfäktelser, olyckor och sjukdomar. 

Nu befinner vi oss i Stilla veckan och Jesu död och uppståndelse är dagligen och stundligen verksam i vårt dop. Ännu en liten tid sedan blir det påsk! Håll ut.